Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:
Annons:

Biraria på Södertull

Text: Håkan Engström

I väntan på Brewdog, som öppnar på onsdag, har jag besökt Biraria på Södertull vid några tillfällen. Argumenten, utöver nyhetens behag? Det ganska väl och oförutsägbart komponerade flaskölssortimentet, där inte minst lokala bryggerier har sin plats.

Från Limhamns bryggeri finns tre öl: lager, pale ale och ipa. Den sistnämnda gör inte så mycket väsen av sig, men lagern – som för all del inte ska göra så mycket väsen av sig – var en trevlig bekantskap. Fokus på malten, inte så mycket humle (som om den varit en pils), men inte heller onödigt söt. Frisk.

Från Sibbarp finns både den alldeles utmärkta-ipan och den mer alldagliga citra-ipan, som bägge marscherat in på förbluffande många av de mer välsorterade ölbarerna sedan de började buteljeras för bara några veckor sedan.

Kul också med flera flaskor från Edge Brewing, ett av de nyetablerade småbryggerierna i Barcelona. Jag har nog aldrig stött på dem utanför hemstaden förr. Bryggeriet skapades av en amerikan, och det märks. Gillar du utpräglat amerikanska ipa, men gärna byter etikett då och då, kan jag rekommendera deras Hoptimist.

Vidare: öl från italienska Birra el dorado; flera från norska Austmann (deras saison hade väldigt mycket ingefära); flera från danska Hornbeer; flera från Train Station och Cape Brewing; en lager från Sauer & Hartwig, ett nytt litet bryggeri i Flensburg, som heter Urstrom och som på öllistan kallas för märzen men på buteljen för vollbier. En ekologisk, blomjordig lager – ok.

Ja, och så är där gott om öl från Åbro som är huvudleverantör. Detta gör att fatutbudet är mainstream, trots att åtta kranar är igång.

Stället som sådant? Svårt att säga vad som är avsikten, uppriktigt sagt. Uteserveringen ligger fint; de dagar då det inte blåser på kajen är det säkert fantastiskt där. Men fönstren ut mot kanalen är stora, vilket gör att man kan ta skydd och ändå ha utsikten. Själva lokalen är enkelt inredd, men utan den där rustika enkelheten som gör traditionella ölsjapp till kryp-in. Fast det finns ju en bar, men den är kort och bjuder inte till barhäng; både krokar och pallar saknas.

Stark vinnare i hembryggar-SM

Text: Håkan Engström

En fruktig dubbelbock gick segrande när hembryggar-SM på lördagen avgjordes i Baltiska hallen i Malmö. Bakom ölet Samma Claus står två män från Uppsala, Niklas Stenlås och Torbjörn Andersson, som gjort en dubbelbock med tydlig inspiration från österrikiska Samichlaus: ett julöl med 14% alkohol som fram till för några år sedan var världens starkaste kommersiella lager.

Tyvärr var jag inte på plats och har alltså inte smakat Samma Claus. Men förlagan Samichlaus gillar jag: ett eldigt, fruktigt och sött öl med dragning åt söt sherry. Det kan jag dricka mängder av – eller, tja, ett par deciliter säkert.

Men snart ska det bryggas mängder, på riktigt. En del av vinsten är nämligen förmånen att få brygga 30 000 liter hos Åbro, för kommersiellt bruk. Det är mycket öl för en så nischad öltyp. Men det är å andra sidan öl som håller för att lagra, i flera år.

Samma Claus gick segrande i ett startfält med nästan 700 öl.

Annons:

Var med och skriv ölrecept!

Text: Håkan Engström

Tio vanliga saker att göra med en öl:

Dricka den

Hälla ut den

Njuta av den

Smutta på den

Låta den åka centrifug i munhålan

Svepa den

Krossa den mot stenhällen

Bli förälskad i den

Gråta en tår i den

Svära den evig trohet

Jag har gjort nästan allt av det ovanstående, men vet faktiskt inte riktigt var man hittar en schyst stenhäll. Däremot har jag aldrig varit med och crowdsourcat ett öl. Det kan vara dags nu.

I samband med hembryggar-SM – som avgörs i Malmö nu på lördag och där Åbro lite otippat är inblandat (vinnarölet bryggs under året i deras anläggning) –  blir det premiär för ”Kollektivet”. Åbro beskriver det som ”ett initiativ från Åbro där svenska folket får möjlighet att crowdsourca ett öl. Kampanjen, där svenska folket skapar ett ölrecept via ett digitalt verktyg som Åbro sedan brygger, pågår fram till hösten med ambitionen att lansera det färdiga ölet under 2017.”

Det där skulle kunna bli ett fantastiskt kaos, det beror förstås delvis på hur finmekaniskt det digitala verktyget är. Samt hur mycket den mänskliga faktorn griper in. Det kan förstås också bli alldeles alldeles … underbart.

Ska vi tippa på en humlebomb?

Hantverksöl i matbutiken

Text: Håkan Engström

Ölhyllorna i en genomsnittlig matbutik har bara under det senaste året blivit bra mycket intressantare. Moderna kvalitetsöl från Sigtuna, S:t Erik, Dugges, Brooklyn eller Celt Experience kan man köpa på de flesta stormarknader. I vår region hittar man ofta folköl från Lundabryggeriet. Har man tur kan man få med sig öl från Grythyttan. På sistone har jag ofta köpt Pale Ale från alltid pålitliga Oppigårds.

Men inget matchar det utbud som ICA Supermarket på Möllevången (Sofielundsvägen, vid lekplatsen) har sedan några veckor. Här finns ett sensationellt sortiment av prestigeöl från några av Skandinaviens hippaste och mest trendkänsliga bryggare.

Omnipollo? Javisst. Mikkeller? Självklart. Pang Pang? Det också. Och Train Station, Tempel, Siren Craft, To Øl m fl. Jag har aldrig skådat en så ambitiös satsning i en svensk livsmedelsbutik.

En del av ölen är väldigt exklusiva, med Omnipollos Blueberry Lassi Gose i en klass för sig, åtminstone om vi tittar på prislappen. En femtiolapp betalar man nog bara en gång för en 33 cl-flaska med folköl. Men det var en fin upplevelse: en djärv tolkning av det sältade tyska veteöl som heter gose och som fått en renässans de senaste två åren. Utöver salt har laktos och givetvis blåbär använts; resultatet är en blåbärsdryck för kräsna vuxna, med smak av mineraler, granatäpple och lite brett.

Bland Omnipollos ”lassi gose” föredrar jag fortfarande den ursprungliga mango-varianten, men blev också förtjust i Magic #3,5 Pineapple Gose: en torrhumlad gose, som jäst på ananas. Inte gratis, den heller; den kostade runt 25 kr. Den är ändå prisvärd på riktigt.

Vidare gillar jag Beerblioteks Sockerbruket Saison, som utöver den jordiga tonen har gott om den kryddiga vitpeppar som jag tycker hör till typen. Bra folköl är också Pang Pangs 2,8%-iga Coco Jambo och Mikkellers Henry Jagger, som har förbluffande mycket maltkropp för en alkoholstyrka på 2,8%.

Får vi krita på krogen nu?

Text: Håkan Engström

Tuggat krita på sistone? Det har jag, fast det mesta var lättare att svälja än så.

På Rügen finns massor av kritavlagringar, vilket hälso- och ”wellness”-industrin på ön slagit mynt av för länge sedan. Läs mer här om ”Rügens helande krita”.

På ön finns också ett nystartat bryggeri, vilket också är ett slags wellness-industri. Rügener Insel-Brauerei har lanserat världens första kritöl, åtminstone i kommersiell tappning. Jag drack en direktimporterad flaska igår kväll, det var inte dumt.

Är det en gimmick? Är det hälsosamt? Är det gott?

Jag kan utan större tvekan svara ja på alla tre frågor.

Bryggeriets Insel Kreide är ett kryddat veteöl som har jäst med champagnejäst. På flaskan står ”Champagner ale”, men lika rimligt är antagligen att kalla det witbier. Ja, bland kryddorna finns av allt att döma koriander, som ju ingår i standardrecepten för belgisk/holländska veteöl/witbier, men absolut inte i det traditionellt tyska.

Känner man av kritan, då? Ja … när man vet att den finns där. Men det kan vara inbillning. Det finns i alla fall en jordig ton i ölet, nästan blommig. Viktigare än ändå jästen.

Som witbier betraktad är den torr; som ale betraktad är den väldigt frisk, med rejält inslag av citrusskal som ju funkar väldigt fint till koriander.

Sexpack stout från Dugges

Text: Håkan Engström

Kanske finns bara en kejsare, men det kan finnas hur många imperial stout som helst.

Dugges bryggeri i Göteborg genomför ett intressant experiment, där en och samma sats imperial stout – 6000 liter – delats upp i sex delar – lika många som det finns bryggare på Dugges. Sedan har var och en fått fria händer att göra vad de vill.

En av dem når Systembolaget i maj (tyvärr bara lokalt i Gbg). Den heter ”Hop hop hop” och har torrhumlets med tre amerikanska sorter.

Sedan väntar ”Vanilla oak”, som är ungefär vad den heter: lagrad på ekfat; ”Coco nut”, lagrad på kokos, både naturell och rostad; ”Cherry wood” till vilken både körsbär och körsbärsträ använts; ”Davids raspberry liqorice” med tillsats av hallon och lakrits; och så ”Belgian coffee” som fått jäsa med belgisk jäst och muscovadosocker.

God kellerbier från Gotland

Text: Håkan Engström

Troll har dåligt rykte dessa dagar, men Gotlands bryggeri gör sitt för att försöka vända trenden. De lanserar nu en kellerbier under namnet Källartrollet. Redan i höstas fanns den på Stockholms öl- och whiskyfestival; förra helgen fanns den på mässan i Malmö.

