Om du som jag är för lat att driva upp plantor från grunden kan du småfubba lite och adoptera livskraftiga plantor från en plantskola. Helst ska det vara en plantskola med ett kafé. För som nybliven förälder till en jordärtskocka, en spetskål och en plocksallat Friilice måste man se till att säkra kaloriftillörseln. Åbergs Trädgård & Café är ett synnerligen säkert kort både vad gäller plantor och kalorier. Släkten Åberg har 137 års erfarenhet som trädgårdsmästare. Kjell Åberg pysslar om de små plantorna med en glöd som värmer.

Kaféet är fortfarande lite av en oupptäckt pärla. Här huserar Lena Drameus-Åberg och henne son. Bli inte förvånad om du hittar broccoliblommor och annat prunkande på tallrikarna. De är inte bara för syns skull; allt är delikat! Menyn speglar alltid säsongerna och så här på förvåren plockas potatis, morötter och annat från stukan där de lagrats på traditionellt vis under halm.

Men nu stundar primörtider! De första gurkorna har just mognat. Snart är rabarbern på gång.  1,2 och 3 maj firas rabarberfestival. Du hittar den späda rabarbern bland annat i Lenas berömda surdegsbullar med kardemumma och i biskvier med vit choklad. Allra godast av det jag smakade var dock den lågmält rustika soppan på svartkål som förde tankarna till Toscana.

Faktum är att det är ett härligt gästfritt och barnvänligt ställe även om du inte har behov av plantor.

Två av världens allra bästa bryggare har låtit sina bryggarslevar korsas. Den ene är Garrett Oliver, den alltid experimentbenägne mannen bakom Brooklyn Brewery. Den andre är Hans-Peter Drexler, bryggarmästare på mitt favorit-weissbierbryggeri: Schneider.

Tillsammans har de skapat en hybridbrygd, något så ovanligt som en välhumlad Weizenbock. Upplagan är begränsad; såvitt jag förstått ska den bara bryggas en enda gång.

Systembolaget börjar på lördag sälja en liten omgång av den tyska varianten: Schneider Hopfen Weisse.

Men vänta … den tyska? Var det inte en hybrid?

Jodå, de båda bryggarna har enats om receptet. Men de har bägge bryggt på hemmaplan och använt sig av lokala råvaror. Den amerikanska varianten innehåller således klibbiga amerikanska humlesorterna Amarillo och Palisade. Den tyska är bryggd med två olika sorters Hallertau.

När Lisa chattade med läsarna tidigare idag undrade ”L” om man kan köpa portlak i Malmö. Ja, det finns ett stånd på Möllevångstorget, i linje med Arbetets ära-statyn rakt in från Bergsgatan sett och ungefär i linje med Sibyllakioken som brukar ha portlak under säsong.

Nu är det för tidigt, men sallad och solrosgroddar har redan kommit igång.

”L” undrade om ramslök och det gör jag också – någon som vet om det finns att köpa i Malmö?

Sockerstekt grisfärs i salladsblad
4 portioner som förrätt

Sockret gör färsen smakrik och knaprig. Variera tillbehören efter tycke och smak.

2 msk grovriven ingefära
300 g mager skinkfärs
½ msk ljus soja
2 tsk ljust muscovadosocker eller farinsocker
2 stora klyftor vitlök, finhackade
1 msk sambal oelek
2 tsk fisksås
1 kruka salladsblad
Tunt skivad schalottenlök
Grovriven morot
Finhackad mogen ananas
Rostad kokos

• Hetta upp oljan i en panna och fräs ingefäran någon minut. Tillsätt färsen i omgångar så att pannan inte blir kall. Skvätt över sojan lite i taget, tillsätt sockret och bryn.
• Vänd ner chilipasta och vitlök och fortsätt steka på lägre värme. Dutta i fisksåsen och smaka av. Fortsätt steka tills färsen är knaprig, vackert brun och rätt torr.
• Skölj bladen mycket noga och klappa dem torra. Duka fram alla ingredienser till bordet. Låt var och en fylla sina blad, vika ihop dem och mumsa.

Jag är en klåpare i trädgården. Men jag är en varm beundrare av alla med gröna fingrar. Och jag finner ett perverst nöje i att läsa om andras framgångar, låtsas att de spirande plantorna är mina och att det är jag som kommer att få skörda frukterna av arbetet.

