Fuller’s Wild River

Londonbryggeriet Fuller’s fortsätter att vidga sitt utbud. Och resultatet är fortsatt imponerande.

Wild River är namnet på en helt ny  brygd, med underetiketten Double Hop, så ny att den knappt ens går att googla. Det är en välhumlad, ljust gyllengul ale à 4,5%. Torr och ordentligt humlad men ändå engelsk till karaktären. Min gissning är att de använt klassiska engelska humlesorterna Fuggles och Golding, bara lite mer av dem än vanligt. Torrhumlad med Golding, i så fall.

En annan gissning: detta är den ”Diamond Jubilation Beer” som enligt bryggeriets hemsida ska avslöjas i mitten av maj.

Fakta: Ölen finns sedan igår från cask på Bishops Arms vid Gustav Adolfs torg i Malmö, samt på Queens Head i Stockholm.

Taggar: cask ale, Fuller's, Wild River
Skriv en kommentar »

Flytande äpplekaka

Drack just en rätt rälig öl, ett veteöl med äpplen och kanel som amerikanska Shipyard Brewing Co lyckats placera på Systembolagets hyllor. Detta bryggeri, som har en så ojämn produktion, har tidigare stoltserat med öl smaksatta av både blåbär och pumpa.

Shipyard Applehead är en tunn, ganska bubblig dryck. Enkel i smaken, om man med enkel menar raka puckar. Ja, det smakar och doftar som från röda äpplen (eller Pommac, eller söt cider). Ja, det smakar och doftar kanel. Ja, det är som att bli träffad i doftcentrat av en slarvigt placerad puck.

Inget finlir. Jag bakar hellre en äpplepaj.

Taggar: fruktöl, Shipyard
Det finns 2 Kommentarer »

Hornbeer årets danska bryggeri

Hornbeer har röstats fram till årets danska bryggeri. Röstat har medlemmarna i konsumentorganisationen Danske Ølentusiaster gjort. Resultatet tillkännagavs i samband med helgens festival i Valby.

Det fanns 136 bryggerier att rösta på, det är en nätt liten siffra. Hornbeer fick nära 18 procent av rösterna, att jämföra med tvåan Midtfyn som fick 11. På placeringarna därefter hamnade Fanø, Mikkeller och Amager.

Ölen från Hornbeer är ganska lätta att leta upp i Köpenhamn. Flest hittar man nog fortfarande i butikerna  Fish & Beer, Barleywine och Ølbutikken, samt på krogarna Ørsted Ølbar, Plan B, Café Langebro och Ølbaren.

I Sverige dyker ölen upp då och då i det tillfälliga sortimentet. Green Lion och Bishops är bästa tips i krogvärlden.

Taggar: Hornbeer
Skriv en kommentar »

Copenhagen Beer Celebration

Jag var på Copenhagen Beer Celebration igår, den nya uppstickaren bland ölfestivaler. Initiativtagare är Mikkeller, den hippa Köpenhamnsbryggaren, som bjudit in liktänkande hantverksbryggare från både Danmark och resten av världen (Belgien, Nederländerna, England, USA, Kanada, Norge, Japan).

Kaxigt nog äger CBC rum samma helg som den större, mer etablerade och i vissa avseenden mer gammalmodiga festival som Danske Ølentusiaster arrangerar i andra änden av stan. Vem som vinner på det vet jag inte. Den som förlorar är den äldre festivalen, som tappar prestige. I förlängningen kan mycket väl ölvännerna bli drabbade, om några av de bästa och mest spännande bryggarna håller sig på sin kant. Det finns förstås en risk att den gamla festivalen stagnerar och alltmer går in för det kommersiellt säkra.

Beer Celebration å sin sida har blivit en ren … celebration. Jag har inte ett ont ord att säga om evenemanget som sådant. Inte mer än att det fanns på tok för små möjligheter att tömma och skölja ur sitt glas. Lite hinkar inne i utställningshallen nästa år, kanske?

Beer Celebration tar bara in 1000 besökare per dag, och biljetterna tog slut redan i december. Detta gör det kanske mindre meningsfullt för mig att här tipsa om festivalens bästa öl. Vad som definitivt gör dylika tips poänglösa är att flertalet av ölen byts ut över natten; bryggarna är desamma idag som igår, de flesta brygderna är det inte.

Men inriktningen är ungefär densamma: experimentlystna, men överlag kvalitetssäkra säljer 10 cl-smakprov av några av sina bästa eller mest udda öl. Trenden går mot jäst-präglade öl — mycket vildjäst, flera enastående suröl men också en uppsjö av saison — vilket jag tycker är väldigt roligt efter de senaste årens humlebonanza. Visst finns det gott om IPA med amerikanska humlesorter, men tendensen att slösa med humle är inte allenarådande.

Även blandkulturen har sansats; det är som om alltfler framåttänkande bryggare insett att det där med att blanda svårförenliga traditioner ofta blir roligare på papperet än i glaset. Att 1+1+1 inte nödvändigtvis blir mer än 1.

Så, här är mina tio favoriter från gårdagen:

A Beer Called Horse (Xbeerment). Den är nästan vad den heter – ett experimentellt öl som av doften att döma hör hemma i stallet. Mer korrekt: det är en lambic, det vill säga en vildjäst oblandad öl av belgisk typ som fått sin karaktär av den jästsvamp som heter brettanomyces. Normalt sett blandar man gammal och ung lambic, för att skapa en gueuze (eller så tillsätter man bär), men detta är öl som lagrats på träfat i två år. Alkoholstyrkan är 5,6%

Denna orangefärgade lambic är väldigt torr, med en syrlighet som ändå har en bärig ton som hindrar den från att vara rätt och slätt sur. Mer rabarber än gröna äpplen. Rönnbär? Jovars, men inte aceton. Detta är en på alla vis behaglig lambic som inte är fullt så stalledrängig som namnet ger sken av. Visst får man en komplicerande ton av fuktig yllefilt, men den är åtminstone ren.

Tyvärr fick jag inte chansen att testa De Struises vildjästa Dirty Horse, den tog slut. Men ett nytt fat ska öppnas under dagen.

Fanø Oyster Stout. En äkta ostronstout, det hör inte till vanligheterna. Bryggaren berättade att de brukar hämta ostron vid en brygga på ön. Ostronstout är en irländsk tradition, och Fanøs alkoholsvaga tolkning (3,7%) kan mäta sig med de bästa. Ostronen känns knappt alls i doften, men ger ett fint inslag av hav i smaken. Annars är det mycket av mörk choklad. En torr stout, med ett litet sting som av mint och en liten aning sälta.

Dos Costas Deste Cedar Wood (Cigar City) Kanske dagens stora sensation, en saison à 9,0% som lagrats i ett fat av cederträ. Doften av träslöjd slår emot en redan när glaset är halvannan decimeter från näsan, doften av pepparaktigt trä. I munnen tar den saison-typiska syrligheten för ett ögonblick över, sedan återvänder träet och den lite jordiga karaktären. Det finns en liten fläderblommighet också i alltsammans. Ett fantastiskt öl, komplext utan att vara sensationslystet.

Under dagen hade samma amerikanska bryggeri serverat saison som lagrats på fat av grapefruktträ. Missade, tyvärr.

Farmhouse Cabinet serverade en saisonlik ”farmhouse ale” à 6,5% som kallades Heart and Soul. Det kändes fantastiskt att gå fram och beställa ”some heart and soul, please”, och ännu bättre att faktiskt smaka den. Kryddad med kamomill var detta en ordentligt skummande och grumlig ale. Jordig, funky, med en blommighet som kommer lika mycket från humlen som från kamomillen.

Aku Aku (Nøgne Ø) är en Lemongrass Ale på 5,5%. Fruktsötma och beska i fin balans. Citrongräset kommer som i ett bakhåll och blir bit för bit alltmer påtaglig. Ett friskt och gott öl att ta i stora klunkar.

Raid Beer (To Øl ) En öl på 5,2% som lanseras som en ”hoppy pilsner”. Amarillo och Nelson Sauvin i koket; torrhumlad med Citra och Simcoe. Mängder av karaktärsdanande humle, utan att det ballar ur. Lite humle-hartsigt/klibbigt, men det är bara trevligt.

