Stockholm Beer Festival: hela listan
Hela listan är här nu, med vinnarna från Stockholm Beer & Whisky Festival. Den kan nästan matcha den amerikanska Grammygalan (”pris för bäst bryggda kaffe av collegeutbildad ljudtekniker, vid session för adult contemporary västkusthiphop med kvartett med blandad genussammansättning”).
Jag räknar till 37 ölkategorier.
Anmärkningsvärt: Omnipollo Nebuchadnezzar vann visserligen priset som bästa öl, alla kategorier (vilket jag skrev om här), men fatversionen av samma öl fick stryk i klassen ”Ale modern stil 6% och över”. Vann där gjorde Iginis et Flamma, ett samarbete mellan den stockholmska krogkedjan Monk och belgiska de Struise.
Anmärkningsvärt är hur många medaljer som gick till Monk. Jag måste ha missat något, så fantastisk är väl inte deras Svea till exempel?
Tjeckienvännen i mig får ont i hjärtat när han läser att Staropramen får silver i kategorin ”Ljus lager välhumlad max 5,9%. I min värld har Staropramen passerat sitt bästföre-datum. För sisådär femton år sedan.
Rodenbach fick två guld: Grand Cru i kategorin Ale belgisk stil över 6%, medan den svagare med kortare trätid vann i kategorin 4,8%-5,9%. Välförtjänt båda. Framför allt den sista, i den kategorin var Rodenbach den enda tävlande.
Kul att Ayinger vann den bayerska veteölsklassen.
Lika roligt att Bon Oude Geuze vann i klassen ”Övriga öl”. Och att Williams Brothers fick brons i samma kategori för sin öl med ingefära.
Roligt att flera danskar fått flera utmärkelser. Mikkeller, visst, men också flera från To øl, Beer Here och Stronzo.
Old Rasputin, världens bästa Imperial Stout. Även detta år.
Är Brooklyns Monster Ale verkligen en ale av ”brittisk typ”? Tja, den är mer brittisk än belgisk. Och för all del: jag vill inte propagera för ännu fler kategorier.
För övrigt inser jag att jag snarast måste ta mig till Stockholm eller Göteborg för att prova Oppigårds Coast to Coast. Flaskvarianten fick guld i kategorin ”Ale max 4,7%”, fatölsversionen fick silver i sin kategori.
