BB och Mif
Överdosering av OS-tv, sand mellan tårna och varför Ystad aldrig blir ett hockeyfäste. Mixen av katamaranvågorna vid Löderups strandbad och OS-sändningarna har hittills varit utmärkt. SOK:s blygsamma medaljmålsättning (7) ser ut att uppfyllas. Idrott på den här nivån handlar en hel del om politiska beslut som leder till nedplöjda pengar. Lek med tanken att Sverige hade varit arrangör av ett sommar-OS (en utopi, jag vet), det hade lett till en massiv sportsatsning och då hade kanske 20-25 medaljer varit en rimlig målsättning. Storbritannien, ungefär sex gånger så många invånare som Sverige, har efter halva spelen tagit 29 medaljer och är trea i medaljligan. Naturligtvis kommer britternas idrottsinvesteringar även skvätta över till Rio om fyra år.
Ystad och ishockey har alltid varit en klen kombination. Kampen för en ishall i handbollsstaden har pågått i decennier. Och utan hall ingen hockey. Så enkelt är det. Men det finns bidrag till elithockeyn. Onni Nordström från Pandora lirade i Mif på 70-talet, han hade en fet mustasch, var promotor och kompis med Björn Borg. Tennisikonen hade ett förflutet i TV-pucken och gjorde några träningspass med Mif, vilket ledde till spekulationer som rann ut i sanden.
Steget från en garagevägg i Södertälje till förra årets lagbygge i Redhawks är inte förtvivlat långt. Alltjämt finns det några spelare som inte har hittat ett nytt hockeyjobb: Dragan Umicevic, JL Grand-Pierre, Marcus Högström och Miroslav Lazo. JLGP var en av få positiva överraskningar förra säsongen, han var i alla fall bättre än sitt Leksandsrykte, och i den här kvartetten var kanadensaren nog den som Redhawks helst hade velat ha kvar. För att det skulle ha blivit verklighet hade det antagligen krävts ett EU-pass, en helt annan prisbild och ålder.
