Bloggdöden och den stora förändringen
Publicerad den 14 april 2008 klockan 11:48 av Anders 
”De bloggar sig till döds”, skrev Metro i förra veckan.
Och den som ville kunde roa sig med att följa viskningsleken ända tillbaka till USA, där New York Times bland landets 303 miljoner invånare lyckats hitta hittat, ehum, två personer som avlidit av hjärtproblem ungefär samtidigt som de bloggat.
Den här artikeln fick ett mycket stort genomslag i bloggosfärerna, både internationellt och i Sverige – något som nog får sägas vara lite problematiskt.
New York Times trålar bara efter länkar, menar Matthew Ingram och landar i slutsatsen att artikeln visar att New York Times lärt sig de två viktigaste sakerna som en tidning bör känna till om den vill ha massor av länkar från bloggar:
1) Man måste prata om bloggar.
2) Man måste uttrycka något väldigt kritiskt om bloggutvecklingen.
De senaste årens internetutveckling har har tvingat medierna in i en tvåvägskommunikation. Inte för att det alltid går så bra. Missnöjda med nivån på kommentarerna, klagar många journalister och tidningschefer på inläggen och ifrågasätter värdet av ”det här med att släppa in läsarna”.
Ironiskt nog är det allt oftare de traditionella medierna som står för fördumningen. Receptet ovan på hur man får länkar från bloggar verkar nämligen stämma rätt bra. I jakten på besökare, kommentarer och länkar producerar journalisterna därför gång på gång medvetet hittepånyheter – allt i jakten på publik.
Att den stora bloggdöden var en tidningsanka innebär dock inte att vi inte står inför en rad medicinska problem. Vi är ju inte riktigt skapta för det uppkopplade liv vi nu lever, vilket bland annat visar sig i allt grövre sömnstörningar.
De flesta som bloggat dagligen kan vittna om hur bloggen på ett sätt tenderar att äta upp livet. Att sköta en blogg som hela tiden uppdateras live är något av det mest tidskrävande skrivjobb som finns, oavsett om det handlar om att lägga ut bilder på nya tonårskläder eller att kommentera dagsaktuell politik.
Ändå föds allt fler bloggar. Enligt Kulturbloggen har 44 000 nya bloggar har registrerats hos Twingly bara det senaste halvåret.
Det är lätt att se att bloggboomen påverkar till exempel den politiska debatten genom att fler åsikter och röster släpps fram. Men hur påverkas bloggarna själva av det ständiga bloggandet?
Om vi för ett ögonblick släpper dödsskräcken och istället frågar oss hur de personer som varje vaken timme ständigt läser av och kommenterar sin omvärld kommer att förändras, rent sociologiskt, så tror jag att vi är en ganska stor samhällsomsvängning på spåret.
Rimligen gör ju detta något med deras iakttagelseförmåga. Men jag tror också att det tränar dem att tycka saker, att stå för sina åsikter och att backa när de upptäcker att de har helt fel.
För 10-20 år sedan talades det ofta om att Sverige saknade en lite mer amerikansk inställning till föredrags- och retorikundervisning i skolan. Att USA skapade orädda elever med självförtroende medan Sverige producerade blyga, rädda och tveksamma unga människor som bara kunde kommunicera i grupp.
Mitt i bloggutvecklingen kan man med det i bakhuvudet stanna upp ett slag och fundera över vad det innebär för ett samhälle att allt fler av dess invånare ständigt producerar åsikter om allt som försiggår omkring dem. Att de reagerar på saker som betyder något för dem och att de skriver ner sina ståndpunkter och håller upp sina dem högt inför hela världen.
Hur kommer dessa människor att agera i andra situationer? I skolan? På arbetsplatserna? Politiskt?
Fast det var väl egentligen bara SvD som försökte få till den negativa delen. NYTs var mer ”kolla – det är nästan som om det vore på riktigt”… dvs. folk inom den här världen kommer ihjäl sig precis som folk i andra delar av analoga världen.
Grejen är att många har skapat sig meningen med livet så här. Jag bloggar – jag finns – jag syns. Det är därför det blir som en drog och vi kommer se många bloggjunkies i framtiden, folk som kollapsar av allt iakttagande och av stressen av att ha missat något eller gubevars att tekniken strular. Men att påverka samhällsdebatten är ännu en utopi, ingen bryr sig vad det står i alla miljoner bloggar innan de traditionella medierna och/eller deras bloggredaktörer tar upp dessa och länkar till dem. Blogg är helt enkelt ett cyberliv och man blir lika osynlig där som i det vanliga livet även om man kanske tror annorlunda.