Kan ett vin vara värt hur mycket som helst?
Svaret är att det kan vi inte veta förrän vi smakat. Att köpa vin är lite som att köpa grisen i säcken – om man inte håller sig till kända saker för närmast försumbara summor. Den där 20 000-kronors Romanée-Conti från DRC kan vara eller upplevas som en upplevelsemässig nitlott och dessutom brackig. Speciellt om man aldrig nänns smaka och nöjer sig med upplevelsen att ha tjänat några tusenlappar på vidareförsäljning.
Nå, man behöver ju inte gå på DRC-linjen för att få en Bourgognekick. För strax under 3 000 får man i mitt i månaden-släppet 16 november Musigny Vielles Vignes Grand Cru 2007 från Domaine Comte Georges de Vogüé (66 flaskor i vonkällarbutikerna, nr 95433, 2950 kr). Nåden att prova på undfick jag häromdagen och jag kan intyga att vinet, som bör öppnas om tio år, trots sin pubertala yvighet var svårspottat: Exakt konturerade syror och generösa men eleganta lager av körsbär, tranbär, krispmogna jordgubbar, oregano, en doft mynta, en halv nypa nymald vitpeppar och underliggande nätta fattoner.
Men pengarna, pengarna. Samma doftande generositet som präglar ett ymnighetshorn i bästa Grand Cru-läge i Bourgogne präglar inte min plånbok eftersom pengar inte doftar, framför allt inte när de inte finns. Så jag får nog sneaka – om flaskorna finns kvar när jag kommer fram i kön 16 november – och är lika glad för det: 2007 Chambolle-Musigny 1er Cru (150 flaskor, nr 95399, 1050 kr) går verkligen inte av för hackor. Fruktleende, extremt finessrik med viss gräddighet, tydlig mineralitet, höga men balanserade syror.
Satan att det skall vara så dyrt med god Bourgogne, tack och lov för att den finns!

På andra sidan sundet etableras ett nytt mikrobryggeri stup i kvarten.Varför är det då så trögt i Skåne? Hur länge ska vi behöva nöja oss med Ysta-bryggeriet?

Inte länge alls. På Stockeboda gård på Österlen, mellan Kivik och Simrishamn, har krögarparet startat ett gårdsbryggeri. Bryggarmästaren Benny Sundberg har börjat provbrygga i anläggningen som har en kapacitet på 35 000 liter per år. Fast här är nyckelordet småskalighet; tanken är att brygga runt 250 liter åt gången.

Ett delmål är att kunna leverera julöl till åtminstone Systembolaget i Simrishamn redan i år. I första hand bryggs dock för att servera i gårdens egen restaurang.

Och så får vi väl hoppas att  lagstiftningen – lika trög som den svenska utvecklingen i bryggeribranschen, vilket inte är en tillfällighet – snart ändras, så att även vi svenskar ska få köpa med oss öl direkt från ett gårdsbryggeri som detta.

Landets mest pålitliga kvalitetsbryggeri? Oppigård, skulle jag säga. De här bryggarna i Dalarna har varit verksamma i drygt sju år. Som ni alla vet är sju Fullkomlighetens tal, så det var förstås läge att brygga en Anniversary Ale.

Denna sjunde årgång tappades i början av september, och alla trodde att alltsammans var uppdrucket när plötsligt ett par fat uppdagades (tappade bakom en tunna nånstans, kanske?). Dessa finns nu på Green Lion Inn i Malmö.

Passa på! Denna fylliga pale ale á 5,9 % av amerikansk typ, välkryddad med Aramillo-humle, är finfin. Ovanligt blommig och bärig; mest av allt slår en ton av fläder igenom och kompletterar den rejäla fast inte krävande beskan.

