– Vi ser de tio matcherna som är kvar som ett slutspel, säger Redhawkstränaren Ulf Taavola inför onsdagens kniviga bortamöte med Tingsryd.
Tim Heed är feberfri och testas matchdagen, Ivan Ciernik är ett stort frågetecken, Pathrik Westerholm spelade endast halva matchen mot Rögle, på grund av en handskada.
– Roger Ohlsson är definitivt borta, han har fått en smäll, säger Ulf Taavola.
Målvakt?
– Pontus Sjögren igen, säger Ulf Taavola.
I Redhawks kamp för att nå förkvalserien återstår bara nyckelmatcher.
Dackehallen i Tingsryd är ingen NHL-arena, men den doftar väldigt mycket hockey. Tät stämning och åskådare som i princip sitter i båsen.
För Redhawks gäller det att ha en lika ödmjuk inställning som till Röglematchen.
Här i ligger en av de främsta utmaningarna.

Uppgifter i Expressen/Kvällsposten gör gällande att Hugo Stenbeck är på väg att dra sig ur samarbetet med Malmö Redhawks. Han hotar med att ställa in betalningarna till klubben, vilket rör sig om 4 miljoner euro över de följande två säsongerna.
Det kan vara ett sätt att försöka sätta press på Percy Nilsson i syfte att förhandla fram ett bättre arenaavtal, men det kan också vara slutet på ett kort och stormigt ägarskap av en hockeyklubb.
Och att det riskerade bli kort är ingen överraskning.
Något som det har varnats för tidigare i den här kolumnen.
Den 20 januari var rubriken ”Början till slutet”.
Jag skrev så här: ”När det börjar blåsa kallt finns förstås risken att Stenbeck tar sitt pick och pack och lämnar.
 Det lär ha hänt förut i andra projekt. Stenbeck har väl ytterligare två år kvar på sitt avtal?
 Sant.
 Men han är också god för över två miljarder kronor och klarar en utdragen rättsprocess. Det gör emellertid inte Redhawks. Skulle Stenbeck dra ut pluggen är en konkurs förmodligen enda utvägen, för klubben kan inte bära spelarkontrakten för nästa säsong.
Då får Malmö Redhawks börja om i division 1 som en ideell förening.
Det finns krafter som redan har förberett en beredskapsplan.”

Skulle Stenbeck verkligen vilja dra sig ur tror jag det kan finnas en annan möjlighet.

Dagen därpå skrev jag så här:
”Jag tror att det finns tre alternativ.
1) Hugo Stenbeck fullföljer sitt engagemang enligt planen.
2) Han tröttnar helt på hockeyprojektet, hänvisar till uteblivna resultat och avtalsförhållandet med Arenan. Och når en förlikning med klubben.
3) Ungefär som alternativ 2, men Hugo Stenbeck tar det ett steg längre och hoppar helt av. Det blir en rättstvist. Hockeybolaget står med dyra spelarkontrakt och tvingas gå i konkurs. Omstart för den ideella föreningen i division 1.”

Tvåan är det alternativ som absolut skulle vara mest fördelaktigt för klubben. Oavsett vad som händer känns det som det optimala. Kanske enda sättet att få stopp på cirkusen. Tar Stenbeck ansvar för skrivna kontrakt och klubben kan börja om på noll, då kan framtid vara hyfsat ljus.
Med rätt styrning.
Babyhawks 2.

Mitt i turbulensen i styrelserummet går Redhawks och vinner på straffar mot Rögle, 3–2. Vi som någorlunda har följt Redhawks under säsongen är inte så kräsna. Jag kanske inte gör enmansvågen, men det bjöds på någorlunda god underhållning, spänning och en hel del fart. Okej, rätt många missar från båda lagen, men ett gigantiskt fall framåt för Redhawks jämfört med Västeråsmatchen.

