Om ymnighetshorn och glädjebägare
Kan ett vin vara värt hur mycket som helst?
Svaret är att det kan vi inte veta förrän vi smakat. Att köpa vin är lite som att köpa grisen i säcken – om man inte håller sig till kända saker för närmast försumbara summor. Den där 20 000-kronors Romanée-Conti från DRC kan vara eller upplevas som en upplevelsemässig nitlott och dessutom brackig. Speciellt om man aldrig nänns smaka och nöjer sig med upplevelsen att ha tjänat några tusenlappar på vidareförsäljning.
Nå, man behöver ju inte gå på DRC-linjen för att få en Bourgognekick. För strax under 3 000 får man i mitt i månaden-släppet 16 november Musigny Vielles Vignes Grand Cru 2007 från Domaine Comte Georges de Vogüé (66 flaskor i vonkällarbutikerna, nr 95433, 2950 kr). Nåden att prova på undfick jag häromdagen och jag kan intyga att vinet, som bör öppnas om tio år, trots sin pubertala yvighet var svårspottat: Exakt konturerade syror och generösa men eleganta lager av körsbär, tranbär, krispmogna jordgubbar, oregano, en doft mynta, en halv nypa nymald vitpeppar och underliggande nätta fattoner.
Men pengarna, pengarna. Samma doftande generositet som präglar ett ymnighetshorn i bästa Grand Cru-läge i Bourgogne präglar inte min plånbok eftersom pengar inte doftar, framför allt inte när de inte finns. Så jag får nog sneaka – om flaskorna finns kvar när jag kommer fram i kön 16 november – och är lika glad för det: 2007 Chambolle-Musigny 1er Cru (150 flaskor, nr 95399, 1050 kr) går verkligen inte av för hackor. Fruktleende, extremt finessrik med viss gräddighet, tydlig mineralitet, höga men balanserade syror.
Satan att det skall vara så dyrt med god Bourgogne, tack och lov för att den finns!
