På tungan 19 juli 2016

Körsbärs-gose från Pennsylvania

Jag klev in på krogen Peas & Honey igår och upplevde ett kort manodepressivt ögonblick då jag först fick syn på en pump med Prima Pils från amerikanska Victory Brewing Company (tänk: pils med europeisk ädelhumle, fast använd i proportioner som är amerikanska) som jag aldrig förr sett på fat, och sedan nästan omedelbart insåg att fatet var slut: det hängde ett uppochnervänt glas på hanen.

Jaja. Istället tog jag en Kirsch Gose från samma bryggeri. Fanns på fat här, finns sedan tio dagar i små partier på Systembolaget.

Den var inte dum.

En gose är en regional öltyp från Leipzigtrakten – utrotningshotad för fem år sedan, idag jättehipp – som precis som Berliner Weisse  produceras med mjölksyrebakterier, men också salt. Men att låta den jäsa med färska körsbär? Det där är mer i linje med vad belgarna gör med en del av sin lambic.

Denna Kirsch Gose var inte lika syrlig som de bättre kriek lambic, men ändå väldigt frisk och mycket drickvänlig. Karaktär från körsbären, förstås, men också smak som av sorbet, blodapelsin och kanel.

På tungan 6 juli 2016

Dry & Bitter

Session ipa? Mycket sällan är de så fylliga och balanserade som danska Dry & Bitters Christian Bale Ale. Jag såg den på Fermentoren i Köpenhamn i söndags, men hade tyvärr annat för mig. Men igår hittade jag den på Bishops vid Gustav Adolfs torg och slog till.

Det är en alldeles förtjusande ipa. (Eller session ipa, fåniga uttryck.) Kolsyran är mycket mjuk, utan att det på något negativt vis alls inverkar på ölets förmåga att läska och pigga upp. Torr och bitter? Jovars, men här finns också fin maltighet som faktiskt bjuder på tuggmotstånd. Fint blommiga toner. Citra-humlen bidrar med citrus.

Strålande.

På tungan 5 juli 2016

Säsong för … pale ale

Fuller’s i London har gjort sin delikata vanliga bitter till en del av säsongutbudet – i år ska denna klassiker finnas på cask enbart från juli till september ska den finnas som cask ale.

Vilket är ett jättemärkligt beslut, men fram till dess finns i alla fall ett något fylligare och nästan fullgott substitut: Quintessential British Pale Ale.

Namnet har en bitter bismak av brexit, men i övrigt har jag mest gott att säga om denna old school bitter/pale ale. Den är väldigt brittisk och den är ganska basic. Lite tunn, som sig bör – alkoholstyrkan är bara 3,8% – men med fin munkänsla ändå. Arom och smak av frisk humle, småsöta kex och karamell. Jag hittade den i handpumpat skick på Bishops vid Gustav Adolfs torg.

På tungan 10 juni 2016 • Uppdaterad 12 juni 2016

Nya öl på Bolaget

Jag har provat ölnyheterna som kom till Systemet 1 juni – och en handfull av de tillfälliga ölen, som kom 3 juli och som kan vara borta redan. Men merparten finns tillgängliga i minst nio månader. Artikel här.

 

På tungan 9 juni 2016

Sköna Helena på Röda Nejlikan

Öl med päron och kanel?

Brouwerij de Hoorn är ett litet experimentbryggeri som belgiska halvjätten Palm startat vid sidan om. Under vinjetten ”Arthur’s Legacy”, efter bryggeriets anfader, brygger de öl i små mängder men med mycket leklust. Brygd nr 6 heter Belle Hélène, efter en klassisk efterrätt tydligen, och har bryggts med päron och kryddats med kanel. Alkoholstyrka på 7,0%.

Belle Hélène finns för tillfället på Röda Nejlikan i Malmö, på fat. Det är inget man dricker flera glas av efter varandra, men jag trivdes med mitt enda igår. Kanelen känns fräsch, inte som extrakt, och den passar fint till päronen och den rätt söta malten. Smaken påminner lite grann om risgrynsgröt med rikliga mängder kanel, men mer som äppelkaka.

Fast det hade varit sött och långtråkigt om det inte vore för den syrliga eftersmaken som räddar anrättningen och får en att vilja ta en klunk till.

 

På tungan 1 juni 2016 • Uppdaterad 2 juni 2016

Bättre service på Bolaget

De alltid så eftersatta ölen får en kejserlig behandling när Systembolaget från och med idag hottar upp sin sortering och kategorisering av öl. Skyltningen i butiken har blivit mer vägledande, men framför allt är det lättare att på nätet söka vad man vill ha.

Inte minst har Systembolaget sett till att ordna till undersektionerna till öltyperna så att sökningen underlättas. ”Stil” kallas de. De är 60 stycken.

Tiden då 80 procent av ölen på bolaget är ”ljus lager, medelstor beska” är fjärran. Från och med idag kan man söka bland underetiketter som ”Dortmunder och helles”, ”imperial/double ipa”, ”ale tysk” och ”gose och lichtenhainer”. Och ifall man inte vet att det är en gose eller lichtenhainer man är ute efter så hittar man förhoppningsvis dit via öltypen ”syrlig öl”.

På tungan 30 maj 2016

Saison från Anchor

Anchor Brewing Co är ett av de bryggerier jag känner allra varmast för.

San Francisco-bryggeriet skapade i mitten av 70-talet det första moderna steam-ölet – historiskt sett en oavsiktlig hybrid av ale och lager – och gjorde med sin Liberty ale några år senare vad vi kan välja att betrakta som den första amerikanska ipan.

De var pionjärer. En klippa i en ocean av vattniga öl.

Men på senare år har jag mest blivit besviken. Fast jag så gärna vill älska vad de sysslar med.

Förra året hakade de på Saisontrenden, med vad de kallar Anchor Saison och har underetiketten Spring ale. Beskrivs som belgian style ale with a California trist. (Jag gillar att de undviker uttrycket ”Farmhouse ale”, som är den engelsktalande craft-beer-rörelsens namn för saison). Ölen finns sedan någon vecka på Systembolaget och på en del krogar.

Den har sina poänger. Den har också en del intressanta tillsatser: citrongräs, citronskal och ingefära. Alltsammans funkar rätt fint ihop med den tydliga pepparn och en del kryddnejlika från jästen.

Som saison betraktad är den väl halv-typisk. Lite maltigare än genomsnittet, men också lite spritig – vilket inte borde förvåna; den mäter 7,2 procent. Men är det verkligen då rimligt att kalla den”spring ale”?

Sammantaget: ett lite udda inslag och ett öl jag antagligen beställt fler av, om den inte var så onödigt stark. Jag drack en, sedan sköljde jag ner den med en läskande torrhumlad Saison Dupont. Det kändes nästan nödvändigt.

 

På tungan 25 maj 2016

Amerikanskt från Fuller’s

Fuller’s bryggeri i Chiswick är det sista bland äldre bryggerier som finns kvar i London. Det är ett ärevördigt kvalitetsbryggeri. Traditionellt. Mycket engelskt.

Så många andra bryggare London och världen över blickar åt amerikanska ale-tolkningar. Dessa har sin plats. Men ska inte Fuller’s hålla sig på sin? Fortsätta brygga sitt standardsortiment och därutöver jobba på att förnya och fördjupa sig inom ramen för dessa engelska traditioner?

Det kan man tycka. Detta tycker jag egentligen. Någonstans tror jag också att det främjar deras varumärke.

Men det finns nästan alltid ett men. Här kommer det:

Fuller’s introducerade i november en råg-ale av amerikanskt snitt, som sedan någon vecka finns i Sverige. Den heter Montana Rye Red Ale, med undertiteln American style ale. Den traditionella Fuller’s-loggan är diskret gömd i ett formspråk som är besläktat med amerikanska bryggerier (kanske inspirerat av Sierra Nevada?).

Och det smakar alldeles utmärkt. Den stiltypiska humlen (förvisso australisk: Galaxy) bidrar till smaken av Nya Världen, men här finns en maltighet som är typisk engelsk och som får hjälp av rågmalten som ger en mjukare munkänsla och en mättad kryddighet. Ölet är fylligare än vad alkoholstyrkan på 4,5 volymprocent förbereder en på. Klassisk kvalitet, på nytt sätt, utan skryt eller skrän.

Detta är förvisso inte första gången Fuller’s tänker amerikanskt. Mer typisk för blicken över Atlanten är den läckra, fast helt annorlunda Wild River, som är en ordentligt humlad och citrustonad golden ale på 4,5%.

Så på det stora hela är jag rätt nöjd med detta omvärldsintresse. Det som främst grumlar min pint är ryktet om att Fuller’s upphört att brygga sin klassiska Chiswick Bitter året runt, den ska bli säsongsöl.

På tungan 20 maj 2016

Brygghuset Finn femdubblar

Brygghuset Finn gör sig redo att expandera. Från augusti har bryggeriet i Landskrona kapacitet att femdubbla sin produktion. Läs mer här.

På tungan 19 maj 2016

Dags för Ølentusiasternas festival

Missade ni Copenhagen Beer Celebration? Lugn, det går nästan att reparera. Idag startar Danske Ølentusiasters festival, på Lokomotivværkstedet. Håller på till lördag.

Det är inte alls samma framkantsfestival som CBC, men det betyder inte att den enbart är tråkig och förutsägbar. Visst kan man hitta beprövade öl från bryggerier som Vestfyen, Midtfyns bryghus, Herslev, Nørrebro bryghus, Brewpub, Ørrbæck, Inslev med Ugly Duck, Hornbeer och, ja Carlsberg. Men detta är också tillfället då flera bryggare presenterar nysatsningar eller experiment.

Och själva mängden är överväldigande. Hela listan här.

Senaste kommentarer

Sidor