Tre signeringar så här långt: A-lagskontrakt för André Burakovsky samt hemplock av Nicklas Jadeland och Mattias Persson. Dessutom har Redhawks sagt tack och förväl till Ivan Ciernik, Miroslav Lazo, Justin Forrest och J-L Grand-Pierre. Att den kvartetten fick lämna var en no-brainer. Och så har Jesper Mattsson samt Ponthus och Pathrik Westerholm sagt adjö.
Finns det mer att göra i den befintliga truppen?
Ja, Hannu Toivonens situation påminde redan den gångna säsongen om Jani Hurmes, minimalt med istid och en gigantisk lönecheck.
Skulle sportchefen och vd:n Patrik Syvegård bli av med Toivonen för halva av den återstående kostnaden hade det varit en jättevinst för klubben och förmodligen även för den finländske målvakten.
Och vilka spelare ligger närmast till hands till att förnya sina kontrakt?
Robin Nilsson Alvarez finns med i leken.
Så här skrev jag för några veckor sedan om  Alexander Barta: ”Nyckelspelare som kan vara för dyr. Tyska klubbar har varit och spanat på honom.”  Visst, en rätt skicklig tvåvägscenter, men tysken producerar ganska lite och man hittar en nordamerikan, typ Dustin Johner (exempel), för halva priset.

Fler hemvändare.? Tja, Johan Björk finns fortfarande med i diskussionerna, men det kan till slut handla om kronor och ören.
Efter den gångna säsongens monumentala köpfest och med en filosofi som stavades all-in, är det kostnadskontroll och smartare värvningar som gäller. Ett par av spelarna i den befintliga truppen sitter på drömkontrakt som de aldrig skulle kunna få någon annanstans, men det verkar vara slut på den varan nu.
I alla fall i nuläget.
Därför är också marginalerna betydligt mindre.
Och det är enda vägen att vandra. Sylvegårds värvningar av Jadeland och Persson är självklara och mitt i prick.
Det finns inga skäl till att inte plocka hem Malmökillar med kvalitet.
Frågan är om Björk vill vara med på resan. I min bok är han en man för första eller andra backparet i ett allsvenskt lag med ambitioner, men som faktiskt har haft placeringssiffrorna 8–5–8–7.
Samtidigt är Johan Björk ganska skadebenägen och kan inte visa upp en statistik som imponerar. Ett mål sedan han lämnade Redhawks i januari 2009.
Å andra sidan: Johan Björks viktiga siffror är plus-minus.
Men tanke på kostnadsmassan för de befintliga avtalen lär inte Björk få ett guldkantat erbjudande, men varför inte utforma ett längre kontrakt med prestationsbonusar?
Det hade kunnat vara win-win för båda parter.
Alternativet för backen är att skumpa runt i ligor i Europa, ett provspel här och ett korttidskontrakt där. I Malmö skulle Johan Björk kunna få chansen att bygga upp karriären igen tillsammans med några av ungdomskompisarna.

Redhawks har jobbat några veckor på sitt håll. Och Mattias Persson med agent på sitt håll. På torsdagen blev också övergången klar. För några dagar sedan skrev jag om Crowdpleaser nummer 2 och syftade på Persson. Och det är lite så jag ser honom. En forward med ett stort underhållningsvärde, god blick och lysande klubbteknik. Han har kapacitet för att producera i nivå med Crowdpleaser nummer 1: Linus Klasen (åtminstone med Klasens gångna säsong som måttstock). Mattias Persson har inte tagit raksträckan till framgång, han har tagit vägen via division 1 med moderklubben Pantern och Tingsryd och har den här säsongen härdats i elitserien med Luleå.
Way to go!

Redhawks ser om sitt (junior)hus. Två danska J18-landslagsmän har varit på besök: Kristoffer Lauridsen, född 1994, och Mads Larsen, född 1995.
– Kristoffer är tongivande i Danmarks juniorlag, en kraftfull center och god skridskoåkare. Mads är en spelskicklig back, säger Göran Karlström i Malmö Redhawks.
Kristoffer Lauridsen är i första hand tänkt för Redhawks J20-lag och Mads Larsen för J18-laget.
– Vi har diskuterat övergångar med båda, säger Göran Karlström.

Redhawks förre sportchef Peo Larsson gör comeback – som tränare. Han ska leda Limhamn Limeburners J18- och J20-lag.
– Jag vill inte flytta ifrån Malmö och jag vill inte gå hemma och dra. Det här är helt ideellt, säger 62-åringen.
Limhamn får en synnerligen erfaren kille som junioransvarig. Han har bland annat varit elitserietränare för Malmö Redhawks och Timrå. Sportchef för Skellefteå i elitserien och Redhawks i allsvenskan. Dessutom förbundskapten för J20-landslaget.

Häromdagen skrev jag om Luleås Mattias Persson. Utnämnde den artistiske forwarden från Malmö som en tänkbar crowdpleaser nummer 2 för Redhawks. Problemet är att han har ett kontrakt för nästa säsong, men Luleås sportchef Lars ”Osten” Bergström gläntar på dörren.
– Vi får väl se, vi har haft en utvärdering med alla, säger han.
Kan det vara så att du släpper Mattias Persson?
– Mattias känner sig inte riktigt bekväm och hemma, det kan finnas möjligheter där. Han ska fundera och vi ska ta en ny diskussion, säger ”Osten” Bergström.

Om Mattias Persson bestämmer sig för att flytta söderut borde Redhawks vara med på noterna. Han är ”value for money”.

Patrik Sylvegård trodde först inte på chansen att fånga in Jens Olsson, sedan lät sportchefen mer hoppfull igen, men nu verkar han ha gett upp.
– Signalerna jag har fått från Jens agent är att det blir en fortsättning i München.
Patrik Sylvegård hade ett möte med Johan Björk i måndags.
– Det kändes bra, säger Patrik Sylvegård.
Är ni intresserade?
– Ja, det tycker jag. Han står på listan. Björk var bra under ”Osten” Bergströms tid, då han blev jagad varje dag. Kanske Ulf Taavola och Mats Lusth kan göra samma sak, säger Patrik Sylvegård.

MINIANALYS: Ponthus och Pathrik Westerholm försvinner. Bra för tvillingarna och bra för Redhawks? Ja, det kan faktiskt vara så. Westerholmarna hade ett gäng med goda matcher under oktober/november, där de var ett hot i varenda byte, trots snålt med istid. Men de producerade inte. De fastnade i systemet. Självtilliten sjönk och till sist var Ponthus ute ur laget och Pathrik bänkades vid toppningar. Med rätt matchning hade tvillingarna kunnat producerat runt 50 poäng tillsammans den gångna säsongen. Tror jag. Nu blev det inte så. Samtidigt får man inte blunda för att Ponthus och Pathrik Westerholm hade hög svansföring, de tog mycket energi i ett lag där den hierarkiska ordningen var fastställd tidigt. Det fanns inte utrymme för två 20-åringar som ville upp. Spela powerplay och grejer. Ändå kan jag inte låta bli att gilla tvillingarnas tjurskallighet. Den kan ta dem till nästa nivå.

Jesper Mattsson snörar av sig skridskorna. Misstänker att Redhawksledningen satt länge och funderade för och emot. Finess kontra rätt gamla ben och så vidare. Men allsvenskan kräver fart på väldigt många fötter. Hur som helst. Jesper Mattsson kan blicka tillbaka på en fantastiskt lång och framgångsrik karriär. Vispfinten och direktskottet från den vänstra tekningscirkeln är väl det man minns mest från den sista sejouren. Plus passionen för Malmö Redhawks.

Nollan är spräckt för Gustav Nyquist. Första NHL-målet kom i natt för Malmökillen när Detroit Red Wings dunkade till Columbus Blue Jackets med 7–2. För en charmant passning stod Pavel Datsiuk. Därmed har Gustav Nyquist producerat 7 poäng (1+6) på 12 NHL-matcher. Inte illa.

Crowdpleaser nummer 1 är Linus Klasen. Finns det chans att skaffa crowdpleaser nummer 2? Hmm, vem skulle det vara? Jo, Mattias Persson i Luleå. Malmökillen sitter visserligen på ett kontrakt även för nästa säsong och har varit ordinarie. Ingen megasuccé poängmässigt: 14 (6+8), men i allsvenskan finns det kapacitet för så mycket mer: 53 poäng (25+28) för Troja 2010-11.
Finns det chans att Luleå släpper honom?
Inte omöjligt.
Frågan är alltid fri och gratis.
För en skåning i Norrbotten kan vintrarna vara långa och mörka.
Mattias Persson kallades för ”Fete” under sina ungdomsår, men nu ser 26-åringen synnerligen vältränad ut. Underhållningsvärdet är stort.
Tekniken på topp, precis som speluppfattningen.
Kanske värt ett försök?

XXX

André Burakovsky är överens med Redhawks, precis som mrmadhawk.se, har skrivit.

Så här säger Lill-Burra till mig om vad han ska utveckla för att bli en etablerad allsvensk spelare:

– Styrkan, framförallt. Farten har jag, det har också Ulf Taavola (tränaren) sagt. Tekniken och spelsinnet är inga problem. Men jag behöver styrkan för att hålla undan spelare och skydda pucken.

Sugen på söndagsläsning? En vrållång intervju rykande het direkt från papperstidningen. Patrik Sylvegård snackar.

//Över en stillsam sushilunch håller Patrik Sylvegård koll på ätpinnarna och pratar lagbygge, valuta för pengarna och Hugo Stenbeck. Patrik Sylvegård ska representera framtiden och har kastats rakt in i Malmö Redhawks verklighet.
– Det är som att slänga upp tusen bollar i luften och försöka fånga så många som möjligt på vägen ner, säger han.
Patrik Sylvegård talar fort och energiskt. Han hinner emellertid andas mellan sushituggorna. Livssynen är synnerligen optimistisk. Det behövs i dubbelrollen.
Sportchef och vd i Redhawks, du har fått två av Sveriges tuffaste idrottsjobb. Samtidigt… Är du inte rädd för att gå in i väggen?
– Jag hör vad du säger, men jag känner inte så. Jag har min firma att gå tillbaka till. Är man inte beroende av något, kan man också göra ett bättre jobb. Jag är inte rädd.
Säsongen som gick var en besvikelse för den hårdsatsande klubben, det var snubblande nära totalfiasko och lika nära en plats i kvalserien och en chans till upprättelse. Lärdomar finns att dra inför nästa säsong. Hockeybranschen är som en god sushibox, det gäller att få till den rätta mixen. Båda riset och laxen behövs.
– Vi sitter med facit på handen. Ibland måste man betala mer för att få hit spelare. Men vi ska försöka hitta ”value for money”. Få så mycket som möjligt för pengarna, säger Patrik Sylvegård och fortsätter:
– Ulf Taavola och Mats Lusth är inte tränare som behöver ha flashiga spelare, att få hit en massa stjärnor. Uffe och Mats kan lyckas med hårt arbetande spelare.
Redhawks lägger om kursen något, ska satsa mer hemvävt och yngre, men ändå ha kvar en hög ambition. Patrik Sylvegård pratar om det klassiska receptet: duktiga centrar och spelskickliga backar.
– Malmö ska också stå för tuffhet. Många tror att Linus Klasen och de andra är bekväma. Tvärtom. Jag pratade med Linus häromdagen och berättade vad Mats Lusth står för. ”Bra, det behöver jag”, sa Linus Klasen. Man behöver ha någon som kan och får piska på.
Vad får publiken se i september?
– En stomme från förra året som är bättre. Vi kommer att vara vältränade. Bra fart, aggressivt spel och ha lite spets. Alla måste acceptera rollfördelningen. En sån som Linus måste ha sin ”space”. Sitt utrymme.
Men han måste väl jobba hem också?
– Ja, annars får han höra det. Nu när Lusth är här. Men jag skulle kunna betala för att se uppvärmningen, när Linus åker runt och leker med pucken.
När är det rimligt att ni når elitserien?
– Inom tre år. Vi ska satsa på att gå till kvalserien nästa säsong. Malmö som lag måste ha den målsättningen. Men vi måste slå sönder säsongen i mindre bitar, det låter tråkigt, men vi måste ta match för match.
Patrik Sylvegård doppar en laxbit i sojasåsen och tycker att det är precis vad han behöver. Vi kommer in på den mentala pressen det innebär att spela i Malmö Redhawks. Stora satsningar – driver upp förväntningar från medierna, sponsorerna och åskådarna. Patrik Sylvegård har upplevt det som spelare under många år och senast som andretränare i tre månader. Han menar att Redhawksaktörerna har genomgått ett mentalt stålbad – som kan härda inför framtiden.
Hur går förhandlingarna med Percy Nilsson om ett nytt arenaavtal?
– Det är egentligen inte ”dom eller vi”. Vi är ett på något sätt. Sedan måste båda parter må bra i ett avtal. Men vi måste hitta rätt så fort som möjligt.
Skulle ni klara en säsong i Isstadion?
– Nej, det tror jag inte. Jättesvårt att tänka mig det med loger och andra faciliteter. Då hade vi fått radera mycket i budgeten.
Är Arenan för stor för ett allsvenskt lag. Kommer prestationsångesten krypande?
– När vi bytte från Isstadion till Arenan, sa vi att ”det sitter i väggarna”. Sedan kom vi till Arenan och det blev inte bättre, men vi tog inte med väggarna hit.
Hur är ditt förhållande till huvudägaren och storfinansiären Hugo Stenbeck?
– Vi har sms:at varandra. Och ser fram emot att träffas.
Känns det osäkert med pengarna?
– Faktiskt inte. Men vi skulle må bra av att vara lite tajtare ekonomiskt. Det har varit saker under den här säsongen som har varit orimliga, detaljer som man tidigare har hållit i. Vi ska inte resonera ”att det är inte mina pengar”. Jo, för det är det. Gör vi inte det har vi inte våra jobb kvar. Vi måste sköta det här. De spelare vi tittar på nu finns inte högt på lönenivån. Det är killar som kommer till jobbet varje dag.
Patrik Sylvegård tuggar och sväljer. Sushibitarna åker ner. Han själv var en utpräglad lagspelare. Laget före jaget är ett nyckelbegrepp, att hitta vi-känslan. Lidelsen.
– Jag är beredd att tvätta golvet om det behövs. Alla måste dra sitt strå till stacken. Alla måste snäppa upp två hack, från spelare, ledare och vi andra i organisationen. Alla måste bränna på för att vi ska ta nästa steg. Samtidigt måste vi ha kul, det ska genomsyra klubben. Vi ska skratta mycket, säger Patrik Sylvegård och sushifatet är sedan länge tömt.
Inte ens ett riskorn finns kvar, men drömmarna och förhoppningarna lever för Patrik Sylvegård.//