De Struise Svea IPA Ingen sensastion, för all del, men det är kul att det en belgisk bryggare framställer en India Pale Ale för Monks Café i Stockholm, med Stockholmens stadsvapen på etiketten och allt … och har mage att ta det till Köpenhamn. En något lite mörkare IPA, med dragning åt mandariner och toast snarare än den skarpa grapefrukt vi förväntar av genren.

Min favorit från De Struise Brouwers var istället den åttaprocentiga XX Saaz Triple, som är vad den heter: en belgisk tripel, elegant och örtig, som fått sig en rejäl omgång av xx-mycket tjeckisk saazhumle. En utsökt hybrid; kanske lite för söt för en del av er, men det är en fruktig sötma. Kanske lite drag av humlekryddade kolakakor?

Brasserie Dieu de Ciel, från Kanada, hade två väldigt fina och särpräglade öl. Dels Caserne 30, som var en fin tolkning av en av mina favoritgenrer: rauch-weizen. Dels Isseki Nicho, som är det bästa utförande jag stött på av en annan hybridtyp: mörk saison. ”Imperial dark saison”, för att ta bryggeriets fullständiga beskrivning. Jag uppfattade denna drygt nioprocentiga dryck som en lyckad blandning av amerikansk Imperial stout och saison. Mörk, maltig, småklibbig, men med en belgisk jäst-twist. Tydligen var detta fatpremiär; receptet har förädlats under två år och tappats på flaska då och då, men aldrig lanserats på allvar.

Dags för dessert? Amerikanska Westbrook serverade en Mexican Coffee Cake à 10,5%. Kraftigt öl, som Kärleksmums med enormt mycket kaffe. Inte det senaste eller nya svarta, kanske — snarare sååååååå 2009 — men väldigt gott. Mycket malt, mycket choklad, lite klibbigt.

Taggar: Beer Celebration, Brasserie Dieu de Ciel, Cigar City, Danska bryggerier, De Struise, Farmhouse Cabinet, Mikkeller, Nøgne Ø, ölfestival, ostronstout, rauchweizen, Saison, To Øl, Westbrook, Xbeerment
Det finns 7 Kommentarer »

Tips inför Ølfestivalen

Denna torsdag Danske Ølentusiasters festival på det gamla Carlsbergsområdet i Valby i Köpenhamn. Konkurrensen från Beer Celebration — den mindre festivalen, som Mikkeller arrangerar på annan Köpenhamnsadress i helgen — påverkar möjligen intresset bland de verkliga fantasterna till det sämre, men att döma av programmet i Valby är allt på topp. Här finns massor av kvalitetsöl, och en drös kuriosa öl jag gärna provar.

Några axplock:

Ugly Duck Brewing Co lockar med ett par single hop ales, bägge med den sansade alkoholstyrkan 4,6. En av dem är kryddad med Nelson Sauvin från Nya Zeeland, en annan av japanska Sorachi Ace. De har fått namn efter humlesorterna. Ifall de fått sin karaktär också därifrån kan inget gå fel.

Norska Nøgne Ø lockar med en single hop Citra IPA på 6,5%. Citra är en frisk humlesort, som funkar även i bombardemangsammanhang (Sierra Nevadas Torpedo), men där är Citra ingalunda ensam. Nøgne Ø erbjuder också en saison, med två sorters australisk humle — Stella och Galaxy, bägge nybekantskaper för mig — och, som seden föreskriver, en belgisk jäst.

Svaneke, det lilla bryggeriet på Bornholm, har också en saison i repertoaren. 6,5%. Samma styrka som norrmännens.

Kvalitetsöl från Italien? Jodå, det går att uppbringa. Bryggeriet Del Borgo är helt okej. Vad de brygger? Saison! Bland annat, alltså. Leta efter etiketten Duchessa. Del Borgo gör också en porter på 5,2% som bryggs med tobak, namnet är Kefo Reporter.

Kølster har bland många andra öl en ”Kølster vild” som bryggs med rönnbär och honung och antagligen ska påminna om vildjästa belgare. 4,5%. Samma bryggeri gör en mer traditionellt nordisk brygd, en Kølster pors ale.

Stronzo har en ”1/2 IPA” på 2,5%, men också en del galenskapsbrygder som kanske är helt fantastiska. Eller vad sägs om Couz, en ”marockansk vete-saison” med spiskummin, saffran, kardemumma och – håll i er – couscous! Håll er framme, det finns bara 20 liter. Men det finns också en Couscouz, som är en black’n'tan. Med couscous och marockanska kryddor även den.

Och så gör de en espresso-rågstout som heter Swagger Juice och har lagrats i — håll i er en gång till — i cigarrlåda.

Taggar: Citra, Danske Ølentusiaster, Nøgne Ø, ölfestival, rönnbär, Saison, Stronzo
Det finns 2 Kommentarer »

Enbärsbärs

Öl med enbär? En ny idé? Nej då, gammal som gatan. Eller snarare: gammal som den den hjälpligt upptrampade stigen. Enbär hör till den skog av bär och örter som bryggare genom seklen använt sig av för att krydda öl (och dölja härskna bismaker).

Starkast har traditionen varit i Finland med omnejd, där de kallas sahti. En äkta sahti, om jag förstått saken rätt, ska ha bryggts med bagerijäst och med råg. En sådan var sannolikt inte den ”sahti” som för tre-fyra år sedan framställdes i ett samarbete mellan norska Nøgne Ø och göteborgska Dugges, men det var en mycket lyckad brygd. Råg användes, jodå, liksom ljunghonung och självfallet enbär, men knappast bagerijäst.

I Lettland drack jag en gång också en sahti, den var helt ok.

På svensk mark, närmare bestämt i Sigtuna, framställs idag en enbärsöl i samarbete mellan S:t Eriks bryggare Jessica Heidrich och kocken Mathias Dahlgren. Det heter S:t Eriks & Matthias Dahlgren #1 Enbär (ja, det ska bli en serie brygder) och finns i Systembolagets beställningssortiment.

Det är inte alls dumt, en hybrid-ale som får sin karaktär från kryddblandningen enbär/cascade-humle. 5,0% alkohol. Ordentligt skum. Doft av, tja, enbär, men också engelsk ingefäramarmelad med rejält med citron. Kryddigheten? Kommer sannolikt av bären.

I munnen är ölet lent, inte så bubbligt. Dofterna går igen. Behaglig eftersmak med örtig beska.

Taggar: enbärsöl, S:t Erik, Sigtuna Brygghus
Skriv en kommentar »

Bakalář på Bullen

Ett av de mindre kända bland Tjeckiens äldre bryggerier har sedan några veckor tillbaka ett par öl i pumparna på Bullen/Två krögare i Malmö. Det rör sig om Bakalář, från den mindre staden Rakovník som ligger mitt i humledistrikten strax söder om Žatec (vars tyska namn, Saaz, gett namn åt den världsberömda böhmiska humlen).

Bäst gillar jag den halvmörka varianten, kastanjefärgad skulle jag säga, som är en smakrik, ganska söt och ordentligt rostad sak med inslag av karamell och sirap som dock hålls i schack av en nätt bitterhet. En rätt typisk representant för stilen som ytterst faller tillbaka på wienerlager. Men den kan lika gärna beskrivas som en fyllig lagermotsvarighet till en engelsk brown ale.

Den ljusa är helt ok, men jag föredrar den rena smaken i Bernard som fortfarande serveras från den tredje bland Bullens tjeckiska kranar.

Bakalář brukade vara ganska lätt att hitta i Stockholm — i alla fall om man på 1990-talet hittade till Oliver Twist och krogen Soldaten Svejk — men så småningom försvann den inte enbart där utan också på tjeckisk hemmaplan. Produktionen låg nere i några år, innan bryggeriet köptes upp av kanadensare och renoverades. När produktionen kommit igång gjorde jag halvannat dygn i Rakovník — detta var september 2005 — men faktiskt var ölen rätt svåra att spåra upp. Och när jag hittade dem blev jag snabbt besviken: de smakade orent och var inte längre särskilt kul. Sedan dess har utvecklingen uppenbarligen gått mot det bättre.

