I researchen för en artikel om vårens nyheter på Systembolaget ramlar jag på uppgiften om att Heineken köpt upp mitt slovakiska favoritbryggeri Martiner. Och, givetvis, raskt lagt ner produktionen.

Det gör faktiskt lite ont.

Malmö har fått en hyfsat äkta tjeckisk krog mitt i stan. Czechpoint öppnade i fredags i Smaklökens gamla lokaler, med entré både mot Lilla torg och Hedmanska gården.

Inredningen och delar av konceptet kommer från Pilsner Urquells egen pubkedja; detta är den tredje krogen utanför hemlandet (de övriga finns i Kiev och Moskva).

Men krögaren och köksmästaren förhåller sig fritt till konceptet. Krogen är anpassad till svenska smaklökar och förhållanden, men inte så långt att konceptet blir urvattnat. Menyn rymmer egenkomponerade varianter på tjeckiska klassiker. Och viktigast av allt: ställets Pilsner Urquell är bäst i landsänden.

I fredags hade jag invändningar mot skummet (eller bristen på skum), men redan på lördagskvällen hade de lärt sig att hantera ölet som nu serveras med ett tjockt snövitt täcke på toppen av de rejäla halvliterssejdlarna.

Pilsner Urquell är det ultimata allround-ölet, smakrikt men långt ifrån extremt. I takt med att moderna småbryggare blir allt djärvare i sitt experimenterande så framstår Urquell mer och mer som ett harmoniskt underverk. Ölet är friskt, maltfylligt, med generöst blommig humlearom, men det är balansen i detta perfekt avrundade öl som imponerar mest. Komplext utan att vara konstigt eller starkt – 4,4 volymprocent, inte mer.

Olyckligtvis har krögaren den starkare (5,0%) men mindre smakrika Gambrinus i den andra kranen. Denna pump borde givetvis vara reserverad för bryggerigruppens mörka Kozel. Håll tummarna för att den kommer.

Kolla särskilt in pubmenyn, perfekt följeslagare till ölet. Jag gillar deras tolkning av Pivní syr (ölost): en bit krämig ost, pudrad med paprikapulver, som serveras på en tallrik med hackad lök, svartpeppar och senap; alltihop ska mosas till en sörja som man brer på bröd. Väldigt mycket godare än det låter.

När jag gör pivní syr hemma använder jag cayennepeppar i stället för paprika, och framför allt har jag en lite fastare ost – vitmögelost funkar perfekt. Den konsistensen motiverar bruket att hälla lite öl i sörjan för att på så vis få fram den rätta geggigheten.

På den skrivna pubmenyn – men inte i verkligheten ännu på en vecka – finns också den verkliga delikatessen: Nakladany hermelin, vilket är marinerad ost  – hermelin är en släkting till camembert – som kryddats rejält med chili och vitlök.

För er som älskar molekylär gastronomi och galna upptåg rekommenderas bloggen  Back of the House på utmärkta tidskriften The Atlantic. Bloggaren är ingen mindre än Grant Achatz är skaparen av det legendariska Alinea och väl värd att ägna regelbunden uppmärksamhet. För er som inte bekantat er med honom: Läs gärna artikeln om hans filosofi och kamp mot cancern.

Om jag trodde på reinkarnation hade jag hoppats bli återfödd som en snigel.

I några år har trädgårdsägare försökt ta död på sina mördarsniglar med öl. Jag antar att man använt de billigaste sorterna.

Men nu lanseras något som heter Slugdrug, en torrvara baserad på humle – rättare sagt urkokta humlekottar från Nynäshamns ångbryggeri. Nu börjar det alltså likna något. Enligt reklamen har slugdrug ”en högre halt av mer svårlösta humle-hartser”, vilket låter exakt som det jag brukar gå igång på.

I väntan på att teknikerna återställer möjligheten för mig att lägga upp bilder skickar jag er vidare till den här fina bloggen. med roliga rec… Nä, visst nä. Receptfri matlagning minsann. Jisses, nu skjuter jag mig själv i foten!

Journalisten Joachim Stokstad har tillsammans med kocken Per Gustafson gett ut boken Receptfritt som bygger på samma princip. En del gillar att laga mat efter recept, andra inte. Vilken matlagningstyp är du?

…kan bli bättre än en fredag med kyckling om man häller något annat och mycket bättre än kyckling i glaset. Till exempel ett bra vin från det karga Toro. Det blev en 2004 Libranza från Bodega Matarretonda. Efter en lång dag på tidningen fick livet plötsligt åter mening.

Doften var varm och mogen med en rik fatkaraktär med gräddnougat, lätt intorkad jordgubbssylt och Clan, om det är  någon som ännu minns den gamla vaniljiga cavendishtobaken och medelsoliga halvsvarta bär. Ännu bättre blev det i munnen – och jag önskar att detta praktfulla vin fått bättre eskort än onsdagens fläskkotlett! – med en strålande balans från Tinta  de Toro (man kallar tempranillon för det i Toro) med väl integrerade syror och fat, ljus choklad och den kära gamla tobaken som jag i ett annat liv brukade använda när nya pipor skulle rökas in. Och minsann – också en fin mineralton. Just lovely!! Synd att det inte finns på Bolaget!

En för dagen välvillig

A

Porterns svenska huvudstad är förstås Göteborg, det var här som skottättlingen Carnegie etablerade sitt bryggeri på 1800-talet.

Det är många år sedan näringen flyttades från Götet, ännu längre sedan bryggeriet köptes upp av (det numera Carlsbergägda) Pripps.

Men Göteborg har nya brygder att skryta med. De kommer från Oceanbryggeriet, etablerat 2007 i Lyckholms gamla industrilokaler.

Produktionen är ojämn, men i söndags hittade jag en höjdare: den smyglanserade Honey Porter, som hittat till Bishops Arms i Malmö där pubens 15-årsjubileum firades i helgen.

Honey Porter har varit en passion sedan jag provade Samuel Adams variant kring mitten av 90-talet. Men detta är bättre, åtminstone när det serveras som cask ale – det vill säga opastöriserat.

Oceanbryggeriets variant är ovanligt torr, men ändå med tydligt förnimbar ljunghonung i både doft och eftersmak. Annars domineras upplevelsen av den ordentligt rostade malten som ger smaktoner av tobak och farinsocker. Välhumlat är det också, utan att vara extremt. 5,6 volymprocent.

Egentligen skulle jag vilja baka mitt eget bröd men eftersom Skåne numera kryllar av bra bröd blir det väldigt sällan. Köpebröd duger! Som här, tyskt tema:

Det vill säga te med kärnmjölksbröd från Mudrick Bäckerei. Lent och fint bröd som doftar av landet och färsk mjölk. Från samma tyska bageri (som har butik inne på Malmö Central) kommer pålägget: fet, grovkornig leberwurst från glasburk och saltgurka.