Att brygga alkoholsvagt, smakrikt och gott är svårt. Många brittiska bryggare bemästrar konsten – det finns gott om fina bitter med en alkoholstyrka runt 3,7%.

Danska Fur försöker brygga en bitter som är ännu svagare. Vällovligt, men inte särskilt lyckat får man säga om Fur Frokost Bitter Ale på 2,8. Denna kopparfärgade söta dryck med smak av lönnsirap vill jag inte prova igen.

Däremot fick jag på festivalen prova en lyckad bitter som rest bra mycket längre än de brittiska stiloriginalen. Sydafrikanska Ordinary Bitter, från Bierwerk, bryggd med en regional humlesort som heter Southern Promise, visade sig vara en frisk, bärnstensfärgad tolkning med mycket citron i doften och med en aning aprikos i munnen. Läckert.

En helt annan typ av svag-öl är Berliner Weisse: syrligt, ofta på gränsen till surt. Grassroots Brewing gör en ganska fin tolkning. Mycket lime, och med det rätta inslaget av mjölksyrebakterier men inte surt på något jobbigt vis. Men jag saknade det bubbligt mousserande.

Hornbeer försöker också på sig en syrlig tradition, i linje med flamländska röd/bruna suröl. Sourhorn har en tilltalande doft, men den söta smaken var en stor besvikelse. Mer dadlar än läder.

Brian Hunt är bryggaren och humleodlaren bakom Moonlight Brewery i Kalifornien. Men på plats i Köpenhamn säljer han ett par öl helt utan humle.

Ett av dem heter Working for tips. Det är ett maltigt mörkt öl med inslag av choklad och pulverkaffe. Istället för humle har han använt sig av skott från traktens stora Redwood-träd. Det funkar fint, ger verkligen lite grann av den träsmak som känns igen från Skovlysts olika öl (Bøgebryg, framför allt – på svenska blir det bokbrygd, för dig som tänkte annorlunda – men också Birkebryg), men man saknar förstås det bittra motståndet mot maltsötman som humle är så bra på.
Men samma bryggares Two weeks notice har jag enbart goda ord för att beskriva. Här finns den harmoni som är så ovanlig i humlefria öl. Detta är ett bedårande sommaröl med härlig doft av salvia, som i munnen får sällskap av nyhyvlat trä. Eller sågspån, om ni vill.

Denna ale har han kryddat med tre olika örter. Gråbo och salvia är två av dem, den tredje uppfattade jag dessvärre inte.

Läs mer om Brian Hunt här.

Jag är på Köpenhamns ölfestival främst för att kolla in det överraskande stora utbud av saison på plats (läs bakgrund här). Jag har hunnit prova de flesta.

Bäst hittills är den som heter Kolval och som bryggs av människorna bakom amerikanska Grassroots Brewing hos Fanø bryghus. Redan första inandningen fick mig att tänka ”Orval!”, som ju inte alls är en saison men som är en särpräglad ale från ett av trappistbryggerierna. Till skillnad från andra trappister har den ordentlig beska, men framför allt får den sin fräschör (eller odör, det är verkligen en smaksak) från de jästsvampar som heter brettanomycer och som ibland beskrivs som ”hästfilt”. De flesta bryggare skyr brettanomycerna som pesten, men i rätt sammanhang – lambic, gueuze, Orval, saison – är det helt rätt.

Kolval är verkligen, läser jag, inspirerad av Orval; en klokare ölprovare än jag hade ju fattat det av enbart namnet. Det skummar rejält, är grumligt men gulaktigt och har all den rätta karakteristiken från en riktigt bra saison. Det vill säga fruktigt robust, jästtonad, örtigt frisk, präglad också av pepparaktig humle (liksom eukalyptus) och så småningom osedvanligt besk i en lång eftersmak.

Kissmeyer gör en saison som tar fasta på pepparn och det blommiga, och förstärker det verkligen genom att tillsätta såväl grönpeppar (det märks, men det slår inte över) som ”torkade blommor” (vilka framgår inte. Hoppas bara att de inte legat bakom glas alltför länge). Witter saison du fleur är namnet.

Jag kan också rekommendera den starka saison (7,5%) som Stillwater gjort i samarbete med Mikkeller. Den heter Two gypsies our side. Fruktig och kryddig (marmeladgodis och ingefära) och bra efterbeska. På egen hand gör Stillwater en saison som heter Cellar door som smakar brettanomycer och hibiskus-tabletter.

Evil Twin gör den mest humlepräglade av saison på plats. Blommig i doften. Kakor i munnen. Och så lite brett/ekfat på det. Inte heller dumt.

Efter detta var det intressant att återstifta bekantskapen med ett av originalen, Saison Dupont från Belgien, i en torrhumlad tappning. Trots torrhumlingen är denna syrligare än de flesta andra. Mycket frisk, med inslag av söta apelsiner.

Crooked Moon, en dansk kontraktsbryggare (bryggare utan eget bryggeri, helt enkelt) som etablerades för lite mer än ett år sedan, står för årets bästa reklamslogan inne på Köpenhamns ölfestival:

Crooked Moon. Probably the biggest brewery in Denmark.

Det är givetvis en passning till bryggerijätten Carlsberg som i flera år helt skamlöst använt sin slogan ”Carlsberg. Probably the best beer in the world.”

Den ena lögnen är lika uppenbar som den andra. Men Crooked Moons är roligare.

Från Crooked Moon hade jag siktat in mig på att prova Wagner’s Kölsch, men det koket misslyckades uppenbarligen. Ölet finns inte här. Istället fick jag hålla till godo med en Kölsch från en av de hembryggare som samsas om en monter. Det var en grumlig sörja med helt fel färg – koppar, närmast – som smakade mjölkchoklad.

I gengäld provade jag Crooked Moons Lawnmower, en välhumlad (amerikanskt, definitivt, kan ha varit chinook-humle) lager som var riktigt grapefrukt–frisk/besk. Fin. Nästan lika gott som samma bryggeris True Rebel, en ale. Bägge dessa ligger på 5,2% och ger mycket smak per promille.

Premiären hade redan skjutits fram en gång. Frågan var nu om Mikkeller Bar skulle hinna öppna den 5 maj, dagen före Ølfestivalen på det gamla Carlsbergsområdet. Renoveringen av lokalerna verkade dra över tiden.

Men, jodå: det blir verkligen premiär idag, kl 17. Den första timmen finns inget till salu, däremot delar baren ut smakprover av sina båda nya husöl: Vesterbro Pilsner och Vesterbro Wit. En eller halvannan timme senare kan man börja köa för att köpa endera av femton öl från hanarna. Flera nyheter, uppger bryggaren.

Frågan är om deras nya Mikkeller 10, en blandning av deras tio olika Single Hop IPA, är en av dem. Om inte annat bör den finnas i Mikkellers monter på ölmässan – där ska de erbjuda 22 olika öl.