Kultur och hur vi förhåller oss till varandra är mycket viktigare idag än på många år. Det har gått så långt att avvikande attityder, åsikter eller stil påverkar ditt förhållande till chefen, arbetsplatsen, eller i föreningen. Dina vänner kan lämna dig bara för att du tryckt lite väl hårt på tangentbordet i twitter eller facebook. Det är en farlig tid, då kultur och information är viktigare än någonsin.

Samtidigt är skillnaderna i tillgång till musik, film, teater, böcker och utställningar oerhört stora. Med internet och hypade hemsidor kommer en ökad spridning av kultur. Det berikar för många, samtidigt som de yrkesverksamma inom kulturen får ökad sysselsättning och bättre villkor. Det påverkar också de mindre kulturföreningarna. På gott och ont. Det beror enbart på hur staten och kommunen prioriterar.

Om kultur och idrott nu står för 15% av hushållens samlade inköp 2009;SCB, så innebär detta också att vi står för ungefär 15% av vår samlade BNP, minus hur mycket vi köper från utlandet. Den ekonomiska tillväxten spelar faktiskt roll. Inte bara för att mota arbetslöshet och fattigdom. Det sätter också fart på den lokala ekonomin, håller vandalerna borta, och får fler människor engagerade!

Därför är önskemålen för oss mindre arrangerande föreningar bl.a. ökat stöd till internationellt kulturutbyte – så att vi verkligen kan närma oss andras kulturer och dra nytta av deras idéer och erfarenheter. Arrangörsstödet behöver också utvecklas. Framförallt till ideella konserter, teaterföreställningar och kulturfestivaler. Vi behöver också stöd för att kunna hålla hyggligt bra samlingslokaler och platser öppna.
Det finns också många mindre biografer runt om i Skåne som behöver hjälp att vidareutvecklas med bl.a. digitaliserade av bioföreställningar, eller direktsänd opera. De mindre biograferna visar t.o.m. direktsänd opera från Metropolitan i NewYork. Har ni sett Malena Ernman på en sådan föreställning? Då kommer ni garanterat att åka dit igen. 14 januari var det direktsänd sing-a-long-opera med Malena Ernman från Konserthuset i Stockholm. En av Skånes mest succéartade biografer på opera heter Bio Borgen och Spegeln!

Sing-a-long med Malena Ernman i 35 biografer

Facebook, Twitter och många andra sociala forum är barn av sin tid. Vi har inte sedan många år kommunicerat så mycket som vi gör just nu.

Visst. Det tar både tid och energi. Men vinsterna är så stora att t.o.m. en uppmaning på nätet kan förändra stora val. Se bara på USA där Obama menar att avgörandet kom med hjälp av sociala forum på nätet. Eller när filmen Bananas av Fredrik Gerttén, skulle visas.

Kulturen i dessa forum handlar om allt möjligt. Allt från något kryptiskt meddelande VIT, SVART, till storlekar på de mest märkliga saker. Tråkigt? Ensidigt? Mycket skvaller? Skitkul? JoVisst. Men också nödvändigt! Utan dessa forum vågar vi inte utveckla våra fria ord, eller ens andas att något är galet.

När vi körde igång ett konto på facebook tog det inte mer än en månad att få 350 vänner. Så nog är det ett kvitto alltid. Tveksamheterna finns där. Men det gäller att vara petig med orden för att inte fastna i skvaller eller onyttigheter. Responsen är omedelbar och direkt!

Men den stora nyttan finns där. Så sent som i förra veckan meddelade två vänner att de gärna vill hyra av oss i parken till sommaren. Vi ska träffas i veckan för att snickra ihop arrangemangen. Kul! Och verkligen ett bevis på nätets bästa sidor.

Bli vår facebook-vän du med!

Det är kallt som faaan idag. Sista slurken kaffe smakar kall tjära – hur nu tjära smakar. Men träffen i parkens loge blev mycket bra. Göran Holmgren och jag har gått igenom sommarens planering och listat upp 22 olika arrangemang sommaren som kommer.

Även om inte ekonomin är så lysande bra, så har vi bra koll på läget. Det måste man ha. Som när elbolaget skickat en räkning på  fem årsförbrukningar(!) av ström lagom att betalas före februari.

I vår Folkets Park drivs vi av idén om att vara en plats för rekreation, vila och nöjen, musik, dans, teater och många familjehögtider. Kärnan i vår verksamhet är parken, där vi har barnteater, sommarrevy och danser.  Pratar vi filosofi så jämför vi oss med ett vanligt vardagsrum med alla attiraljer som hör till. Fest, kalas, slappa och vila, och inte minst lek och spel.

Vi vill gärna ha fler aktiviteter tillsammans med människor runt omkring oss. Vi försöker också uppmuntra föreningar, företag och vänner att göra egna aktiviteter i parken.  Där vill jag passa på att tacka Kävlinge Amatörteater för mycket gott samarbete. Silverforsen Folkets Park hade inte återuppstått om det inte vore för KAT:s spelglädje och drivkraft!

Vår fastighet består inte enbart av parken. Vi äger och arrenderar också ut koloniområdet vid sidan om. Där har vi nu sagt upp avtalet för att förhandla om både arrendet och verksamheten. De senaste årens översvämningar, inbrott och t.o.m. bränder har satt sina spår. Vi behöver lyfta området rejält för att kunna komma till rätta med problemen. Men det är ju en förhandling givetvis, som ska påbörjas nu i januari.

En riktigt god nyhet är att gatuchefen i Kävlinge, Mikael Andersson, vill flytta en lekplats till parkområdet. Det är en lysande bra tanke, eftersom många barnfamiljer rör sig i området dagtid. Vi hoppas på fortsatta goda samtal.