Backen Johan Björk vill gärna hitta en lösning med Malmö Redhawks, men han är inte beredd att offra lillfingret. För det har han redan gjort.
– Läkarna har kapat en bit av mitt ena lillfinger, precis under nageln, säger han.
Efter nästan tre säsonger i HV71 har Johan Björk, 27 år, haft ett märkligt hockeyår fyllt av överraskningar.
Förra våren var han på väg hem till Malmö Redhawks. Efter många turer drog han istället till slovenska Jesenice i den österrikiska ligan, men när ekonomiskt strul uppstod blev det Lukko.
På en träning med det finländska laget var olyckan framme. En smäll som slutade med amputation.
– Jag täckte skott, pucken träffade på lillfingret och jag trodde att det handlade om en blå nagel. Men när jag tog av handsken såg det inte så trevligt ut. Läkarna sa före operationen att det inte gick att rädda. Efter ingreppet var fingertoppen borta. Jag har inga problem, förutom att det är känsligt ovanpå, säger Johan Björk.
I torsdags kom han hem från Finland – till villan utanför Trelleborg. Och han vill även flytta hem rent hockeymässigt. Hem till moderklubben.
– Jag vill gärna hitta en lösning med Malmö. Det är inget att hymla om, säger Johan Björk, som lämnade Redhawks för HV71 i januari 2009.
Återstår att se om allt faller på plats den här gången.

MINIANALYS: Är det svängdörr för alla Malmökillar som vill hem? Nja, Redhawks är i ganska gynnsam situation. Det finns en hel del Malmökillar spridda över hockeyvärlden som har fått hela eller delar av sin utbildning i klubben. Och som är lika bra eller bättre än många av spelarna vi såg under den gångna säsongen. Förra våren var Johan Björk i samma position som Daniel Josefsson. Han satt med ett utgående elitseriekontrakt. Kan Björk hjälpa Redhawks? Jag vet en före detta Redhawksspelare som tränade med Johan Björk inför förra säsongen och han var helt säker på att Björk hade gått rätt in i det första backparet. Den bedömaren är ganska kräsen, men var klart imponerad över Björks förbättrade skridskoåkning.
Säg så här: vi pratar om ett allsvenskt mittenlag och Johan Björk har ändå rätt nyligen spelat i ett topplag i elitserien.

Hockeyn lever alltjämt i Arenan. Sommaren är inte här. Inte riktigt än. Isen ligger kvar. Betongen sticker inte fram. Vi kan se det som en pytteliten uppvärmning inför JVM. Chansen att bli bäst i Skåne. Fem DM-finaler på söndag i Malmö arena, fritt inträde och restaurangen är öppen. Köttbullsbuffé står på menyn.
U13 klockan 09.00: Malmö Redhawks–Rögle
U14 klockan 11.30: Malmö Redhawks–Rögle
U15 klockan 13.00: Rögle–Malmö Redhawks
J18 klockan 16.00: Helsingborg–Åstorp
J20 klockan 19.00: Limhamn–Kristianstad
Notera att Rögle och Redhawks överlåter de två äldsta klasserna till de mindre klubbarna.