PÅ SOLSIDAN: Linus Klasens insats måste vara en av hans bättre i Malmötröjan. En högre utgångsposition i banan, mer attityd och ett riktigt klassmål. Väldigt få skönhetsfläckar för att vara en spelare med ytterst små marginaler. Straffen var förstås lite lam. På det stora hela en bra arbetsinsats från många händer och fötter. Avståndet till topp-sju är tre tunga poäng. Redhawks hade egentligen behövt en trea istället för en tvåa, inte minst för att komma ikapp Rögle.

PÅ SKUGGSIDAN. Solförmörkelsen i klubbtoppen med Mikael Nilssons avhopp som ordförande. Läs mer här och här. Vi kan bara gissa och anta att Mikael Nilsson ville genomföra de ändringarna som alla utomstående inser måste göras för att få rätsida på klubben, men fick kalla handen av Hugo Stenbeck.

Vad som håller på att hända är extremt illavarslande för Malmö Redhawks. Skulle vilja säga att läget är ytterst kritiskt. Hugo Stenbecks inträde i klubben har fört en god sak med sig: pengar.
Men vad har det gett?
Ännu sämre hockeyresultat, ännu konstigare beslut, ännu mer kaos. Trygghet, framförhållning och en röd tråd verkar vara okända begrepp. Att i det här sammanhanget ens ta ordet treårsplan i munnen hade bara varit löjligt. Det här laget är skapat för omedelbar succé. Ingenting annat.

Hugo Stenbeck äger 51 procent av Malmö Redhawks Holding AB. Ägarna som representerar de resterande 49 procenten har nu ett otroligt stort ansvar.
Det kan vara så att den ideella föreningen, som trots allt har röstmajoritet, måste mobiliseras.
Så här kan det inte fortsätta.

Malmö Redhawks kan vara på väg mot den sämsta placeringen på sisådär 25 år, ordföranden Mikael Nilsson hoppar av och den andre ordinarie styrelseledamoten, Håkan Paulsson, gör det samma (läs här)
Redhawks är ett skepp som driver fritt på havet.
Misstänker starkt att det inte blir helt lätt att rekrytera styrelseledamöter till en toppstyrd organisation.
Hugo Stenbeck har pengarna och vill bestämma. Men förnuftiga beslut och goda finanser går inte alltid hand i hand.
Såpoperan Redhawks upphör aldrig att förvåna.
Det finns en rad nödvändiga beslut att fatta, men inget kan göras utan huvudägarens Hugo Stenbeck medgivande. Risken är stor att klubben förlorar tempo inför nästa säsong.
Mångmiljardären måste bestämma sig för vad han vill göra med sin investering. Facit från säsongens vilda västern-show med skott från höften har vi snart. Hittills har det inte sett överdrivet vackert ut.

Klockar klämtar för Redhawks. Det drar ihop sig inför det hysteriskt betydelsefulla Skånederbyt mot Rögle. Linus Klasen är fit for fight efter febertoppen i Västerås. Juniorerna Viktor Holmkvist, 19, och André Burakovsky, 16, är kallade.
– De kommer in med energi, men vi får se hur mycket spel det blir för dem, säger Patrik Sylvegård, assisterande tränare och fortsätter:
– Mycket beror på om Pathrik Westerholm kan spela eller inte.

I Westerholms fall handlar det i så fall om att lira på smärtstillande.
Miroslav Lazo sitter kvar i frysboxen. Landsmannen Ivan Ciernik är skadad.
– Och så är Tim Heed sjuk, säger Patrik Sylvegård.

Mot Västerås var Tim Heed ingen klippa i fem mot fem, men i powerplay har han en nyckelroll och lär saknas.

För att den här upplagan av Malmö Redhawks ska tangera förra årets notering på 80 poäng, krävs det ett poängsnitt på 1,81 under de avslutande elva matcherna. Mission impossible? Nej, men det behövs en monumental uppryckning, eftersom poängsnittet under Ulf Taavola är 1,08 per match.

Finns kraften och ödmjukheten, stretar alla åt samma håll? Under avslutningen mot Västerås kändes Jesper Mattsson, Morten Green och Lukas Ericsson hetast. De två första har definitivt ett Redhawkshjärta. Det märktes. Ericsson har arbetat sig in i laget.
Men det räcker inte speciellt långt om inte alla gör sitt dagsverke. Vi kan kallt räkna med att åtminstone alla Röglespelare jobbar stenhårt i morgon.