Sommarteater, midsommar, bilutställning, danser och företagarmässa är andra punkter som vi jobbar hårt med. Dessutom sväller mailboxen med erbjudanden från orkestrar och teaterfolk. Många ringer också och vill hyra av oss. Det märks och känns att förväntningarna är höga. Kul!

För att allt detta ska fungera krävs enorma ideella insatser med samordning, annonser, telefonsamtal och inte minst ansökningar om tillstånd och bidrag. De senaste åren har administrationen svällt många gånger om. Men det som påverkar allra mest, kommer inte förrän 2011, när verksamheten momsbeläggs. Frågan är då om vi ideella föreningar tvingas trixa eller har vi råd med nyordningen? Vi väntar på fler besked från myndigheterna.

Jag är tveksam. Precis som Ida skrev i sin omkretsblogg 30 november är det så att man som ideell kraft blir utnyttjad  just för kärleken till det man gör. Det är alltid en balansgång i det ideella arbetet; att jobba så pass billigt att alla får vara med och samtidigt inte vara för billig så man utnyttjas. Helt rätt Ida!

Just nu är vi mitt inne i en nomineringsprocess till valet 2010, riksdag, region och kommunlistorna ska fastställas. Vem ska företräda medborgarna på de olika nivåerna?

Tanken är att de valda ska representera befolkningen. Det innebär alltså att kön, ålder, geografisk spridning etc. ska vara representativt.

 På sina håll hörs röster om att vi måste kvotera in kvinnor så att vi får denna fördelning. På vissa listor har så även skett (även om stämman ännu inte sagt sitt). Dock, kvotering tenderar bara att göras där det är för få kvinnor, inte där det är för få män! Jag är emot kvotering, men om det ska försiggå, så måste det väl i alla fall vara åt bägge hållen?

 Norge har infört en lag som kräver 40 procent kvinnor i börsbolagens styrelser och andra styrelser med spritt ägande. Sedan lagen infördes för något år sedan har andelen kvinnliga ledamöter ökat från 7 procent till 40,2 procent. Resultatet ses som en framgång.

 Men, vill jag som kvinna bli inkvoterad? Nej tack! Jag vill bli invald på grund av min kompetens och mina erfarenheter.

 På samma sätt som med en kärleksrelation. Jag vill vara säker på att han valt mig för den jag är, inte på vad jag är eller för att han helt enkelt inte vill vara singel. Om jag skulle bli inkvoterad på ett arbete så vet jag ju aldrig om jag är tillräckligt bra, bara att jag hade rätt kön. Jag får bevisa för alla att jag är tillräckligt kompetent och får arbeta i motvind.

 I ett förhållande så vill jag leva med en person som älskar mig för den jag är, där jag kan vara mig själv och där min partner uppskattar mig precis som jag är. Varken mer eller mindre!

För en tid sedan publicerade Sydsvenskan en artikel om danska Anne Sophia Hermansen och responsen på hennes krönika om ”pudelmän” och ”babianer”. Då länk även gavs till krönikan så kommenterades den även här. Flera kommentarer visar på oförståelse för krönikörens åsikter. Hon kallas även bland annat ”omogen” och att hon ”saknar självkritik”.

Men ämnet är intressant.  Vad är det som gör att vi är så många singlar i 30-års åldern? En snabb sökning på match.com över singelmän i Skåne mellan 30-39 år ger mig över 500 träffar, varav över 50 är ”online just nu”. Vad är det som gör att fler separerar i större utsträckning idag än tidigare?

Är inte det enkla svaret att kvinnor idag inte längre ”behöver” mannen. Dagens kvinnor har en egen trygghet, en bra utbildning, ett arbete som ger en fast inkomst och ett eget socialt liv. Vi väljer inte en man för att han ska kunna ge oss ett liv, vi väljer den man som passar in i vårt liv. Som kan komplettera det.

Jämställdheten har gått långt i Sverige. Det finns få hinder för oss kvinnor. Vi kan skapa oss det liv som vi själva önskar. För att lyckas i livet behövs ingen man, ingen försörjare, ingen dörröppnare. Jag tror att detta skapar lite förvirring hos männen, men även hos oss själva. Visst vill vi att kvinnan ska vara självständig och att samhället ska vara jämställt, men är det fortfarande ok att öppna dörren för en kvinna?

När jag berättade för en manlig vän om en dejt jag varit på och suckar fram att när notan skulle betalas så började dejten svamla om att ”vi delar väl” trots att han druckit vin medan jag tog vanligt isvatten, så får jag som svar ”men, det är väl så ni vill ha det?”. Nä, det är det inte!

Jämställdhet kan inte likställas med att ta bort hövlighet, gentlemannamässighet eller charm. Om en kille/man bjuder mig på middag, då förväntar jag mig att han bjuder. Punkt! Om, jag däremot bjuder ut honom på något, så förväntar jag mig att jag betalar.

När vi inte längre behöver varandra, så blir kraven desto högre. Med alla dejting-sidor på nätet så kommer marknaden närmare oss också. Kvart i tre-ragget på krogen finns några knapptryck bort i ditt eget vardagsrum.

Hur vet vi när vi hittat ”den där”? Mannen! Kvinnan! Vi 70-talister som är vana vid att kunna välja och vraka, få som vi vill. Allt ska vara perfekt och noga kontrollerat. Annars byter vi – marknaden är ju oändlig. Vi måste förstå att det inte går att ”handla” partner på samma sätt som vi handlar en mp3-spelare eller en platt-tv. Det går inte jämföra produkt mot produkt för att gå vidare till nästa butik och kolla om de är billigare där. Vi måste våga låta kärleken ta tid. Vi måste våga släppa på vår kontroll. Vi är inte mindre jämställda för det.

För även om vi kvinnor inte längre behöver er män, så vill vi ju ändå ha er!