Publicerad den 23 november 2010 klockan 16:45 av jan.samuelsson
De rödgröna partierna har förhandlat färdigt om hur de ska fördela 2:e vice ordförandeposterna i de kommunala nämnderna. Valresultatet har lett till att både Socialdemokraterna och Vänsterpartiet fått lämna från sig några ordförandeuppdrag till Miljöpartiet som gick framåt i valet.
Men Socialdemokraterna har med sina fjorton 2:e viceordförandeposter fortfarande den största andelen presidieuppdrag av de rödgröna partierna.
På medlemsmötet i måndags kväll beslutade Socialdemokraterna vilka medlemmar som ska representera partiet i nämnderna under de kommande fyra åren. Från 1 januari 2011 blir Björn Abelson 2:e vice ordförande och gruppledare i byggnadsnämnden, Ann-Margreth Olsson får samma roller i vård- och omsorgsnämnden, Monica Molin i barn- och skolnämnd Lunds stad, Tord Persson i barn- och skolnämnden Öster och Joakim Friberg i kultur- och fritidsnämnden. Mattias Olsson valdes till vice ordförande i Lunds Kommunala Fastighetsbolag (LKF) och tillträder i vår.
Per Olsson blir gruppledare i servicenämnden, Mohsen Abtin i miljönämnden, Anna-Lena Hogerud i utbildningsnämnden, Peter Fransson i socialnämnden och Lena Fällström i tekniska nämnden.
Lennart Prytz vid ett tidigare tillfälle utsetts till 2: vice i kommunfullmäktige och Anders Almgren i kommunstyrelsen.
Miljöpartiet har fått åtta 2:e vice ordförandeuppdrag och ska på sitt möte nästa måndag utse vilka medlemmar som ska inta posterna i tekniska nämnden, miljönämnden, socialnämnden, renhållningsstyrelsen, valnämnden, miiljö- och hälsoutskottet och Lunds Energi.
Vänsterpartiet utser på lördag vilka som representera partiet presidierna i utbildningsnämnden och arbetsgivarutskottet. Demokratisk Vänster i Lund får inga ordförandeuppdrag men ska ha representanter i sex olika nämnder.
En 2:e vice ordförande får ett fast arvode på 1485- 6650 kronor i månaden innan skatt plus sammanträdesarvode per påbörjad halvtimme och eventuell förlorad arbetsinkomst. Dessutom kan de få ersättning för barnpassning samt resor till och från mötena
Skriv en kommentar »
Publicerad den 8 oktober 2010 klockan 10:00 av jan.samuelsson
Efter valet 2006 var 37 av de 65 ordinarie ledamöterna i kommunfullmäktige män. Efter det senaste valet är de 40. I procent räknat har andelen män ökat från 57 till 62 procent.
Lund har därmed tagit ett steg bort från ett jämställt fullmäktige. Jag utgår från att de flesta Lundabor tycker detta är ett steg i fel riktning. Men vems är felet? Är det väljarnas? Nej, knappast. Det orimligt att kräva av Lundaborna att de ska ha överblick över hela väljarkåren och kunna förutse alla konsekvenser av sina val. Visst kan en väljare kryssa in politiker från underrepresenterade grupper men de spärrar som finns i systemet är det svårt att få in nya namn. Ironiskt nog medförde den enda kryssningen som förändrade något att en man kryssades in istället för en kvinna.
Istället är det Lundapartierna som ska ställas till svar. Genom att ha listor där de översta platserna, de så kallade valbara platserna, är fördelade på ett ojämställt sätt så bäddar man för ett ojämställt fullmäktige.
Ett vanligt försvarstal från partierna med ojämställda listor brukar vara att de inte hittar kvinnor som vill kandidera. Frågan är då hur Socialdemokraterna som har principen ”varannan damernas” på sina listor kan lyckas år efter år, i kommun efter kommun? Vänstern är bättre än högern på jämställda listor. Frågan är varför? Jag vägrar tro att det beror på att högerkvinnor är mindre kompetenta än sina systrar på andra sidan. Det handlar snarare om systemfel inom partierna.
Ett förslag till lösning på problemet vore att alla partier satte en kvinna som förstanamn och sedan hade en kvinna på varannan plats. Med årets valresultat skulle det ge en övervikt av kvinnor, 35 av de 65 ledamöterna skulle vara kvinnor, men det hade väl inte varit någon katastrof? Ingen tycker ju det är något märkligt med dagens listor som ger mansdominans så varför skulle det vara fel att göra på andra hållet? Om sedan Lundaborna skulle tycka det var fel könsfördelning på posterna skulle de kunna organisera sig och kryssa in de män de vill ha högst på listan. Då skulle folkviljan tala på ett ärligare sätt.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 15 september 2010 klockan 13:00 av jan.samuelsson
Om Lundaborna vill sänka, eller höja, medelåldern i fullmäktige och få in mer kvinnor måste de ändra sitt valbeteende.
Det visar Sydsvenskans jämförelse av årets vallistor till kommunfullmäktige med listorna från 2006. Om 2006 års valresultat upprepas blir höjs medelåldern med ett år till 50 år och den manliga dominansen bibehålls när 55 procent av de ordinarie ledamöterna är män.
De flesta partier har en jämn könsfördelning, de som drar ned snittet är Sverigedemokraterna och Moderaterna.
Sverigedemokraterna har ingen kvinna bland de nio namnen på listan.
Skyr kvinnorna er, Erik Almqvist (SD)?
- Kvinnorna skyr oss knappast, men tyvärr skyr de oftare företrädande roller eftersom det medför fysiska och sociala risker. Framförallt i en stad som Lund, svarar Erik Almqvist.
Moderaterna är ”gubbigast” bland de stora partierna. De har den högsta medelåldern, 52 år, och trots att antalet kvinnor ökat från fem till sju kvinnor är männen i klar majoritet (59 procent är män).
- Vi har jobbat med att få fler kvinnliga förtroendevalda. Valsedeln är en del och sen gäller det att fortsätta i nämnder och styrelser. Vi har bland annat genomfört särskilda möten för att motivera fler kvinnor att kandidera, säger kommunalrådet Mats Helmfrid (M) om ökningen.
Socialdemokraterna är ett av de partier som har bytt ut många ledamöter. 8 av de 18 första namnen är nya på toppositioner.
- Vad gäller kommunfullmäktigegruppen så brukar vår förnyelse bland de ordinarie vara cirka en tredjdel. Men vi tänker aldrig så internt utan räknar alla ersättarna full ut till gruppen. Alla är med och tar besluten på våra gruppmöten, inte bara de ordinarie, säger oppositionsrådet Anders Almgren (S).
Sammantaget har omsättningen av politiker varit stor. 25 av årets toppkandidater hade inte samma positioner förra valet. Men få av dem är helt nya namn inom politiken; många av dem har befunnit sig på ersättarplats och exempelvis Hanna Gunnarsson (V), Holger Radner (FP) och Hans Olof Andersson (SD) har synts och hörts i olika politiska sammanhang under mandatperioden. Det är dessutom ovanligt att helt gröna politiker hamnar i fullmäktige. Ofta får de göra en ”politisk värnplikt” i en nämnd och lära sig politisk strategi och taktik innan de får ta plats i kommunfullmäktige som är det högsta beslutande organet . Ibland hamnar politiker i fullmäktige som belöning för lång och trogen tjänst på lägre nivåer.
Ordningen på vallistorna är bestämda av partierna själva men den går att påverka. Varje Lundabo kan försöka ändra på sammansättningen i fullmäktige med personröstning. Det går att lyfta upp något av de politiker som återfinns längre ned på valsedlarna genom att kryssa framför deras namn. Kommunpolitikern måste dock få personkryss på minst 5 procent av partiets valsedlar i en valkrets för att bli invald i fullmäktige.
6 Lundapolitiker blev invalda med personkryss i förra valet, dock hade alla redan en plats på listan som ändå hade gett dem en plats i fullmäktige.
Utmanarpartierna Piratpartiet, Feministiskt Initiativ och Kommunistiska partiet har för övrigt påfallande unga förstanamn; 22, 34 och 28 år.
