En annan värld, men ändå samma sport. SVT visade i förra veckan dokumentären ”Vägen till NHL Winter Classic”, där vi tittare fick en inblick i NHL-lagen Philadelphia Flyers och New York Rangers.
Flyers coach Peter Laviolette hade en hygglig karriär som spelare med två OS och dussinet NHL-matcher. Rangerscoachen John Tortorella var ingen lysande spelare. Han har verkligen arbetat sig upp från farmarligornas undervegetation och en säsong i division 3 med Kristianstad säger rätt mycket.
Vad de båda coacherna har gemensamt är att de bygger en stor del av sitt ledarskap på klassiskt nordamerikanskt manér: konsten att motivera spelarna.
Och det fungerar: Peter Laviolette coachade Carolina Hurricanes till Stanley Cup-triumfen 2006 och John Tortorella gjorde samma sak med Tampa Bay Lightning 2004.
Dokumentären gav en något Hollywoodaktig och romantiserad skildring av coachernas förmåga att gå in i ett omklädningsrum, trycka på rätt knappar och vända en matchbild i en periodpaus.
Ändå tror jag att dokumentären kom sanningen ganska nära. Det är så många nordamerikanska coacher jobbar och det är vad spelarna förväntar att få höra.
John Tortorella vill se arbetsmoral, disciplin och tröjor som dryper av svett. Det kan vara ”fucking” i var och varannan mening.
Men det når fram.
Även en storstjärna som Marian Gaborik får sanningen serverad, utan krusiduller.
Spelare som inte fullföljer varje tackling efter bästa förmåga spelar inte. Oavsett hur många miljoner dollar de tjänar.
Något för Malmö Redhawks? Klubben har i två korta och misslyckade perioder prövat på nordamerikanska coacher i Barry Smith och Dave King, men inte varit i närheten av en riktig ”motivator”.
Jo, en gång. Percy Nilsson hade diskussioner med Gary Green 2004. Jag träffade kanadensaren under hockey-VM samma år. Green var då tv-expert, men hade varit NHL-coach för Washington Capitals som 26-åring. Filosofin var nordamerikansk i ett koncentrat:
– Jag är en som motiverar folk. Får dem att prestera sitt bästa.
Greens relation med Malmö Redhawks rann ut i sanden.
Synd, den hade varit intressant att följa.
Om vi leker med tanken: Vad hade hänt om John Tortorella hade coachat dagens Malmö Redhawks?
Puh, förmodligen hade strukturen på laget sett helt annorlunda ut. Han hade knappast tagit hänsyn till vilka namn som står på ryggen.
Han hade krävt hårt jobb av samtliga aktörer.
Inte tolererat några fripassagerare på båten och hade bänkat några av sportchefen Stefan Nymans underpresterande prestigevärvningar.
Inte säker på att alla svenska hockeyspelare hade klarat av en coach som John Tortorella, en som säger sanningen utan omskrivningar.
Vad som emellertid förenar Tortorellas tankesätt med grundläggande svenska idrottsvärderingar, är att kollektivet alltid är större än individen.
Något man inte ofta ser i den här upplagan av Redhawks.

(Den här texten publicerades under vinjetten Rapport Hockey i pappersupplagan)

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg