Undrade jag häromdagen. Känns liksom lite ur tiden – ingen vill väl påstå att öl är bara för grabbar och sött tyskt vitblask bara för kvinnor.

Och det var också längesen jag senast hörde liknelsen, kanske är den inte PK längre. Men 2005:an var  ”mera kvinnlig än 2004:an”, sa kollegan och jag förstod vad han menade i skillnad mellan vinerna.

Problemet är, inser jag, att han inte förstår sig på vare sig kvinnor eller män. Och det är inte så konstigt för det gör  inte jag heller. Eller någon över huvud taget för den delen.

När jag frågar runt bland sommeliervänner och vinskribenter av båda könen är uppfattningen att ”kvinnligt” är på väg ut ur vinkarakteristikvokabulären. ”Förlegat”, säger Gunilla, ”känns 1800-tal”, säger Mischa, ”jo, det är nog på väg ut, även om man för h-e inte alltid behöver vara PK”, säger Anders.

Själv har jag nog inte använt ”kvinnligt” eller ”manligt”  om vin. ”Vigt”, ”atletiskt”, ”vekt” och ”virilt” däremot. Utom kanske när det gällt skillnaden mellan Barbaresco och Barolo.  Det verkar ännu i vinprovarkretsar vara vedertaget att de i allmänhet något mjukare syrorna i Barbaresco jämställs med det behagfullt mjukt väna sätt som kvinnor förväntades inta under samma epok (ända in i vår tid!) som män förväntades vara stränga, starka och tysta.

Som sagt, jag använder inte manligt och kvinnligt om vin av den enkla anledningen att jag bättre vet vad vin är än vad jag vet hur kvinnor och män är. Är män atletiska? Nej, sällan. Oftare otränade, ociviliserade och plufsiga. Är kvinnor vackra och behagfulla? Nej, inte så ofta. Vanligare är att de är mera vanliga – alltså lika skavankiga som män.

Enklare och mera träffande och helt PK är att likna vin vid specifika personer eller egenskaper hos dem. Hellre än ”kvinnligt” skulle jag välja att likna vin vid Lisbeth Salander (ett boxvin i Ikea-inrett lyxläge på Stockholms söder), Condoleezza Rice (en fruktigt elegant pinot noir från Russian River Valley), Marit Paulsen (ett robuust, ärligt, närodlat vin med mesoststruktur) eller Gina Lollobrigida (vilket dock är problematiskt – är vinet som Gina var i ”Nattens skönheter från 1950-talet eller som är nu vid 82 års ålder?).

Bäddat för missuppfattningar, alltså.

Men visst är det större precision i en vinliknelse med Sylvester Stallone eller Albert Einstein än med ”man”.