Fängelsestraff som affärsmodell
Publicerad den 16 januari 2008 klockan 18:24 av AndersPå senare tid har jag köpt en del böcker som pdf-filer.
En stor del av den facklitteratur som jag använder i jobbet vill jag ju kunna få tag på och läsa så fort som möjligt. Alltså betalar jag med mitt kontokort och laddar ner de böcker jag behöver istället för att köpa dem i bokhandeln.
Nu vill förlagen att jag ska ändra mina vanor.
De vill att jag ska lämna min dator, ta bilen, åka in till stan, parkera bilen, lägga på ungefär 47 enkronor i parkeringspengar, gå in till bokhandlaren och köpa en så kallad bokskraplott.
Därefter är tanken att jag ska ta bilen hem igen, sätta mig framför datorn, logga in på förlagets sajt och ladda ner boken.
På minussidan finns naturligtvis tidsåtgången. Tidigare tog det mig en minut att köpa en bok. Nu tar det flera timmar och det blir antagligen även lite dyrare eftersom personalen i bokhandeln också ska ha sin del av vinsten.
På plussidan finns det faktum att jag numera faktiskt får lov att använda boken jag köpt. Den är inte längre spärrad av kopieringsskydd och därför kan jag fortsätta att äga boken den dag min dator lägger av och jag måste kopiera den till en ny.
Dessutom kan lotten i sig anses ha ett visst värde. Ett ”samlarobjekt”, menar förlaget.
Nej, jag skojar naturligtvis.
Människor inom bokbranschen är alldeles för smarta för att den här sortens idéer skulle kunna bli verklighet.
Inom musikbranschen är det däremot hej kokobom för hela slanten och vem som helst verkar kunna stiga in på de multinationella företagens kontor med 100 procent galenskap i portföljen och ändå bli upphöjd till utvecklingschef.
Nu när fildelningsdebatten rasar med förnyad kraft och fått annars intellektuella röster att totalt överge varje ansats till att vilja problematisera eller att ta reda på hur saker egentligen ligger till, kan det vara värt att påpeka att dagens musikkonsumenter mer än allt annat vill en enda sak, nämligen att ladda ner musik utan kopieringsskydd. Enkelt, billigt, snabbt. Helst gratis.
Och om du inte tror att det finns gratislösningar som företag kan tjäna pengar på, kan du kasta en blick på din mobiltelefon. Eller fråga dig exakt hur mycket pengar du betalar för att läsa mina ord på den här bloggen.
Men istället för att ens leta efter fungerande företagslösningar gör skivbranschen märkligt nog precis tvärtemot vad marknaden efterfrågar.
Vill du ladda ner från din dator? Ha! Du får köpa ett skrapkort i butiken! Eller ett USB-minne!
Vill du ha lägre priser? Ha! Vi höjer dem!
Istället för att sälja sina varor till den publik som sitter vid sina datorer med kontokorten framme, försöker bolagen tvinga ut kunderna på stan. Det som skulle kunna ta sekunder, ska nu ta timmar och helst bli dyrare än det var förut.
Det är inte bara en dålig affärsidé, det är kommersiellt självmord.
Nu kan vi läsa i bland annat Sydsvenskan att försäljningen av digital musik har stannat upp. Och att Ifpi säger att ”ett av de största skälen” till detta är den illegala fildelningen.Men det lilla pressmeddelande som Ifpi skickat ut, berättar faktiskt en helt annan sak, vilket också nämns i Sara Frostberg Lowerys artikel ovan. Försäljningen har nämligen inte alls stannat upp. Den har ökat med 9,7 procent jämfört med föregående år. ”Problemet”, enligt Ifpi, är att den främsta ökningen skedde under det första halvåret.
Att inte försäljningen ökade med mer än 0,2 procent mellan juli och december är alltså ett problem och något som ”fildelningen” kan hållas ansvarig för.
Men vilka branscher ökar med 200-300 procent VARJE ÅR? För alltid, alltså. Bara fortsätter att öka, öka, öka, öka? Och vad är det för naturlag som Ifpi upptäckt som vi andra inte känner till? Den som säger att just skivförsäljningen ska befinna sig i ständig tillväxt när inga andra branscher kan uppvisa något liknande?
Jag skulle tro att den som undersöker den samlade digitala försäljningen av nöjesmaterial – det vill säga slår samman intäkterna från musikfiler, ringsignaler, mobilt nöje, dvd-skivor, datorspel, betting och så vidare – kommer att se en fortsatt stor ökning de kommande åren.
Dessa nöjen finansieras dock med samma pengapott och en stor del av förklaringen till enskilda mediers försäljningsdippar kan nog härledas till det faktum att konkurrensen om nöjeskronorna har blivit större.
I övrigt gäller fortfarande två gamla sanningar:
1) Den e-n-d-a skivförsäljning som minskar är den plastburna.
2) Alla nya format får en inledande boom. Cd-skivornas intåg medförde en stor försäljningsökning. Det var naturligt att denna skulle plana ut när folk köpt upp dubletter av sina skivsamlingar. 2007 års ökning ska ses i ljuset mot den mycket stora ökningen föregående år (193 procent!). Denna berodde i sin tur på att folk – antagligen – köpte upp dubletter av sina skivsamlingar eller skaffade sig en digital grundsamling som sedan uppdateras mer sparsamt.
