Lund – lite mer som Åmål
Jag skulle så gärna älska Lund. Jag har haft många fina kvällar och många fina dagar där – på mejerier, på krogar, i föreläsningssalar, på bibliotek, till och med i olympiska komplex. Staden är unik.
Men det var länge sedan jag åkte dit för att gå på krogen. Och de båda nytillskotten jag läser om i tidningen idag kommer inte att ändra något i rätt riktning.
Nu etablerar sig två av dessa trista, rikstäckande kedjor med anonyma barer i stan: dels O’Leary’s, dels Harry’s. Lund blir alltså lite mer som vilken mindre svensk stad som helst.
I dagsläget finns bara fyra ställen jag ens kan tänka mig att besöka: det karaktärsfulla Rauhrackel, den anrika Grand Hotels fina bar, Bishops Arms och till nöds Gloria’s – visserligen en sportbar, precis som nykomlingarna, men en sportbar med karaktär. Man kan sitta där och nästan glömma bort sporttemat.
Jag hoppas fortfarande på att någon ska fylla luckan efter Pub Vildanden – det finns ju ett sug i Lund efter ännu en kvalificerad ölbar.
TILLÄGG:
En läsare påminde mig om dels Brogatans filial på Lundia, dels om att Café Ariman – jag medger att jag inte varit där inne på snart 20 år – har hostat upp sig och bland mycket annat har öl från Mikkeller och Sigtuna.
