Glömde ju rapportera efter vintröttheten som var i förra veckan. Råbiff och porter. Valde tre stycken svartingar: klassikern Carnegie årgång 2008, Oppigårds Starkporter samt Nils Oscars Rökporter.

Carnegie var faktiskt på tok för lätt, lite för söt och ostrukturerad och fungerade inte alls så bra till det härligt friskrivna köttet, löken, äggulan och kaprisen. Det gjorde däremot Oppigårds Starkporter som känns som ett riktigt matöl med sin stronga beska och integrerade rosttoner och tyglad sötma. Rökportern, tja, den kändes mera intressant för kontemplation vid brasan, men jag lovade mig själv att prova den till barbecuegrillade hamburgare så fort Webern kommer fram och då återkommer jag.

Vintröttheten har släppt och jag har provat några spanjorer som inte finns på den svenska marknaden och som jag hoppas aldrig kommer hit. Så avloppet har fått sin prövning och jag är redo för nya provningar.

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg