När kände du dig framgångsrik? Vad var det som hände? 

Vilken reaktion fick du från omgivningen? Hur firade du?

Framgång är ett relativt begrepp som ofta förknippas med pengar, befordran, makt och kontroll. Det är absolut inte förenligt med vårt svenska begrepp LAGOM. Inte bara ett ord utan en hel mängd kulturell innebörd inbakad! 

Idag börjar vi ändra inställning till hela begreppet. Framförallt utvecklas en ny attityd till att lyckas och den yngre generationen har helt andra referensramar. Har du tänkt på hur sällan barn och unga säger LAGOM? Det är befriande och förlösande för mänskligheten att visa ut JANTE. 

En spännande förändring är också att vi ändrar uppfattning om VAD framgång är!  

Det kan vara att upptäcka det stora i den lilla upplevelsen. Att ha en djup och tillitsfull kontakt till mina barn. Att springa 5 km. Att som vuxen prioritera en stund för mig själv. Att som barn få erkännande för att vara en bra kompis. Att någon lyssnade på mig för att jag hade något viktigt att berätta. Att stötta en vän som behöver mig.

Framgång är när vi förmår att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov, har empati och visar uppskattning. Eller vad är framgång för dig?

Tänk vilka fantastiska effekter  när vi känner oss framgångsrika varje dag. Både barn, unga och vuxna! 

Ska vi fira det tillsammans?

(På grund av tekniska problem publiceras Mariannes inlägg av redaktionen)

Vad är det som gör att vi älskar Dolph Lundgren helt plötsligt? Vad bidrar han med som vi saknar och längtar efter? Den amerikanska drömmen? Att identifiera oss med en vanlig svensk kille som har lyckats med att realisera sina drömmar och lever ett liv i lyx och som vi andra bara ser på tv och läser om i tidningar?

Det sammanfaller med programserien om de svenska fruarna i Hollywood där vi får följa med in i de rikes lyxiga vardag med pengar, bilar, glamour och glittrig lycka. 

Kan det vara så att vi håller på att avsätta vår berömda JANTE och med små, små steg bjuda in The American Dream!? Att det rent av börjar bli ok att lyckas och vara framgångsrik.

Dolph representerar bilden av en macho värld med muskulösa, hårda killar som slåss och fightas, biljakter och brudar. Helt plötsligt uppträder han i det mest folkliga programmet av alla: Melodifestivalen!! Undrar hur det gick till; vem fick ideén? Satt Christer Björklund hemma på sin kammare och ”pling” sa det: ”Dolph Lundgren, honom tar vi! Ut med JANTE in med Dolph”.

Den här gigantiska blonda muskelkillen bär sina 52 år med stor värdighet. Han är intellektuell, han har god fysisk hälsa, han sjunger och dansar (!) och han är emotionell. Det hade jag ingen aning om innan Melodifestivalen och det har aldrig intresserat mig för den delen.

Nu upptäcker jag vad som händer när jag får möjlighet att lära känna en människa; de förväntningar, och kanske till och med fördomar jag hade, minskar och försvinner när jag är öppensinnad och mottaglig. Det är nog de flesta av oss lördagkväll i tv soffan efter en god middag i familjens och vänners sällskap. Hur kan vi ta med oss det öppna sinnet ännu mera i vår vardag när vi möter människor?

”Marianne, känner du Dolph”, kanske du frågar dig? Ja, det gör jag faktisk. Alltså inte sån helt personligt utan genom TV rutan och mediers presentationer av honom som en folkhemmets lyxkille. Jag har till och med Googlat honom för att lära känna honom ännu bättre. Har du gjort det med någon som du har kommit i kontakt med och blivit nyfiken på att veta mera om? Kanske en kändis eller helt enkelt grannen eller någon som du har stött på i andra sammanhang?

Nyfikenheten drev mig och jag funderar över det här med nyfikenhet. Att ordet och begreppet ofta förknippas med något negativt som att vi vill lägga oss i eller snoka men att det helt enkelt är den genuina och äkta nyfikenheten på livet och omgivningen som driver utvecklingen framåt. Nyfikenhet är grunden för att skapa värdefulla relationer där vi verkligen ser och hör varandra och uppskattar varandras olikheter.

JANTE uppskattar inte olikheter utan vi ska vara likadana och inte särskilja oss på något sätt. Framför allt ska vi inte tro att vi är något speciellt! För att ge näring till nyfikenheten och avsätta JANTE på riktigt behöver vi ge ännu mera plats till drömmen, modet och tilliten till den egna förmågan. ”Välkommen hem Dolph: Mission har börjat”!

(På grund av tekniska problem publiceras Mariannes inledande inlägg att publiceras av redaktionen.)

Hej och välkommen till bloggen! Jätte kul att du är här idag – hoppas vi ”ses” flera gånger under de kommande 2 veckorna. Och att du kommenterar det jag skriver! Mina danska gener gillar diskussioner och mår som fisken när människor tar ställning och vill bidra med sina synpunkter.

Bor du som jag i omkretsen? Eller kanske på ett helt annat ställe i Sverige? Eller världen? Min dotter på 12 år frågade ”Vad är omkretsen” när jag berättade om det här uppdraget att vara ”Omkretsbloggare” i 2 veckor. ”Det område som ligger utanför Malmö”, sa jag. Periferin med andra ord. Periferin av Malmö eller är det egentligen Malmö som ligger i periferin? Av världen? 

Här i periferin bor jag sedan flera år tillbaka. Ett aktivt val att bosätta oss här Vellinge när barnen föddes. Tryggt och bekvämt och som att komma hem till ”Barndommens gade” (Bok av den danska författare Tove Ditlevsen). När vi blir föräldrar födds inte bara ett barn utan också ofta en längtan efter att slå rötter och stadga oss. 

Mina rötter finns i Danmark och det har krävt energi och ansträngning att integrera mig i mitt nya hemland. 22 år har gått sedan jag lämnade min familj. Idag har barnen danska som modersmålundervisning! Att ens barn har ett annat modersmål än det egna är en något udda tanke. Mina tankar går i stor utsträckning till de människor som har dragit upp sina rötter mycket, mycket längre ifrån Periferin är vad jag har. 

Trots allt är vi rätt lika i Norden och har resurser till att bjuda på modersmålsundervisning mer än på danska!

Njut dagen!