ah, kött, vitlökssmör, klyftpotatis och sallad, det är helg det. so 1972.
från usa till sverige transporterad krav-biff (vet du ngt om usa:s ganska slapphänta krav-märkningar?) är den bättre än gejos icke-krav hängmörade dessutom från svenskt kött. de två sorgliga biffarna på bilden är ju bedrövligt marmomerade, blåst på konfekten?

Käre konstnärssjäl! Om biffen verkligen är Krav-märkt gäller samma regler för certifiering som för Krav i Sverige. USA har ingen Krav-märkning själva, det är en svensk ekonomisk förening som nog måste ses som en av de pålitligare. Och frigående djur är i regel bättre ur både näringssynpunkt och miljöhänseende bättre än sojabönsuppfödda svenska som gått i värmda stallar oavsett transport. Överlag är transporternas betydelse överdriven (så länge de inte sker med flyg).

I övrigt håller jag helt med dig om att biffen ser lankig och mager ut. Jag vill ha mer marmorering, även om den inte ensam avgör smak och kvalitet. Upp till försvar för din biff, Maria!

kära lilla lisa. varför kan inte maria få svara själv?
har hon satt biffen i halsen?
jag vet mycket väl att usa inte har en exakt krav märkning, är faktiskt mer insatt än vad du tror du är.
förresten, varför är du en sådan besserwisser?
det är sorgligt när man läser olika inlägg och du alltid dyker upp som en mat-tant ur lådan med självpåtaget och självupptaget messiasbudskap.
tillbaks i säcken.

Om man inte upplevde 1972 år 1972 tycker jag gott att man kan få göra det nu istället! Särskilt om det handlar om god mat.

Tycker det hela helt enkelt ser himla gott ut, oavsett eventuell trendtillhörighet…

Kära Ivan:

Det är jag som plockar ut alla kommentarer som tyvärr fastnat i spamfiltret (där ibland din) och då passar jag ibland (”alltid” var kanske lite överdrivet?) på att kommentera själv. Det var tråkigt att du upplever det som stötande. På min andra blogg tycker jag själv att det är utmärkt trevligt om vem som helst som kan något om ämnet svarar.

Jag ber uppriktigt om ursäkt om jag missförstod din kommentar. På den verkade det faktiskt som om det fanns andra ”släpphänta” regler för Krav-produkter från Usa.

Det är fullt möjligt att du är mycket mer insatt än jag i de här frågorna. Dela gärna med dig av din kunskap här (eller under något av mina inlägg om det känns bättre)!

detta har ju blivit riktigt roligt.
är det inte lika bra att lisa även skriver om, öl, vin, aktier, platta tv-apparater, fotboll, månfärder, all musik sedan medeltiden och ger aktietips i sydis?
och ”olle” tycker det ser ”gott” ut. undra på varför ”konsumentmakt” inte fungerar i sverige.
kanske även maria vill ge ett och annat dukningstips, den dära duken ser ju riktigt ”läcker” ut.

Hörrni, raringar! Nu blir ni så tokigt upphetsade att ni glömmer bort vilket lysande tillfälle det här är att demonstrera er egen överlägsenhet och begåvning.

Resultatet blir tyvärr att ni trots all er antydda kompetens och vältalighet inte gör ett helt samlat intryck. Ja, andra läsare har till och med klagat. Så kan vi ju bara inte ha det! Eller hur?

Har ni hört det gamla fina ordspråket: ”Klaga inte över mörkret, tänd ett ljus”?

Så nu har vi förstått att ni tycker att alla här är dumma och jag i synnerhet. Point taken. Kan vi prata mat nu istället? Har ni rent av något konkret att bidra med?

ni som vill ägna era dagar åt Lisa-bashing kanske kan starta en egen blogg för ändamålet? så kan vi andra ägna oss åt att diskutera mat, som den här bloggen ju handlar om.
jag tyckte köttbitarna såg underbara ut, men jag är inte så fin i kanten så jag går igång bara någon håller fram ett köttstycke av rätt storlek, oavsett både kravmärkning och marmorering. särskilt om man får rödtjut och vitlökssmör till.

kära ”k”, vi diskuterar mat. det började med en ointressant biff som hyllades, trots den transporterats från usa (ojdå, är sydis helt bakom flötet i alla debatter?)
sedan kan inte vissa (hej lisa!) hålla sig från att kommentera, trots de inte är tillfrågade, maybe lisa bashing, må så vara. tyvärr hjälper det inte, hon verkar vara som en sådan där docka som bara reser sig, hur mkt man än slår på den. allt medan maria f hukar.
sydis står alltså för ”rödtjut” med ”vitlökssmör”. festlig fredag var det.
nu orkar jag inte med er. det blir inga fler inlägg. nu kan ni hylla vem och vad ni vill i lilla ankdammen. flyt nedströms i frid.
nu ska jag tillverka en voodoo-docka.

Då ber jag att få önska ”A A Gill” lycka till i pysselverkstaden så återgår vi som har förmågan att njuta av mat oavsett rådande trender till att göra just detta!

Det här är ingen skojig läsning från en av Sveriges största dagstidningar. Det ligger något i det som Ivan Jordell m fl. skriver. Och det känns märkligt när en så stor tidning med kända redaktörer och journalister bloggar omdömeslöst ut i etern till sina läsare. Det hör kanske inte riktigt hemma när Sydsvenskan är avsändare.

Men, om man nu inte gillar bloggkonceptet, som ju i mångt och mycket går ut på att innehållet är av lite privatare natur och inte alltid så polerat, kanske man ska läsa någonting annat istället? Och om man inte vill ha svar och kommentarer från vem som än råkar finnas i närheten kanske ett publikt kommentarsforum är fel forum att uttrycka sig i?

All heder åt Lisa som generöst och prestigelöst delar med sig av sin kunskap, och därmed själv hedrar grundtanken med internet.