Handling ger förvandling

Publicerad den 25 mars 2010 klockan 00:23 av marianne.ydremo

Längtar du efter att få balans mellan jobb, familj och egen tid? Inte känna dig ensam som chef? Öka chanserna till ett drömjobb? Hantera besvärliga relationer? Bli bättre på att säga nej? Ta plats i yrkesrollen? Utveckla ditt föräldraskap? Få stöd i en ny livssituation?

Ordet coach betyder VAGN och härstammar från en by i Ungarn där det tillverkades vagnar. Coaching handlar om rörelse och förflyttning där coachen går bredvid för att stötta, peppa och utmana för att den coachade ska komma framåt. Det är inte min uppgift som coach att putta eller dra vagnen utan jag har tillit till att klienten kan det själv.

Vad gör en coach?

Att lyssna aktivt på sin klient, på vad som ligger bakom orden är det viktigaste verktyget vi har. För att lyssna effektivt krävs total närvaro i nuet och förmågan att dra sin uppmärksamhet ifrån allt annat. Det kräver fokus och koncentration precis som vilken annan färdighet.

För att hjälpa klienten att tydliggöra sin situation, tänka vidare, upptäcka nya perspektiv och tankar använder vi effektivtfulla frågor. De kännetecknas av att vara öppna, dvs kan ej besvaras med ja eller nej och de har inget rätt eller fel svar. Det uppmanar klienten att känna efter och våga ta ansvar för sig själv.

Vi coachar det friska, hela och resursstarka i människan och låter klienten tänka själv och dra egna slutsatser. Det är därför viktigt att följa ICFs etiska regler som bla innebär att rekommendera klienter med andra behov alternativa samtalsformer som tex terapi.

Coaching är en professionell samtalsmetodik vars syfte är att skapa resultat, fokusera på och nå uppsatta mål samt förverkliga visioner såväl yrkesmässigt som privat. En av grundstenarna i coaching är att få andra att växa genom att sätta upp mål och koppla på handlingar för att åstadkomma en förändring. Alltid på ett icke-värderande sätt och utan bedömande attityder.

Att bli medveten om det du kan påverka och inte påverka, samtidigt med att du upptäcker din egen roll i ett större sammanhang ger dig tillgång till stor förändringsstyrka. Inställningen till livet förändras när du driver ditt personliga ledarskap och livskvaliteten ökar.

Nyfiken på att veta mera? Följ bloggen och kom gärna med kommentar, tanke, fundering eller fråga.

Varmt välkommen att höra av dig.

Coachande föräldraskap

Publicerad den 24 mars 2010 klockan 01:05 av marianne.ydremo

Min 10-åriga dotter sa: ”Du har blivit en mycket bättre Mamma efter du blivit coach”.  Med stora öron, nyfikenhet och naturligtvis ett lyckligt hjärta bad jag henne berätta mera. Vad var det jag gjorde annorlunda nu mot tidigare?

”Du lyssnar, du tror på att jag kan, och ställer frågor som gör att jag lär mig. Jag lär mig vad jag får och inte får. Jag lär mig att tänka efter. Nu litar jag på mig själv”.

Barn och ungas liv och villkor ligger mig varmt om hjärtat. För många år sedan när mina egna barn var små pratade en vän och jag om vad som är vår främsta uppgift som föräldrar. Utan tvekan att ge dem ett stabilt fundament att stå på. Ett fundament av god självkänsla, förmågan att visa empati och mod till att vara äkta och sanna.

Varje dag är jag tacksam. Tacksamheten består till stor del i att känna den stora kärleken till barnen. Lika stor del består i att få uppleva att den kärleken är ömsesidig!

När jag började min ICF coachutbildning hade jag ingen som helst aning om vilka effekter det skulle få för mig, mitt liv och min omgivning!

Nu 4 år senare kan vi mäta effekterna på barnen genom faktiska positiva förändringar i sociala sammanhang, genom barnens ökade livskvalitet och konkreta resultatförbättringar i skolan.

Hur önskar du at vara med till att bygga dina barns fundament?