Och nu kan ni hitta den åtminstone på Pickwick i Malmö. Och på Paddy’s.

Jag föredrar denna framför Nya Carnegies kellerbier, som hittills är den svenska kellerbier som är mest spridd (och som är alldeles för stark: 5,9%).

Källartrollet är, som sig bör, ett grumligt lageröl med fokus på både malten (lite grynig, liten del karamellmalt), jästen (som ger den jordiga, lite blommiga karaktären) och humlen som med en fint inbäddad beska ser till att detta då rakt inte kan tas för en standardlager.

Annons:

Malmö ölfestival i helgen

Text: Håkan Engström

Getingebo, hallänning, imperialist.

Gamla kända slagord och omvärldsanalyser blir som nya, när bryggare världen över tolkar om det gamla.

När Malmö öl- och whiskyfestival intar Malmömässan i helgen (fredag-lördag) blir jag alldeles särskilt nyfiken på Imperiebryggeriet i halländska Getinge. Bryggeriet representeras av två öl: dels en ”imperial red ale” (nej, öltypsfloran rensar sig inte av sig själv) som heter Barbarossa, dels en ”golden pilsner” som kryddats med saaz-humle och enbart saaz-humle och bryggts med bayersk jäst.

Jadå, detta är en pilsner som tagit intryck av både Tjeckien och Tyskland. Namnet? Golden Pilsner?

I mina öron är det som att marknadsföra ”black Schwarzbier” eller ”kaffe med rostade bönor”, men bryggaren har en tanke och antagligen en poäng. När vattniga, tunna och ljusgula öl för många kommit att definiera en pilsner måste man slå fast att här finns minsann en hel del malt som ger en fylligare färg och fylligare smak.

Mer generellt noterar jag att lagerölen är åtminstone lite grann på frammarsch i småbryggarvärlden – liksom i hembryggarvärlden. Visst är ale fortfarande de flestas förstaval och flaggskepp, men detta är inte lika självklart som för två-tre år sedan.

Festivalen som helhet har ett intressant utbud. Brekeriet är ett säkert kort – det skulle överraska om de inte överraskade – men allra roligast med denna festival är ändå möjligheten att testa öl från bryggerier som ligger lite längre bort. Charlis brygghus till exempel, är väletablerat i Kristianstad, men ölen är svårare att hitta i Malmö. Charlis lockar med både rökstout och lakritsporter, men har också en lager i sin monter.

I trakten kring Växjö ligger Trädskogsbryggeriet. Där borta har jag druckit ett par av deras öl, som var helt okej. Deras hallon-saison minns jag som rätt fin.

Och vad finns att säga om Hönsinge Hantwerksbryggeri? Mer än att de har ett fånigt sätt att skriva hantverk?

Fast en helt säker rekommendation kan jag ge Sibbarps husbryggeri, som har två öl på plats. Deras Citra India Pale Ale är precis vad den heter, bara lite mer välbalanserad än konkurrensen, men framför allt vurmar jag får deras råg-ipa som har en härlig kryddighet från rågmalten: en ipa med ena benet i England, trots att humlen är amerikansk. Men mer signifikativt är ändå att bryggaren lagt så mycket fokus på malten, trots att ölet är en ipa.

 

Hembryggar-SM i Malmö

Text: Håkan Engström

Var ska hembryggare hålla hus om inte i … i Baltiska hallen?

Den 30 april firar vi vårens triumf genom att stänga in oss på Baltiskan. Där avgörs årets upplaga av SM i hembryggt öl. Löser du biljett, som kostar 250 spänn, så får du chansen inte bara att under sex timmar, från kl 12, prova hundratals öl. Du får också vara med och rösta fram dina favoriter i olika kategorier. Utöver domartävlingen anordnas nämligen tävlingen ”Folkets val”.

Men först i Malmö: Öl- och whiskyfestivalen på Malmömässan denna helg, och hela veckans upptrappning med Malmö Beer Week.

Beer Week i Malmö

Text: Håkan Engström

Efter Stilla veckan följer ölveckan. I alla fall i Malmö.

Malmö Beer Week inleds denna måndag, på Annandagen alltså, med en upptrappning mot helgens kulmen: Malmö öl- och whiskyfestival ute på Malmömässan. Festivalen har vuxit till sig – i år är ett 40-tal bryggerier där. Flertalet är små och många hör hemma i Skåne.

Men tills vidare kanske vi ska koncentrera oss på Malmö Beer Week (det är engelska; ifall mitt lexikon är att lita på betyder det ”Malmö ölvecka”). Bakom satsningen står Ölsällskapet Malte. Det blir ölmiddagar, ölprovningar, föreläsningar eller bara särskilda öllanseringar, på en rad krogar i stan: Beer Ditch, Taproom på Malmö brygghus, Söder om Småland, Bishops, Peas & Honey med mera. Detaljerat program här.

Annons:
Annons:

Senaste kommentarer

Sidor

Annons:

Annons:
Annons: