Jag fick en kommentar på mitt inlägg om ICA-Jerry igår som fick mig att tänka tillbaka på tiden för Moas födelse. Jag hade nämligen precis samma preferenser som Börje! Jag hade under hela min gymnasietid åkt buss förbi Elisedals dagcenter och sett ”de där” komma på bussen och gapa och skrika. När vi fick beskedet om att det barn vi väntade skulle ha Downs syndrom så rasade hela min värld samman. För min fru Lotta var det annorlunda, hon hade helt andra preferenser. Som ung jobbade hon på en av skolorna här nere och kom i kontakt med Nisse som har Downs. En fantastisk kille som idag jobbar på ICA i Skanör (Ja faktiskt!) och gör ett jättebra jobb. Nu när jag fått den stora glädjen att belönas med ett handikappat barn ser jag ju saken i ett helt annat ljus. Jag hoppas att den stora allmänheten också kommer till denna insikt, kanske med viss hjälp av ICA´s reklam…

Eftersom Moa har Downs syndrom har folk i min omgivning frågat mig vad jag tycker om ICA´s reklam med praktikanten 

Jerry. Första gången jag såg den tänkte jag ”Vad håller de på med?”. Samtidigt tänkte jag också att det måste finnas en baktanke med det hela och efter att ha sett hela reklamfilmen skrattade jag gott. Det är ju trots allt så att de driver inte med handikapp och Downs syndrom utan med folks fördomar om handikapp.

Ta bara film nr 2 där Ulf fått i uppdrag att visa runt Jerry i butiken. Där är det snarare så att det drivs med det faktum att Ulf ska föreställa en aning korkad… (För de som inte sett filmerna finns de på youtube.)

Jag tycker att det är bra att ett stort företag som ICA lyfter upp något så´nt här på det sätt de gör. Det är bra att få debatt i samhället om att alla inte är likadana.

När Moa gick på dagis gjorde hon det i en vanlig dagisgrupp. På så sätt fick de övriga barnen lära sig att alla är inte lika, har inte samma förutsättningar till ”normalt liv” (Vad det nu är för något…) Det ligger annars till stor del på oss som föräldrar till handikappade barn och ungdomar att informera och berätta, vilket inte alltid är så lätt….