Problemet med ord
– Jag vet inte vad det är, men jag har ett stort problem med ord nu för tiden.
Av allt intressant som sades under Chris Andersons Sverigebesök för någon vecka sedan (se video av föreläsningen här), är det denna mening som fastnat hos mig.
Chris Anderson fick en fråga som gällde kvalitet, men kunde inte ens inleda en diskussion eftersom han kände att han inte längre kunde tolka begreppet.
För vad är kvalitet? Antagligen inte samma för dig som för mig. Antagligen inte samma sak för mig i olika stunder under en och samma dag. Frågan om vad till exempel journalistisk kvalitet är blir därför extremt svår att svara på.
Behöver vi en ny ordlista? En förklaring till alla de begreppsliga upplösningar vi nu ser omkring oss?
Tanken slog mig faktiskt, där jag satt på podiet och lyssnade. Jag skrev ner meningen ”Vi kanske måste prata mer om språk” på ett papper. Och har sedan dess dagligen sett tecken på att vi verkligen behöver en diskussion om ord.
För det är ju så mycket som befinner sig i förändring. Inte minst rör deltagarkulturen till det rejält för förståelsen hur saker och ting numera skapas. Att hierarkier inte längre behövs i samma utsträckning som innan har lagt grunden för många av de opinioner som skakat om oss den senaste tiden – ta bara FRA-debatten som exempel. Vem ledde den? Ingen? Alla? Några?
Så länge vi inte diskuterar denna förändring i termer av ord, kommer vi troligen också ständigt att hamna fel. Ta gårdagens mest citerade meningar från The Pirate Bay-rättegången som exempel.
Vem leder arbetet? undrar åklagare – och får det för honom förvånande svaret: ”Alla”.
Det där kommer de säkert att reda ut under rättegången. Men om inte alla vi andra lär oss att begripa hur kollaborativ kultur fungerar, kommer vi aldrig att kunna förstå vår samtid.
Kan vi då verkligen använda gamla ord för nya företeelser?
Rimligtvis borde orddiskussionen vara intressant för alla. Även de mest insatta.
För riktigt så enkelt som att ingen bestämmer är det inte. Det finns noder kring vilka debatten och de kollektiva besluten kretsar – och det finns en gruppdynamik som görs möjlig på grund av att vissa personer deltar i arbetet.
Helt frånkopplat från den juridiska frågan om The Pirate Bay är en diskussion om ord och kollektivism alltså fortfarande intressant. Vad gör vi med ord som ”ansvarig”, ”leda” och ”bestämma”? Hur kan vi omformulera betydelserna så att de passar? Vilka andra ord som vi saknar i dag är det vi behöver?
Utan ord ser vi nämligen inte företeelserna, eftersom vi saknar ett språk att förklara dem med. Det är, åtminstone för tillfället, mitt eget största problem med ord.
Visst, Anderson har en poäng och jag kan hålla med om att ordet kvalitet inte längre är lika tydligt som det varit tidigare (eller, förresten, har det någonsin varit det? I många grupper har den journalistiska kvaliteten i ett fanzine alltid varit mycket högre än den i en stor dagstidnings kulturbilaga, även om etablissemanget skulle tycka tvärtom). Men när Anderson till och med tycker sig ha problem med ord som ”mediekoncentration”, lyssna t.ex. på sr.se/laddahem/podradio/SR_p1_medierna_090209100012.mp3 från minut 31.43, blir man fundersam. Antingen är han extremt postmodernistisk, eller extremt nyliberal. avsett vilket är det både obehagligt och passé.
När jag läste Pirsigs Zen och konsten att sköta en motorcykel kanske jag inte kom närmare att förstå vad kvalitet var (vilket boken på ett plan handlar om), men däremot lärde jag känna några av de fundamentala skillnader i mentala modeller som finns mellan människor som ändå anser sig tillhöra samma kultur.
Det finns många ord i det nya medielandskapet som behöver definieras. Ord som internet och anonymitet, som måste bli mycket precisa innan vi ens kan börja forska om dem.
Eller begreppet ”teknologi” som visat sig problematiskt vid TPB-rättegången. Ett utmärkt inlägg av Rasmus här till exempel: http://copyriot.se/2009/02/17/ett-atal-mot-en-teknologi-mot-ett-handlande-eller-mot-kvasiobjekt-cyborger/
[...] En förklaring till alla de begreppsliga upplösningar vi nu ser omkring oss?” skriver Anders Mildner på Sydsvenskan när han reflekterar över vad ord betyder i dagens deltagarkultur. Han refererar [...]
Roligt att Andreas närmar sig åter sfären som han tidigare främjat sig ifrån: vetenskaperna.
Det är det elementära inom samhällsvetenskaperna att definiera begreppen. Det är ju det vetenskapsteorin handlar om i mångt och mycket. Vad menar vi med kvalitet, debatt, demokrati, utveckling osv.
And now I got news for you, Andreas:
- Det finns kriterier att använda sig av för att definiera begrepp (som vetenskapliga). Jag rekommenderar 20 poäng i vetenskapsteori för att studera detta närmare. Det säger sig självt att om alla definierar sina begrepp själva utan att förankra hos andra – då kollapsar kommunikationen.
Andreas du har tagit ett steg närmare oss som tycker att det krävs mer än miljoner personliga monologer i tid och otid för att kalla det för en social ordning.
Välkommen till sociologins spännande värld!
@Simon: ja, håller helt med dig. Och kan ju inte undgå att tycka att IRL – AFK-dialogen på något sätt är ganska träffande….
@ Daniella: Jag tycker att du missar att det du ser som monologer faktiskt är en ständigt pågående förankring hos andra. Det är dialoger, inte monologer som vi skapar – och det är just därför de har makt att förändra.
@Framtiden: Anderson är mycket amerikan ibland.
En liten varning för begrepp som ”gamla gardet”, det ger intrycket att det bara är en generationsfråga. Istället handlar mycket om debatten om att förstå marknader och självgenererande system.
http://skiften.se/2009/02/22/vem-skall-aga-konsumtionsmedlen-pirate-bay-eller-du/
[...] vad är då en pirat? Vad innebär ordet som alla pratar [...]
Intressant iakttagelse! Språket är centralt, så klart. Se bara hur begreppsproduktionen tar fart, när gamla ord inte räcker till. Som i fildelningsfrågan.
Fast att det gamla gardet inte förstår det nyas språk är väl en riktigt gammal historia. Liksom att nya kulturella och sociala rörelser vägrar låta sig påklistras gamla etiketter.
Och den nya ”kollaborativa kulturen” på nätet – hur skiljer den sig från, säg, surrealismen, bebopen, Fluxusrörelsen, hiphopen, beatförfattarna?
Inte heller dessa rörelser bemöttes väl av någon större förståelse av etablissemanget. på sin tid.
[...] jag läste Anders Mildners blogg innan idag där han skriver om begreppet kvailté efter att ha varit på gratisgurun Chris [...]