Fallet Federley och en ny politisk offentlighet
Publicerad den 12 juni 2008 klockan 15:40 av Anders
Trenden som jag beskrev i min förra post håller i sig. FRA-debatten kokar över på nätet, men bemöts fortfarande med små bokstäver i den tryckta pressen.
Just nu är Knuff totalt rensat från övriga ämnen. Det är så vitt jag kan bedöma fullständigt unikt.
Bara sedan i går har det publicerats över 250 nya inlägg om den kommande lagen och det blir allt mer uppenbart att den här diskussionen nu seglar upp som en politisk rysare. Antagligen kan nämligen bloggarna påverka den enskilde politikern på ett annorlunda sätt än den tryckta pressen.
Ta centerpartisten Federley som exempel. Det finns goda skäl att anta att hans politiska karriär kommer att påverkas starkt av hur bloggarna tar emot hans beslut på tisdag. Huruvida partierna centralt är medvetna om denna nya dynamik återstår dock att se.
Federley själv verkar dock vara det – inte minst med tanke på att han i vad som mest känns som ett försök att uppnå något slags rampljusmaximering väljer att inte avslöja hur han ska rösta förrän han står i talarstolen.
Själv tolkar jag det som att han försöker regissera en kröning av sig själv som bloggarnas hjälte. I sista sekund levererar han det svar alla vill ha.
Det kan visserligen vara precis tvärtom, att han faktiskt våndas så mycket som han skriver på sin blogg och helt enkelt inte kan bestämma sig. Men mig har han inte övertygat.
Hur som helst – oavsett hur rätt eller fel jag har i mina spåningar om detta – så är det intressant att följa hur en välkänd politiker tvingas förhålla sig till den politiska bloggosfären med största möjliga finkänslighet.
Det ger hopp inför framtiden för en generation som för inte särskilt länge sedan brukade utmålas som politiskt ointresserad. Här och nu påverkar den hur det här landet styrs – och det vi har sett hittills är faktiskt bara en början. FRA-debatten kan vara starskottet till en ny politisk offentlighet. Hur polariserad denna kommer att vara, beror till stora delar på hur lyhörd den politik som förs är för bloggosfärernas åsikter.
I fallet Federley finns en tredje möjlighet som du inte tar upp och som jag tycker verkar vara mest sannolik, nämligen att ett offentliggörande långt i förväg skulle skapa än mer obehag inför voteringen. Skulle han meddela ett ”nej” redan nu skulle påtryckningarna naturligtvis bli oerhörda på ett helt annat sätt än de tidigare varit. Och skulle han meddela ett ”ja” så är det väl inte helt osannolikt att han till och med skulle utsättas för hot (att döma av kommentarer på bloggar finns det obehagliga element även bland FRA-motståndarna). Det kan alltså vara ett fullt rationellt agerande, som vare sig har med effektsökeri eller obeslutsamhet att göra.
Det finns ett ytterligare alternativ, som med tanke på situationen är rätt sannolikt. Han kan ha säkrat sig en uppgörelse som gör att han kan både få kakan och äta upp den. Det är möjligt att han vid det här laget har fått någon sorts tilltånd att rösta emot för att rädda sitt skinn gentemot väljarna, och samtididigt har man säkrat sig att hans röst blir obetydlig, så att hans andra mål att inte ”sänka regeringen” också är uppnåt.
Oavsett vilket alternativ man väljer – och visst, era är fullt troliga de också, lämnas man med en rätt dålig smak i munnen. Eller hur?
Faktum är att jag inte tycker att det lämnar en dålig smak avseende Federleys agerande. Varför skulle han frivilligt utsätta sig för de påhopp vi vet skulle bli följden, antingen från FRA-motståndare eller från riksdagskollegor?
Det som lämnar en dålig smak är naturligtvis såväl rötäggen bland bloggare som det faktum att riksdagspartier har en stenhård partipiska och ägnar sig åt att mobba dem som tänker självständigt.
Peter: Frågan är väl snarare varför han skulle utsätta sig den samlade ström påhopp som är resultatet av att han i våras högljutt deklarerade att han tvingats av partipiskan till att byta fot.
Anders Mildners förklaring verkar väl högst trolig. Federley är väldigt PR-medveten. Återstår att se hur det faller ut.