Kommentarer till Surt, sa semesterfiraren

Av: Anonym

Anonym — Sat, 07 Jul 2012 15:38:00 +0000

Sir Taste A Lot har jag inte provat. Men din karakteristik (”eftersmaken badar i metall”) låter trovärdig. Brutal Brewing har aldrig imponerat.

Av: Anonym

Anonym — Sat, 07 Jul 2012 11:18:00 +0000

Aha, du har varit där!
Jag är enormt förtjust i den 10-gradiga ljusa. Så fyllig den är för sin blygsamma alkoholstyrka. Och smakrik. Jag brukar dricka den på bryggeriets krog i stadsdelen Zizkov i Prag, på gatan Husitska. Men detta var första gången på plats i Chyne.
Jag kom dit med en kompis. Vi började på den enkla gårdsserveringen, där vi åt en lite stabbig lunch. Så småningom gick vi in i själva restaurangen. Då mångdubblades antalet rätter på menyn (kanske nivån på maten var lika hög som på krogen inne i Prag? Där har jag aldrig ätit något som inte varit ypperligt i sin genre). Även priset höjdes: från 23 Kc för en halvliter öl till 40 Kc. Men äsch, 14 spänn står man väl ut med att punga ut …
Hela restauranglokalen var inpyrd i maltdoft, eftersom bryggaren var mitt uppe i koket. Jag kände mig med andra ord som hemma omedelbart.
Den 10-gradiga ljusa är lite ojämn i kvalitet. Ute på gården upplevde jag en lite för skarp jästdoft, men inne på krogen var den helt utan anmärkningar. Jag var också väldigt förtjust i den 14°íga svarta: en torr lager, som jag aldrig druckit för. Stark prägel av mörk bitter choklad. Jag gillar också den vanliga ”halvmörka” 12:an, som är rätt mycket sötare och snarare påminner om nescafé. Men den har jag druckit förr.
Vad jag inte gillade särskilt mycket var deras öl med ingefära, den var ur balans. Men idén är god, och jag har druckit fina öl med ingefära på tjeckiska småbryggerier förr. Dels på Pegas i Brno (för mer än tio år sedan; de har upphört med sina tillfälliga specialöl), dels på St Moritz i Olomouc (i april i år).

Av: Anonym

Anonym — Sat, 07 Jul 2012 11:07:00 +0000

Numera finns en rad brittiska kvalitetsmärken för ale i livsmedelshyllorna på Ica och Konsum etc. Hobgoblin och Bishops Finger är ett par exempel.
Det finns hur som helst ett par problem med dem.
För det första:
Det är enbart de folköl som når max 2,8 volymprocent som är fria från alkoholskatt. Alla övriga — dessa mellan 2,8 och 3,5 — beskattas sedan 1997 lika hårt som starkölen på Systemet. De är alltså väldigt dyra, särskilt om man räknar in att smakupplevelsen är rätt mycket mindre än premiumprodukterna på Systemet (som i vissa fall inte är väldigt mycket starkare)
För det andra:
De ale som säljs som folköl är i nästan samtliga fall pastöriserade. Pastöriseringen dödar/skyddar ölet. Den främsta skillnaden mellan en cask ale-variant av en engelsk bitter på en bra engelsk pub och det som buteljeras för svenska marknaden är inte alkoholmängden (den sänks kanske enbart från 3,7 till 3,5), det är pastöriseringen. För inhemskt bruk höjer de brittiska bryggarna alkoholstyrkan så snart man pastöriserar, för att kompensera för det bortfall av smak och komplexitet och liv som pastöriseringen innebär. Därför är, exempelvis, en butelj- eller vanlig fatversion (keg) av Fuller’s London Pride (4,7) en bit starkare än den London Pride som tappas upp ur cask (4,1).
London Prides lillebror Chiswick Bitter, som ligger på 3,5 volymprocent, har nyligen introducerats på Ica. Jag utgår från att det är den pastöriserade varianten, men den har bara nått mig ryktesvägen – inte strupvägen. Någon som vet?