Min favorit Grönsaksbloggen ligger visserligen lite efter; de påtar nämligen längre norröver än i Skånes mylla. I en annan mindre givmild växtzon. Men det finns massor av matnyttigt att hämta för alla som älskar att odla och äta. Tipsa gärna om fler odlingsbloggar i kommentarerna!

Till höger ser ni ett av mina mer succéartade försök till fönsterodling. Med mina mått mätt, alltså. Mina ofrivilliga bonsaiamaryllisar rönte också viss uppmärksamhet för några år sedan. För att inte tala om mina albinobönor.

Ett år när jag bodde i radhus odlade jag tomater. Det blev faktiskt flera stycken. Men räknade jag in wiskyflaskan grannen fick för att vattna när jag var borta tangerade kilopriset på tomatuslingarna det för belugakaviar. Det är nog tur att jag är född i industrialismens tidevarv så att jag har mat för dagen. Och att det finns företag som levererar finfina ekologiska grönsaker direkt till dörren.

Det kan vara lite segt ibland att prova många viner – när det mesta är utslätat. Men Champagnedagen, den återkommande i Stockholm, Göteborg och sedan ett par år även Malmö, är uppiggande. Visserligen var inte lika många importörer på plats  på Savoy i Malmö i år; det pågår  en liten utslagning i branschen i dessa vargatider då det ändå tycks finnas ett sug efter champagne. Vi var många som smackade och restaurangfolk och sommelierer vittnade om att skumpaintresset inte verkar vika.

Några underbara saker provade jag och knäföll nästan efter att ha undfått några droppar de Venoge 1993 Grand Vin des Princes, ett vin som liksom gått upp i ett nytt tillstånd där mycket av fräschören finns bevarad men en blodapelsinskuggad sherryton sätter fart  på näsa, fantasi och små grå. Imponerande är också de djupt personliga Brut Tradition och Blanc de Noirs Grand Cru Vieilles Vignes från den lilla egensinniga producenten Egly-Ouriet, lovely! Ett fåtal flaskor finns i landets tre vinkällarbutiker på lördag. De är mer än väl värda pengarna för dem som lyckas komma över någon eller några flaskor.

Annars är jag inne i en nolldosage-period. Jag bara älskar de supertorra champagnerna utan sockertillägg och blir rak i ryggen bara av tanken på dem. Dessvärre måste man ju numera beställa banbrytaren Ayala Zero Dosage, men det kan man gärna göra (81438, 339 kr) inte minst om man kommer över några fina ostron. Och en ny liten favorit i brutbrut-gänget har jag fått: Tarlant Brut Zero med det minnesvärda beställningsnumret 88000. Bubblande glädje som väcker aptit på både det ena och det andra för i sammanhanget reamässiga 261 spänn!

Andra minnesvärdheter från Champagnedagen: högsyrade och pomeransdoftande De Saint Gall Blanc de Blanc Extra Brut , Bollys La Grande Année 1999 och RD 1997, Eric Rodez strålande komplexa Cuvée Grands Vintages där nio stora årgångar  mellan 1989 och 2000 fångats upp i en flaska, den vidunderligt egalisrade Comtes de Chamåpagne 1998 från Taittinger…

Och så får man aldrig glömma det kanske mest prisvärda i champagneväg som finns just nu: Tänk att man ännu kan få en magnum Palmer Millésime Brut 1996 för 639 spänn om man snor sig på med att beställa.

Ett smart sätt att slippa ha kylen full av surdeg är att hålla nere på mängderna. Då har du alltid grunden hemma till att göra en surdeg snabbt. Men du måste planera baket i god tid.

Dag 1:
1/2 dl vatten
20 g (ca1/3 dl) grovt rågmjöl
Blanda mjöll och vatten i en burk. Skruva på locket och låt stå ett dygn, gärna någonstans varmt (men inte mycket varmare än 30°).
Dag 2, 3, 4:
1 msk vatten
15 g (drygt 1 1/2 msk)  grovt rågmjöl
Ungefär var 12e timme slänger du hälften av surdegen och tillsätter nytt mjöl och vatten i viktförhållandet 1:1 (de exakta måtten är inte så viktiga, bara proportionerna).

Redan efter något dygn kommer degen att lukta surt. Efter några dagar kommer den också att börja jäsa
ordentligt. Efter 3-4 dagar är den redo att användas. När du vill använda surdegen kan du antingen använda en liten mängd och göra en fördeg.

Du kan förvara degen i kylen, men du måste få igång den sedan innan du försöker baka med den. Mata den
enligt instruktionerna för dag 2-4 tills den bubblar ordentligt. Det kan ta från 12-36 timmar beroende på hur
länge den har stått.

