Vinterfunderingar
Sommar är mer än grillade revben, trädgårdstukt i en miniregnskog och svettiga löprundor (Löderupskullen producerar mjölksyra. Lovar). Till årstiden hör också vinterfunderingar. Mmm, just precis, Malmö Redhawks prestationsmöjligheter. Fansens kravbild är säkert ganska modest, de allsvenska placeringarna 8–5-8-7 vittnar om ett mediokert hockeylag. Den senaste säsongens sanslösa köpfest gav svensk klubblagshistorias största fiasko om vi tycker att det finns ett samband mellan satsade pengar och resultat.
Så nog är Redhawksfansen luttrade.
Efter en finansiell balansakt har det sprutas in rent syre i verksamheten, en tro på hemvävt och förmodligen lär uppemot 4000 årskort säljas.
Så nog är Redhawksfansen tåliga.
En av den livs levande sportchefs- och vd:n-kombon Patrik Sylvegårds viktigaste uppgifter är att inte bli fartblind och inte förlora ödmjukheten.
Mycket är vunnet bara där.
Vilka sportsliga krav kan vi då ställa på Redhawks?
Budgetmässigt är man för en gångs skull akterseglade, tolv miljoner kronor är med Redhawks mått mätt en svältkur, men en välbehövlig sådan, som tvingar klubben att hitta tillbaka till vettiga värderingar. I den allsvenska pengatabellen antar jag att i alla fall Djurgården, Leksand och Örebro har en större plånbok.
Någonstans på den övre halvan i pengaflödet hamnar Redhawks, strax under täten.
Någonstans där bör laget också hamna i den allsvenska tabellen.
Men inte sticka ut hakan på sedvanligt malmöitiskt sett.
Inte sikta för högt, utan se serien som en trappa.
Trappsteg 1: Säkra kontraktet så tidigt som möjligt.
Trappsteg 2: Sikta på topp-7.
Trappsteg 3: Om möjligt – slåss om en tredjeplats.
Truppen som jag ser den just nu:
Målvaktssidan:
Rollfördelningen känns given på förhand. Pontus Sjögren är självklart etta och får dra ett tungt lass, han verkar också kunna växa i takt med insatserna höjs. Axel Brage är backupen.
Försvarssidan:
Jens Olsson och Johan Björk är de senaste tillskotten och går lätt in bland de fyra främsta i rangordningen. Olsson kan användas i alla sammanhang. Björk är väldigt stark rent fysiskt, han har varit i en mästarklubb och ska sätta tonen på träningar och i omklädningsrummet. Han är som bäst när han spelar enkelt och rakt. Andreas Lilja-style. Mads Bødker lär också tillföra rutin trots sin relativa ungdom (24 år), skridskoåkning och ett gott humör. Bakom dessa herrar finns en rad frågetecken.
Stefan Lassen gjorde ett gott VM för Danmark och har han konserverat eller förbättrat positionsspelet från turneringen blir han en större tillgång än förra säsongen. Emil Carnestad var inte ett dugg sämre än många av nyförvärven förra säsongen, men fick nöta bänk ändå. Kan han bygga vidare på sin första A-lagssäsong och få tillbaka självförtroendet kan det lyfta. Philip Hersby ska visa att han är en stabil allsvensk back. För Alex Ribbenstrand väntar operation och det kan vara ett osäkerhetsmoment. Hans fysiska stil behövs. Redhawks fattas en back och han bör nog vara topp-4 i hierarkin. Om ekonomin tillåter.
Forwardssidan:
Robin Nilsson Alvarez har skridskoåkningen och kroppen för högre sammanhang än allsvenskan, men allt ska klaffa på en och samma gång. Potentialen finns och ska han modellera sig själv som en powerforward behövs ett konsekvent fysiskt arbete kväll efter kväll. Tomas Kollar får tonvis beröm av Sylvegård för sitt uppträdande på träningar och i omklädningsrummet. På isen får hans pådrivaregenskaper och taktiska medvetenhet kompensera den bristande farten. Lukas Ericsson får börja där han slutade: med hårt slit och då tror jag att poängen kommer per automatik. Roger Ohlsson är på väg att etablera sig som en nyttig tvåvägslirare. Magnus Häggström ratades av Rögle förra säsongen, han blir viktig som högerskytt och har en intressant storlek. Känns som det är upp till bevis.
Alexander Bergström ratades av Rögle under våren och det är möjligt att han inte har kvaliteterna för en ledande roll i ett elitserielag, men hans playmakertalanger räcker en god bit på vägen i allsvenskan. Det har vi sett förut. Sebastian Meijer är som en vit t-shirt, han passar till allt och lite varstans i ett lagbygge. Som hårt slitande tvåvägsscenter eller som en fartkille i en producerande lina.
Nicklas Jadeland kommer att gå på hörntänderna för att segra och lär vinna publikens hjärtan. Fortsätter han att sticka in snudan när det hettar till ordnar allt sig för honom. Mattias Persson får bära ett poängberg på sina axlar. I högre sammanhang har han bara haft den rollen fullt ut vid ett tillfälle: den senaste säsongen han gjorde i Troja. Frisk och hel är 40 poäng bottenplattan.
Ludvig Rensfeldt har jokerförutsättningar, han vill uppåt och framåt och ser Redhawks som en språngbräda laddad med istid. Han går säkert in på sex forwards. Kommer Frederik Storm över den inledande omställningsfasen och kan hantera en mindre roll kan det sluta lyckligt. Dra inte för stora växlar på en dansk VM-forward långt ner hierarkin. Spännvidden mellan de bästa VM-danskarna och de sämre är relativt stor. Henrik Hetta är predestinerad för att vara en energispelare i fjärdekedjan. Spännande att se var André Burakovsky hamnar. Onekligen har han kreativa händer, men ska han få arbeta sig upp eller ska han direkt få en framskjuten position för att växa in i rollen?
