Nord & Francke 28 december 2016

Mammor på rymmen från moderskeppet

Bild: TV3.

Nord: Huset är packat med mammor. Mammor som shottar och skakar loss till David Guettas och Nicki Minajs låt Hey mama. Mammor som halsar ur spritflaskor, inhalerar helium och grovhånglar med andra mammor. Mammor som har fått nog. ”Det är omöjligt att vara mamma idag. Det finns så många regler”, konstaterar en av dem i en förlösande scen i filmen Bad moms. Den perfekta mamman finns inte. Och om hon finns är hon utbränd. Som i Sara Beischers roman Mamma är bara lite trött. Mamman behöver bryta sig ur duktighetens bojor. Hagga lite mer, för att citera Aase Berg.

Kristen Bell, Mila Kunis och Kathryn Hahn som revolterande mammor i ”Bad moms”. Foto: SF Film.Foto: SF FILM

Francke: Men vi ska komma ihåg att det inte är ofarligt att vara ambitiös och noggrann – grejen är att man måste vara det på rätt sätt. Exempel på det: Sedan Camilla Läckberg och Simon Sköld fick dottern Polly i våras räcker inte båda händernas fingrar till för att hålla reda på hur många gånger det uppstått storm i kommentarsfälten på Camilla Läckbergs Instagramkonto. De har ju gjort föräldraskapet till ett medialt projekt eftersom de dels bloggar om det för tidningen Mama, dels lägger ut mycket personliga bilder och tankar på Instagram.
Många följare gillar ju dem, naturligtvis, men den hätska tonen hos vissa kritiker, som tycker att Läckberg och Sköld hanterar föräldraskapet på fel sätt, är häpnadsväckande. Det kan handla om amning, vilken babysitter som används, hur sovrutinen ser ut. Senast handlade det om lämpligheten i att de båda åker på små semestertrippar på egen hand för att tanka energi. Jag som inte själv är mamma och behöver förhålla mig till det här i praktiken är mycket fascinerad av synen på moderskapet (för givetvis är det fler som har synpunkter på mamman än på pappan) och att det bara kan finnas ett enda sätt att hantera livet på.

Camilla Läckberg tampas ständigt med dem som kritiserar och lägger sig i hennes sätt att uppfostra barn. Foto: camillaläckberg.seFoto: Foto: camillaläckberg.se

Nord: Det är snårigt att navigera i de där kommentarsfälten. Mammabloggen som koncept är ju sprungen ur tidningen Mama och affärsidén om att idealisera modern. Hur många texter har vi inte läst om mamman som börjar träna för att komma i sina jeans redan innan hon lämnat BB (det vill säga fyra timmar efter förlossningen, om det är i Malmö)?
Samtidigt har pendeln svängt: Från det tidiga 00-talet då fasaden skulle upprätthållas till varje pris, till 2016 då det i den samlade berättelsen om moderskap ingår att blotta fasadens alla sprickor. Ett tecken på det är att många modersskildringar i populärkulturen under året har följts av gapskratt – vilket är befriande. Anitha Schulman utgick från kommentarsfältet i sin egen mammablogg för att hämta inspiration till sin sketchserie Mammor på TV3. Där görs satir av olika mammatyper: hon som långammar sitt barn, hon som skryter om avkommans självklara framsteg och hon som tillagar och äter sin moderkaka.
En annan mamma att skratta åt, men framförallt med, är Pamela Adlons kärlekstörstande, ensamstående trebarnsmorsa på gränsen till nervsammanbrott i HBO-serien Better things: ”Jag dejtar mina döttrar hela dagarna.”

Pamela Adlon som sönderstressad ensamstående trebarnsmorsa i ”Better things”. Foto: HBO.Foto: Foto: FOX/HBO Nordic

Francke: Det leder tankarna till den ovilliga mamman, den inte kanske direkt olämpliga men ändå klart otillräckliga. Nej, jag pratar inte om Edina i Absolutely fabulous: The movie utan naturligtvis om Kerstin Thorvall! I påskas sändes SVT-dramat Det mest förbjudna som var ett slags blandning av filmatisering av boken med samma namn och en skildring av Thorvalls liv. Cilla Thorell spelade en Thorvall med sårig skärpa, en mamma som gång på gång flydde från sitt hem och sina barn och gjorde dem både ledsna och rädda. Detta var ju en skandal då det hände, alltså medan Thorvall levde, och det är något som hänger i fortfarande, i synen på Thorvalls hela författarskap. Hennes brister som mamma.

