Ett gräsrotsproblem
Publicerad den 4 mars 2009 klockan 22:40 av AndersDet är lite ironiskt, men Dagens Nyheter visar sig gång på gång vara en viktig motor för FRA-motståndet.
Kanske är det helt naturligt. För det är ju så med kampvilja, att hur mycket man än drivs av en övertygelse, så falnar glöden då och då. Man måste få lov att pausa lite, helt enkelt. Vila upp sig.
Sedan behöver man något som får en att vilja börja om igen.
Och det kan ju vara kaffet på morgonen. Ljuset när man drar upp gardinerna. En bra låt på hög volym. Eller Dagens Nyheter.
När DN:s ledarsida i juni förra året gav ett lite nosigt svar på ett nosigt mail om mediernas tystnad i FRA-frågan, exploderade den politiska bloggosfären. Poff!
Samma sak händer nu, när tidningen på nyhetsplats utmålar FRA-motståndet som ett resultat av strateger och pr-byråer – och därefter följer upp det hela med en ledare som försöker strö legitimitet över nyhetsartikelns historieskrivning. Poff!
Journalistiskt rör det sig om en minst sagt djärv vinkling, åtminstone om man vill tala i termer av trovärdighet, vilket Affärsvärldens Per Agerman noterar.
Hittills har DN-artikeln fått tre konsekvenser:
1) FRA-motståndet har väckts till liv igen.
2) Diskussionen om gammelmedia vs bloggar har fått nytt bränsle. Det brukar ju sägas att vinnaren skriver historien. Det speciella med dagens utveckling är att det inte längre behöver vara så. Nu kan alla förmedla sin egen version av sanningen.
3) FRA-debattens mest påpucklade politiker kastar in handduken. Efter att ha försökt använda DN:s text som bevis för att han var offer för en konspiration, verkar det som om Fredrick Federley nu slutar att diskutera FRA. Det är nog klokt. Fast det är lite unikt ändå med en politiker som sätter en stenhård agenda för vilka politiska diskussioner folk FÅR LOV att föra med honom. Om Ipred skriver han: ”Försök inte ens blanda in mig i den frågan”.
Finns det då inte några problem i den utveckling där gräsrötternas röster får allt större betydelse?
Jo, visst.
Men de ser inte riktigt ut som DN tänker sig dem. DN:s ledarsida tror uppenbarligen att ett gäng slipade pr-konsulter kan skapa sociala drev när och hur de vill. Jag skulle gärna vilja se den byrå som kan erbjuda sina kunder något sådant (och vad det i så fall står på deras fakturor).
Nej, dilemmat ligger inte i att gräsrotsrörelser skulle kunna skapas på beställning, utan att gräsrötternas röster kan utnyttjas när de väl gjort sig hörda.
East Bay Express skriver om ett fenomen som tidningen kallar Utpressning 2.0. Artikeln handlar om hur Yelp sägs erbjuda möjligheten att ta bort negativa recensioner från sin sajt – mot betalning.
Church of the Customer Blog (tack Pelle för länk!) skriver:
Yelp has successfully set many standards for democratized participation. It has cultivated a strong, tribe-like culture among passionate, hobbyist reviewers. If a local Yelp tribe falls in love with a local business, that can translate into significant dollars. Yelp is a word-of-mouth ecosystem, and it’s powerful.
Makt och pengar och fuffens har gått hand i hand genom hela historien. Det finns inga skäl att tro att det inte kommer att fortsätta på samma vis. När sociala medier nu blir tongivande för både opinion och konsumtion finns all anledning att hålla ett vakande öga över vilken filtrering som egentligen sker – och vem som är villig att betala för den.
Lärdomen av det här är hyfsat enkel. I slutändan garanteras sanningen bara av två saker: full yttrandefrihet och full transparens.
[...] Ett gräsrotsproblem [...]
Du har faktiskt fel angående att DN var den startande motorn i FRA-frågan med sin annons. FRA-bävningen började två dagar innan, då PB hade länkat upp stoppafralagen.nu från sin hemsida. Det var först när det blivit stort på internet och det börjat komma artiklar i alla tidningar som någon till slut finaniserade reklamspotten i DN som ändå inte behövdes.
