Nord & Francke 9 december 2016

Madonna sittdansar in helgen

Till och med världens bästa koncept går på tomgång ibland. Jag har faktiskt inte haft något av James Corbens carpool karaoke-inslag på repeat sedan det med Michelle Obama i somras.

Men veckans avsnitt med Madonna går liksom inte att snacka bort. Stjärnfaktorn är skyhög och hon är betydligt mycket mer med på noterna än både Rod Stewart och Elton John var när de medverkade.

Sägs något av värde? Tveksamt. Madonna ”avslöjar” att hon kysste Michael Jackson back in the days och hon och Corben gnabbas om huruvida hans skjorta är anskrämlig eller inte. Så…ja. Bara titta, för det är ändå väldigt roligt.

 

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 8 december 2016

Minnesord: Call me kål – född 2015, död 2016

R.I.P. Grönkålspesto, blomkålskräm, picklad rödkål, savojkål, konfiterad spetskål, citrusindränkt fänkål, smörstekt vitkål, riven lagrad ost, syltad citron.

Nord: Kålmackan på Scandwich finns inte mer. Jag är lite i chock. Har vi inte haft nog med dödsfall under året som gått?

Francke: Dessutom fick den alldeles för kort tid på sig. Min första tanke när jag såg informationen på Instagram i morse var: Vi måste äta den till lunch idag. SÅ god den var!

Nord: Den sista måltiden. Imorgon lanseras istället en julmacka med grönkål och granatäpple. Så utbytbara är kolhydraterna i vår värld. Call me kål symboliserade för mig mackornas kulturtant: Färgglad, rättfram, varm, vegetarisk, rund och smörig men också salt. Hon var en av Malmös bästa luncher. Aldrig hade vi tråkigt i hennes sällskap.

Francke: Nej, hon skämdes verkligen inte för sig. Grönkål och granatäpple låter förstås som en god kombination men det är lite tidigt att tänka på det idag. Nu vill jag bara tänka på call me callen och den glädje den skänkt. En viktig ingrediens, det måste påpekas i allt detta kålhyllande, är den syltade citronen som toppar mackan. Den gör att basen bestående av grönkål, blomkål, rödkål, fänkål, spetskål, savojkål och vitkål lyfter ända upp i smörgåshimlen.

Kålmackans skapare, och baneman: Oskar Lind på Scandwich i Malmö. Foto: Anna Wahlgren.

Nord: Hon får det nog bra där. I smörgåshimlen. Jag kommer att minnas henne för evigt. Hon var en frisk fläkt bland alla aptrista asiatiska bufféer, alla håglösa hamburgare och slentriansallader.

Francke: Ja särskilt efter Shamiats frånfälle blev den där mackan en räddning. Som sagt, lite för mycket som har gått hädan detta onådens år. Nu blir det till att återskapa den hemma.

Nord: Var sak har sin tid, Maria. Jag vill ta tillfället i akt och rikta mig direkt till Call me kål och säga: Tack för allt du har gett oss.

Francke: Sov gott. Här kommer en hyllningssång:

 

Nord & Francke 2 december 2016

Kulturtanternas julklappstips

TILL PARTNERN
Nord: Geir Gulliksens ”Berättelse om äktenskap” och Ebba Witt-Brattströms ”Århundradets kärlekskrig”. Som en renande terapiprocess kring det heteronormativa äktenskapet.
Francke: Några tesorter av god kvalitet som hen kan brygga till kvällarnas gemensamma lässtund.

KULTURTANTEN
Nord: Diors läppstift Diorific i färgen Fascination, djupaste violett. Matchar kulturtantens aldrig sinande upptäckarlusta.
Francke: Man kan aldrig ha för många färgglada sjalar.

DEN TRENDKÄNSLIGA
Nord: Pinnar att tälja med. Skogen är hetare än någonsin. Alternativt en kurs i mjölksyrning i Södertälje, start april 2017.
Francke: En grundläggande kurs i normkritik.

SKÄRMSLAVEN
Nord: Pinnar att tälja med.
Francke: Prenumeration på en streamingtjänst för ljudböcker och ett par sköna vandringskängor.

DEN GLAMORÖSA
Francke: Läppstift, alltid ett läppstift. Postmodern från Macs serie Lipfinity sitter fint.
Nord: Örhängen från Caroline Svedbom.

