Vad är detta. Är det rätt. Är detta socialdemokratiskt, eller moderatiskt. Kan man göra så. Är inte detta lagbrott. Jovisst går det när haspen sitter på! Oavsett partifärg så börjar nu Kävlinge kommun äntligen röra sig i rätt riktning. Nu händer det något.

Läste i SDS att kommunen ska gå in för att starta en supporterklubb för CenterSyd-området. Problemen verkar vara att fastighetsägaren har svårt för att hyra ut tomma lokaler. Det är ett intressant koncept och jag hoppas att dessa principer också gäller andra områden inom Kävlinge.

När nu Kävlinge ger sig in som fastighetsbranschens supporterklubb hoppas jag att stödfunktionen också kommer att fungera inom kultur och fritid. Det är inte så att vi har fler kriminella i Kävlinge, eller fler vandaler.  Men konsekvenserna och effekterna av arbetslösheten, finanskrisen och nya tuffa regler för deltidssjukskrivning, kan slå mycket hårdare i Kävlinge än andra omkretskommuner. Just för att allting är så snålt. Det finns liksom inga marginaler för att hantera haverier.

Min stora tes genom hela denna serie av blogginlägg har handlat just om dessa frågor. Kävlinge behöver ta tag om det som ligger bakom problemen med snatterier, inbrott, misshandel, mobbing, hasch, missbruk, och mycket mera. Men jag menar också att den personliga kultur som vi lever med, det är just den som startar alla dessa symptom. För det kan vi väl ändå vara överens om, att det är just symptom på bördor som har lagts på den enskilde. Vi som har jobb och fritid, vi klarar oss. Vi hjälper varandra.

Kommunen behöver hjälpa till betydligt mer med kultur och fritid. Det inte bara stimulerar lokal ekonomi, men får också fler människor att engagera sig!

Det är en av de stora erfarenheter som många Folkets Hus och Park-föreningar ärvt av varandra.

För 50 år sedan hände något revolutionerande i Sverige. Radio Syd, eller Radio Öresund som det hette på den tiden, sände skvalradio från internationellt vatten. Deras vågor satte så småningom hela Sveriges Radio i gungning för många år framåt.

Då kallades det för piratradio. Stationen var mycket populär, och banade väg för Radio Luxemburg, den riktigt coola kanalen på 1970-talet. Numera har Sveriges Radio kört om de s.k fria kanalerna många gånger om. Tack gode gud för radio P1! Den s.k friheten är ju uppköpt av helt andra intressen idag, och är mycket långt ifrån den frihet de egentligen ville ha för 50 år sedan.

Även i dag är upprördheten över mediepirater stor. Men nu är det de som lyssnar och utnyttjar tekniken som blir brännmärkta, medan de som distribuerar internettrafiken tjänar pengar och går fria.

Det är ett märkligt fenomen egentligen. Där vi förr brännmärkte pirater, lakejer, fuskare och skumma företagare, byter vi till konsumenter, klienter och kunder idag. Som när banken tar betalt för att jag sitter hemma och sköter bankens arbetsuppgifter. Dessutom helt utan ränta!

Det finns många andra liknande företeelser. Men det orkar politiskt ansvariga sällan revoltera emot. Så när min läkare sjukskriver mig från mitt arbete, så ska JAG bevisa för försäkringskassan att jag inte är arbetsför. Ett annat konstigt fenomen är att 20% av mitt lilla intjänade pensionskapital, redan har spekulerats bort i s.k förluster.

Hmm. Det låter som något ur Fjodor Dostojevskij.

”En intelligent människa kan inte bli någonting, det är endast en dumhuvuden som lyckas bli något.”

Kultur och hur vi förhåller oss till varandra är mycket viktigare idag än på många år. Det har gått så långt att avvikande attityder, åsikter eller stil påverkar ditt förhållande till chefen, arbetsplatsen, eller i föreningen. Dina vänner kan lämna dig bara för att du tryckt lite väl hårt på tangentbordet i twitter eller facebook. Det är en farlig tid, då kultur och information är viktigare än någonsin.

Samtidigt är skillnaderna i tillgång till musik, film, teater, böcker och utställningar oerhört stora. Med internet och hypade hemsidor kommer en ökad spridning av kultur. Det berikar för många, samtidigt som de yrkesverksamma inom kulturen får ökad sysselsättning och bättre villkor. Det påverkar också de mindre kulturföreningarna. På gott och ont. Det beror enbart på hur staten och kommunen prioriterar.

Om kultur och idrott nu står för 15% av hushållens samlade inköp 2009;SCB, så innebär detta också att vi står för ungefär 15% av vår samlade BNP, minus hur mycket vi köper från utlandet. Den ekonomiska tillväxten spelar faktiskt roll. Inte bara för att mota arbetslöshet och fattigdom. Det sätter också fart på den lokala ekonomin, håller vandalerna borta, och får fler människor engagerade!

