Nu är det rökt i Sverige med
I äldre tider hände det lätt att alla möjliga sorters öl blev både sura och rökta, men det var inget bryggaren i allmänhet eftersträvade. Det var rent misstag. Men vissa öltyper, raffinerade på sitt eget vis, vinner på att vara just sura eller rökta.
I tyska Bamberg har man, trots de modernare metoder som står till buds, hållit fast vid metoden att torka malten över bokved. Resultatet blir ett öl inpyrt med rök. Det påminner om charkuterier — oftast korv, ibland skinka. Eller rökt ost, för den delen — en ofta bortglömd delikatess. Eller lägenhetsbrand, som för den delen också brukar ha med glömska att göra.
Rökt öl har, liksom flertalet regionala specialiteter, fått en global renässans de senaste åren. Men alltför ofta är det de brittiska varianter som imiteras, inte minst i Skandinavien. Detta innebär att man torkat malten över torv istället för över ved, vilket poängterar släktskapet med en annan maltdryck: den skotska whiskyn. Att flera bryggare dessutom fallit för idén att låta ölet mogna på ekfat, gärna ett som tidigare använts för whisky, stärker den tendensen.
Själv föredrar jag alla gånger Rauchbier (men med detta sagt: Nils Oscar producerar en utsökt rökporter), och allra bäst blir det i det kompromisslösa bryggeriet Aecht Schlenkerlas olika tappningar.
Därför är det väldigt kul att Galatea/TT låtit bryggaren Jessica Heydrich tillverka svensk rauchbier, som getts prestigeetiketten St Erik. Rökölet heter Rauköl — eftersom malten torkats över björkved från Gotland — och finns fram till mitten av november på Systembolaget.
Jag gillar ölet, som har alla rätta karakteristika, men uppskattar doften mer än smaken som drar åt det kompromissbenäget honungssöta. Men ge det en chans, St Eriks Rauköl är en bra inkörsport till denna lite svårtillgängliga öltyp.