DEN FAKTARESISTENTA
Francke: En prenumeration på ETC och en på Fokus. Samt begränsad tillgång till sociala medier.
Nord: Se ovan. Samt en specialbeställd Kent Wisti-tavla.

DEN ÅLDERSKRISANDE
Nord: ”Livet enligt Dagny. I huvudet på en 104-åring” och Siri Johanssons ”Ensamheten värst”. Två sidor av ålderdomen.
Francke: Biljetter till ”Blod och eld” på Intiman i Malmö i maj. Får en att skratta åt eländet.

MISANTROPEN
Nord: Klippkort till sagostunden på Malmö stadsbibliotek på olika språk. Eller en kurs i improvisationsteater på Malmö amatörteaterforum.
Francke: En flanellpyjamas i XL. Det går inte att hata när man är klädd i en rymlig flanellpyjamas.

DEN HUNGRIGA
Francke: Parfymen Blackpepper från Comme des Garcons. Spice up your life!
Nord: Presentkort på Malmö saluhall. Länge leve saluhallen!

MATERIALISTEN
Nord: Gunilla Anders bok ”Den lilla svarta. Modeindustrins mörka baksida”. Och en flaska rosa skumpa för att kompensera det kommande årets strikta shoppingförbud.
Francke: Träd i Vi-skogen.

LÖPAREN
Nord: Frida Hyvönens ”Kvinnor och barn”. Kräver att lyssnaren stannar upp mitt i steget, sätter sig på en sten och grubblar.
Francke: En pastamaskin och valfri kokbok av Paulo Roberto.

DEN NYFÖDDA
Nord: Fred på jorden. Medmänsklighet. Och ett utbyggt tågnät i Europa, så att planeten kan räddas. Tröstpresent: En napp i naturgummi.
Francke: Praktverket Nordisk kvinnolitteraturhistoria i fem bastanta band, för att hen ska växa upp till en helbildad person.
Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 2 december 2016

”Ska vi frukostera?”

Bild: Janne Danielsson/SVT.

SVT:s Juicebaren är snart här. Vi har förhandstittat, och älskar den. Dialogen, vardagsrelationerna, språket. Skådisarna. Frågeställningarna. Att det finns en juice som heter ”Hubba bubba subba”. Hur förlossningsdepressionen gestaltas.

Hurra för skaparen av denna serie, Caroline Ringskog Ferrada-Noli.

Vi pratar också om Sanna Nielsen och de raderade kommentarsfälten. Om Frida Hyvönens texter, och hur alla vill veta hur hög den självbiografiska halten är i dem. Debatten om autofiktion tar aldrig slut.

Bonus: Julpynt, Caligula i Hets! och flickor som drömmer om att bli lärare.

God lyssning!

 

För att lyssna i mobilen rekommenderar vi till exempel Podcaster för iOS eller Soundcloud och Beyond pod för android. Även andra podspelare som Podkicker och Pocket cast ska funka för android. Sök på Nord & Francke!

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 25 november 2016

Läppstiftet banar väg för intellektet

Bild: Sven-Eric Sjöström.

Nord: Två läppstiftsälskare emellan: Vad har du på dig just nu?

Francke: En läpp-penna från Mac i färgen Anything Goes, inköpt så sent som igår som en liten kombination av tröst och belöning till mig själv. Och du då?

Nord: Ett franskt rött. YSL. Gyllene hylsa. Namn:”Rouge pur couture”, nr 01. Ett sådant läppstift som kan kombineras med en loppäten klänning, det spelar ingen roll om det är maskor på strumpbyxorna och skorna är nedgångna. Man känner sig ändå som a million dollars med detta på läpparna. Det är också något med hur det doftar. Lukta här!

Francke: Ros! Ja, det doftar ljuvligt. Mitt doftar just ingenting, vilket också är bra. Häromdagen slängde jag ett gammalt lila som luktade härsket, det känns alltid som ett nederlag. Att man inte hunnit använda upp det, menar jag. Kommer du ihåg första gången du tog på dig ett läppstift med riktigt mycket färg?

Nord: Mycket väl. Jag hade precis fått mitt första fasta jobb och köpt mitt första dyra läppstift, av märket Lancôme. Illrött. Men jag hade det bara på fest, kändes närmast förbjudet att bära det till vardags. Där har jag tänkt om.

