Spelare för spelare
Inget överdrivet flärdfullt, inte en uppsjö av finesser och ingen grannlåt. Mer hårt jobb, taktisk medvetenhet och 3–1 mot Oskarshamn. Den tredje trepoängaren på fyra försök. Låt oss inse följande: det här laget är mer en Volvo 245:a än en cabbad Porsche. Varudeklarationen har inte heller sagt något annat. Och ska man bygga en vinnarkultur med relativt lite pengar i en klubb som har varit svindlande nära den finansiella ättestupan, är det förmodligen enda sättet.
Låt oss också återuppleva en gammal tradition.
Spelare för spelare – med Oskarshamnsmatchen i färskt minne.
MÅLVAKT
Pontus Sjögren
Solid och säker, visst var Axel Brage överraskande duktig i sina matcher, men Sjögren utstrålar en annan trygghet.
BACKAR
Johan Björk
Var tillbaka i gammalt gott slag. Olycklig vid ena baklängesmålet mot Karlskrona, men mot Oskarshamn var han ryggraden i försvaret. Otroligt viktig i boxplay. Han spelade nonstop i tre mot fem-underläget. Är som bäst när han uppträder som en klassisk stanna-hemma-back och minimerar de offensiva utflykterna. Stark som en björn.
Mads Bødker
Ett fall framåt. Som alltid god skridskoåkning och kompenserade mycket med sin mobilitet. Överraskande nog hamnade han på efterkälken när Joakim Hagelin kom fri, men Bødker var i det läget på väg åt andra hållet.
Jens Olsson
Spelskicklig och också han rörlig. Duktig på att spela sig ur situationer. Hittade exempelvis Alexander Bergström med det korta instickspasset framför egen kasse. Det som kräver känsliga händer. Allt för att krångla sig ur Oskarshamns forechecking.
Stefan Lassen
Har blivit åtskilligt bättre i positionsspelet. Förra säsongen fladdrade han runt i zonen och var överallt och ingenstans. Mycket bättre nu. Bommade emellertid någon tackling mot Oskarshamn när han tog klivet upp. Men ska använda sin kropp.
Emil Carnestad
Tycker att han påminner lite om Jens Olsson. Försöker läsa spelet tidigt och hittade ganska smarta lösningar. Hans bästa match?
RJ Anderson
Sköt. Till slut. Det gav en retur som Robin Nilsson Alvarez kunde raka in. Måste utnyttja sitt skott mer. Det här är ändå en back som gjorde över 50 poäng i Norge förra säsongen. Hamnade konstigt till i ena powerplayuppställningen. Han drev mot kassen och Ludvig Rensfeldt tog hand om pointpositionen. Det kanske var tänkt så. Anderson är ingen raket, men är medveten om sin kapacitet och hamnade sällan i akut trubbel.
Philip Hersby
Fick sparsamt med speltid och har fastnat i facket som sjunde back. I realiteten kanske ännu längre ner i rangordningen när Alexander Ribbenstrand och Rasmus Andersson kommer tillbaka.
FORWARDS
Robin Nilsson Alvarez
Fick göra sitt premiärmål, var stark med pucken och längs sargerna. Stundtals sprakade det om honom.
Alexander Bergström
Två assists och bästa matchen så här långt. Rejälare defensivt än tidigare. Viktig för Redhawks att han kommer igång.
Tomas Kollar
Premiärmålet även här. Nyttig i boxplay – och powerplay, förstås. Hade offerviljan och såg isen väl. Med sina taktiska kunskaper kompenserade han mycket.
Mattias Persson
Kapaciteten är hög. Det vet han själv och det vet alla som har sett honom i andra klubbtröjor. Och det kan vara problemet. Förväntanstrycket ställer till det. Persson måste skaka av sig poängproducentspöket som sitter på hans axlar. Balansgången är svår. Självförtroendet verkar inte finnas där fullt ut. Mot Oskarshamn tog han exempelvis skott ur halvrisiga lägen. Jobbmässigt är det helt okej, men finessgrejerna sitter inte på klubbladet. Jag tror att han behöver större kedjekamrater än Meijer och Jadeland. Alvarez skulle kunna bana väg för Persson, som är som bäst när han får vända och vrida bakom den förlängda mållinjen.
Eller så måste han få lov att krypa ur den taktiska tvångströjan, som han hade i Luleå och som han måste bära även i Redhawks. Det kan man tycka spontant. Men så fungerar inte modern hockey. De defensiva åtagandena måste klaras av och ändå måste man kunna koppla på artisteriet i rätt zon. Å andra sidan: ska man ha ut mer av Persson behöver han få mer tid i powerplay. Dilemmat är att fem sex andra forwards också vill ha mer istid. Så är det alltid i ett lag.
Sebastian Meijer
Är lite som en vit t-shirt, tycks passa i de flesta sammanhang. Gott jobb i båda riktningarna, men mest defensivt.
Nicklas Jadeland
Trampade vatten lite grann även mot Oskarshamn och har gjort det under serieupptakten. Trivs bäst när han får vara en ettrig och aggressiv arbetsmyra som tar sig in bakom motståndarnas försvarslinjer, men hamnade sällan i den positionen mot Oskarshamn.
Lucas Ericsson
Missade en match på grund av skada. Tillbaka nu men inte lika effektiv som mot Mora. Tung, stark och oöm. Och det behöver han ta tillvara på i ännu högre utsträckning. Varje kväll.
Roger Ohlsson
Säker i defensiven. Utvecklingskurvan pekar uppåt och han har mognat.
Magnus Häggström
Utslaget över de fyra första matcherna har han kanske varit den bäste forwarden. Skridskoåkningen och puckhållandet terrängvinnande, men tillsammans med Ohlsson och Ericsson kan han ännu mer.
André Burakovsky
Satte in en tackling. Alltid bra om laget kan få det av en kille som är ung och teknisk. ”Lill-Burra” verkar växa in i kostymen så smått. Han befinner sig i en mans värld. Och då måste juniortagen filas bort. Det kan ta några månader ytterligare. Uppsidan är att han i andra perioden gjorde sitt bästa byte hittills i seriespelet, då han fick bära pucken i några sammanhängande sekvenser.
Ludvig Rensfeldt
I mina ögon inte en klassisk centertyp, men han har hittills gjort det ganska väl och haft ett stort defensivt samvete. Han får ett väl tilltaget förtroende i alla möjliga situationer. Detta har han hanterat rätt okej. Mot Oskarshamn kom också första målet. I tom kasse.
Henrik Hetta
Steget från ettan till allsvenskan behöver inte vara långt. Inte om man accepterar en annan roll. I ettan var Hetta en producerande spelare. I Redhawks handlar det om att åka skridskor, slita och skära av passningsvägar.
Frederik Storm
Steget från danska ligan till allsvenskan är inte lätt att ta. Storm har säkert blivit fullproppad med taktiska uppgifter. Möjligen kan det hämma hans konstruktiva ådra, men Redhawks av i dag ska vara kompakt och det kommer inte tränarna att rucka på. Av en god defensiv kommer offensiven. Återstår att se om Storm vill betala priset. Om några månader vet vi svaret. Antingen har han lyft eller är han kvar som tolfte, trettonde forward – och hyser möjligen en hemlängtan till den danska ligan.
