Lightversion av Hartnell
I sista stund hoppade Malmö Redhawks på sista vagnen på hockeytåget som går till rätt station. Det vill säga försöket att skapa en hemvävd kärna och bygga därifrån. Elva matcher och tretton poäng senare är det som en serietidningsbubbla för Redhawksledningen.
På den ena axeln finns ängeln som talar om Tålamod och på den andra sitter en kille med horn i pannan och vill trycka på Panikknappen – allt för att åstadkomma snabba förändringar.
Snabbspolar vi igenom den dryga femtedelen av seriesäsongen är analysen uppenbar. Hyggligt bakåt, frånsett femettan mot Södertälje, och tamt framåt.
Under åren som Redhawks har figurerat i allsvenskan har klubben haft allt från en god spelarbudget till överlägset bäst budget.
Säsongens budget på dryga 12 miljoner kronor har inte gett manöverutrymme till några utsvävningar i NHL-lockoutens spår.
Just nu ser det ut som om klubben får klara sig med vad man har.
Och då är ändå Jens Olsson den bäste backen i kategorin ”skridskostark och hyggligt spelskicklig” som man haft sedan Fredrik Eriksson, men Olsson borde få mer PP-tid.
Johan Björk är den starkaste defensive försvararen som klubben haft sedan Teemu Kesä.
Så det finns en grund att stå på.
Trots allt.
Självfallet hade ett lån av Växjös Tim Heed kunnat tillföra en hel del. Och som jag skrivit tidigare har Redhawks anmält sitt intresse för ett lån.
En spelskicklig center och en tuff powerforward med näsa för mål hade inte heller varit fel.
Ekonomin bromsar förmodligen sådana försök och extratillskott från sponsorer till värvningar skulle sticka i ögonen på alla som gick med på en ackordsuppgörelse.
Oftast finns det en liten peng sparad i alla sportbudgeter för eventualiteter. Skulle Redhawks vilja gå ut på marknaden finns det många billiga spelare. Undrar i så fall om inte om sökarljuset borde ställas in på tuff powerforward med näsa… Ja, en som gjuter mod bland medspelarna, är duktig framför kassen, kan styra och ställa och göra de fula målen. En lightversion av Flyers Scott Hartnell.