Statistiken:
Valresultat 2006 (gav borgerligt styre)
Rödgröna blocket: 29 mandat
Sverigedemokraterna: 2 mandat
Borgerliga alliansen: 34 mandat
medelålder 06/10 antal kvinnor 06/10 ”nya” på toppositioner
Vänsterpartiet – 4 mandat 43/41 3/2 2 personer: Hanna Gunnarsson, Daniel Stolt
Socialdemokraterna- 18 mandat 47/47 9/9 8 personer: Joakim Friberg, Lena Fällström Rörnered, Anna- Lena Hogerud, Daniel Johansson,
Karin Lindbom, Jeanette Olsson, Eva Risberg och Mikael Thunberg
Miljöpartiet- 6 mandat 42/44 3/3 3 personer Emma Beringer, Anna Baumann, Johan Mattsson
Demokratisk Vänster 1 mandat 57/61 0/0 Samma person på första plats
Sverigedemokraterna 2 mandat 43/36 0/0 1 person: Hans- Olof Andersson
Folkpartiet 10 mandat 50/50 5/5 4 personer: Carl- Otto Bergwall, Bodil Ericsson, Mette- Maaria Lundström, Holger Radner
Centern 5 mandat 57/63 2/2 2 personer: Lars V Andersson, Bernt Bertilsson
Moderaterna 17 mandat 51/52 5/7 5 personer: Adrian Borin, Lotta Eldh Pålsson, Cecilia Karlsson, Astrid Rugsven, Bo Alfredsson
Kristdemokraterna 2 mandat 59/63 1/1 Samma personer
”Nya” namn: 25 pers
Medelålder: 2006: 49 år
2110: 50 år
Antal kvinnor 2006: 28
2010: 29
Skriv en kommentar »
Publicerad den 8 juli 2010 klockan 08:51 av jan.samuelsson
Alliansen 32, Rödgröna, 30, Sverigedemokraterna 3. Ingen sida får majoritet.
Visst är resultatet i vår opinionsundersökning en mardröm för de rödgröna och alliansen. Men. De har valet i sina egna händer.
För det finns många röster att ta hem bland de 18 procent av de tillfrågade som ännu inte bestämt sig för vilket parti de ska rösta på.
Till de osäkra ställde vi följdfrågan: ”Du har inte bestämt dig, men åt vilket parti lutar det åt?”, för att kolla vart vinden blåser. 15 procent svarade Socialdemokraterna, 14 procent Miljöpartiet, 12 procent Moderaterna och 9 procent Folkpartiet. Blott 1 procent svarade Sverigedemokraterna. Med andra ord: ”gammelpartierna” ligger bäst till hos de osäkra. Vill de hålla Sverigedemokraterna borta från makten så finns det, idag osäkra, väljare som kan hjälpa dem med det.
Mönstret med populära gammelpartier upprepade sig när vi ställde en fråga till de som bestämt sig om ”vilka andra partier de skulle kunna tänka sig att rösta på?”. 18 procent var benhårda, de kunde bara tänka sig ett parti. Men de andra var inte lika bestämda. Folkpartiet och Miljöpartiet är lika populära (24 procent) alternativ följda av Moderaterna och Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna hamnade sist på listan, knappt slagna av Piratpartiet, Feministiskt Initiativ och Demokratisk Vänster. Att bara 5 procent ser Sverigedemokraterna som ett valbart alternativ förstärker partiets outsiderimage.
I förra valet röstskolkade 17 procent av Lundaborna. Men bara någon enstaka procent av de tillfrågande i undersökningen uppgav att de inte tänker rösta. Kanske kan vi vara på väg mot ett trendbrott när det gäller valdeltagandet.
Visst är resultatet i vår opinionsundersökning en mardröm för de rödgröna och alliansen. Men. De har valet i sina egna händer.För det finns många röster att ta hem bland de 18 procent av de tillfrågade som ännu inte bestämt sig för vilket parti de ska rösta på. Till de osäkra ställde vi följdfrågan: ”Du har inte bestämt dig, men åt vilket parti lutar det åt?”, för att kolla vart vinden blåser. 15 procent svarade Socialdemokraterna, 14 procent Miljöpartiet, 12 procent Moderaterna och 9 procent Folkpartiet. Blott 1 procent svarade Sverigedemokraterna. Med andra ord: ”gammelpartierna” ligger bäst till hos de osäkra. Vill de hålla Sverigedemokraterna borta från makten så finns det, idag osäkra, väljare som kan hjälpa dem med det. Mönstret med populära gammelpartier upprepade sig när vi ställde en fråga till de som bestämt sig om ”vilka andra partier de skulle kunna tänka sig att rösta på?”. 18 procent var benhårda, de kunde bara tänka sig ett parti. Men de andra var inte lika bestämda. Folkpartiet och Miljöpartiet är lika populära (24 procent) alternativ följda av Moderaterna och Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna hamnade sist på listan, knappt slagna av Piratpartiet, Feministiskt Initiativ och Demokratisk Vänster. Att bara 5 procent ser Sverigedemokraterna som ett valbart alternativ förstärker partiets outsiderimage. I förra valet röstskolkade 17 procent av Lundaborna. Men bara någon enstaka procent av de tillfrågande i undersökningen uppgav att de inte tänker rösta. Kanske kan vi vara på väg mot ett trendbrott när det gäller valdeltagandet.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 10 juni 2010 klockan 11:48 av jan.samuelsson
Artikeln om Lunds långbänkar väckte reaktioner. Det finns fler långbänkar än fotbollsarenan, folkparken, konsthallen, centrumutredningen, ridhuset och saluhallen, var en vanlig läsarreaktion.