Dumpade puckar, hög press och fart – motståndarna vet sedan länge hur Redhawks ska attackeras. Alla har receptet. Backarna hamnar i tidsnöd, vill ofta göra något fancy med pucken och får sällan hjälp av forwards som avlastar. Med fördel går det också att välja den andra metoden mot Redhawks. Gröta igen mittzonen och vänta ut misstagen. Det grundläggande problemet, som jag har tjatat om hela säsongen: Redhawks spelar på tok för svårt, långsamt och omständligt. Materialet håller inte för snygghockey. När man väl får tryck i motståndarzonen finns det mycket som ser bra ut, men två zoner ska passeras på vägen dit.

I lördagens pappersupplaga av Sydsvenskan hade jag ett långt reportage om Björn Hellkvist, Rögletränaren som tvingades lämna sitt uppdrag på grund av parkinson. I samband med måndagens Skånederby ska det vara en insamling till Shaking Generation, den ideella stiftelsen som Björn Hellkvist står bakom och vars syfte är att samla in pengar till parkinsonforskning. Initiativet till insamlingen i Arenan kommer från Redhawks publikvärdar.
Björn ska själv vara på plats tillsammans med sin pappa Rolf – som för övrigt var en av 1970-talets giganter i Mif. En målkung.

Vinsten mot ett formsvagt Bofors gav inte Redhawks en knuff framåt. Västerås vann komfortabelt med 5-2. Statistiken efter första perioden var grym. Men oerhört tydlig. Västerås hade 16-0 i skott och det stod 3–0 på tavlan. Redhawks tog timeout redan efter 05.48. Försvarsspelet var minst sagt generöst. Och det var rörigt redan före start. Linus Klasen var med i laguppställningen, han tvingades emellertid lämna ett ultrasent återbud på grund av feber. Jean-Luc Grand-Pierre var tänkt som sjunde back, men startade som forward istället för Klasen. Efter en period var han tillbaka som back. Orsak? Tim Heed bänkades i fem mot fem. Han var inne på alla målen i den första perioden och var inte klockren i defensiven. För att uttrycka sig milt.

Redhawks var överhuvudtaget inte med från start. Fanns inte mycket som påminde om ett lag i poängnöd. Jo, ängsligheten, men beslutsamhet, stringens och positiv desperation var faktorer som saknades. Som så ofta under säsongen.
Förlusten innebär att Stefan Nymans lagbygge nu är fyra poäng från en plats i förkvalserien. Derbyt mot Rögle på måndag blir hyfsat viktigt.

PÅ SOLSIDAN: Väldigt få glädjeämnen för Redhawks. Magnus Häggström kanske inte gjorde en fantastisk debut, men var klart pigg.

PÅ SKUGGSIDAN 1: Samma gamla visa, blir Redhawksspelarna utsatta för fart och forechecking i defensiv zon, då är man oerhört sårbara.

PÅ SKUGGSIDAN 2: Let´s face it, laget är dysfunktionellt. Alldeles för många fripassagerare på farkosten.Det räcker inte att glimta till varannan eller var tredje match. Eller göra två tre bra byten per match. Problematiken kvarstår. Redhawks får ut otroligt lite av spelare som exempelvis Ivan Ciernik och Dragan Umicevic. Forwards som ändå har dokumenterad kapacitet. Kvaliteter som dessa herrar dock inte har visat så ofta i Malmötröjan.

Redhawks och Arenan lever i symbios. Men hur ser framtiden ut? I lördagens pappersupplaga av Sydsvenskan hade jag en intervju med Percy Nilsson.

