Vad är detta. Är det rätt. Är detta socialdemokratiskt, eller moderatiskt. Kan man göra så. Är inte detta lagbrott. Jovisst går det när haspen sitter på! Oavsett partifärg så börjar nu Kävlinge kommun äntligen röra sig i rätt riktning. Nu händer det något.

Läste i SDS att kommunen ska gå in för att starta en supporterklubb för CenterSyd-området. Problemen verkar vara att fastighetsägaren har svårt för att hyra ut tomma lokaler. Det är ett intressant koncept och jag hoppas att dessa principer också gäller andra områden inom Kävlinge.

När nu Kävlinge ger sig in som fastighetsbranschens supporterklubb hoppas jag att stödfunktionen också kommer att fungera inom kultur och fritid. Det är inte så att vi har fler kriminella i Kävlinge, eller fler vandaler.  Men konsekvenserna och effekterna av arbetslösheten, finanskrisen och nya tuffa regler för deltidssjukskrivning, kan slå mycket hårdare i Kävlinge än andra omkretskommuner. Just för att allting är så snålt. Det finns liksom inga marginaler för att hantera haverier.

Min stora tes genom hela denna serie av blogginlägg har handlat just om dessa frågor. Kävlinge behöver ta tag om det som ligger bakom problemen med snatterier, inbrott, misshandel, mobbing, hasch, missbruk, och mycket mera. Men jag menar också att den personliga kultur som vi lever med, det är just den som startar alla dessa symptom. För det kan vi väl ändå vara överens om, att det är just symptom på bördor som har lagts på den enskilde. Vi som har jobb och fritid, vi klarar oss. Vi hjälper varandra.

Kommunen behöver hjälpa till betydligt mer med kultur och fritid. Det inte bara stimulerar lokal ekonomi, men får också fler människor att engagera sig!

Det är en av de stora erfarenheter som många Folkets Hus och Park-föreningar ärvt av varandra.

För 50 år sedan hände något revolutionerande i Sverige. Radio Syd, eller Radio Öresund som det hette på den tiden, sände skvalradio från internationellt vatten. Deras vågor satte så småningom hela Sveriges Radio i gungning för många år framåt.

Då kallades det för piratradio. Stationen var mycket populär, och banade väg för Radio Luxemburg, den riktigt coola kanalen på 1970-talet. Numera har Sveriges Radio kört om de s.k fria kanalerna många gånger om. Tack gode gud för radio P1! Den s.k friheten är ju uppköpt av helt andra intressen idag, och är mycket långt ifrån den frihet de egentligen ville ha för 50 år sedan.

Även i dag är upprördheten över mediepirater stor. Men nu är det de som lyssnar och utnyttjar tekniken som blir brännmärkta, medan de som distribuerar internettrafiken tjänar pengar och går fria.

Det är ett märkligt fenomen egentligen. Där vi förr brännmärkte pirater, lakejer, fuskare och skumma företagare, byter vi till konsumenter, klienter och kunder idag. Som när banken tar betalt för att jag sitter hemma och sköter bankens arbetsuppgifter. Dessutom helt utan ränta!

Det finns många andra liknande företeelser. Men det orkar politiskt ansvariga sällan revoltera emot. Så när min läkare sjukskriver mig från mitt arbete, så ska JAG bevisa för försäkringskassan att jag inte är arbetsför. Ett annat konstigt fenomen är att 20% av mitt lilla intjänade pensionskapital, redan har spekulerats bort i s.k förluster.

Hmm. Det låter som något ur Fjodor Dostojevskij.

”En intelligent människa kan inte bli någonting, det är endast en dumhuvuden som lyckas bli något.”

Som första omkretsbloggare har jag nu fått den officiella uppenbarelsen om innevarande finanskris.  En mycket klargörande bild av ekonomins virrgångar. Visst går det bra att vara lite sarkastisk över ekonomin. Men när väl polisen knackar på dörren på Korsbackaskolan är det lätt att få kaffet i vrångstrupen.