@Erik J: nej alltså, jag menar inte annonsen, jag menar det svar från ledarsidan som jag länkar till. Och att den blev en viktig motor. Inte STARTmotor.
Bloggare är inte mindre lättmanipulerade än ngn annan grupp individer. Inte heller smartare – bättre – mer almänbildade eller ngt annat. PR byråer har varit inkopplade, en privat person har spenderar mer än en kvarts miljon kronor på anonser (kanske ngn som äger en del i Banhof). Detta (förutom Banhof) är fakta och det har givetvis påverkat hela debatten.
[...] Bloggat om bonusar: Eva-Lenas blogg, Alliansfritt Sverige, Sänd mina rötter regn, Tyckande och tankar, Arvidfalk.se, HBT-sossen, Ett hjärta RÖTT, annarkia, Farmorgun i Norrtälje och Utredarna, När hjälten Anders Borg blev Anders Bluff (Ett hjärta RÖTT), Ett gräsrotsproblem (Anders Mildner) [...]
@Sture; Man är ”bättre”, mer ”allmänbildad” och alltså ”smartare” inom det område man har ett starkt, t o m passionerat, intresse för. Den politiska delen av bloggosfären ser en ära i att gräva fram fakta, att granska makten och att underbygga sina resonemang med källor. Bloggosfären består av personer med den mest skiftande bakgrund, även experter på ett visst område – och i bästa fall är de även goda skribenter. Bloggosfären är ett grupparbete, en stor virtuell redaktion om du så vill. Och, jo – kritiskt tänkande och faktasökande personer, som har detta som sitt specialintresse, _är_ mindre lättmanipulerade.
Det jag däremot har svårt att förstå är lusten att med svepande formuleringar förminska, avfärda eller t o m misstänkliggöra detta engagemang.
Hur stora resurser har inte ”motståndarsidan” till sitt förfogande?
[...] Ett gräsrotsproblem [...]
@Anaïs
”Den politiska delen av bloggosfären ser en ära i att gräva fram fakta, att granska makten och att underbygga sina resonemang med källor.”
Som t:ex Christian Engström som kontinuerligt och med vilje, feltolkar lagar och regleringar för att få fram politiska slogans med konspirationsteorier som bas.
Det största mistaget bloggosfären kan göra är att tro att den ”är “bättre”, mer “allmänbildad” och “smartare” när bloggosfären, för oss övriga vanliga (icke så smarta, vagt allmänbildade och mindre passionerade individer) mest framstår som en grupp inkapabla att se skogen för träden, på ett sätt som vanligtvis förbehålls religiöst tillbedjande dylika.
Att du använder ordet ”motståndarsida” får mig tänka på Don Quixote snarare än n.g.t annat.
@Sture:
Du skriver om ”bloggosfären” som vore det en entydig entitet…
Deltagarna i ”bloggosfären” skiftar efter ämnesområde. Så har docenten i juridik Mårten Schultz en blogg, liksom ett antal av hans juristkolleger…
Carl Bildt har en blogg, Tolgfors har en ”blogg” han också…
Läkare har bloggar liksom ledarskribenter på de största tidningarna i landet…
Det du kallar ”bloggosfären” är som en ”myggsvärm”. Du kan vifta bäst du vill… Nästa dag har du ändå ett par stick.
Ja Hans J
Bloggosfären är precis som allt annat här i världen inte helt homogen. Förutom att just bloggosfären består av individer som har en fullkomligt befängd övertro på just bloggar och detta på ett sätt som känns fullkomligt befängt och religöst.
@Sture; bloggosfären är inte ”en grupp”, utan som sagt människor med den mest skiftande bakgrund som har det gemensamt, att de använder ett privatpublicistiskt verktyg för att uttrycka sina ståndpunkter.
Med ”motståndarsidan” menade jag främst de som var _för_ FRA-lagen – alltså politiska motståndare i denna sakfråga. Med, som sagt, i detta fall överlägsna resurser.
Det är uppenbart att du på alla plan starkt identifierar dig med ett etablissemang inom politik och media.