Skämt åsido
– Dra inte för stora växlar på det här, sa sportchefen Patrik Sylvegård när Redhawks precis hade besegrat elitserielaget Rögle med 1–0 efter straffar.
– Nu vinner ni serien, kontrade jag med en superglimt i ögat.
Ibland får man skoja till det.
Alla vet att en träningsmatch bara är en simpel träningsmatch. Låt vara att Redhawks och Rögle är mer prestige än en vanlig träningsmatch, men ändå en träningsmatch.
Föga förvånande innebär Jens Olsson och Johan Björk en markant uppgradering av försvaret, där Pontus Sjögren var en ultrasäker sista utpost, som hade god hjälp av backarna. Gillade också vad jag såg av Mads Bødker och Emil Carnestad.
Stefan Lassen såg rejälare ut nu, men kan tappa positionen. Philip Hersby gjorde inte bort sig, men är just nu sjundeback. I alla fall i min bok. RJ Anderson behöver mer tid. Tvekade vid ett par lägen, men försökte hålla det enkelt.
Alla fyra forwardsenheter fungerade hyggligt till bra. Alvarez, Bergström och Kollar är en tung kedja att möta. Kan inte dra mig till minnes att Kollar såg så här inspirerad ut förra säsongen, åtminstone inte före kvalspelandet och kanske i någon Röglematch. Alvarez är Alvarez, det gäller för honom att hålla benen och aggressiviteten i gång. Hela tiden. Han hade ett par lysande byten mot Rögle. Bergström kompletterade väl som center.
Storm, Meijer och Persson är en skridskostark lina. Persson inledde lite trevande, men hittade rytmen. Några sköna passningar i PP och en vacker straff. Storm såg under första perioden ut som om han precis hade stigit av färjan i Dragör. Han växte in i kampen efterhand. En kul bekantskap. Såg ut som en finesslirare. Han lär emellertid få mindre kvalitetstid i den tuffare konkurrensen som råder på den här sidan av Sundet, det gäller att hålla motivationen uppe för det hårda jobbet. Meijer kan lite av allt. Det kommer väl till pass.
Häggström, Rensfeldt och Hetta inledde friskast, trion tappade lite fart ju längre matchen led. Hetta är ett energiknippe som är orädd, Rensfeldt har tyngden och hygglig åkstyrka för storleken. Häggström är förmodligen tänkt som sniper i det sällskapet.
Jadeland, Ohlsson och Ericsson klarade sig också väl, men kunde kanske ha skapat mer. Ohlsson kan bli den idealiske checkingcentern på den här nivån. Möjligt att Jadeland måste flyttas högre upp i hierarkin för att få ut de där 30-pluspoängen som han är god för. Samma sak gäller väl egentligen för Ericsson.