Frihetens kedjor

Publicerad den 23 mars 2010 klockan 08:14 av marianne.ydremo

Hur är det att bo i Vellinge? En välmående kommun som historiskt sett haft en stark moderatstyrd ledning. Där ”Friheten är större” och där borgmästaren rider på sin häst med guldkedja runt halsen. Kommunen med de vackraste stränderna i landet, ett paradis för livsnjutare och egenföretagare.

Kan inte låta bli att tycke det är lite komisk att höra om den nya stil guiden som moderaterna har skickat till sina medlemmar. Det är slut med slips och pärlhalsband, det är folklighet som gäller nu. Undrar om det gäller borgmäster kedjor också?

Funderar på vad den där skylten vid motorvägen betyder egentligen? För mig, barnen? Vad är det för budskap vi ger omgivningen? Att friheten till att bestämma över sitt eget liv, autonomi, är större här än i andra kommuner?

Människor har ett eget ansvar och det är viktigt att vara medveten och insiktsfull för att kunna välja. Att inte välja är också ett val. Frihet väljer vem som helst som KAN välja.

Hur det är att bo i Vellinge? Glad att konstatera hur kommunen valde att ändra sitt beslut om att ta emot människor som stod utan fritt val!

Vad är frihet för dig?

Du skall tro att du är något

Publicerad den 22 mars 2010 klockan 10:20 av Mats Amnell


 

När kände du dig framgångsrik? Vad var det som hände? 

Vilken reaktion fick du från omgivningen? Hur firade du?

 

Framgång är ett relativt begrepp som ofta förknippas med pengar, befordran, makt och kontroll. Det är absolut inte förenligt med vårt svenska begrepp LAGOM. Inte bara ett ord utan en hel mängd kulturell innebörd inbakad! 

 

Idag börjar vi ändra inställning till hela begreppet. Framförallt utvecklas en ny attityd till att lyckas och den yngre generationen har helt andra referensramar. Har du tänkt på hur sällan barn och unga säger LAGOM? Det är befriande och förlösande för mänskligheten att visa ut JANTE. 

 

En spännande förändring är också att vi ändrar uppfattning om VAD framgång är!  

 

Det kan vara att upptäcka det stora i den lilla upplevelsen. Att ha en djup och tillitsfull kontakt till mina barn. Att springa 5 km. Att som vuxen prioritera en stund för mig själv. Att som barn få erkännande för att vara en bra kompis. Att någon lyssnade på mig för att jag hade något viktigt att berätta. Att stötta en vän som behöver mig.

 

Framgång är när vi förmår att tillfredsställa grundläggande mänskliga behov, har empati och visar uppskattning. Eller vad är framgång för dig?

 

Tänk vilka fantastiska effekter  när vi känner oss framgångsrika varje dag. Både barn, unga och vuxna! 

 

Ska vi fira det tillsammans?

 

Dolph möter Jante

Publicerad den 21 mars 2010 klockan 10:10 av Mats Amnell

(På grund av tekniska problem publiceras Mariannes inlägg av redaktionen)


Vad är det som gör att vi älskar Dolph Lundgren helt plötsligt? Vad bidrar han med som vi saknar och längtar efter? Den amerikanska drömmen? Att identifiera oss med en vanlig svensk kille som har lyckats med att realisera sina drömmar och lever ett liv i lyx och som vi andra bara ser på tv och läser om i tidningar?

 

Det sammanfaller med programserien om de svenska fruarna i Hollywood där vi får följa med in i de rikes lyxiga vardag med pengar, bilar, glamour och glittrig lycka. 

 

Kan det vara så att vi håller på att avsätta vår berömda JANTE och med små, små steg bjuda in The American Dream!? Att det rent av börjar bli ok att lyckas och vara framgångsrik.

 

Dolph representerar bilden av en macho värld med muskulösa, hårda killar som slåss och fightas, biljakter och brudar. Helt plötsligt uppträder han i det mest folkliga programmet av alla: Melodifestivalen!! Undrar hur det gick till; vem fick ideén? Satt Christer Björklund hemma på sin kammare och ”pling” sa det: ”Dolph Lundgren, honom tar vi! Ut med JANTE in med Dolph”.

 

Den här gigantiska blonda muskelkillen bär sina 52 år med stor värdighet. Han är intellektuell, han har god fysisk hälsa, han sjunger och dansar (!) och han är emotionell. Det hade jag ingen aning om innan Melodifestivalen och det har aldrig intresserat mig för den delen.

 

Nu upptäcker jag vad som händer när jag får möjlighet att lära känna en människa; de förväntningar, och kanske till och med fördomar jag hade, minskar och försvinner när jag är öppensinnad och mottaglig. Det är nog de flesta av oss lördagkväll i tv soffan efter en god middag i familjens och vänners sällskap. Hur kan vi ta med oss det öppna sinnet ännu mera i vår vardag när vi möter människor?

 

”Marianne, känner du Dolph”, kanske du frågar dig? Ja, det gör jag faktisk. Alltså inte sån helt personligt utan genom TV rutan och mediers presentationer av honom som en folkhemmets lyxkille. Jag har till och med Googlat honom för att lära känna honom ännu bättre. Har du gjort det med någon som du har kommit i kontakt med och blivit nyfiken på att veta mera om? Kanske en kändis eller helt enkelt grannen eller någon som du har stött på i andra sammanhang?

 

Nyfikenheten drev mig och jag funderar över det här med nyfikenhet. Att ordet och begreppet ofta förknippas med något negativt som att vi vill lägga oss i eller snoka men att det helt enkelt är den genuina och äkta nyfikenheten på livet och omgivningen som driver utvecklingen framåt. Nyfikenhet är grunden för att skapa värdefulla relationer där vi verkligen ser och hör varandra och uppskattar varandras olikheter.

 

JANTE uppskattar inte olikheter utan vi ska vara likadana och inte särskilja oss på något sätt. Framför allt ska vi inte tro att vi är något speciellt! För att ge näring till nyfikenheten och avsätta JANTE på riktigt behöver vi ge ännu mera plats till drömmen, modet och tilliten till den egna förmågan. ”Välkommen hem Dolph: Mission har börjat”!

Utblick från periferin

Publicerad den 20 mars 2010 klockan 10:48 av Mats Amnell

(På grund av tekniska problem publiceras Mariannes inledande inlägg att publiceras av redaktionen.)


 

Hej och välkommen till bloggen! Jätte kul att du är här idag – hoppas vi ”ses” flera gånger under de kommande 2 veckorna. Och att du kommenterar det jag skriver! Mina danska gener gillar diskussioner och mår som fisken när människor tar ställning och vill bidra med sina synpunkter.

 

Bor du som jag i omkretsen? Eller kanske på ett helt annat ställe i Sverige? Eller världen? Min dotter på 12 år frågade ”Vad är omkretsen” när jag berättade om det här uppdraget att vara ”Omkretsbloggare” i 2 veckor. ”Det område som ligger utanför Malmö”, sa jag. Periferin med andra ord. Periferin av Malmö eller är det egentligen Malmö som ligger i periferin? Av världen? 

 

Här i periferin bor jag sedan flera år tillbaka. Ett aktivt val att bosätta oss här Vellinge när barnen föddes. Tryggt och bekvämt och som att komma hem till ”Barndommens gade” (Bok av den danska författare Tove Ditlevsen). När vi blir föräldrar födds inte bara ett barn utan också ofta en längtan efter att slå rötter och stadga oss. 

 

Mina rötter finns i Danmark och det har krävt energi och ansträngning att integrera mig i mitt nya hemland. 22 år har gått sedan jag lämnade min familj. Idag har barnen danska som modersmålundervisning! Att ens barn har ett annat modersmål än det egna är en något udda tanke. Mina tankar går i stor utsträckning till de människor som har dragit upp sina rötter mycket, mycket längre ifrån Periferin är vad jag har. 

 

Trots allt är vi rätt lika i Norden och har resurser till att bjuda på modersmålsundervisning mer än på danska!

 

Njut dagen!

Nu byter vi bloggare

Publicerad den 19 mars 2010 klockan 10:57 av Mats Amnell

Det här var Lars Lundgrens sista inlägg. Vi tackar för många intressanta och läsvärda inlägg.

I morgon lördag tar Marianne Ydremo, vellingebo med åsikter om bland annat svenskdanska kulturskillnader, rätten att vara framgångsrik och ungdomars fritid, över som ny Omkretsbloggare.

Kryp åter in i din grotta. Jag ska med nöje lägga för stenen till ingången.

Publicerad den 17 mars 2010 klockan 20:35 av lars.lundgren

1944 avkriminaliserades homosexualitet och 1979 strök Socialstyrelsen att homosexuallitet var en sjukdom. Mycket har hänt sedan dess. Samhället har blivit mer tolerant och makthavarna gör inte längre någon skillnad gällande äktenskapet samt möjligheten att adoptera barn. Vi lever i ett modernt samhälle där allas kärlek är lika mycket värd. Här skulle jag kunnat ha slutat min blogg om jag inte idag läste en insändare i Smålandsposten. En insändare som ifrågasätter mitt tidigare påstående gällande det moderna samhället. För att bringa klarhet i vad jag menar väljer jag att citera hela insändaren.

” Ledande män och kvinnor i Sverige har ett stort ansvar. Jag vill inte genom min tystnad tiga och samtycka. Jag vill varna er som har ansvar: Ge inte fritt fram för homosex. Det skulle inte förvåna mig om homosex blir ungdomarnas nya preventivmedel. Alla vet att nutida preventivmedel ger sjukdomar och obehag. Ungdomar som vill leva i otukt kommer att av nyfikenhet pröva homosex om det blir fritt fram. Tänk på att det är lättare att stämma i bäcken än i ån.
Vad gör ni om det blir en lavinartad ökning? En sådan ökning kommer bara att bevisa att homosex inte är medfött som en del felaktigt vill påskina. Ge de stackars vilseförda behandlingshem där de kan få hjälp.
Skulle du vilja se ditt eget barn eller barnbarn vilsefört av en vuxen homosexuell?
Tänk efter före.
M-L Johansson – fyrbarnsmor”

Min första tanke efter att ha läst insändaren var ”vem har släppt ut denna stenåldersmänniska ur grottan och varför gjorde de det?” Det kan inte vara lätt att leva på 2000-talet när ens åsikter hör hemma långt ifrån dagens samhälle. Skribenten verkar på fullt allvar tro att homosexuella väljer sin läggning. Att de en dag vaknar upp och säger till sig själv ”nu ska jag bli homosexuell. Det verkar vara kul!” Skribenten har antagligen inte funderat över att allt fler människor vågar komma ut idag eftersom vi har ett mer tolerant samhälle. Där allas kärlek är lika mycket värd oavsett vilken sexuell läggning personerna har. Skulle det vara bättre om dessa istället valde att leva i en lögn och förneka sig själv? Vidare verkar hon tro att könssjukdomar inte sprids bland homosexuella. Som om HBT-personer hade något medfött vaccin mot det. Så mitt tips till skribenten är att hon åter ska krypa in i sin grotta. Jag ska med nöje lägga för stenen till ingången.

Ha det bäst och tack för mig!

Lasse :)

Vart tog den gemytliga Dansken vägen?

Publicerad den 16 mars 2010 klockan 22:49 av lars.lundgren

I min barndom var Danmark glädjens land. Det var till Danmark vi åkte för att roa oss på sommarloven. Tivoli, Zoo och Legoland var bara några av de ställen som gjorde min barndom lite lyckligare. Danmark var för mig ett enda stort sommarland. Här var människorna alltid glada och trevliga. Den glada ciggarrökande kvinnan i spelhallarna på Tivoli eller pölseförsäljaren på Ströget. Alla var glada och vänliga.

Men så hände något. Danmark förvandlades. Den tidigare så glada damen i spelhallen var inte längre trevlig. Pölseförsäljaren började titta misstänksamt på de människor från andra länder som inte ville köpa hans korv. Den danska gemytligheten var som bortblåst och de tidigare ”hyggande” danskarna blev en sällsynt företeelse. Istället misstänkliggjordes människor från länder utanför Europa. Det blev ett ”vi och dem” samhälle.

