Annons:
Annons:
Annons:
På tungan

Craftigt överskattat?

Allt som är fel med de unga amerikanska småbryggerierna?

Det ryms inte här. Men en del av vad som numera får mig att ledsna på den ”craft beer”-rörelse som jag i många år applåderade och möjligen bidrog till att göra känd kommer upp till ytan när jag på Paste hittar en intervju med en etikettkonstnär som jobbar för Half Acre Brewery i Chicago.

Han gör skojiga, grabbiga etiketter av serietidningstyp. De är kul eller ”kul”, på ungefär samma vis som etiketter från amerikanska uppstickarbryggerier brukar vara kul eller ”kul”. De är också belamrade med information, även om detta inte enbart är designers fel; ska man ha in orden hot coconut pale ale Tropic half acre beer co på en liten yta, eller för den delen big hugs imperial stout halfacre beer co in collaboration with dark coffee matter co så blir det svårt att leverera något stilrent.

Ölen, då? Jag uppmärksammar en etikett som berättar om ”Cuda German pale ale” och blir nyfiken. Tysk pale ale? Det torde vara en tolkning av Kölsch.

Jag går in på ratebeer.com, där jag får både det ena och det andra bekräftat. Ja, det är en amerikansk sorts Kölsch. Den gillas av människor som inte gillar Kölsch. Den har mer humle och mer smak än vad som förväntas av denna ”normally light boring style”. Den är ”not a Kolsch or a German pale but a really hop forward apa”. Den smakar tropisk frukt.

Och, mest signifikativt av allt: Den är ”Nice and drinkable but starting to taste familiar to some of their other offerings.”

Vilket är problemet jag har med många av de amerikanska småbryggerier som anser sig ligga i framkant: deras produkter är så snarlika.

Rått eller förfinat?

Eko-trenden är allt annat än ny på Roskildefestivalen, men i år märktes den också i ölsortimentet. Huvudsponsorn Tuborg har lanserat en ofiltrerad och organisk version av sin vanliga Tuborg grøn (både i Roskilde och på festivalen Northside).

Roligare än så var att Tuborgs ägare, Carlsberg Denmark, bjudit in ett par hembryggare för att på sitt mindre prestigebryggeri Jacobsen göra en organisk pale ale.

Tråkigast? Att Jacobsen Orange Feeling var slutsåld redan på fredagseftermiddagen. Vi får hoppas på en comeback nästa år. Jag hör inte till Jacobsens närmaste vänner; generellt sett tycker jag ölen är både för söta och för starka för sina respektive genrer, men den sexprocentiga APA (American Pale Ale) som gick under namnet Orange Feeling var en trevlig bekantskap. Med tillsatt apelsin (som knappt märktes så mycket; citrussmaken kom nog främst från malten) och tre sorters humle (Citra, Summit, Mosaic) var det en behagligt maltsöt och i sammanhanget väldigt fruktig ale med en blommig nyans.

Ett litet steg för ölvärlden, ett sjumilakliv för Roskildefestivalen.

Däremot var Tuborg Rå en rätt hopplös soppa. Första sniffen var förvisso trevlig, liksom den första klunken ända till den passerat svalget. Sedan var detta ölets motsvarighet till Hugh Padghams ”gated reverb”: smaken tvärdog. Jag hade faktiskt stora problem med att konsumera allt jag fick i muggen.

I princip smakade detta som en vanlig Tuborg grøn med brödjäst och en lätt accentuerad maltighet; sött och trist och menlöst. Carlsberg Sveriges motsvarighet, Falcon Raw, står sig som ett mästerverk i jämförelse.

Gott folk!

Sommaren har gjort comeback — en anledning, så god som någon, att låta folkölen komma till heders. Man blir mindre dåsig om man dricker svagt, åtminstone om man är typen som använder öl för att släcka törsten (dålig idé).

Numera är det inte bara anledningarna som är goda. Flera av de nyare folkölen, och dyrare får väl medges, är öl av god kvalitet, gjord på första klassens råvaror och med smakupplevelsen i högsätet. Om detta och annat skrev jag en drapa i lördagstidningen (finns snart att köpa på närmaste antikvariat). Den del av texten som är ett test av de ale jag hittat på livsmedelshyllorna i Malmö finns också i digital version: här.

 

Vad jag missade, eftersom jag är i Lund alldeles för sällan, var att nämna att även Lundabryggeriet lanserat en folköl, låt vara en lager. Heter givetvis LundaFolk. Bra i sin genre!

 

Hop Head i hamnen

Av en Biergarten väntar man sig oftast tyskt öl från fat, det var i alla fall vad jag tänkte mig när jag tog mig till Hamnmästarens Biergarten igår.

Vad jag istället hittade? Bättre upp, faktiskt: en Hop Head från det engelska bryggeriet Dark Star, som man rätt sällan stöter på i Sverige. Detta är en ordentligt humlad, men balanserad ljus ale med 3,8 volymprocent alkohol. Torr, gräsig, honungsbrödig, men också med frukttoner av persika och lite ananas.

Bar room blitz

Berliner Weisse med passion? Jawohl indeed!

Skotska Brewdog är ett bryggeri med smak för både fåniga gimmicks och verkliga äventyr i smakriket. På sistone har skottarna börjat experimentera med Berliner Weisse, det vill säga den lite mer svårtillgängliga veteölstyp som har mer gemensamt med belgiska suröl än med de mer kända och mer folkliga tyska kusinerna i Bayern.

Berliner Weisse är de där våldsamt mousserande och alkoholsvaga laktosölen — de ligger i allmänhet på 3,0 volymprocent, eller strax under — som är så aggressivt syrliga att till och med flertalet berlinare håller på att fjanta med myskmadra eller hallonsirap för att dämpa syran. Det är dessa tillsatser som gör att ölen oftast är gröna eller röda när de serveras.

Vi som uppfattar oss som entusiaster dricker givetvis Berliner Weisse som bryggaren skapade dem: ”ohne Schuss”. Och så morrar vi om pöbelvälde på krogarna.

Brewdog i Skottland morrar inte, de gör något åt saken — de hittar på en kreativ kompromiss, som ändå inte är en kompromiss. De har skapat en serie Berliner Weisse med namnet Blitz, där de tillsatt frukt i själva koket — vilket ju absolut inte är vad moderna människor numera kallar kosher eller vad vi reaktionärer kallar ”enligt Reinheitsgebot”. På så vis anknyter de till belgiska bryggartraditioner, där det ju är vanligt att man i de spontanjästa suröl som kallas lambic använder sig av körsbär, hallon eller persika.

Första Blitz-brygden ska ha innehållit aprikos, vilket ju är en söt sak. Den har jag inte smakat. Inte heller har jag testat körsbärs- eller hallonvarianten. Men idag provade jag ett glas Blitz med passionsfrukt, på Bishops Arms vid Gustav. Det var en fin upplevelse av ett syrligt, drygt och väldigt läskande öl där passionsfrukten balanserar med försiktig sötma. Mest av allt känns det ändå som att tugga på en citron, och visst kan man känna av ett styng som av ättika, men den exotiska passionsfrukten — som ju faktiskt drar åt färska fikon — ger en extra dimension.

Finns det mer? Ja, jag drack bara ett glas. Och det står tydligen ett fat med körsbärs-Blitz i källaren.

 

Där björckarna smacka

Jag var i Köpenhamn igår utan att få chansen att gå på Charlies Bar, denna lilla brittiska filial mitt i byen. Det är ett trauma varje gång.

Antagligen var det därför som jag i natt drömde om att jag besökte en väldigt traditionell engelsk pub som visade sig ligga i Stockholm. Vilket var märkligt — när jag drömde om samma pub förra veckan ingick den i en pubrunda jag gjorde i London. Och i drömvärlden ser det fortfarande ut som om den ligger på John Ericssons väg i Malmö.

Hur som helst: de serverar bra cask ale, en mild och en bitter. Handpumpad. Stället är minst sagt konservativt; antagligen är det därför som Anders Björck, den gamle moderaten, dök upp i min dröm. Han smackade förnöjt när han vände sig mot det knarrande värmeelementet och undrade om man tömmer också dem manuellt.

Jag blev lite ställd, och inte så lite störd. Jag mindes nämligen lite vagt en pub där man kunde tömma elementen på vatten genom att skruva lätt på en kran, men kom inte på var den låg. Jag ville så gärna tipsa min nyfunna bekantskap Anders.

Ølfestival i Köpenhamn

Danske Ølentusiasters årliga festival går in på sin andra dag, på Tap 1 på det gamla Carlsbergsbryggeriet i Valby i Köpenhamn. Öppet mellan 12 och 23 både idag och på lördag.

Känns det som fel helg att gå runt mellan montrar i en mässhall? Jag fattar. Men det kan vara idé att åka till Köpenhamn ändå. När alla dessa specialbrygder når Tap 1 brukar en del spilla över till de profilerade ölbarerna i stan. Och flera av dem har fina uteserveringar.

Exempelvis den ganska nyöppnade Søernes ølbar på Østerbro, som drivs av människorna bakom Ørsted Ølbar. Och Fermentoren, en av mina favoriter, vid Halmetorvet. Därifrån är det krypavstånd till Mikkeller Bar på Viktoriagade. Och borde på Nørrebro har till och med Ølbaren numera en uteservering, om än väldigt liten.

 

Beer Celebration

Årets bästa Köpenhamnsfestival är i faggorna. Redan 2 maj slås portarna upp.

Ja, givetvis talar jag om Copenhagen Beer Celebration, framkants-festivalen som bryggaren Mikkeller arrangerar för tredje året. Ett 40-tal fritänkande prestigebryggare delar på utrymmet. 32o öl serveras under två dagar, 2-3 maj.

Biljetterna är åtråvärda, de brukar vara slut före jul, men ströbiljetter finns till och från till försäljning på Facebooksidan. Själv missar jag festivalen i år (jag har en annan, lite mer publik festival att bevaka) men gör inte som jag gör utan gör som jag säger: Missa inte denna ölprovarfest.

Fabriksnytt på puben

Nykomlingen Lilla ölfabriken har fått ut sina första fat till krogen. De finns sedan förra veckan på Bishops Arms vid Gustav Adolfs torg i Malmö. Jag drack en Vårale där igår kväll; den smakade precis lika bra som på Mässan i Malmö där den hade officiell premiär för några veckor sedan.

Några pumpar längre ner fanns fabrikens andra öl, en lakritsporter. Den struntade jag i, men inte för att den inte är väldigt fin. Det är den. Jag var bara inte upplagd för dessert.

Folköl från Nils Oscar

Nils Oscar brygger sedan snart två år ett alldeles förträffligt öl, Nils Oscar Bordsöl, en pale ale med den blygsamma alkoholstyrkan 2,7%. Lite tunt, förstås, men rik på smak.

Nästa vecka lanserar de ännu ett öl som håller sig inom gränserna för vad livsmedelsbutikerna får sälja och för vad krögare utan alkoholrättigheter har rätt att sälja. Det är en lager, som heter vad den ska: Nils Oscar Bordslager. Humlad med Amarillo, Centennial och Magnum.

På tungan

Håkan Engström och Anders Fagerström bloggar om glädjeämnen och sorger i hemmaköket, i mataffärer, på krogen, på nätet och framför allt i munnen.

Senaste kommentarer

Sidor


toppnyheterna just nu
Annons: