Nej, det handlar inte om att lämna tip/dricks. Det handlar om att dricka öl och tippa vad det är man fått i glaset.

För andra året arrangerar Ölsällskapet Malte en tipsrunda i Malmö, nu på lördag 5 juni. Principen är enkel: på tio olika krogar, som man får besöka i vilken ordning man vill, får man blindtesta en öl. Men vad är det för öl? På en talong finns tre alternativ, man kryssar för det man tror stämmer. Den som lämnar in sin talong före kl 20 är med i en utlottning.

Skolklasser där minst 85 procent av eleverna lovar att gå och rösta kan vinna en back öl.

Det händer inte var som helst, bara här.

Inwit är ett ålderdomligt engelskt ord för samvete. Det är också namnet på ett veteöl av flamländsk typ (en witbier, alltså) som förra året gav Peter Högström mästartiteln i SM i hembryggning. En omgång har nu bryggt av Oppigårds bryggeri och lanseras under början av sommaren. Under juni kommer ölet till Systembolaget, men redan nu finns det på fat på Bishops Arms i Malmö.

Det är … väldigt snällt. Ett sött öl som mindre än en witbier påminner mig om en pastöriserad tappning av Marston’s Pedigree. Väldigt mycket äpplen i smaken, i sällskap av vanilj (snarare pulver än vaniljstång), stjärnanis och citron.

Det blir fyra nya handpumpar i Malmö för riktig ale, cask ale, när Bishops senare i år sträcker ut sin andra arm och öppnar en andra bar i Malmö, på den norra sidan av Gustav Adolfs torg – fastigheten bredvid jugendkåken i korsningen mot Engelbrektsgatan. ”Bara fem minuter promenad från centralstationen längs Malmös centrala promenadstråk”, står det på hemsidan hos den hotellkedja som äger pubkedjan Bishops Arms.

Fem minuter? Nja, det förutsätter nog att man har lika bråttom som William S Burroughs. Hotellet/baren hamnar ganska exakt på den plats där författaren vände och lade benen på ryggen vid sitt enda besök i Malmö.

Det blir Pommey Brut Royal som blir den officiella bröllopschampagnen när Vickan och Danny knyter hymens band.
Nej, det är inte ett beslut efter upphandling. Det är pappa kungen C XVI G som fattat beslutet, enligt besked från Pommerys PR-byrå.
Man kan, om man gillar champagne, i princip bli republikan för mindre. Det finns massor av underbart bubbel att välja bland. Ändå fastnade majestätet för detta lite för söta bubbel som jag nätt och jämnt ger ger köpvärdet prisvärd och som Allt om Vin i sitt senaste nummer betecknar ”Ej prisvärd”.
Men, tja, allt är ju en smaksak så jag tänker inte ställa till med någon statskupp. Blir bara lite förvånad över att hundratals och åter hundratals bröllopsgäster inte fägnas bättre.

Min rapport från den stora festivalen i Köpenhamn förra helgen (publicerad med fler av Peter Frennessons bilder i papperstidningen i söndags) finns här.

En liten stump, den om Mikkellers jäst-experiment, fick inte plats. Men här kan jag förstås trycka in den:

Mikkellers jästgiveri

Genom att göra tio olika öl efter exakt samma recept, sånär som på valet av humlesort, har Köpenhamnsbryggaren Mikkeller tidigare försökt göra humlens inverkan tydlig. Mikkellers serie med tio single hop ales har blivit en succé.

Nu har han på liknande vis gått in för att göra jästens genomslag tydligt. I vad han kallar ”Yeast Experiment 1-5″ har han använt fem olika jäststammar för samma starka (åttaprocentiga) brygd. Perfekt för parallellprovning.

Resultatet? Det visade sig att pilsnern blev spretig, att den belgiska alen inte hade alls samma spets och harmoni som den utmärkta US Ale, samt att de jäststammar som används för en bayersk Hefe weizen precis som den som heter Brettanomyces – en jäst med läder- och tobakstoner, som finns i lambic och andra syrliga belgiska öl – att de hävdar sig och skapar magi även här.

