Mikkellers 19 olika single hop IPA finns från och med idag i Malmö. De serveras allihop på stans båda Bishops Arms.

Samt på Far i hatten och På besök.

Champagnedagen är en årligt och vårligt återkommande tilldragelse i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Krogfolk, sommelierer, vinjournalister och vinentusiaster frotterar sig med varandra och de importörer som visar upp det bubblande guld som de saluför. Och alla frapperades i år av fruktens fräsande friskhet.

I fjor var jag orolig för Champagnedagens framtid i Malmö. Ett minskande uppbåd av importörer mötte en gles publik. Samtidigt som det var gott om utställare/importörer och publik i Göteborg och framför allt Stockholm.

Igår, onsdag (13 april), kunde jag notera att i alla fall 15 importörer var med på Savoy i Malmö och, mest glädjande, att det var tjockt med besökare. Så tjockt att Pol Roger fick packa ihop en god stund innan dagen var slut. Vinet tog slut.

– Det blir säkert Champagnedag i Malmö nästa år också, förklarade arrangören Gunilla Colliander som anordnar de tre champagnedagarna tillsammans med champagneimportörerna.

De årgångslösa champagnerna är enligt min uppfattning friskare i år än i fjor. Delvis kan det bero på att det finns mera av gott vin från goda årgångar att blanda i cuvéerna som då, med större andel god frukt, inte behöver så mycket dosage. Men, fast detta är bara min gissning, kan det  också delvis vara så att den växande skaran av champagnekonsumenter har blivit kräsnare och torrhetskrävande. Då kan producenterna minska på dosagen.

Kul nykomling 1: Nystartade importfirman Belle Or som med de små producenterna Petit Le Brun & Fils och Chauvet i stallet tillhandahåller bland annat den trevliga rosén Chauvet Grand Rosé och den kraftfullt eleganta Petit Le Brun Blanc de Blancs Grand Cru Millésime 2005 på bställninggssortimentet för nyfikna champagneälskare i Skåne och bara i Skåne.

Kul nykomling 2: Champagnehuset Lenoble vars Lenoble 2002 Grand Cru Blanc de Blanc Brut vars klockrent ringande syror och klingande mineralitet i en bädd av bergamottonad blodapelsin strax drev mig till Bolagets beställningssajt.

Extremast: Egly-Ouriet Grand Cru Millésime 2000. Med långlagring – över sex år! –  på sin jäst kan denna utomordentligt kraftfulla och personliga champagne på mest pinot både ses som extremt ålderdomlig och extremt modern. Den som gillar vin jaune, sherry och champagne går i spinn. För här finns förutom hela goda champagnespektret också en lätt oxidation och rent av arrakstoner – ett vin som gör både står upp – och friskar upp! – efter exempelvis en amaronesession.

Bästa standardchampagnerna utan årgång: Deutz Classic, Bollinger Special Cuvée – och Taittinger vars Brut Réserve nog aldrig varit bättre. (Pol Roger och de Venoge oprovade).

Best in Show: Comtes de Champagne Rosé 2004, för unga Bollinger La Grande Année 2002, Amour de Deutz 2002 som kommer att vara helt grandios om tio, femton år. (Pol Rogers och de Venoges champagner dessvärre oprovade).

Den danska prestigebryggaren Mikkeller har skapat en ny pale ale enbart för den charmiga krogen På besök på Nobelvägen i Malmö. Det första glaset serveras på lördag kl 17.

Namnet? På besök pale ale, naturligtvis.

Bryggaren Mikkeller har redan tidigare experimenterat med sin single hop IPA. För ganska precis ett år sedan hade Mikkeller kommit upp i tio olika IPA, bryggda efter exakt samma recept med en viktig skillnad: valet av humle skilde dem åt.