Därför är önskemålen för oss mindre arrangerande föreningar bl.a. ökat stöd till internationellt kulturutbyte – så att vi verkligen kan närma oss andras kulturer och dra nytta av deras idéer och erfarenheter. Arrangörsstödet behöver också utvecklas. Framförallt till ideella konserter, teaterföreställningar och kulturfestivaler. Vi behöver också stöd för att kunna hålla hyggligt bra samlingslokaler och platser öppna.
Det finns också många mindre biografer runt om i Skåne som behöver hjälp att vidareutvecklas med bl.a. digitaliserade av bioföreställningar, eller direktsänd opera. De mindre biograferna visar t.o.m. direktsänd opera från Metropolitan i NewYork. Har ni sett Malena Ernman på en sådan föreställning? Då kommer ni garanterat att åka dit igen. 14 januari var det direktsänd sing-a-long-opera med Malena Ernman från Konserthuset i Stockholm. En av Skånes mest succéartade biografer på opera heter Bio Borgen och Spegeln!

Sing-a-long med Malena Ernman i 35 biografer

Som första omkretsbloggare har jag nu fått den officiella uppenbarelsen om innevarande finanskris.  En mycket klargörande bild av ekonomins virrgångar. Visst går det bra att vara lite sarkastisk över ekonomin. Men när väl polisen knackar på dörren på Korsbackaskolan är det lätt att få kaffet i vrångstrupen.

I SCB:s Statistisk årsbok för 2009 går det att läsa mycket intressanta saker. Till exempel får man reda på att Kävlinge har Sveriges näst lägsta skatteuttag, men ligger på 42:a plats i skatteunderlaget. Jag trodde att skatteunderlaget 172 500kr per invånare bestämmer hur mycket kommunal skatt vi ska betala, dvs ungefär på 42:a lägsta skatteuttag i Sverige. Men så är det inte. Istället kan man läsa att i kostnader per invånare för äldre och funktionshindrade så används nästan 25% mindre av skattepengarna än riksgenomsnittet. Kulturfrågorna ska vi inte prata om. De är mindre än hälften gentemot riksgenomsnittet. På punkt efter punkt av kommunens egna officiella statistik är det samma svar. Mindre än riksgenomsnittet. Det är bara inom förskola och barnomsorg som kostnaden per invånare är högre än riksgenomsnittet. Men arvodena ligger intressant nog på 10 i topp i riket.

Visste ni att hushållens utgifter för kultur och fritid 2007 ligger på 15% medan våra inköp av mat och livsmedel hamnar på 12,5%. Det säger en del om alla satsningarna på golf och CenterSyd-området tycker jag. Och det säger absolut mycket om människors behov av kultur och fritid.

Det är inte så att vi har fler kriminella i Kävlinge, eller fler vandaler.  Men konsekvenserna och effekterna av arbetslösheten, finanskrisen och nya tuffa regler för deltids-sjukskrivning, kan slå mycket hårdare i Kävlinge än andra omkretskommuner. Just för att allting är så snålt. Det finns liksom inga marginaler för att hantera haverier. Det är alldeles för lätt att lägga skulden på invandrare, asylsökande och de som fightas emot väderkvarnen migrationsverket. Det finns hur många argument som helst. Men den stora avgörande skillnaden handlar om helt andra saker än invandring, oavsett den lilla skaran av kriminella i Kävlinge.

798kr med cola

Att söka jobb är lätt. Det är bara att gå in på samtliga rekryteringsföretags hemsidor och slänga iväg ansökningar till höger och vänster. Det finns ju trots allt jobb att söka. Men det känns inte rätt. Får man säga så? Det låter ju illa men saken är den, att det jag vill, är att hitta ett jobb som jag kommer att trivas med och där jag kan göra ett bra jobb. Det är bättre med kvalitet än kvantitet. Jag vill inte komma på en intervju, tacka ja till ett jobb jag egentligen inte vill ha, bara för att 8 månader senare sluta för att jag hittar något bättre. Vem tjänar på det? Knappast företaget som anställde mig och nu måste göra om rekryteringen. Knappast rekryteringsföretaget, som kommer att få dåligt omdöme av sin uppdragsgivare och allra minst jag själv, som kommer att ha ett jobb jag inte trivs med, där jag därför kommer att prestera dåligt och skaffa mig dåliga referenser. Nej, i en så´n här situation tycker jag det är läge att ta tillfället i akt till att tänka över vad du verkligen vill göra ”när du blir stor”. Vad tycker du är roligt? Vad är du riktigt duktig på? Prova det! Ta chansen medan du kan! Det är aldrig för sent! Ska jag som är kreativ, social, självständig, idérik och positiv optimist verkligen jobba med försäljning resten av mitt liv? Eller ska jag jobba med något som förenar försäljning med något annat? Eller ska jag använda mina erfarenheter, kunskaper och färdigheter till att helt byta bana? Jag är öppen för idéer och förslag…..