På jakt efter kastanjepuré
Vissa fnyser föraktfullt åt burkmat, men det finns konserver värda att älska. I mitt skafferi trängs allt från kufiga sniglar till vardagsprosaiska bönor. Burkar jag inte kan leva utan. Men en burk jag verkar få lära mig leva utan är kastanjepurén. Jag älskar den nötiga, lite chokladiga smaken och jordiga aromen. Ja, jag förlåter till och med att den sötade varianten ofta är smaksatt med vanillin som jag har lite svårt för. Sötad kastanjepuré vänder jag gärna samman med löst vispad grädde och en gnutta fin konjak. Kanske en doft nymald kanel. Sen ringlar jag bitter, nästan osockrad chokladsås över och serverar espresso till. En murrigt vintrig och enkel dessert.
Jag hade tänkt göra en smarrig höstsoppa med svamp åt Sydis på osötad kastanjepuré. Men insåg till min förtret att det var nästan omöjligt att få tag på i Skåne. Har ni tips kanske? I sådana fall lägger jag ut soppreceptet här på bloggen. Annars vore det hemskt att fresta er.