Mikkeller dukade upp för ett par provningar i en bar i Köpenhamn dit allmänheten kunde köpa biljetter och jämföra de tio. Det kändes exklusivt, men det dröjde inte länge förrän nästan allihop spreds till barer i både Danmark och Skåne. Att kunna få tag i en Mikkeller Nelson Sauvin på Malmökrogar som Tempo, Nya Tröls, Bishops Arms och Green Lion har varit lyxig vardagsmat. Till och med Far i hatten har kunnat stoltsera med single hop IPA:s från Mikkeller.

Succé, med andra ord.

Och nu kommer ännu fler – åtminstone till Mikkellers egen bar på Vesterbro. Där erbjuds från lunch på lördag nitton olika single hop IPA. Och fjorton av dem är nya.

Denna gång krävs ingen föranmälan. Förutsättningarna är annorlunda. Antagligen blir det stökigare. Ölen säljs i 20 cl-glas, vilket är minst dubbelt så mycket mängd som krävs för en provning. Lyd därför bryggarens råd: ta med en kompis, gärna en som inte har bacillskräck.

——

TILLÄGG:

Redan nästa vecka finns de 19 till försäljning i barer på vår sida Sundet. På besök, Bishops på GA Torg och Far i hatten får allihop in samtliga nitton.

Ett förtydligande också: alla nitton är faktiskt nya. Sant är att det Mikkeller tidigare gjort single hop IPA med Cascade, Simcoe, Amarillo, Warrior och Nugget, men den här gången är förutsättningarna annorlunda. Samtliga nitton får lika stor mängd humle, till skillnad från förra gången då Mikkeller såg till att alla tio fick kryddades tills de mätte samma IBU (International Bitterness Units). Tack till Stefan Alexi för info.

Jag slank in för en öl, det blev två, på Charlie’s Bar i fredags kväll efter att ha varit i byen på jobb under eftermiddagen. På cask hade de öl från ett av mina absoluta favoritbryggerier, Crouch Vale i engelska Essex.

Crouch Vale gör en fantastisk bitter på 3,5% som heter Essex Boys, de gör en fin mild som heter Blackwater (3,7%) och de gör en premium ale – enklast beskriven som ett mellanting av  välhumlad best bitter och modern golden ale – under namnet Brewer’s Gold.

Men här fanns något jag aldrig förr stött på: Yakima Gold, 4,2%. Det visar sig vara ett säsongsöl, tillgängligt från bryggeriet sedan mars 2011 och antagligen inte så länge till.

Inriktningen påminner om Brewer’s Gold – ambitionen är att med ansenliga mängder humle göra ett friskt, ljust öl som kan tas i stora klunkar. Humlen ifråga är dock importerad, från Yakima som ligger i staten Washington. Jag tolkar hemsidan som att Yakima Gold är en förädling av Amarillohumlen, men jag är inte säker. Någon som vet bättre?

Gott var det i alla fall: en frisk vår-ale som får sin blommighet och lätta citruston och egentligen hela karaktär från humlen, men som ändå inte är ensidig eller extrem. Humlen bäddas in fint av malt och fräschören förstärks av jästen i ett opastöriserat och perfekt hanterat öl.

Så där står jag på Skandinaviens bästa engelska pub, och allt är så perfekt att det påminner mig om the real thing på Londons bästa pubar – med följden att jag obönhörligen längtar bort. Till Wenlock Arms eller Royal Oak eller The White Horse. Där gräset är ännu en liten liten nyans grönare.

Så otacksam man kan vara.

Glad påsk kommer på beställning i år. Jämtlands påsköl har i år inte tagits upp i Systembolagets ordinarie sortiment, enbart i beställningssortimentet. Visserligen har jag inte provat årets brygd, men det brukar vara väldigt gott.

Förvisso måste man beställa femton halvlitersöl. Det är mycket öl, men åtminstone påskfredagen är lång.

Annars, då?

Tack, bra. Mikkeller Green Easter Ale IPA visar sig nämligen vara exakt samma öl som normalt sett marknadsförs som Mikkeller Green Gold, det vill säga en väldigt fin IPA med massor av det gröna guldet (ja, humle). Fast vad den har på påskbordet att göra är jag inte helt säker på.