I SCB:s Statistisk årsbok för 2009 går det att läsa mycket intressanta saker. Till exempel får man reda på att Kävlinge har Sveriges näst lägsta skatteuttag, men ligger på 42:a plats i skatteunderlaget. Jag trodde att skatteunderlaget 172 500kr per invånare bestämmer hur mycket kommunal skatt vi ska betala, dvs ungefär på 42:a lägsta skatteuttag i Sverige. Men så är det inte. Istället kan man läsa att i kostnader per invånare för äldre och funktionshindrade så används nästan 25% mindre av skattepengarna än riksgenomsnittet. Kulturfrågorna ska vi inte prata om. De är mindre än hälften gentemot riksgenomsnittet. På punkt efter punkt av kommunens egna officiella statistik är det samma svar. Mindre än riksgenomsnittet. Det är bara inom förskola och barnomsorg som kostnaden per invånare är högre än riksgenomsnittet. Men arvodena ligger intressant nog på 10 i topp i riket.

Visste ni att hushållens utgifter för kultur och fritid 2007 ligger på 15% medan våra inköp av mat och livsmedel hamnar på 12,5%. Det säger en del om alla satsningarna på golf och CenterSyd-området tycker jag. Och det säger absolut mycket om människors behov av kultur och fritid.

Det är inte så att vi har fler kriminella i Kävlinge, eller fler vandaler.  Men konsekvenserna och effekterna av arbetslösheten, finanskrisen och nya tuffa regler för deltids-sjukskrivning, kan slå mycket hårdare i Kävlinge än andra omkretskommuner. Just för att allting är så snålt. Det finns liksom inga marginaler för att hantera haverier. Det är alldeles för lätt att lägga skulden på invandrare, asylsökande och de som fightas emot väderkvarnen migrationsverket. Det finns hur många argument som helst. Men den stora avgörande skillnaden handlar om helt andra saker än invandring, oavsett den lilla skaran av kriminella i Kävlinge.

798kr med cola

Det är kallt som faaan idag. Sista slurken kaffe smakar kall tjära – hur nu tjära smakar. Men träffen i parkens loge blev mycket bra. Göran Holmgren och jag har gått igenom sommarens planering och listat upp 22 olika arrangemang sommaren som kommer.

Även om inte ekonomin är så lysande bra, så har vi bra koll på läget. Det måste man ha. Som när elbolaget skickat en räkning på  fem årsförbrukningar(!) av ström lagom att betalas före februari.

I vår Folkets Park drivs vi av idén om att vara en plats för rekreation, vila och nöjen, musik, dans, teater och många familjehögtider. Kärnan i vår verksamhet är parken, där vi har barnteater, sommarrevy och danser.  Pratar vi filosofi så jämför vi oss med ett vanligt vardagsrum med alla attiraljer som hör till. Fest, kalas, slappa och vila, och inte minst lek och spel.

Vi vill gärna ha fler aktiviteter tillsammans med människor runt omkring oss. Vi försöker också uppmuntra föreningar, företag och vänner att göra egna aktiviteter i parken.  Där vill jag passa på att tacka Kävlinge Amatörteater för mycket gott samarbete. Silverforsen Folkets Park hade inte återuppstått om det inte vore för KAT:s spelglädje och drivkraft!

Vår fastighet består inte enbart av parken. Vi äger och arrenderar också ut koloniområdet vid sidan om. Där har vi nu sagt upp avtalet för att förhandla om både arrendet och verksamheten. De senaste årens översvämningar, inbrott och t.o.m. bränder har satt sina spår. Vi behöver lyfta området rejält för att kunna komma till rätta med problemen. Men det är ju en förhandling givetvis, som ska påbörjas nu i januari.

En riktigt god nyhet är att gatuchefen i Kävlinge, Mikael Andersson, vill flytta en lekplats till parkområdet. Det är en lysande bra tanke, eftersom många barnfamiljer rör sig i området dagtid. Vi hoppas på fortsatta goda samtal.

