Det drar ihop sig ännu en gång till glögg. Jag våndas. Ett otal glöggar – varför så många! – måste jag klibba mig igenom för att förmedla intrycken till läsekretsen; den svenska böjelsen för glögg är svår. Jag tänker väl om mina medmänniskor men får sockerbeläggning på tungan bara jag tänker på det.
Men ett eller två glas tar jag varje säsong för stämnings och sällskaps skull. Och julfridens.
Dock ser jag fram emot att prova mousserande och champagne inför jul- och nyårshelgerna.
O, klara friskhet, du ljus i mörkret!

Följ gärna kommentarer via RSS 2.0
Skriv en kommentar, eller använd trackback från din egen blogg