Francke: Ja, livet är för kort för att man ska spara färgerna till kalasen. Mitt minne är av ett knallrosa och lite kladdigt stift från Isadora som jag nog smetade på lite för mycket av för att det egentligen skulle vara snyggt. Men jag kände mig vuxen! Även om storleken inte har betydelse, ska vi prata något om antal? Hur många behöver man? Hur många har vi?

Nord: När blev detta en materialsport?

Francke: Är inte allt en materialsport? Nej, men jag bara undrade, faktiskt. Eller är det hemligt?

Nord: Jag kan numera inte gå hemifrån utan åtminstone tre i väskan. Gärna ett lila-cerise, ett rött och så ett tredje, en bubblare. Kan vara bitchmörkt eller dra åt orange. Utan en sådan färgpalett känner jag mig naken, närmast tom. Diagnos på detta?

Francke: Enligt mitt sätt att se är det definitivt inom gränsen för det normala. Jag kommer ihåg på en firmafest, på en annan firma. På damtoaletten var det en kollega som vände upp och ner på handväskan och ut på vasken trillade minst tio läppstift. Jag häpnade. Men nu…ibland känner jag att jag är på väg åt det hållet. Att jag bär med mig alla jag har. Bara om utfall, liksom. Det handlar ju om vem man vill vara, och om man plötsligt behöver bli någon annan.

Nord: Gudrun Schyman sa en gång att hon använde signalrött läppstift som en mycket tydlig strategi: Då drogs ju blickarna direkt till hennes mun. Det var omöjligt att inte uppfatta vad hon hade att säga. Jag leker alltså med tanken på att läppstiftet banar väg för intellektet.

Francke: Aha, du tänker så! Det KAN vara så, det kan ju också vara så att ett uppseendeväckande läppstift tar fokus från det man säger, att det liksom kollrar bort betraktaren? Hursomhelst kan man väl konstatera att det mesta blir lite, lite roligare om man har läppstift?

Nord: Enligt devisen kolla aldrig en bra story: Jag väljer att lita på internet som påstår att Coco Chanel har sagt: “If you’re sad, add more lipstick and attack.” Sannerligen ett motto att leva efter.

 

 

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 22 november 2016

Äntligen Elena Ferrante, och äntligen Ebba Witt-Brattström!

Man kan verkligen inte beskylla oss för att vara först på bollen. Först när halva mänskligheten läst Min fantastiska väninna och Hennes nya namn av Elena Ferrante gav vi oss på dessa bästsäljande romaner. Då blev vi inspirerade att tala om väninneskap i litteraturen vilket vi gjorde inför publik på Bokens Dag i lördags, på Malmö Operas stora scen.

Detta samtal är säsongens sista livepodd. Vi lade också till lite om vårt möte med Ebba Witt-Brattström som naturligtvis betydde lite extra för oss. På kvällen skålade vi med henne på den traditionella gåsamiddagen som alltid avrundar Bokens Dag. Det var fint.

Lyssna nu på podden!

För att lyssna i mobilen rekommenderar vi till exempel Podcaster för iOS eller Soundcloud och Beyond pod för android. Även andra podspelare som Podkicker och Pocket cast ska funka för android. Sök på Nord & Francke!

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 21 november 2016

Patriarkatet ska falla, det vet vi ju, alla

Bild: Pär Bäckstrand/TV4.

Tommy Nilsson säger det redan i början av Lisa Ekdahls avsnitt av Så mycket bättre:
Hon är ett VÄSEN.

I vårt senaste avsnitt av podden berättade Francke om när hon jobbade på Kvällsposten i Malmö på 1980-talet, och hon hade manliga kollegor som konsekvent benämnde unga, vackra, kvinnliga artister för POPNYMFETTER.

Popnymfetter i all ära. VÄSEN är ett vanligare ord när en man ska beskriva en skapande kvinna i beundrande ordalag. Inte sällan en regissör som ska beskriva den kvinnliga huvudrollsinnehavaren i hans produktion, jag har själv stött på det när jag gjort intervjuer.

I programmet fortsätter Tommy Nilsson: …hon är en ÄLVA.

Den manliga blicken på kvinnor som Lisa Ekdahl är att hon är ett MYSTERIUM. Att hon besitter övernaturliga egenskaper.

Ett VÄSEN, enligt SAOL, är en besjälad varelse. SKOGSRÅET är ett VÄSEN inom den nordiska folktron. Ett skogsrå kännetecknas av att hon lockar vandrare vilse och förför män som hon fattar tycke för. Och den som haft sexuellt umgänge med ett skogsrå blir ibland inbunden och fåordig – hans själ har stannat hos henne.
Källa Wikipedia.

Lisa Ekdahl är urtypen för kvinnor som kallas väsen: Det har med rösten att göra, men också med hela hennes gestalt, hennes utseende, hennes sätt att komma in i ett rum.

Men det här är en människa som inte låter sig reduceras till något hämtat ur julkalendern Trolltider. Hon gjorde det inte då, och hon gör det inte nu.

Julkalendern ”Trolltider” från 1979. Diverse övernaturliga väsen. Foto: Jan Collsiöö/Scanpix.

DÅ: 1994 slog hon igenom med det självbetitlade album som gjorde att hon från en dag till en annan fanns i var och varannan svensks vardagsrum. Som ung låtskrivare vägrade Lisa Ekdahl att kompromissa ens en centimeter. I lördagens program berättade hon om hur hon som 21-åring krävde att riva upp en skiva för att produktionen inte lät som hon ville. Den mer avskalade ”Lisa Ekdahl” kom två år senare.
I programmet pratade hon också om hur den rådande stämningen var då, på 1990-talet: 
Dels var det ovanligare med kvinnliga låtskrivare, men jag tycker också att det var en mycket mer sexistisk tid. /…/ Att det var en övergripande tolerans för sexism. Jag känner att jag väldigt snabbt fick människor att förstå att jag inte ville spela med i deras regler.

1994. Foto: Joakim Wall/Sydsvenskans arkiv.

Hon tog även upp hur det var att bli mamma samma år som debuten kom. Hur hon hade sin bebis bakom kulisserna på Grammisgalan. Och om hur svårt det var att INTE prata om barnet i intervjuer. Han var ju mitt liv. Men Lisa Ekdahl hade bestämt sig, och hon tänkte inte vika en tum: Privatlivet skulle hon hålla för sig själv.

NU: 2016. Och fortfarande får kvinnor som är elitidrottare eller politiker eller artister frågan Hur går det du gör egentligen att kombinera med familjelivet?.
Kvinnor förväntas vilja prata om sina barn och om sina kärleksrelationer.
22 år efter att Lisa Ekdahl konsekvent valde att inte svara på frågor om sitt privatliv, sitter hon mitt emot Aftonbladets Jan-Olov Andersson och får frågor om sitt privatliv. Som denna fråga: Visst var det väl rätt många reaktioner på den tiden, på att du var ihop med en så mycket äldre man (musikern Bill Öhrström är 28 år äldre än Lisa)?

Det är då Lisa Ekdahl tänder till. Och hon gör det på ett så glimrande vis.
Att vi kvinnor lätt blir identifierade genom våra mödraskap och våra män och speciellt av män som du…vi är skittrötta på det! Men vi kommer att vara snälla mot er, för ni är lite långsamma av er. Det kan du skriva om du vill!
Jan-Olov Andersson ger sig inte, utan undrar om det inte var så att ”då blev väl Bill snarare snabbt ett bihang till dig”. Då säger hon till på skarpen: 
Hör du hur du själv tänker, Jan-Olov? Patriarkatet är på väg ned, du kommer att möta det här igen och igen och igen när du möter kvinnor. Patriarkatet faller, inom din livstid. Det är lika bra du hakar på.

BAM! BAM! och BAM!

Här är Aftonbladet-intervjun i sin helhet.

Så sjukt inspirerande!

Och även om frågorna är så gubbiga att de svenska skogarnas samlade skogsrån ilsket tassar fram ur sina gömmor och visar huggtänderna och väser ”TYST GUBBE!” så som Lisa Ekdahl en gång brukade göra (läs faktarutan till intervjun!) så måste jag säga att det ändå är renhårigt av Jan-Olov Andersson att publicera sina frågor. De blir ju helt förintade av Ekdahl, detta VÄSEN. Där finns väl någon sorts självinsikt, ändå.

Foto: Henrik Montgomery / TT.

PS. Om du inte redan har gjort det, läs Alice Kassius Eggers text Lisa Ekdahl vs Patriarkatet i ETC, gör det nu. Det handlar om den ljusa röstens låga status, mm.

