Några tankar om moral och teknik
Precis innan 1900-talet tog slut började jag att bevaka utvecklingen inom musikbranschen. Jag hade vissa säljsvårigheter.
De flesta redaktörer jag pratade med hade nämligen ett stort problem med ämnet. Det stavades ”mp3”. För att förklara vad som var på gång att ske med branschen, var jag tvungen att berätta om de mp3-filer som hade börjat att spridas via internet. Redaktörerna blev då oftast rädda för att texten skulle bli både krånglig och lång. Alltså tackade de flesta tidningar nej till mina förslag.
När sedan Napster-historien växte till en nyhet, var de flesta villiga att hoppa på tåget. Men då hade redaktionerna redan hamnat i ett läge där de valt bort teknikförklaringarna av något slags konsumenhänsyn.
Alltså blev debatten därefter.
Folk som inte begrep någonting av det som skulle diskuteras bjöds in till morgonsofforna.
Själv satt jag där ganska förskräckt ett par gånger och gjorde mitt bästa för att vara pedagogisk. Det är inte helt lätt när klockan är tio i sex på morgonen och man får frågor som ”Vad är Prince?” och ”Kan du bara väldigt snabbt förklara hur det här med internet fungerar?” slängda i ansiktet, medan kameramannen zoomar in. (Rätt svar: 1) Prince är en så kallad populärartist 2) Snälla gör inte så här med mig i direktsändning).
Svenska medier är överlag väldigt professionella. Men när det kommer till frågor om teknik finns av någon anledning en acceptans för den allra, allra lägsta kunskapsnivån. Det är obegripligt.
Så fort det handlar om internet anses det fortfarande okej att inte veta n-å-g-o-n-t-i-n-g om det man ska bevaka.
Rutinen är därför att man istället ber intervjupersonen att berätta hur saker och ting fungerar. Och den taktiken går ju bra – ända till den dag då man har en kritisk vinkel. För då är plötsligt alla möjligheter för reportern att få en förklaring till fenomenet borta och folk står och skriker i ett tomrum där anything goes.
Någonstans i det läget befinner sig Pirat Bay-affären just nu. Debatten går i allt högre tonläge, samtidigt som mängden fakta minskar för varje dag. Och till slut är det som folk inte längre bryr sig. Vad som helst, precis vad som helst, kan sägas!
Björn Elmbrant skriver till exempel en artikel på Dagens Arena som inte kan läsas på annat sätt än att han fullständigt blandar samman The PirateBay och bloggosfären. Och kommer med det spritt språngande förslaget att ”bloggarna” ska kalla till en ”bloggarriksdag” och enas om ”hedersregler för nätet”.
Det här är en text som innehåller så många missförstånd och tankefel att den faktiskt inte ens går att diskutera.
Ändå är det just den här sortens debatt som traditionella medier – annars vettiga och faktasökande – nu skickar i ansiktet på The Pirate Bay.
Av ett enda skäl, antar jag: att journalisterna är moraliskt upprörda. Och det kan man ju vara. Men det får aldrig bli ett svepskäl för undermålig och förljugen journalistik.
Peter Sunde från The Pirate Bay skriver själv på sin blogg om hur det gick till när SVT Debatt satte dit honom i direktsändning. Det är tänkvärd läsning för alla, oavsett var man står i sakfrågan.
Jag förstår att många reagerar över internetutvecklingen och funderar över vilket samhälle vi får när offentlighetsprincipen för första gången blir offentlig på riktigt. Det är en fullständigt naturlig debatt och vi behöver föra den. Precis som jag tror att vi måste prata mer om attitydernas betydelse.
Problemet är bara att vi just nu går miste om möjligheten att föra den där debatten. Den främsta anledningen till att politiker och väljare nu rusar till förbudsskyltarna är faktiskt inte att fildelningen finns och används, utan att de journalister som arbetar inom traditionell media, som press, radio och tv, inte tar sitt ansvar och inte sköter sitt jobb.
Bloggosfärerna är däremot fulla av inlägg som diskuterar och problematiserar den digitala offentligheten på ett nyanserat sätt.
Så vad ska vi göra?
Tja, ett stort ansvar vilar nu på journalisterna. Ska vi komma någonstans måste kvaliteten på bevakningen upp rätt många snäpp. En möjlig guide skulle kunna låta ungefär så här: acceptera aldrig en journalistik som väljer att se teknik som något krångligt och moral som något enkelt.
Verkligheten är nämligen precis tvärtom.