Nord: Det mest förbjudna är helt enkelt fortfarande en mamma som rymmer från moderskapet. Thorvallserien regisserades av Tova Magnusson efter manus av Åsa Lantz – och det vi ser här är ett tydligt skifte: Hur allt fler kvinnor är upphovsmakare inom film och tv, skarpa manusförfattare och regissörer som kan skildra moderskapet inifrån. I Caroline Ringskog Ferrada-Nolis samtidsserie Juicebaren (SVT) är en av stammisarna en nybliven mamma med förlossningsdepression. Det bara skildras rätt upp och ner, som en del av spädbarnstiden. Jag undrar om jag någonsin har sett det i en humorserie. En tematik som Ringskog Ferrada-Noli kommer att arbeta vidare med i en kommande komediserie, Amningsrummet.

Francke: En kvinna som inte kan eller vill ta hand om sitt barn var länge helt tabu i kulturen. Det var därför styvmodern uppfanns. I podden En varg söker sin podd, som just Caroline Ringskog Ferrada-Noli har tillsammans med Liv Strömquist, refererades till Bruno Bettelheim som fördjupat sig i ämnet i boken ”Sagans förtrollade värld”. Han skriver om hur det var omöjligt för bröderna Grimm att skapa en saga där Snövit behandlades illa av sin mamma. Den elaka styvmamman skildrades och utvecklades sedan av Liv Strömquist och Ada Berger i körverket ”Blod och eld” på Intiman i Malmö.

Sissela Benn, Sandra Stojiljkovic, Mari Götesdotter, Katarina Lundgren-Hugg och Maria Naidu som styvmodern. Foto: Emmalisa Pauly.Foto: Emma-Lisa Pauly.

Nord: I de här exemplen framkommer tydligt bilden av modern som ett subjekt. Den gamla stereotypen av ”den ömma modern” är en passiv figur, en väntande person, kopplad till hemmet. ”Vara vit mans slav.” Nu ser vi modersfigurer som tillåts vara komplexa. Jag tänker på jaget i två av låtarna på Frida Hyvönens album Kvinnor och barn. I låten Imponera på mig sjunger hon:
Du tycker det är härligt
med en kvinna som kan allt
Spela, sjunga, byta däck,
tänka fritt och koka palt
Tror du att jag är glad och nöjd med
att få slita hårdast
Min önskan är att lägga mig
i en varm famn och vårdas

I låten ”Kvinnor och barn” riktar Hyvönen ett långfinger till alla män som startar krig, och lägger samtidigt fram idén att skapa en idealstat med bara kvinnor och barn.

Omslagsbilden till ”Kvinnor och barn”. Foto: Elin Berge.

Francke: Tankar på en utopi piggar alltid upp! Det är väl också det huvudpersonen i Jenny Offills roman Avd för grubblerier har för ögonen, när en karlslok och ett kolikbarn sätter käppar i hjulen för hennes bokprojekt. I den bästa av världar borde det gå att kombinera familjelivet och ett konstnärligt yrke. Vad hon inte har, det är ett eget rum. Det är ständigt någon eller något som kräver hennes uppmärksamhet. Då får hon det här omkvädet i huvudet: kamp eller flykt, kamp eller flykt. Hon är mycket frestad av flykten men väljer ändå kampen.

Nord:
Detta eviga tema hos konstens kvinnor. Alla citerar de Virginia Woolf, så också Karolina Ramqvist, som i sin långessä Det är natten gestaltar vad en skrivande mamma kanske måste offra. Det är så fint, stycket när hon beskriver hur hon vaggade spädbarnet med ena handen på dess bröst, samtidigt som hon med andra handen satt och skrev. Hur utmattad det gjorde henne, men hur hon trots det inte kunde sluta. De allra flesta av oss hade väl famlat efter mobilen och Camilla Läckbergs Instagram i det läget.

Karolina Ramqvist. Foto: Norstedts.

Francke: Karolina Ramqvist skriver: En kvinna som ville skriva istället för att leva och älska var ett hån mot det största och sannaste av allt. En omänniska, ett odjur. Författaren slits mellan den där önskan, det här tvånget, att skriva och att faktiskt ha ett helt vanligt liv parallellt. Som när en dotter ringer hem från skolan och vill att mamma ska komma dit med en lärobok som hon har glömt. Det är bara ett par hundra meter mellan hemmet, som är Ramqvists arbetsplats, och skolan men svaret är nej, det går inte. En dålig mamma?

Nord: Ibland måste en mamma bara få chilla. I Bad moms – det ska sägas att det är en rätt dålig film men den har sina stunder av gapskratt – finns en scen där mammor hetsar varandra till att bekänna sina sämsta sidor som mödrar. En kvinna reser sig upp, säger: Jag konfiskerade min sons marijuana. Och sedan rökte jag upp det.

Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!