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 18 november 2016 • Uppdaterad 21 november 2016

”Låt mig leva, låt mig vara fri”

Bild: Pär Bäckstrand/TV4.

Nord har blivit bestulen på sin brudklänning, och går igenom Johan Cullbergs klassiska krisfaser. Har snart nått acceptansfasen. Francke minns tiden som popskribent i Malmö på 1980- och 1990-talet, när ordet popnymfett var vanligt förekommande i reportagen om unga kvinnliga debutartister (dock inte i texterna hon skrev). Detta var alltså tiden då Solstollarna härjade fritt på barn-tv.

Solstollarna 1987, med Pernilla Wahlgren. Notera bikinibrudarna i bakgrunden. Foto: Stefan Nilsson.

Vi debriefar Kakan-gate och pratar vidare om vårt favoritämne: Kvinnors handlingsutrymme i offentligheten.Vi hyllar Little Jinder, som är en stor anledning att följa ett annars rätt uttjatat tv-koncept, Så mycket bättre.

Vi pratar om den här underbara intervjun i Elle, gjord av Vanja Hermele.

Reportaget om fotografen Julia Lindemalm hittar ni HÄR.

Och boken om Lena Nyman kan vi verkligen rekommendera, den heter Jag vill ju vara fri. Mer info HÄR.

God lyssning!

För att lyssna i mobilen rekommenderar vi till exempel Podcaster för iOS eller Soundcloud och Beyond pod för android. Även andra podspelare som Podkicker och Pocket cast ska funka för android. Sök på Nord & Francke!

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 15 november 2016

Samtiden är en tid då mobben bestämmer

Alltså denna samtid. Ibland blir man bara trött på den.

Ett stort bilföretag, vi kan kalla det Audi eftersom det råkar vara det, väljer att engagera Kakan Hermansson i sin reklamkampanj. Men oj! Kakan var visst en lite omstridd person som en del har svårt för. Ok. Vi avslutar kampanjen nu, typ innan den har börjat.

Samtiden är ryggradslös. Samtiden är illa påläst. Samtiden är humorfri. Samtiden är en kvinnohatare.

Samtiden är en tid då mobben bestämmer.

Kakan Hermansson är konstnär, författare, poddare, feministisk förebild. Hon är också På spåret-deltagare tillsammans med sin pappa och kommande säsong är de med en andra gång. Men hon är även omstridd. I sin feminism är hon ganska hårdför och hennes engagemang tar ibland henne väldigt nära gränsen för det orimliga, ibland överträder hon den. Vid ett par tillfällen har hon uttalat sig extremt hårt om polisväsendet och idag dras två gamla tweets upp av mobben, en från 2012 och en från 2014.

Jag har inte lust att vifta bort detta – hon har sagt det, hon har gjort det. Men man kan också säga såhär: Kakan Hermansson är människa. Det var ett tag sedan hon kastade skit på polisen och hon har också pudlat. Hur länge ska hon då behöva släpa sina uttalanden efter sig i ett snöre vart hon än går, som en varningstext? Obs kontroversiell person som kan väcka anstöt.

Samtiden är inte bara en tid då man inte får göra fel, utan även en tid då man inte får ha gjort fel. Någonsin.

På Audis Facebooksida kan man plöja sig genom drivor av kommentarer från människor som avskyr Kakan och som numera även avskyr Audi. Somligt är helt hårresande och jag mår genuint illa av att läsa en del av det. Det är faktiskt en chock att se, såhär konkret, hur hatad hon är av vissa.

Audis reaktion är att meddela att de tar avstånd från våld och be alla personer som tagit illa vid sig om ursäkt. Om det finns två saker att säga.
1) Om man väger en enda människans uttalanden i tal och skrift (Kakans) mot de som under några timmar i dag skrivit oerhört hatiska kommentarer i bilfirmans Facebooktrådar kan man fråga sig varför det ena anses värre än den andra?
2) Man ber alltså en hoper ociviliserade människor som öser ur sig hat mot en namngiven person om URSÄKT för att man är rädd att det annars ska gå ut över försäljningen. Allvarligt talat.

Det skulle vara lätt att säga att alla dessa milt sagt ohyfsade människor är en produkt av de sociala medierna. Men nej, framför allt är det som händer nu en produkt av samhällsandan. Själva kampanjen, däremot, är skräddarsydd efter sociala medier. Det är så det är nu – företag vill köpa in sig på de nätverk som diverse kända personer skapat. Branschordet för dessa mänskliga reklampelare är influensers. Här kan ni läsa mer om kampanjen.

Att Audi – eller deras reklambyrå, det verkar oklart – väljer ett namn som Kakan Hermansson är i sig märkligt. Eftersom det uppenbarligen är viktigt för företaget att ta avstånd från henne nu och berätta hur rättskaffens de är undrar man: Hur har hennes kontroversiella uttalanden undgått dem i alla år? De kommer ju upp till ytan med ojämna mellanrum när Kakan är aktuell i någon sammanhang. Audis yrvakna nuna är ingenting annat än komisk.

Såhär hade det kunnat bli: bilfirman gör ett uttalande där de konstaterar att det förekommer kritik mot kampanjen och att de givetvis tar avstånd från våldsförhärligande jadajadajada men att de inte reducerar en människa till ett par ganska olämpliga tweets och att Kakan Hermansson faktiskt står för en del andra saker som de uppskattar.

Men istället.

Denna flathet.

Samtiden.

 

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke 11 november 2016

Ett favoritämne: De besvärliga kvinnorna

En gång för ganska länge sen när Hillary Clinton och hennes man Bill var ute och körde bil behövde de tanka och svängde in på en bensinstation. Mannen som hade macken visade sig vara Hillarys gamla high school sweetheart.

Bill, som vid den här tiden var president, ville skoja till det och sa till Hillary att om hon hade hållit fast vid sin gamla kille hade hon nu varit gift med en bensinmacksföreståndare. Höhö, liksom. Men då sa Hillary:

Inte alls. Jag skulle vara gift med Förenta Staternas president.

Det är inte säkert att den här historien är sann. Troligen är den inte det. Men det spelar inte så stor roll, för den är bra. Den återges i den amerikanska författaren och journalisten Elizabeth Wurtzels essäsamling Bitch – om besvärliga kvinnor som kom 1998. Och är en så snygg variant av det gamla talesättet bakom varje framgångsrik man står en kvinna.

Ett tankespår såhär dagarna efter amerikanska presidentvalet är att Hillary Clintons enorma styrka har legat henne i fatet under kampanjen. Att en kvinna av det virket aldrig skulle kunna vinna den popularitetstävling som valet till viss del är. Hon är helt enkelt för skrämmande. Det har varit fritt fram att håna henne för detta. Även när hon visade sig svag, när hon vacklade till i samband med en minnesstund för elfte september-offren i New York (och det visade sig att hon hade lunginflammation) hånades hon. Damned if you do, damned if you don’t.

Elizabeth Wurtzel. Foto: Claudio Bresciani/Scanpix/TT.

Det är superintressant att läsa om Elizabeth Wurtzels essä, som till stor del kretsar kring Hillary Clinton, nu. Den blekta blondinen heter den och är en vindlande text som gör kringelikrokar om såväl den kända groupien Bébé Buell som Melanie Griffiths rollfigur i Working girl. Wurtzel uppehåller sig en del kring det faktum att Hillary fortfarande är gift med Bill, trots allt. Den viktigaste komponenten för att hålla ihop ett äktenskap är en stark kvinna, skriver hon, och konstaterar att Hillary Clinton provocerar även på grund av sitt långa äktenskap.

Jag blir så sugen på att läsa om hela Bitch – det är ju trots allt ett favoritämne, detta med de besvärliga kvinnorna. Och Elizabeth Wurtzel djupdyker bland dem och simmar runt bland Courtney Love, Sylvia Plath, Marilyn Monroe och Madonna. Även kvinnor i fiktionen avhandlas grundligt.

Tänk att ett kaotiskt presidentval var det som skulle få mig att återvända till denna bok.

 

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!

Nord & Francke

Vi tänkte först döpa bloggen till: G.U.M-manifestet. Eller Glitterfittorna.


Men vi nöjde oss med Nord & Francke. Vi är Sydsvenskans kulturtanter.


Vi gillar att jämföra läppstiftsfärger i hissen och prata om hur vi ska lägga upp semesterläsningen. Ibland är vi heligt förbannade. Vi älskar feminism och litteratur och snygga grejer och populärkultur och att analysera livet & döden.


Podd varannan vecka!