Här hittar du ett recept på finskt surdegsbröd (pdf) som du kan använda din surdegsgrund till.

Vi är inte bara politiskt korrekta, vi är lata också. Vi prenumererar därför på ekologiska grönsaker och frukter som levereras till dörren. Fast det övervägande skälet är förstås att kvaliteten på det som levereras får en att kippa efter andan av förtjusning.

Idag fick vi ljuvt doftande päron, men några var stenhårda. Lyckligtvis tillhör päronet en av de få frukter som faktiskt ska mogna av trädet så nu får de ligga i fruktfatet några dagar och sprida väldoft. Äldsta bonusbarnet hann dock sätta tänderna i ett. Vi (i sanningens namn: min man) skar bort det bitna, skivade resten lövtunt och blandade i grönsalladen med dressing på grov fransk senap. Omogen frukt kan vara fantastisk att använda till sallader eller som en grönsak i maten.

Om man nu får tag på ett perfekt moget päron är det perfekt att bara skiva det tunt och lägga på något gott. Huvudsaken är att päronet får spela huvudrollen. Här har jag smörfräst valnötter, kinesisk fem-krydda, shiso och ljusa russin och sedan smulat över ädelost.

En het olja med fin doft av ingefära är en smart genväg till asiatiska sallader. Eller ställ fram på bordet och låt var och en sätta eld på sin egen portion. Dessutom är det en perfekt present till chiliälskande vänner. Här får du en ingående instruktion.

1. Krossa 50 g långsmal torkad kinesisk chilipeppar grovt. Du kan t ex hacka den med en vass kniv. Välj alltid blankröd peppar med bra kvalitet. Skiva 3 cm färsk ingefära med skal tunt.
2. Lägg kryddorna i en stor keramikskål som tål höga temperaturer. Hetta försiktigt upp 6 dl jordnötsolja till 175°C. Slå oljan över chilin och ingefäran.

3. Det kommer att bubbla rejält i ett par minuter. Ha extra jordnötsolja till hands och slå på lite så att temperaturen sänks om det börjar se alltför brunt ut. När chilin är vackert tegelröd och brunfläckig och det luktar härligt rostat är du på rätt väg.

4. Låt svalna. Täck alltsammans med plast och låt stå i rumstemperatur i ett dygn eller två.

5. Sila oljan och slå upp den på en noga rengjord flaska. Ett bra knep är att använda en noga diskad presskaffekanna för att sila oljan. Diska kannan noga efteråt. Annars kommer du ångra det.

6. Förvara din chiliolja svalt och mörkt. Den smakar godast de första veckorna men håller i någon månad.

Påsken kan komma lite när som helst under våren.

Men påsken i sig innehåller för mig alltid två konstanter: Äggköret med sill med hela klabbet   – och lamm.

Drycker till äggavdelningen sköter sig så att säga självt av gammal vana med helan till sillen och äggen och den granna  sillsallaten, halvan till laxen, köttbullarna och det andra smmåvarma och tersen till osten.

Lammet är lätt vinmässigt men ändå svårt. Ty det handlar om aprilvädret. Skall lammet grillas ute vid god väderlek? Eller skall det anrättas i ugn inne? Rhône brukar vara den gyllene medelvägen.

I år skall jag ha alternativ med två nyheter i Systemsortimentet.

Blir det kulet och kallt lägger lag en lammsadel ugnen, gör en elegant sås till och dukar vackert. Då måste också vinet bli elegant. Det härliga och närmast fyndstämplade Pomerolvinet 2006 Château de Valois (3843, 239 kr) är förvisso ännu ungt och har trots sin väna, mjuka Pomerolkaraktär en viss kantighet. Men med ett par timmars luftning i karaff kommer parfym att leta sig in i plommondoften, chokladen och sandelpulvret. Finess!

Blir det prima vårväder så får Pomerolvinet ligga till sig till nästa år och då får lammsteken ligga länge under lock på utegrillen och bli ompysslad med massor av torr fjorårstimjan och rosmarin på glöden till en maffig och lätt rustik måltid med en stor grönsallad till. Då blir  det 2005 Allegrini Valpolicella Superiore (6010, 99 kr) i glasen, ett kraftfullt vin med markerad doft och mörk frukt och nätta lagringstoner och körsbär, fikon och kärnor, välbalanserat med avrundad frukt, vänliga tanniner och lätt lingonanstrukna fruktsyror.

Påsken blir i båda fallen garanterat glad.