Måste säga att som representant för ”gammelmedia” gör du, och sydsvenskan rent allmänt, ett mkt bra jobb och ni kan hålla huvudet högt trots allt. Förhoppningsvis färgar det av sig i mediasfären i längden.
Bra skrivet.
Ofta får man en känsla av att de flesta journalister är totalt okunniga, ja på ungefär på samma nivå som regeringen i FRA-frågan.
Och man blir rädd.
Instämmer i berömmet, det är i Malmö du och möjligen Kvällspostens ledarsida som verkar veta något om hur internet fungerar.
Lysande bloggpost med mästerlig slutkläm!
[...] Detta inlägg kan ses om en del av debatten, men inte bara, om “obduktionsbilderna pÃ¥ the Pirate Bay”. NÃ¥gra bloggröster om händelsen: Mikael Persson, Life of Peter, Anders Mildner. [...]
Mycket bra skrivet som alltid.
Instämmer helt, och bra slutkläm!
Nämen, gammelmedia skriver något vettigt om galenskapen. Det kanske finns hopp i alla fall.
Jag har inget bättre att skriva mer än att det var mycket bra skrivet.
Sydsvenskan är en förebild när det gäller diskussion kring nya medier. Annat än SVT debatt pinsamheterna. Internetcred += 10
En bra artikel av Anders Mildner. Jag vill dock komplicera frågan något. I dag så upplever många som identifierar sig med ”nätkulturen” som belägrade (vilket de kan ha en poäng i), genom bl.a. att Pirate Bay diskussionen missköttes genom att sätta likställa den med en slags tidning.
Det vore ju dock synd om det skymde behovet av välbehövlig generell diskussion om nätikett. Vad är en bra nätikett? Finns det institutioner och former för hjälpa en sådan diskussion?
Bransch stavas fortfarande med SCH. Rätt stavning: branSCHen. Fel stavning: branCHEn.
Det är trevligt att Sydsvenskan är en av få tidningar som klarar av att skriva om den här historien någorlunda balanserat, mycket tack vare medarbetare som Anders Mildner och Alexander Kuprijanko som faktiskt vet vad de skriver om, till skillnad mot de flesta andra.
Äntligen ett vettigt inlägg från en etablerad journalist. Fast i en blogg såklart…
Det finns mycken kritik man kan framföra mot Pirate Bay, men det bleknar i efterdyningarna av den kallsinnigt lösnummerssäljande moralpanik som drabbat företrädare för tredje statsmakten i denna fråga. Att dessutom utsätta pappan för detta spektakel som bara gjorde hela frågan 7 resor värre!
Personligen är jag lika trött som du på denna konstanta brist på insikt och förståelse av tekniken hos politiker och journalister. Som du så riktigt påpekar, om man vill uttala sig om amerikansk politik krävs att man är insatt, men om man vill uttala sig om internet eller digital teknik behöver man inte ens förstå skillnaden på en bloggare och PiratBay.
Genialt.
på tal om MP3 musik på internet. vet nån vem den söta tjejen är som spelar gitarr och sjunger balladen ”Fäderneland” ???
har sökt på webben och youtube men där finns bara andra rockgrupper som snott låten.
Anders Mildner, du är en anomali. En lysande stjärna bland en grå massa självbevisande teser utan innehåll.
Bra artikel
Hoppas att din nye chefredaktör har läst den, och börjat med tankearbetet, för det behöver han!
Jag vill ta upp en mycket liten sak i detta sammanhang!
Vad gör du, när en person berättar att han/hon inte begriper sig på Internet, och knappt vet vad det är?
Hänvisar du till någon hemsida eller skrift som förklarar vad Internet är? Och finns det någon sådan.
Många journalister är teknikokunniga. Deras utbildning är i regel i humaniora. Så är det. Man kan beklaga det, men det ändrar inte faktum.
Lösningen är att utbilda dem(eller ska det heta dom?)
Så min fråga är: Var finns den lättfattliga introduktionen till Internet för personer av denna kaliber?
Med vänlig hälsning
Lars Jönsson
[...] Frågan är nu om den håller på att bli problematisk för alla. Sådana tankar har ju dykt upp efter Pirate Bay-historien för någon vecka sedan, men de är faktiskt inte nya. Så fort som offentliga handlingar blir [...]
[...] om Internet anses det fortfarande okej att inte veta någonting om det man ska bevaka” skrev Anders Mildner i en mycket träffande analys i [...]