Sommarteater, midsommar, bilutställning, danser och företagarmässa är andra punkter som vi jobbar hårt med. Dessutom sväller mailboxen med erbjudanden från orkestrar och teaterfolk. Många ringer också och vill hyra av oss. Det märks och känns att förväntningarna är höga. Kul!

För att allt detta ska fungera krävs enorma ideella insatser med samordning, annonser, telefonsamtal och inte minst ansökningar om tillstånd och bidrag. De senaste åren har administrationen svällt många gånger om. Men det som påverkar allra mest, kommer inte förrän 2011, när verksamheten momsbeläggs. Frågan är då om vi ideella föreningar tvingas trixa eller har vi råd med nyordningen? Vi väntar på fler besked från myndigheterna.

Jag är tveksam. Precis som Ida skrev i sin omkretsblogg 30 november är det så att man som ideell kraft blir utnyttjad  just för kärleken till det man gör. Det är alltid en balansgång i det ideella arbetet; att jobba så pass billigt att alla får vara med och samtidigt inte vara för billig så man utnyttjas. Helt rätt Ida!

För andra söndagen i rad har jag ägnat mig åt att renovera min lägenhet. Förra helgen gjordes mitt förråd om till ett minikontor och idag har jag målat och tapetserat mitt vardagsrum. Idag fick jag hjälp av min kära mamma, i veckan fick jag hjälp av min underbara pappa att sätta upp taklampor och gardinstänger.

Trots att jag bott här i ett år så har jag inte fått tummarna loss att få gjort detta. Jag har fått klara mig med mina golv- och bordslampor. Här kan jag sakna att leva tillsammans med en händig man. Även om jag inte har tummarna mitt i näven själv så ger jag mig inte på att borra i betong eller att koppla el.

Jag vågar sticka ut hakan här och skriva att jag förväntar mig att män ska kunna sådana saker. Jag vill att min man ska vara händig.

Jag vet att vi ska vara jämställda, att vi inte ska definiera saker utifrån manligt och kvinnligt. Att det är inne att ge barn könsneutrala namn. Att det är fel att ge en docka till en flicka och blå kläder till en kille. Men jag struntar i det! Jag gillar händiga män, jag tycker det är attraktivt. Så det så!

DN har haft en artikelserie här i oktober under rubriken ” Pojkarna och hedern”. Det handlar om pojkarnas roll i detta med så kallad hederskultur. Flera inlägg har berört detta med att tjejer/kvinnor inte får ha sex före äktenskapet, medan det är helt ok för en man att ha det. Allt går ut på att övervaka tjejerna så att de inte drar skam över familjen, att de inte får rykte om sig att vara lössläppta.

Även i svensk kultur och tradition har det varit mer accepterat att det manliga könet är sexuellt erfaren. Nu däremot sägs det, vill påstås, att vi är jämställda även här. Att den ”kvinnliga sexuella frigörelsen” är klar. Vi läser i var och varannan tidning om sex, om den kvinnliga orgasmen m.m., men jag vill påstå att vi inte alls är jämställda i sängen.

När jag diskuterar sex och relationer med mina vänner, tjejer som killar, så får jag uppfattningen att de flesta män inte alls vill ha en tjej som tar för sig. Att en tjej som tar initiativ och vill göra annat än att vara passiv under akten uppfattas som allt för erfaren. Att män gärna vill känna att det är de som ”lär upp” tjejen. Att de blir skrämda av en tjej som verkar för erfaren. (Notera att jag skriver verkar, för en sak är säkert, kvantitet har inget med kvalitet att göra här)

Samtidigt så berättar mina killkompisar att det är oattraktivt med en tjej som är totalt passiv, att det är tråkigt att alltid behöva vara den som tar initiativ till sex.

Så hur är det? Är vi jämställda i sängen? Vad vill svenska män ha?