Det vi ser är alltså ingen minskning. Om du ritar en kurva kommer den att gå uppåt. Om den planar ut under 2008 beror det på att den lämnar boom-stadiet och hittar ett naturligt läge. Eller på att branschen inte levererar det kunderna vill ha. Eller bägge dessa två saker.
Den enda slutsats man kan dra är att branschen borde istället för att krångla till det med massa usb- och skrapkortstrams, borde satsa på en snabbare, enklare och billigare digital försäljning utan kopieringsskydd. Helst borde man ta fram gratistjänster.
Ifpi drar dock en helt annan slutsats: nämligen att lagstiftningen mot illegal fildelning måste skärpas. Märkligt nog har retoriken haft så stor framgång att det nu finns gott om debattörer som ställer sig bakom tanken på att nöjesbranschen ska ha fängelsestraff och övervakning som framtida affärsmodell.
Men även denna debattrunda kommer så småningom att klinga ut. I väntan på det kan vi andra – entreprenörer, kulturarbetare och konsumenter – fundera över vad det betyder för morgondagens kultur att dagens ledord heter enkelt, billigt, snabbt och gratis.
Det vi värderar i dag kommer med största sannolikhet att ha förlorat sitt värde i morgon och det som är statiskt på torsdag kommer att vara on-the-go på fredag. Mer än vi kan ana kommer mycket snart att vara gratis.
Vilken roll fängelsestraffen och övervakningen kommer ha i en sådan kultur kan Ifpi gott få fundera över.
Tack för ännu en knivskarp analys!
Vill åxå tacka.
Tack.
Otroligt bra skrivet, väldigt klarsynt!
Hehehe, Har IFPI lekt med siffror nu igen.
Om det stämmer som du nämner att försäljningen bara ökat med 0.2% under andra halvåret 2007, så låter ju det onekligen som om de haft 99.8% nedgång, vilket ju slår hårt mot vilken näringsidkare som helst.
Med egen rörelse vet jag hur trist sådant är. Själv betalar jag 100% skatt, eller, tja, jag betalar in 100% av skatten iallafall. Vad värre är, skulle man kunna tro att momsen i det här landet är 25%, men ack, jag betalar in 100% av den också.
Något jag fann intressant i nämnda artikeln http://sydsvenskan.se/digitalt/article293586.ece var stycket:
Som en direkt konsekvens av den sjunkande försäljningen, piratkopiering på nätet och ont om säljande ny musik, säger den brittiska musikkoncernen EMI upp 2000 anställda för att spara drygt två miljarder kronor om året.
Det framgår inte riktigt om det är Saras skarpa analys av rådande läge, eller fortsättningen på IFPIs nyhetsutskick.
För den som har intresse av att läsa andra medier än IFPIs egna, så kanske http://www.telegraph.co.uk/money/main.jhtml?xml=/money/2007/12/02/ccemi102.xml kan ge en alternativ bild av varför EMI skär bort lite dödkött.
Klockrent. man kan ju som analys av Musikbranshen lägga till deras idee med skivrea-veckan för något år sen. lät ju jättebra på pappert. men då var dom rent ut sagt så dumma så dom la det samma vecka som bokrean som ju såklart stal all massmedia bevakning (= gratis reklam).
Det är också intressant i sammanhanget hur skivbolagen köper speltid hos radiostationer. Så här går det till. Putte Promotion går till radiostationen JRN och säger:
”Sparks Girls ska göra comeback. Om ni lägger upp nya singeln på listan och garanterar 80 spelningar i veckan kan vi ordna biljetter till konserten i London. Ni fixar en tävling och utser två vinnare som får åka dit och så slänger vi med två biljetter till musikchefen och en programledare också.
Om ni går över 100 spelningar i veckan kan ni få haka på vår tv-reklam: ”JRN presenterar – Sparks Girls!”
Javisst säger radiostationen som aldrig skulle kunna fixa biljetter och backstage pass till en Sparks Girls konsert. En långhelg i London är inte heller helt fel för musikchefen.
Skicbranschen är smutsig. Det är nog därför de tror att alla andra är lika skitiga.
Debattörerna för skärpning av lagstiftningen mot fildelning är, som du sa, många. Efter att ha läst Sydsvenskan i några år kan jag även konstatera att några av de största beivrarna sitter på kulturredaktionen på… – Sydsvenskan. Men det är ju trevligt att det finns en mångfald med dig inräknat. Kan det vara att du är katten bland hermelinerna, Mildner? Isåfall… Visa för dem att du är mer som Simba och inte som Pelle Svanslös.
Eftersom Simba bor i ett rike där några av Elton Johns värsta låtar spelas oavbrutet, får jag nog tyvärr meddela att mina sympatier helt och hållet ligger hos Pelle.
[...] att skivf�rs�ljningen skjuter �nnu mer i h�jden �n i dag (den �kar ju �r f�r �r, som bekant), utan att den sjunker � eftersom publiken r�star med f�tterna och slutar att k�pa [...]
Tur att det finns journalister som tänker fortfarande och inte bara gapar och låter Pontus trycka ned skit i halsen på dem, som de sedan rapar upp i tidningen som sanning!
Jättecred för att du vågar matvägra för att fundera på vad du äter!
[...] Sedan har vi förstås invändningar mot att det är svårt eller omöjligt för konsumenterna att använda exempelvis musik ett format som de själva önskar. Och det är säkert så att exempelvis skivbolag i arbetet att skydda sina intäkter jobbar hårt med att göra sina produkter mindre tillg… [...]