Efter tre veckor på landet kan lycka rätt och slätt vara en Malmöfalafel.

- Med allt?

- Ja, med allt.

Vilket i just det här fallet, på Meze på Engelbrektsgatan, betydde även med strimlad  färsk rödkål. Lysande, varför har jag inte fått det tidigare?

Den friterade kikärtsbollen, de blandade såserna, de färska grönsakerna – ah, snabbmat som är så smart och god och vad härligt det är att bo i Malmö som ju är Sveriges Falafel City.

Var bara tvungen att säga det.

En gång i tiden var det kul att dricka Guinness. Det var några år sedan. Det var innan Guinness tryckte ner den rekommenderade temperaturen till köldgrader, det var medan man var stolt över den irländska stoutens särart och inte anpassade sig efter lagerdrickarna, det var medan bryggeriet ännu skickade en utbildningspatrull varje gång man gav en återförsäljare på andra sidan vattnet rätt att rulla in tunnorna på krogen.

Läs vidare »

Sommarmatlagning får gärna vara avslappnad, ja rent av lite nonchalant. Men för att resultatet ändå ska hålla måttet krävs det först lite omdömesgill shopping. Lyckligtvis är ju matshopping strålande kul. En runda på Möllevångstorget brukar sluta med fötter som värker mungipor som stretar uppåt och kassar som är knökfyllda– och det utan att plånboken ekar tomt.

De här burkarna bor alltid i min kyl och gör det lättare att laga, inte minst när det gäller grillning är de riktiga trumfkort. Dessutom håller de i en och en halv evighet.  Den illröda chiliguckan av märket Fu Chi är fint, misoliknande umamität tack vare att den innehåller jästa bönor.  Jag använder den gärna i marinader, asiatiska grytor och wokar.

Hoisinsåsen bredvid av märket Koon Chun är en annan favorit. Den är fyllig och mindre sötsyrlig i smaken än de märken som finns i de flesta svenska affärer. Trist nog innehåller såsen azofärgämnet E 124, men annars innehåller den faktiskt inga onödiga tillsatser. Så jag ser genom fingrarna trots att jag brukar undvika just azofärgämnen. Såsen är inte glutenfri vilket kan vara bra att veta.

Hoisinsås är inte bara en sås i sig utan också en fenomenal bas till andra såser. En jordnötssås smakar kanon till kyckling eller grillspett på gris. Marinera köttet med ljus soja och mycket finriven ingefära Jag brukar använda Kung Markattas osötade jordnötssmör i salta rätter. Det har en rätt burdus jordnötssmak som dock gör att det passar sämre i söta rätter och på mackan.

Enkel jordnötssås med hoisinsås

1 1/2 dl hoisinsås
1 dl jordnötssmör
1 tsk finrivet apelsinskal
1 1/2 msk ljus soja
½-1 tsk chiliflingor (torkad krossad chili)
(½ msk risvin eller torr finosherry)
1-2 dl vatten
1. Lägg hoisinsås och jordnötssmör  i en mokrosäker glasskål och mikra på halv effekt 45 sekunder. Ingredienserna ska bara bli varma så att de kan röras ut lättare.

2. Vispa samman med resten av ingredienserna utom vattnet. Vispa ner vattnet lite i taget tills konsistensen är lagom. Låt stå och dra en kvart.

Sugen på mer avancerade kökslekar? Prova att laga min kanongoda plommonsås!

Under semestern skall jag strunta blankt i att känna, smacka, analysera och fundera när jag dricker vin. Jag skall till Grekland och de mesta törstsläckarna under Odysseus sol är inte förnäma viner utan kall lager och likaledes kall retsina. Och då är det gagnlöst att fundera men desto mera gagnerikt att bara lapa och känna oset från papyrosser, olivoja i het panna och dieselolja på en eller annan hamnservering.
Jag struntar i moussaka och gyros och inriktar mig på härligt fet yoghurt på får- eller getmjölk, på underbart törstdrivande salta sardeles och på de kokta aromatiska örter som kallas flita och som avätes med salt peppar och mörkgrön, fruktig olivolja. Samt en eller annan raki.

Jag menade naturligtvis först kokas, SEDAN skalas i mitt förra inlägg.

Såhär fint blev det:

Extremt enkelt, extremt gott.

Nu är de här – bondbönorna! Plockade två korgar fulla – det är alldeles extra roligt att plocka dem själv och det går typ mycket fortare än att plocka blåbär…

Efter lite pyssel med att plocka ut bönorna ur skidorna blev detta resultatet:

…och ikväll blir det bondbönsbonanza – först ska de skalas, sedan kokas ytterst försiktigt med lite salt, sedan blandas med lite hackad färsk vitlök, flingsalt och olivolja. Sedan kan man konstatera: himlen är en plats på jorden.

På Champagnedagen i Malmö i april charmades jag av Tarlant Brut Zero (nr 88000, 261 kr) och gick genast till Bolaget och beställde en låda.

Den yra, knastertorra, ungdomliga och mycket somriga friskheten betog mig och priset var bekvämt för en trevlig champagne. Som det dessutom att presentera som nyhet för de flesta.

Jag trodde att jag skulle känna mig färdig efter sex flaskor och längta efter något nytt. Men så har inte skett ännu, 88000 är fortfarande mitt favvobeställningsnummer.

Länge har jag undrat vad som är grejen med Carlsbergs Sort Guld. Nu vet jag.

Carlsbergs Sort Guld är, läser jag i ett pressmeddelande från producenten, ”bryggt speciellt för att drickas ihop med mat.”

Vilket koncept!

Jag vet att det är blasfemi att dricka kaffe till ett äkta afternoon tea, men så skjut mig då! Egentligen är det kanske förmätet av mig som Hobbymalmöit att ge tips, men med tanke på uppslutningen i förhållande till vad som vankades måste jag tuta i luren för afternoon tea på Bloom in the park.

Bloom kivas åter i Malmös i Malmös absoluta krogtopp efter en rejäl svacka när  kökschefen Ebbe Vollmer gav sig av med buller och bång. Nu är ordningen återställd med tre nya kockar i köket som tillsammans bidrar till en mycket varierad meny, som ändå håller samman tack vare sin mognad och de utmärkta vinvalen. Vad sägs om en fruktig Banyul till en yorkshirepudding med innanmäte av rik anklever parfymerad med femkrydda? Tänkte väl det!

Precis som många andra toppkrogar erbjuder Bloom in the park  toppkäk till fyndpriser lite diskret vid sidan av. Kvällstid kan du fynda tapas på terassen och på helgerna förvandlas uteserveringen till improviserad kaffestuga med guldkant och dammkant.

Konceptet är ännu i sin linda så jag och K fick testa lite kompromisslösa scones-prototyper (jo då, vi betalade som vanligt). Jag tror att de kan vara aningen svåra att ta till sig för konservativa uppfödda på svenska scones. Roligast var de platta franska, halvhårda kastanjespäckade. Hemlagad marmelad och lätt syrad double cream hör till. Dessutom fick vi små eleganta fingersmörgåsar med bland annat min favorit äggsallad, men även pastrami och gurksandwichar smakade smarrigt.

Ett litet afternoon tea kostar 69 kronor och exakt vad det består av och vad som kan erbjudas extra växlar med krögaren Igi Vidals berömda humör, som får sommarvädret att verka pålitligt. Jag har vänner som blivit körda på porten, jag har vänner som blivit körda till dörren. Men att Igi är en av de mest kunniga i branschen går inte att förneka. Så varför inte testa personkemin på en fika eller tapas innan ni bokar en helkväll?

Ring helst i förväg och boka afternoon tea!

040-793 63

Lördagar och söndagar 11-16

Det finns människor som hetshandlar läppstift på tax-free, ränner ut och in i designerbutiker på semesterorten och kommer hem med tjugo par skor. De är nästan alltid vackrare och smalare än jag. Men jag vill hemskt gärna tro att de är något mindre lyckliga.

Själv kom jag nyss hem från Amerika-semestern med följande i bagaget: ett urblåst strutsägg (innehållet blev till omelett en morgon på Manhattan), rostade koreanska shiso-frön (låter mer spännande än det var), diverse frystorkade frukter, koreanskt salt spetsat med mald shiitake och kelp, 454 g ekologiska pecannötter, 1 flaska habanerosås, hela friterade pyttekrabbor och en hel del annat smått och gott.

Trots att jag inte var på en matresa utan en släktresa har jag dessutom med några ljuva matminnen. Bästa glasssen åts på Il laboratorio del gelato på Manhattan. Sorbet på röda plommon var intagande och uppfriskande, lätt bitterljuv tack vare skalbitarna som klokt nog fått gå med i maskinen. Tät mascarponeglass som smakade mjölk i kvadrat eller kanske till och med kubik. Nektarinsorbeten och småtosig svart sesamglass var nästan lika bra.