Idag ska vi ha ledarmöte. Det har vi en gång i månaden.

Vi går igenom tävlingar framöver; vilkas som ska tävla, döma och  följa med som ledare. Många gånger har vi inte någon tränare med på tävlingarna. Vi sitter oftast vid domarbordet. Jag ser inte detta nödvändigtvis som någon nackdel.

Ett av mina mål är att skapa självständiga gymnaster som tar ansvar för sin egen träning.

Vi ska också diskutera julträningen. En gymnast tränar minst 4 timmar per dag på lediga dagar. Det är mycket som måste göras och allt tar så lång tid. Det ska fystränas, redskapstränas, flextränas, svårighetstränas. Program ska göras, program ska ändras. Gymnastik tar tid för att det ska bli bra.

Sedan ska det diskuteras vilka som ska få nya program. Vi fick precis information att nya regler är på väg in…igen. Mitt i en olympisk cykel vilket är ovanligt. Tyvärr är Rytmisk Gymnastik en idrott som uppfinns på nytt vart fjärde år, efter varje OS. Nu har vi en stor förändring mitt i en cykel. Ibland önskar jag bara att vi fick lite arbetsro och kunde koncentrera oss på att träna våra gymnaster till att bli bättre. Idag går stor del av tränaruppgiften ut på att leta musik, göra koreografi, ändra, skriva ner program, leta svårigheter i reglementet.

Ibland…men bara ibland önskar jag att jag höll på med fotboll.

(På grund av tekniska problem publiceras Idas inlägg av sysvenskans webbredaktion)

Skriver nu från ett grådaskigt Belgien. Kom igår; tjejerna tävlar idag och imorgon. I bästa fall på söndag också. Vi åker hem sent söndag. Skola och jobb på måndag morgon. Kommer lämna rapport hur det går för Sabine och Kajsa i seniorklassen och Marija i junior. 

Ytterligare en ‘gratisresa’. Gratis inom citationstecken – vi ledare och domare får kompa ut timmar, ta ut semester och förlita oss på en förstående arbetsgivare. Idag ska jag döma från kl 11 – 23 och vi har ingenting betalt. Tur att inte de ideella arbetarna har något fackförbund.

Utlandsresorna är ändå väldigt roliga. Inte för att vi får se Maniken Pis, äta kyckling Cordon Blue och sova i mjuka sängar. För ett drygt halvår sen var vi i Bukarest och bodde på ett idrottshotell som var rent men ack så slitet. Sängarna var stenhårda, gnisslade. Duschen läckte, toaletten spolade som ett halvt Niagara-fall och toalettpappret var rosa och raspigt.

Vi fick grå korv till frukost och kycklinglever till middag. Däremellan fick vi torra fransbrödbullar. Ändå är detta något av det roligaste som finns!

Att man får se en annan verklighet som inte ligger så långt från den egna tryggheten.
Att man lär sig att tackla och anpassa sig till en ovan omgivning. 

Jag är oerhört tacksam att jag fått se allt jag fått se. Jag är också glad att jag har möjlighet att föra vidare den kunskapen. Men gratisresa – knappast!