Plötsligt blev det tuffare att vara invandrare i Danmark. Invandrare utanför Europa fick det än tuffare genom den förda politiken.  Partiet, som ingen från början ville samarbeta med, samarbetade plötsligt med regeringspartierna. Att vara främlingsfientlig blev plötsligt rumsrent. Lena Sundström skriver i sin bok ”Världens lyckligaste folk” att Danskt Folkepartis framgångskoncept: ”Mer välfärd. Mindre muslimer. Mer folklighet”, har gett resultat. Därför blev jag egentligen inte förvånad när jag idag läste om de nya hårdare reglerna som nu införs för invandrarna i Danmark, snarare besviken.

Frågan vi nu måste ställe oss är om detta även kan hända i Sverige. Tyvärr blir mitt svar ett ja och tyvärr har det redan pågått under några år. Precis som i Danmark har även många svenskar främlingsfientliga tankar om muslimer, plötsligt ”tycker” alla något om dem.  Hur många gånger har jag inte hört ”jag är inte rasist men”. Bara att uttrycka sig så visar på en främlingsfientlig inställning. Tyvärr verkar det som att många tror att muslimer är en homogen grupp som tänker likadant. Visst finns det muslimer som begår brott i Sverige men det handlar om individer och inte om en världsreligion. Således är det på hög tid att vi flyttar fokus från religionen till individen. Detta gör vi enklast på valdagen den 19 september i höst.

 Ha det bäst!

 Lasse :)

Vad är politik och vad är inte politik?

Publicerad den 15 mars 2010 klockan 23:15 av lars.lundgren

Förra veckan ställde sig Riksdagen bakom att massmorden som ägde rum i det dåvarande Osmanska riket var ett folkmord. Debatten efter beslutet har varit omfattande. Både Statsministern och Utrikesministern har uttalat sig ogillande till beslutet då de inte vill göra politik av händelsen.

Upprinnelsen till folkmodet hade sin början i slutet av 1800-talet då flera kristna nationer på balkan frigjorde sig från turkarna. Således ökade motsättningarna mellan härskarklassen i det osmanska riket och den armeniska medelklassen. Armenierna ställde krav på samma rättigheter som muslimerna hade då de t.ex. var utestängda från det politiska livet.

Förföljelserna mot den armeniska folkgruppen började åren 1894-1896 då över 100 000 armenier dödades. Resultatet blev att hela samhällen tömdes på armeniska invånare. Dock har denna händelse inte betraktats som folkmord då syftet inte var att utrota hela den armeniska befolkningen.

Efter statskuppen 1908 kom idéerna om en homogen muslimsk stat. Armenierna sågs nu som en illojal folkgrupp.  1914 bryter första världskriget ut och det omanska riket ställde sig på Centralmakternas sida. Armenierna anklagas nu för att stödja Ryssland, Storbritannien och Frankrike. År 1915 den 24 april arresteras, deporteras och mördas flera hundra armenier då dessa bedömdes kunna bli ett framtida hot mot de styrande. Under de kommande veckorna mördas ytterligare flera tusen armenier. Likheterna med andra folkmord är att armenierna utsattes bl.a. för tvångsdeportationer, avrättningar, massakrer och hungersnöd och ägodelar samt egendomar tillhörande armenierna beslagstogs.

 Att händelserna 1915 var ett folkmord är för mig en självklarhet då de uppfyller alla kriterier. FN:s Folkmordskonventionen från 1948 definition av folkmord är ”avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp som sådan”.  Men det som jag anser lite absurt är hur Sveriges riksdag har röstat huruvida detta ska klassas som folkmord eller ej. Vad hade hänt om riksdagen hade sagt nej? För mig är det självklart att vi ska fördöma folkmord oavsett om det kan skada relationerna till andra länder. Men vi får inte glömma bort att myndigheten ”Forum för levande historia” sedan länge informerat om folkmorden 1915 på sin webbsajt, en webbsajt som många lärare använder sig av. Så medan Utrikesministern och Statministern inte vill göra politik av händelsen så frågar jag mig vad som är politik och vad som inte är politik?

Ha det bäst!

Lasse  :)

Om Marianne
Marianne bor i Vellinge med man och två döttrar och arbetar i det egna företaget My coaching. Bland annat tar hon upp dansksvenska kulturskillnader och ungas fritid i hemkommunen.

Bloggar
Läsarpulsen