Efter den stora danska ölfestivalen kommer en lille en: fyra dagar med öl från intressanta danska småbryggerier, på Green Lion Inn i Malmö. Start i morgon, måndagen den 17 maj.

Bland bryggerierna kan jag främst rekommendera Indslev, som har en bred repertoar – trots att alla deras öl är veteöl. Sort hvede och Hvede IPA är bägge sensationella.

Även Amager och Midtfyn lyckas med det mesta man tar sig för. Övriga bryggerier är fina Raasted, prisbelönta Hornbeer, Djævlebryg och Stensbogaard.

Strejken vid Carlsbergs bryggeri innebär att bryggerijätten inte kan leverera något nytt öl förrän tidigast i början av nästa vecka. Den sista leveransen gick i onsdags. ”Det kan nog bli torrlagt redan idag”, sa bryggeriets kommunikationsdirektör igår.

Vilket ypperligt tillfälle för åtminstone de större städernas krogbesökare att testa något annat. Danmark har ett hundratal bryggerier ( låt vara att de flesta är pyttesmå).

Flera krogar får förvisso leveranser enbart från Carlsberg, vilket ”mörkas” av att Carlsberg sedan några år har ett ganska fin ölportfölj med utländska märken. Så länge inte ölutkörarna strejkar så kan Carlsberg tillhandahålla öl från House of Beer, en importör som till 100% ägs av Carlsberg.

—–

TILLÄGG: Strejken fortsätter.

Per Kølster på Fuglebjerggaards gårdsbryggeri, norr om Köpenhamn, belönades i helgen med Årets Danske Ølpris. På gården odlar han både ekologisk humle och ekologiskt korn som sedan blir till malt. Ölen säljs på plats på gården.

Det där är förbjudet på vår sida Sundet, vilket är en bidragande orsak till att våra gårdsbryggerier är förre. Men i Skåne finns sedan förra året åtminstone ett, Stockekboda Gårdsbryggeri utanför Tomelilla. Just nu pågår en ölfestival på gården, den avslutas imorgon (fredag). På plats i morgon avgörs också Skånska Mästerskapen i hembryggd öl.

…och det är så förbenat kallt och gnälligt som det är denna maj – då spolar jag nubben.
Vägen går i stället till rom.
Jag blev riktigt upplivad igår när jag var på en romprovning på sommelierskolan Gustibus i Malmö och skärskådade sortimentet från destilleriet Trois Rivières på Martinique, ön med de sju destillerierna som enligt min uppfattning gör världens bästa rom (varför alla rättroende rompilgrimers väg bör gå dit för åtminstone en vallfart i livet): lite stramare med återhållen sötma och med god kryddighet och tydliga med aldrig överdrivna fattoner. Alltid med personlighet. De bästa märkena alltid agricole, gjorda på sockerrörssaft och inte melass.
Därför skall jag i afton förbanna kylan och låta ett glas rom teleportera mig till Karibien.
Givetvis blir det mörk, lagrad rom – vit eller gyllene (eller kryddad) hör hemma i bartenderns batteri men inte i mitt hem.
Nå, tilllbaka till provningen och jag börjar bakifrån med den Trois Rivières 1953 som i 57 år väntade på att jag skulle få sniffa, dofta, smaka – och spotta (fast det var svårt när hela mogenheten slog ut i full blom!) – och ha den kvar fortfarande efter tandborstningen: blyg honungslen sötma, en avrundning som riktigt gammal cognac men med ännu större mjukhet, torkade fikon, nysmulad virginiatobak… finns inte i Sverige; 1 200 euro är priset på hemsidan rhumdemartinique.com.
Däremot finns i beställningssortimentet (86244, 819 kr) Trois Rivières Fût Unique Single Cask. För den som gillar kvalitetsbourbon som t ex Knob Creek eller Woodford Reserve och söker vägen till rom kan denna rom vara inkörsporten: amerikansk ek, klara banan- och kokostoner, en nypa muscovadosocker och en behaglig ekig strävhet. The connection is evident: rommen har lagrats på ett gammalt bourbonfat.
Det blir en Angostura 1824 (73036, 575 kr) från Trinidad för mig i afton – den når också väldigt, väldigt långt – och jag tänker sedan inte komma med slippriga antydningar om lek och rom.