Nord & Francke 23 februari 2016 • Uppdaterad 27 mars 2016

Nord & Francke samtalar: Liv och Horace i Europa

Horace Engdahl och Liv Strömquist på bildningsresa. Foto: Thron Ullberg.

Francke: Lärde du dig något?

Nord: Att det är svårt att ta mansplainaren ur akademiledamoten.

Francke: Men att det är lättare att ta akademiledamoten ur mansplainaren? Nejvisstnej, de sitter ju på de där stolarna livet ut.

Nord: Stol nr 17, i Horaces fall. Det finns ett tillfälle i det här första avsnittet, som, ja, det är så pinsamt att återge. De sitter på en bänk på kyrkogården där Søren Kierkegaard vilar i Köpenhamn. Horace lutar sig fram mot Liv, säger: ”Det finns ett ögonblick, det menar jag verkligen, och det tror jag du också vet, att det gör, när…” Orkar inte höra mer, liksom.

Francke: Taskig du är. Ärligt talat var detta ju ett riktigt praktprogram i genren bildnings-tv från SVT. Men jag är osäker på vem det riktar sig till. Kulturtanter? Liv Strömquists fans? Knarriga akademiker i okemad kavaj?

Nord: I den här intervjun på SVT där Horace lägger ut texten om hur serien kom till finns nyckeln till det som är fel med produktionen:
”I praktiken gick det till så att jag och producenten Olavi Linna satt på kafé Ritorno på Odengatan. Jag fick hela idén till serien i huvudet på tio minuter, säger Horace Engdahl.”
Det är Horace som är ciceron, det är han som har valt resmålen. Liv är vald för att sätta krydda på anrättningen. Eftersom han rör sig i sin bekvämlighetszon, blir hon ofta frågeställare. Detta hade kunnat hjälpas upp av att Horace visade intresse för allt smart som pågår i hennes hjärna, men det gör han inte. Han verkar snäll och är såklart otroligt beläst, men han ställer ju inga frågor till henne över huvud taget i de två första avsnitten!

Francke: Alltså det du beskriver låter som något från femtiotalet, eller tidigare. Men okej. Nu har vi denna tv-serie som jag uppfattar som ytterligare byggsten i projektet att göra Horace Engdahl folklig. Minns när han skrev en sångtext till Helen Sjöholm i BabelNyårsballongen. Det folkliga ligger då eventuellt i att Liv Strömquist kopplas in. Nu tycker jag i och för sig att hon balanserar honom på ett fint sätt, med att i iallafall i seriens två första avsnitt diskutera kvinnorna i dessa stora manliga giganters omgivning.

Nord: Men det är just det som är fel med produktionen: Liv får komplettera istället för att vara den som väljer vem som frontar resmålet. Vi får helt enkelt hoppas på en säsong 2 med omvänd ordning. Det hade varit mer MODERNT att bygga serien med ett perspektivskifte, Liv Strömquist är ju extremt vass på sådana, både i sitt serieskapande och i sina poddanalyser: ”Idag ska vi prata om Cornelia Goethe, Johann Wolfgangs okända syster som bodde här i Weimar”. Nu får Cornelia istället komma in köksvägen.

Francke: Jag håller med. Samtidigt måste jag säga att jag blir lite lycklig över en SVT-produktion som inte slår knut på sig själv för att vara just modern. Men en sak jag tänkte på, hur olika de båda framställs. I resans inledning fick man se Horace sitta på tåget och läsa anteckningar i sin moleskine. Liv tryckte stånkande igen sin leopardresväska och sa med klagande röst ”jag har så många skor med mig, det är ju helt…onödigt”. Någon försöker säga oss något och det med ganska hög röst, liksom.

Nord: *TRIGGER WARNING: ARG FEMINIST MED GRÅNANDE HÅR*: ”Nu dämpar vi oss lite”, säger han, vid ett tillfälle i avsnitt 2 när hon fnittrar. WTF! Nähä du Horace, tänker jag. Här ska ingen dämpa sig. Mer fnitter åt folket! Det är i gränslandet mellan det intellektuella och det tramsiga som Liv Strömquist är så jävla bra. Som när hon säger: ”Hela unge Werther andas ju för tidig utlösning”.

Francke: Haha, ja då lystrar man ju lite extra! Jag är också förtjust i det där, när det lärda och det lustfyllda får befrukta vartannat. Det här programmet har ju alla möjligheter till det, men det är liksom bortvalt. Det är vad de kom överens om därpå Ritorno, herrarna. Jag tror ändå att jag kommer att titta även på fortsättningen. Hur känner du?

Nord: Jo då! Hade Liv åkt iväg med Ebba Witt-Brattström hade det säkert inte blivit samma dynamik.

Francke: Jag har en känsla av att Ebba Witt skulle kunna womansplaina Liv ganska rejält. Eller?

Nord: Du kan ha en poäng.

 

Här kan du läsa våra tidigare samtal.