Efter 3 träningsfria dagar så var det dags igen. Tyvärr har det inte funnit tid till träning dessa tre dagar, så idag kliade det verkligen i kroppen efter att komma iväg.

Hade först tänkt köra både body pump och spinning, men bestämde mig för att endast köra spinning till förmån för ytterligare målning. Idag var det köksskåpen som skulle målas. På fredag kommer de nya luckorna, så allt måste vara klart tills dess. Morgonen började dock med att jag monterade mitt nyinköpta IKEA- matbord. Det gick bra, och snyggt blev det.

En lång dag, tack vare den extra timmen som inte användes till att sova, med pyssel i lägenheten med andra ord. Börjar tröttna på renoveringen nu, men snart snart är det klart och då har jag en grymt snygg lägenhet och kan börja bjuda hem folk på middag. Kanske även en dejt nån gång…

Ytterligare en dag som innebar att jag åkte direkt från jobb till gym, och därmed inte kom hem förrän sent. Idag körde jag två spinningpass i följd. Först ett vanligt 45 minuters pass, sedan ett 60 minuters powerspinningspass.

Faktum är att kroppen var segare första passet, men så var ju musiken så oerhört mycket bättre på pass två också, vilket är till större hjälp än man kan tro.

En av mina singeltjejkompisar går också ofta på gymmet, dock inte samma som mitt tyvärr. Vi har pratat om detta med att flirta på gymmet. Hon har några span och skulle gärna vilja fråga ut en viss kille, men vi har konstaterat att gymmet är ett svårt ställe att ragga på. Oftast pratar man bara träningsrelaterade saker med varandra och man har ingen aning hur de är som personer i övrigt eller om de ens är singlar. Hur går man från frasen ”bra pass idag eller hur?” till ”förresten, vill du gå på dejt med mig…”?

Jag råkade ut för en rätt komisk situation på gymmet för något år sedan. De hade en ny maskin där och jag klarade inte av att ändra viktinställning, jag hittade helt enkelt inte knappen jag skulle trycka på för att låsa upp spärren. Så kom det en kille förbi och jag frågade om han kunde hjälpa mig. Han kom fram med ett leende och visade mig och så sa han lagom kaxigt, ”men nog visste du det, eller hur?” och jag förstod först inget och svarade naivt ”nä, det gjorde jag faktiskt inte”, varav han svarade mindre kaxigt ”det tror jag nog, du ser rätt vältränad ut”. Eftersom jag såg lika frågande ut så gick han. Jag insåg sen att han ju faktiskt trott att jag tog detta första steg, men tyvärr, jag var bara ärligt korkad!

Egentligen kan man ju säga att jag tränat hela dagen, samt eftermiddagen igår. Då har jag nämligen spacklat, slipat spacklet, maskerat, monterat ned gardinstänger, upp och ned för stegen. Målat, målat och målat. Monterat upp gardinstänger. Plockat upp från kartonger och flyttat runt på möbler. 8 timmar blev det idag utan paus! Sedan ytterligare en timme ikväll.

Dock, hann med en ”formell” träning också, efter att jag blev klar med målningen så blev det ett timslångt spinningpass på gymmet. Instruktören berättade att om 2 veckor så kommer vi istället för detta pass köra ett 2-timmars pass – längtar redan!

Nu är jag fysiskt trött! Jag har ett underbart fint vardagsrum och jag är nöjd och helt slut…

Hade tänkt mig en löprunda imorse samtidigt som jag hade tvättid, men vädret var trist och jag var trött och seg. Dessutom är tvättid nog bland det värsta jag vet. Det är en hemsk företeelse! Jag tror faktiskt att det jag saknar mest från att bo i hus (eller större lägenhet) är min tvättmaskin och min torktumlare. Att slippa boka tid flera dagar i förväg – att slippa planera in när jag behöver tvätta. Att vara fast med mina fyra timmar, utan flexibilitet, punkt slut!

Dock, tvättiden var nödvändig, hade inga rena träningskläder kvar. Av all tvätt så var 90 % relaterat till träning! Tack vare tvättiden hade jag ju rena kläder till kvällens träning.

Ikväll blev det två pass på gymmet (varmt och gott) – först body pump och därefter spinning. Nu kan jag hålla fredagskväll med gott samvete!

Precis hemkommen efter en lång dag. Dagen avslutades med ett timslångt powerspinningpass. Efter en arbetsdag på kontoret och därpåföljande möte så var det (som vanligt) skönt att få svettas och bli fysiskt trött. Bra musik och hög volym, varierande övningar, ett pass helt i min smak.

Jag tycker det är intressant att många säger att de inte orkar träna. Men jag tror att alla vi som verkligen tränar känner att vi blir tröttare av att inte träna. De dagar när jag inte hinner träna så är jag som allra tröttast och har minst ork. Visst, det är segt att komma igång om man inte tränat på länge – men om man väl kommer igång så blir det en del av ens livsstil.

Mitt tips till alla som inte har kommit igång men som vill komma igång är att bestämma en utmaning. Boka in Göteborgsvarvet eller något liknande. För, vem vill stå på startlinjen till en halv-mara utan att ha tränat? Tips nummer två är att berätta för alla i ens närhet om detta (gärna om och om igen), för då är det mycket svårare att dra sig ur också. 

Morgonen började med en kort men härlig löparrunda i Falsterbo, där jag befann mig på konferens med arbetet. Efter en hel dags stillasittande möte följt av middag så är det skönt att börja nästa dag med en löparrunda. Dessutom sken solen och himmeln var blå – dock så var det en kylig morgon. Första passet i höst där jag behövt använda de långa löparbyxorna.

Det var andra löparrundan sedan Lidingöloppet, och nu börjar suget på att löpträna komma igen. Det tog några dagar innan kroppen återhämtade sig och blåsorna är ännu inte helt läkta…

Årets Lidingölopp var det andra i rad, och faktum är att det gjorde nästan lika ont – även om jag (som tur är) hade förträngt hur ont det gjorde förra året. Men när jag väl befann mig där så kände jag igen smärtan. Trots det så förbättrade jag mig med 18 minuter, men så har jag ju också haft hjälp av en personlig tränare här i höst för att arbeta upp snabbheten (mindre långsamheten får jag nog vara ärlig som säga).

Jag har ju aldrig fött barn, men när jag kom i mål vid årets Lidingö så var det trots allt en förlossning jag tänkte på. Man ser fram emot att det ska ske, men så när man är mitt uppe i det och det bara gör så vansinnigt ont, vill man egentligen bara sluta och säga att ”jag vägrar, jag gör det inte”. Men så kommer man i mål, allt är över och euforin tar över och all smärta är glömd. Plötsligt känns det värt allt och ett tu tre så är man där igen…

Ni som HAR fött barn OCH sprungit Lidingöloppet får gärna informera mig om jag är helt ute och cyklar i min jämförelse!

Nu ikväll har det istället blivit ett ordentligt pass box på gymmet. Det är ett bra komplement till all ensamträning som det ändå blir. Även när man kör spinning eller liknande så är man ju tyst och i sin egen värld. Under boxen så kommer man istället väldigt nära sin sparringpartner. Där är samarbetet och samspelet oerhört viktigt. Dessutom tränas bland annat axlarna och balansen, vilket är bra inför Vasaloppet…