Men engelskt pub- och vardagsöl är inte bara Bitter. Jag är nästan lika förtjust i den nästan utdöda genre som heter Mild, och som sedan några år är på väg tillbaka.
Mild är traditionellt sett de engelska bryggeriernas mörka och söta komplement. Krogar som bara hade två pumpar brukade ha ”the bitter one” (pale ale) i den ena och ”the mild one” i den andra.
De intressantaste Mild ale har en alkoholstyrka mellan 3,0 och 3,5. De har blivit allt lättare att hitta i London. Ibland ser man dem även på krogen i Malmö. Men nöj er bara med de engelska brygderna, svenska tolkningar är nästan alltid misstolkningar som är på tok för starka och snarare borde kallas Brown Ale.

Men av samma anledning som en Riktig Bitter sällan hittar hit i buteljerad form är det svårt att tänka sig att Mild ales skulle dyka upp i svenska livsmedelsbutiker. De ska vara opastöriserade, annars skulle de antagligen bara smaka maltdricka. Enbart sött och lite bränt.

—
Är läget alltså hopplöst? Inte alls!
Dugges i Göteborg gör en alldeles utmärkt folköl à 2,8 volymprocent som kallas Dugges Brandmästare/Andréns Törstsläckare. En besk, men förvånansvärt välbalanserad ale som är så god att jag ibland beställer den på Far i hatten i Malmö, trots att den betingar ett pris som närmar sig starkölen. För att hitta den i livsmedelsbutiken ska man bo nära Göteborg.
Sigtuna Brygghus gör på liknande vis en ypperlig folköl, under namnet Doktorns Pale Ale. Men i Malmöregionen hittar du den bara på krogen (om ens det).
Däremot bryggs en underbar lättöl, en besk ale också den, på Malmö Opera Grill. Namnet är Sopranen. Men den säljs förstås enbart där.

Bland mer lättillgängliga folköl gillar jag skotska Brewdogs Trashy Blonde. Opastöriserad även i folkölsversion! Ligger å 3,4%; jag dricker denna hellre än den lite starkare Systemetvarianten (4,1%). Du hittar den både på Coop och Hemköp.
Och så gillar jag två tjecker: den opastöriserade Bernard (Malmborgs i Malmö) och den pastöriserade klassikern Pilsner Urquell. Bland svenska folköl uppskattar jag Spendrups Gold och Kaltenbergs pils (som licensbryggs av Krönleins i Halmstad).

Av: Fredrik Broberg

Fredrik Broberg — Sat, 07 Jul 2012 00:11:00 +0000

Visst är det en trevlig ölstil!? Den ploppar upp mer och mer och jag tror vi får se fler varianter från de svenska mikrobryggerierna snart. Stillwater gör en riktigt snygg version. Och självfallet finns det bra folköl, indianstreamrepublic! Dugges Brandmästaren och Jämtlands Steam är två exempel, och så tycker jag faktiskt Brutal Brewings/Spendrups Sir Taste A lot (skitfånigt namn, jag vet) är bra som kall törstsläckare, trots att eftersmaken badar i metall.

Av: Anonym

Anonym — Fri, 06 Jul 2012 20:59:00 +0000

Smakat berliner weisse både med myskmadra och hallon och tycker den är fantastisk! tyvärr fick jag ingen ohne schuss min tyska är obefintlig och vad gör man inte som ölfantast för att åtminstone få smaka på himmelen för fy fan vad gott! Trots syran (och den insmickrande sötman på grund av sirapen). Jag hoppas, hoppas jag hinner till Malmö innan den försvinner från brygghuset. Cynisk som jag är tror jag inte det är någon idé för våra livsmedelsaffärer, det här smakar ju något och det är ju sällan ”bra”.
David

Av: Anonym

Anonym — Fri, 06 Jul 2012 18:03:00 +0000

Jag har inte hört talas om denna ölsorten innan, rent spontant tänker jag att det vore en perfekt ölsort för något bryggeri att börja sälja i dagligvaruhandeln, med tanke på den låga procentsatsen. De flesta folkölen är ju försvagade/sämre versioner av det starkare originalet, så det hade varit trevligt med en svag öl som är svag helt ”naturligt” eller vad man ska säga.

Vilket ger mig en idé till en bloggpost jag hade uppskattat – folköl som är goda på riktigt? Finns det några?

Av: Stefan

Stefan — Fri, 06 Jul 2012 16:27:00 +0000

Bra tips! Skulle vara kul att läsa om ditt besök på pivovar chyne!
De gör ju fantastisk öl, inte minst den ljusa 10-gradiga som endast är 3% alkoholstyrka men smakar massor