//Vilken riktning Hugo Stenbeck-ägda Malmö Redhawks tar är svårt att förutse. Det finns både skräck– och drömscenarier för klubben. Men Percy Nilsson utesluter inte att Hugo Stenbeck i framtiden köper Arenan.
– Jag kan vara beredd att diskutera det. Hugo är välkommen, säger Percy Nilsson, ägare till Malmö arena.
Percy Nilsson betonar att det här är ett hypotetiskt resonemang.
– Arenan är inte på marknaden till försäljning. Men det hade kanske varit det rätta: att äga både hockeyklubben och Arenan.
Så du ser Hugo Stenbeck som en potentiell köpare?
– Ja, om han ska ha ett hockeylag och jobba som de gör borta i exempelvis Chicago med Blackhawks, skulle det vara alldeles utmärkt. Hugo har de ekonomiska förutsättningarna. Har man rätt folk som gör saker och ting behöver man bara vara ägare, säger Percy Nilsson.
Samtidigt är situationen nyckfull. Malmö Redhawks majoritetsägare Hugo Stenbeck har två år kvar på sitt sponsoravtal med klubben. Ett avtal som är värt 4 miljoner euro. Engagemanget i Redhawks har inte bara gett goodwill för Hugo Stenbeck, utan även en dos av badwill: den hårdsatsande hockeyklubben har hittills presterat långt under förväntningarna och nyligen anklagades Stenbeck för rasistiska uttalanden mot personal i en av Arenans barer.
Lika gärna som allt kan sluta med att Hugo Stenbeck köper Arenan går det inte att bortse från skräckscenariot för Redhawks.
Om Hugo Stenbeck väljer att inte längre satsa på hockeyn, rider du Percy Nilsson då in på en vit springare och räddar klubben?
– Nej, den tiden har varit. Jag blir 70 nästa år, säger Percy Nilsson.
I somras blev hyresavtalet mellan Arenan och Malmö Redhawks uppsagt. Förhandlingar pågår inför nästa säsong.
– Jag vill se hur det artar sig med hockeyn.
Enligt Percy Nilsson är det svårt att beräkna publiktillströmningen, hur många kiosker och barer som ska vara öppna.
– Det är en jätteprocess varje gång man öppnar upp Arenan – med vakter, publikvärdar, städning och allt annat, säger Percy Nilsson.
I takt med att Redhawks har sjunkit i tabellen har också publiksnittet minskat, för närvarande är det 5845 åskådare. Men den faktiska siffran är lägre. Många sponsorer med årskort får svårt att få med sig kunder och anställda när laget underpresterar.
– Jag ser det inte som ett problem att Redhawks är ett allsvenskt lag. För intresset är så stort för hockey här. Problemet är att man inte vinner tillräckligt många hemmamatcher, säger Percy Nilsson.
Blir det hockey i Arenan nästa säsong? Kommer ni överens om ett hyresavtal?
– Det får jag verkligen hoppas. Gäller att få allt på papper. Vi hittar säkert en lösning, säger Percy Nilsson.

En ratad Rögleforward som går till Redhawks. Fågel eller fisk? Tja, pricksäkerheten i Redhawks värvningar har inte varit lysande, men kan Magnus Häggström bidra med fysisk och attityd har han en roll att fylla. På 35 matcher med Rögle svarade han för 17 poäng (7+10). Magert om han var tänkt för the leading line, men med andra arbetsuppgifter kan han fylla en funktion i Redhawks. Framtiden får utvisa om det var rätt eller fel.

Till slut blev det en seger med nödrop för Redhawks. 2–1 hemma mot Bofors. En nagelbitare de sista fem minuterna, men Redhawks hade ett massivt tryck under de första femton av slutakten. Och kunde definitivt ha sänkt Bofors med tanke på att det stundtals var rena skjutbanan. Vinsten ger Redhawks hopp om att kunna bärga en plats i förkvalsserien. För laget som startade serien som favorit väntar förstås måstematcher var och varannan dag. Västerås (som bara fick en poäng mot Borås) borta på lördag och Rögle (som torskade mot Almtuna) i Arenan på måndag. Just nu har Redhawks två poäng upp till Oskarshamn och sjundeplatsen. Det är tajt som ett par stuprörsjeans.