Och javisst, ni hade rätt. Här kommer några till:
- Golfbanan på norr
Sedan 2003 har Håkan Rasmusson försökt få till en golfbana på Ladugårdsmarken.
- Lokstallarna på Kastanjegatan
Nye ägaren vill bygga lägenhetshotell i stallarna men det förutsätter att det gamla petroleumlagret rivs. Kommunen kvarnar maler och under tiden förfaller stallarna och omgivningen.
- Vårdcentralen i Södra Sandby
Många regionala turer där.
Har du exempel på fler? Kommentera eller hör av dig: jan.samuelsson@sydsvenskan.se eller 0703-780065
Skriv en kommentar »
Publicerad den 26 maj 2010 klockan 15:25 av jan.samuelsson
Budgetar som görs upp under ett valår brukar vara ganska svulstiga och innehålla många nya satsningar. Men Lunds kommun förväntas gå 48 miljoner kronor minus nästa år och eftersom alliansen vill profilera sig som en ekonomiskt ansvarsfull regim så blev det en ”nyhetsfattig” borgerlig budget som nyligen presenterades (observera att bristen på nyheter var alliansens egna omdöme- uttalat på presskonferensen).
Visst är det nyheter att det kan införas vårdnadsbidrag och byggas bad i Dalby, men de finns främst med för att ge KD och C draghjälp i valet.
Vi har inte sett de rödgrönas motdrag ännu men bli inte förvånad om det utlovas såväl en skattehöjning, 100 nya lärartjänster, ett nytt kultur/konserthus och mycket annat. Att sedan Helmfrid gnisslar tänder och hävdar att de rödgröna inte finansierat sina utgifter, det hör till spelet.
Men den feta damen sjunger som bekant inte förrän 19 september. Räkna med fler utspel. Från båda sidor.
Skriv en kommentar »
Publicerad den 11 maj 2010 klockan 10:23 av jan.samuelsson
Piratpartiet replikerar kring mitt/Chinaskis medlemskap:
”Jan Samuelsson undrade i Sydsvenskan 28/4 vad ett medlemskap i Piratpartiet är värt. Vi skulle vilja ställa motfrågan: Varför måste engagemang kosta pengar?
När Piratpartiet bildades valde vi att rikta fokus på engagemanget och deltagandet, snarare än betalningsviljan hos våra medlemmar. Vi hade sett att många ungdomar, en grupp med mycket vilja till förändring, föll ur politiken. Därför har vi valt att frångå modellen med medlemsavgifter.
Piratpartiet har inte mycket pengar. Vi är organiserade främst över nätet och stora chatt- och bloggnätverk. Genom frivilliga mikrodonationer från medlemmar – återkommande varje månad – så får vi pengar till valmaterial, valsedlar och administration.
Att anse våra medlemmar mindre värda för att de inte har betalat hundratals kronor av studiemedel eller veckopengar är inte rättvist. De har gjort ett ställningstagande, och i politiken ska det vara det som räknas. Om vi sedan kan få fler politiskt intresserade i samhället på samma gång – varför inte?
Angående fejkade medlemskap så har vi metoder för att sålla ut dem. I skrivande stund är ett fysiskt brev på väg till ”Henry Chinaski” för att be honom bekräfta sitt medlemskap. Något som vår ideellt bemannade medlemsservice gör regelbundet när det dyker upp personer med namn likt historiska personer och dylikt. Vi kanske inte hittar varenda fejkad medlem, men vi hittar de flesta, något som bekräftas i och med ungdomsförbundets revisorsgranskning (stickprov där slumpmässiga medlemmar kontaktas av en oberoende granskare) varje år”.
Simon Rosenqvist, Piratpartiet i Lund
Jacob Dexe, Piratpartiet i Lund
Och det här är min kommentar:
Första gången jag intervjuade Piratpartiets företrädare Jacob Dexe och Simon Rosenqvist hävdade de att Lundaavdelningen hade 650 medlemmar. Ett par veckor senare var medlemstalet uppe i 743 personer och Piratpartiet var därmed Lunds största parti, sett till antalet medlemmar. Två veckor senare var man nere i 535 medlemmar. Man behöver inte vara journalist för att höja på ögonbrynen över en sådan berg och dalbana i medlemsmatrikeln.