Bara för att rotsakssäsongen är här behöver du inte avstå från asiatiska smaker. Kålrot och palsternacka passar förvånansvärt bra till ingefära, kokos och röd curry. Med hjälp av mixerns strimelskiva försnabbar du soppmakandet när du väl har din färdiga soppbas (recept i dagens Sydsvenskan). Om du inte har en strimelskiva kan du grovriva rotsakerna.

Skala och ansa 2 palsternackor och 1/2 liten kålrot. Skär till rotsakerna så att de går ner i mixerns matarrör. Strimla rotsakerna fint. Fräs dem halvmjuka i olja med 1 stor klyfta pressad vitlök.

Rör ner 1-2 msk röd curry och 1 msk finriven ingefära. Fräs ytterligare några minuter under omrörning. Slå på buljongen och köttet och sjud 10 minuter.Om du har asiatisk fisksås hemma kan du skvätta i en knapp matsked av den.

Slå på 1 burk kokosmjölk av bra kvalitet (gärna Savoy eller Santa Marias ekologiska) och sjud ytterligare 5 minuter. Klipp över färsk koriander och salladslök. Smaka av med pressad lime och lite socker.

Driven av mina smaklökar, påpiskad av mitt begär efter nya smaker har jag gått på jakt efter gott i nordvästra Skåne. Nu är jag tillbaka i mitt lilla pörte i Västra hamnen. Fullastad med äppelmust, chips på ditten och datten, tomater i alla upptänkliga färger och former. Och så fort jag öppnar kylen slår en lökig rökighet emot mig. Anledningen stavas läkkorv från Bjärhus, gårdsbutiken där framför allt charkavdelningen lockar långväga besökare.

Pastramiskinka, kallrökt lammrulle (egentligen får), spickeskinka och annat gott ligger uppradat i disken. Sortimentet varierar hela tiden med charkuterisernas infall och vad säsongen bjuder. Åk dit så snart ni kan! Om förra årets hjälte i vitt var bagaren är årets frontfigur charkuteristen.

Om ni hinner bege er på utflykt i regnrusket rekommenderas den stora potatisskördefesten i Larsviken och matmarknaden med Viken-tomater som värd.

Och den som inte snarast besöker Röstånga Möllas Surdegscafé missar en förtjusande upplevelse.

… sköt sig Sierra Nevada Extra IPA Torpedo ut ur sortimentet på Skånes mest välsorterade Systembolag när flaskan släpptes till försäljning igår. Visserligen uppger Systemets hemsida även idag att det finns 16 flaskor på Hansacompagniet i Malmö, men det är inte sant. De är slut.

Inte heller Brewdogs lager fanns där vid stängningsdags igår, men i det fallet var det nog leveransen som strulat. 

Nåväl. Resten av nyheterna provade jag igår kväll. Bäst? Hugget som stucket mellan La Trappes witbier – ovanligt kryddig för genren – och Slottskällans espresso- och vinbärstonade Red Ale, ett smakrikt och mäktigt öl med blygsam alkoholstyrka (4,9%).

Brewdogs Zeitgeist visade sig vara en kuriös tolkning av tysk Schwarzbier. Lite för mycket mjölkchoklad för min smak, men det söta balanseras av hyfsat vuxna smaker av nescafé, lakrits och kastanjer.

Schlösser Alt är också fin: smak av välrostad malt, mjukt och fint men smakrikt: kavring, rostad frukt, krispig choklad.

Och så måste jag lyfta fram Einbecker Ur-Bock Hell. Jag har alltid gillat ölet, men dricker det aldrig eftersom det är i starkaste laget (6,5%). Men så fint det är: ett fylligt öl, mycket välbryggt, med gräs och malt i doften och en konungslig smak av nougat, apelsin och körsbär i likör.

Tjeckiska Comenius, däremot: aldrig mer. Jag gillar beskan, men ölet är illa balanserat och spritigt. Smak av nötkola, beska örter och Amaretto.

Men inget kan matcha Harboes T Röd-tonade katastrof. Smakar som geléhallon som lämnats kvar i stencileringsrummet.