Morgonen började med en kort men härlig löparrunda i Falsterbo, där jag befann mig på konferens med arbetet. Efter en hel dags stillasittande möte följt av middag så är det skönt att börja nästa dag med en löparrunda. Dessutom sken solen och himmeln var blå – dock så var det en kylig morgon. Första passet i höst där jag behövt använda de långa löparbyxorna.
Det var andra löparrundan sedan Lidingöloppet, och nu börjar suget på att löpträna komma igen. Det tog några dagar innan kroppen återhämtade sig och blåsorna är ännu inte helt läkta…
Årets Lidingölopp var det andra i rad, och faktum är att det gjorde nästan lika ont – även om jag (som tur är) hade förträngt hur ont det gjorde förra året. Men när jag väl befann mig där så kände jag igen smärtan. Trots det så förbättrade jag mig med 18 minuter, men så har jag ju också haft hjälp av en personlig tränare här i höst för att arbeta upp snabbheten (mindre långsamheten får jag nog vara ärlig som säga).
Jag har ju aldrig fött barn, men när jag kom i mål vid årets Lidingö så var det trots allt en förlossning jag tänkte på. Man ser fram emot att det ska ske, men så när man är mitt uppe i det och det bara gör så vansinnigt ont, vill man egentligen bara sluta och säga att ”jag vägrar, jag gör det inte”. Men så kommer man i mål, allt är över och euforin tar över och all smärta är glömd. Plötsligt känns det värt allt och ett tu tre så är man där igen…
Ni som HAR fött barn OCH sprungit Lidingöloppet får gärna informera mig om jag är helt ute och cyklar i min jämförelse! 
Nu ikväll har det istället blivit ett ordentligt pass box på gymmet. Det är ett bra komplement till all ensamträning som det ändå blir. Även när man kör spinning eller liknande så är man ju tyst och i sin egen värld. Under boxen så kommer man istället väldigt nära sin sparringpartner. Där är samarbetet och samspelet oerhört viktigt. Dessutom tränas bland annat axlarna och balansen, vilket är bra inför Vasaloppet…