För att kolla hur partiets medlemskontroll funkar och i vilken mån man kan manipulera medlemsantalet ansökte jag om medlemskap i namnet Henry Chinaski (Charles Bukowskis alter ego). Direkt hälsades jag via mejl välkommen som medlem och inbjöds till omröstningar. Det förflöt två veckor utan någon ifrågasatte Chinaskis/mitt medlemskap. Först när jag skrev om det i tidningen uppmärksammande partiet miniwallraffandet.
Det här blev den mest omdebatterade politiska nyheten i Lund under de gångna 14 dagarna. Det blev många ifrågasättande inlägg, främst från Piratpartister, på min blogg. Får man verkligen göra så här, var det nödvändigt och har du kollat upp de andra partiernas krav på personnummer? Svaren är, för att citera kronprinsessan Victoria, ”ja, ja, ja”.
Piratpartiet uppger att ett kontrollbrev kan vara på väg via snigelpost till Henry Chinaski, som har min hemadress, och att detta skulle avslöja mig eftersom posten returnerar alla brev där namnet är felaktigt. Men så funkar det inte, enligt Postens presstjänst. Du kan sätta upp vilket namn du vill på din brevlåda/brevinkast och sedan räcker det att du uppmärksammar brevbäraren på att den här personen ”bor” hos dig, så ska breven delas ut. Och hade jag sökt medlemsskap i namnet Jan Svensson betvivlar jag att någon hade kollat mig.
Jag tycker det vore mer rättvisande om PP i fortsättningen talade om ”antalet sympatiserande mail som skickats till oss” istället för ”medlemmar”
Skriv en kommentar »
Publicerad den 6 maj 2010 klockan 09:54 av jan.samuelsson
Först av allt; ursäkta att det tagit sådan tid att få in era kommentarer. För första gången på flera år har jag varit nedkopplad under ett par dagars vandring i Skottland och kunde inte moderera bloggen. Men nu är kommentarerna uppe, kopplade till mitt förra inlägg.
Några korta kommentarer till inläggen:
- ja, det är lagligt att i journalistiskt syfte utge sig för att vara någon annan (det heter att wallraffa)
- ja, de andra partierna jag kollade med krävde personnummer
- ja, det är motiverat att göra ännu ett journalistiskt arbete på medlemsskapet, speciellt om det visar att kontrollen inte förbättras
Någon sorts genmäle från PP i Lund förresten är på väg. Kommer inom kort.
Ännu en bloggare har tillkommit: Agneta Lindskog (KD)
Skriv en kommentar »
Publicerad den 28 april 2010 klockan 07:23 av jan.samuelsson
Vet ni vem Henry Chinaski är? Den litterärt bevandrade vet att det är författaren Charles Bukowskis romanalter ego. Men Henry Chinaski är också medlem i Piratpartiet.
Bukowski må vända sig i sin grav men hans alter ego fick träda i journalistikens tjänst i förra veckan. För då registrerade jag via Piratpartiets hemsida Henry Chinaski som medlem. Jag fick snabbt välkomstbrev från i tur och ordning partiledare Rick Falkvinge, Anders Hedberg som är ansvarig för Södra distriktet och Lundaavdelningens Fredrik Strandin. Henry har i andra mejl dessutom uppmanats delta i voteringar.
Ingen kollade om jag verkligen existerade och något personnummer behövde jag inte fylla i utan bara mitt födelsedatum. Piratpartiet hävdar att de har medlemmar som på frivillig basis kollar nya medlemmar, men ingen tycks ha brytt sig om mig. Eller förlåt, Henry Chinaski ska det ju vara.
Frågan är hur mycket ett ”medlemskap” i Piratpartiet egentligen är värt om det bara är en smula mera bökigt att bli medlem än att gå med en Facebookgrupp typ ”LP-spelare i vardagsrummet. Självklart”.
Så länge partiet inte får några bidrag av offentliga medel, som de andra partierna får, så spelar det kanske inte så stor roll ekonomiskt eller rättsligt sett. Men partiet använder sina medlemssiffror för att förespegla omgivningen att de har ett folkligt stöd. Men frågan är hur många likt jag själv som shanghajat medlemslistan och hur många Chinaskis, Nisse Hult, Jack Sparrow eller andra fantasifigurer som finns i partiets led?
Taggar: Piratpartiet
Skriv en kommentar »
Publicerad den 18 april 2010 klockan 20:50 av jan.samuelsson
http://lund.centerpartiet.net/
Skriv en kommentar »