Taggar: Bakalář, Bullen, Tjeckiska bryggerier
Skriv en kommentar »

Alt man kan önska sig

Att den mesta och bästa altbieren bryggs i eller kring Düsseldorf lärs ut redan i dagis, men vi som är vuxna kan tillåta oss att komplicera världsbilden en smula. Lyckad altbier kan komma från både Mendocino County i Kalifornien och Nyköping i Södermanland.

Nils Oscars Ctrl Alt Delete är en renlärig altbier — kopparfärgad, mjukt fruktmaltig men med balanserande bitterhet; alkoholstyrka exakt 4,5% — som just nu finns på fat på Nya Tröls i Malmö.

Nästan lika stiltrogen är den altbier som bryggs och säljs under namnet Boont Amber Ale av bryggeriet Anderson Valley i Kalifornien. Namnet är en amerikansk anpassning, likaså alkoholstyrkan (5,8%), men i övrigt har jag inga invändningar mot denna amerikanska nytolkning av alt. Den finns just nu på fat på nyrenoverade gammal-Bishops i Malmö (dvs i Savoyhuset på Norra Vallgatan).

Taggar: Altbier, Anderson Valley, Bishops Arms, Ctrl Alt Delete, Nils Oscar, Nya Tröls
Skriv en kommentar »

En tunnare sommaröl

Svensk sommar. Bara en sommardag kan vara den första, men varje sommardag kan vara den sista. Så jag passade på och kylde en veteöl i folkölsstyrka från Paulaner, helt nyligen lanserad i vanliga livsmedelbutiker, för att svalka mig denna varma sommarkväll.

Den är ok, men inte så mycket mer.

Gulbrun och grumlig, med tätt och högt skum. Doften av kryddnejlika, helt rätt för genren, är markant. Ett litet uns av citrus därtill. I munnen tillkommer den lite omogna smaken av bananskal, liksom en sträv beska som däremot inte alls är vad man förväntar sig av en weissbier. Syrligheten kommer sent i eftersmaken — för sent, tycker jag. Jag hade hoppats på ett friskare öl.

Framför allt saknar jag den mjuka maltigheten och den mogna frukten som kännetecknar en fullbordad weissbier med ordentlig kropp. Men visst, som tunt surrogat betraktat är Paulaners weissbier helt ok.

Taggar: folköl, weissbier
Det finns 3 Kommentarer »

Dansk festivalkrock

Samma helg som konsumentföreningen Danske Ølentusiaster arrangerar sin ärevördiga festival lockar den hippa bryggaren Mikkeller med Beer Celebration, en två dagar lång festival där 24 intressanta bryggare från Danmark och utlandet är representerade. Fredag-lördag 10-11 maj är det dags. Ølentusiasternas festival i Carlsbergs övergivna bryggerilokaler äger rum 9-11 maj.

Svårt att välja? Inte om ni inte redan har biljett till Beer Celebration; dessa såldes ut redan i december.

Ett par bryggerier — Crooked Moon, norska Nøgne Ø — finns på bägge festivalerna. Beer Celebration är ensam om öl från bland andra Cigar City, Brouwerij de Molen, Stillwater, Evil Twin, To øl, De Struise, Three Floyds och Xbeeriment, men en del av dessa kommer att finnas tillgängliga för en sorts efter-festival på Mikkeller Bar på Vesterbro.

Beer Celebration är den nischade festivalen med det djärvare utbudet, men avfärda för allt i världen inte Ølentusiasternas festival som en enkel mainstreamtillställning. Bland runt 60 representerade bryggerier finns en lång rad kvalitetsbryggare med spännande idéer. Beer Here, Hornbeer, Det lille bryggeri, Stronzo, Djævlebryg, Indslev, Dagmar … alla finns där.

Taggar: Beer Celebration, Danska bryggerier, Mikkeller, ölfestival
Skriv en kommentar »