Annons:
Danska bryggerier På tungan 12 maj 2012

Copenhagen Beer Celebration

Jag var på Copenhagen Beer Celebration igår, den nya uppstickaren bland ölfestivaler. Initiativtagare är Mikkeller, den hippa Köpenhamnsbryggaren, som bjudit in liktänkande hantverksbryggare från både Danmark och resten av världen (Belgien, Nederländerna, England, USA, Kanada, Norge, Japan).

Kaxigt nog äger CBC rum samma helg som den större, mer etablerade och i vissa avseenden mer gammalmodiga festival som Danske Ølentusiaster arrangerar i andra änden av stan. Vem som vinner på det vet jag inte. Den som förlorar är den äldre festivalen, som tappar prestige. I förlängningen kan mycket väl ölvännerna bli drabbade, om några av de bästa och mest spännande bryggarna håller sig på sin kant. Det finns förstås en risk att den gamla festivalen stagnerar och alltmer går in för det kommersiellt säkra.

Beer Celebration å sin sida har blivit en ren … celebration. Jag har inte ett ont ord att säga om evenemanget som sådant. Inte mer än att det fanns på tok för små möjligheter att tömma och skölja ur sitt glas. Lite hinkar inne i utställningshallen nästa år, kanske?

Beer Celebration tar bara in 1000 besökare per dag, och biljetterna tog slut redan i december. Detta gör det kanske mindre meningsfullt för mig att här tipsa om festivalens bästa öl. Vad som definitivt gör dylika tips poänglösa är att flertalet av ölen byts ut över natten; bryggarna är desamma idag som igår, de flesta brygderna är det inte.

Men inriktningen är ungefär densamma: experimentlystna, men överlag kvalitetssäkra säljer 10 cl-smakprov av några av sina bästa eller mest udda öl. Trenden går mot jäst-präglade öl — mycket vildjäst, flera enastående suröl men också en uppsjö av saison — vilket jag tycker är väldigt roligt efter de senaste årens humlebonanza. Visst finns det gott om IPA med amerikanska humlesorter, men tendensen att slösa med humle är inte allenarådande.

Även blandkulturen har sansats; det är som om alltfler framåttänkande bryggare insett att det där med att blanda svårförenliga traditioner ofta blir roligare på papperet än i glaset. Att 1+1+1 inte nödvändigtvis blir mer än 1.

Så, här är mina tio favoriter från gårdagen:

A Beer Called Horse (Xbeerment). Den är nästan vad den heter – ett experimentellt öl som av doften att döma hör hemma i stallet. Mer korrekt: det är en lambic, det vill säga en vildjäst oblandad öl av belgisk typ som fått sin karaktär av den jästsvamp som heter brettanomyces. Normalt sett blandar man gammal och ung lambic, för att skapa en gueuze (eller så tillsätter man bär), men detta är öl som lagrats på träfat i två år. Alkoholstyrkan är 5,6%

Denna orangefärgade lambic är väldigt torr, med en syrlighet som ändå har en bärig ton som hindrar den från att vara rätt och slätt sur. Mer rabarber än gröna äpplen. Rönnbär? Jovars, men inte aceton. Detta är en på alla vis behaglig lambic som inte är fullt så stalledrängig som namnet ger sken av. Visst får man en komplicerande ton av fuktig yllefilt, men den är åtminstone ren.

Tyvärr fick jag inte chansen att testa De Struises vildjästa Dirty Horse, den tog slut. Men ett nytt fat ska öppnas under dagen.

Fanø Oyster Stout. En äkta ostronstout, det hör inte till vanligheterna. Bryggaren berättade att de brukar hämta ostron vid en brygga på ön. Ostronstout är en irländsk tradition, och Fanøs alkoholsvaga tolkning (3,7%) kan mäta sig med de bästa. Ostronen känns knappt alls i doften, men ger ett fint inslag av hav i smaken. Annars är det mycket av mörk choklad. En torr stout, med ett litet sting som av mint och en liten aning sälta.

Dos Costas Deste Cedar Wood (Cigar City) Kanske dagens stora sensation, en saison à 9,0% som lagrats i ett fat av cederträ. Doften av träslöjd slår emot en redan när glaset är halvannan decimeter från näsan, doften av pepparaktigt trä. I munnen tar den saison-typiska syrligheten för ett ögonblick över, sedan återvänder träet och den lite jordiga karaktären. Det finns en liten fläderblommighet också i alltsammans. Ett fantastiskt öl, komplext utan att vara sensationslystet.

Under dagen hade samma amerikanska bryggeri serverat saison som lagrats på fat av grapefruktträ. Missade, tyvärr.

Farmhouse Cabinet serverade en saisonlik ”farmhouse ale” à 6,5% som kallades Heart and Soul. Det kändes fantastiskt att gå fram och beställa ”some heart and soul, please”, och ännu bättre att faktiskt smaka den. Kryddad med kamomill var detta en ordentligt skummande och grumlig ale. Jordig, funky, med en blommighet som kommer lika mycket från humlen som från kamomillen.

Aku Aku (Nøgne Ø) är en Lemongrass Ale på 5,5%. Fruktsötma och beska i fin balans. Citrongräset kommer som i ett bakhåll och blir bit för bit alltmer påtaglig. Ett friskt och gott öl att ta i stora klunkar.

Raid Beer (To Øl ) En öl på 5,2% som lanseras som en ”hoppy pilsner”. Amarillo och Nelson Sauvin i koket; torrhumlad med Citra och Simcoe. Mängder av karaktärsdanande humle, utan att det ballar ur. Lite humle-hartsigt/klibbigt, men det är bara trevligt.

De Struise Svea IPA Ingen sensastion, för all del, men det är kul att det en belgisk bryggare framställer en India Pale Ale för Monks Café i Stockholm, med Stockholmens stadsvapen på etiketten och allt … och har mage att ta det till Köpenhamn. En något lite mörkare IPA, med dragning åt mandariner och toast snarare än den skarpa grapefrukt vi förväntar av genren.

Min favorit från De Struise Brouwers var istället den åttaprocentiga XX Saaz Triple, som är vad den heter: en belgisk tripel, elegant och örtig, som fått sig en rejäl omgång av xx-mycket tjeckisk saazhumle. En utsökt hybrid; kanske lite för söt för en del av er, men det är en fruktig sötma. Kanske lite drag av humlekryddade kolakakor?

Brasserie Dieu de Ciel, från Kanada, hade två väldigt fina och särpräglade öl. Dels Caserne 30, som var en fin tolkning av en av mina favoritgenrer: rauch-weizen. Dels Isseki Nicho, som är det bästa utförande jag stött på av en annan hybridtyp: mörk saison. ”Imperial dark saison”, för att ta bryggeriets fullständiga beskrivning. Jag uppfattade denna drygt nioprocentiga dryck som en lyckad blandning av amerikansk Imperial stout och saison. Mörk, maltig, småklibbig, men med en belgisk jäst-twist. Tydligen var detta fatpremiär; receptet har förädlats under två år och tappats på flaska då och då, men aldrig lanserats på allvar.

Dags för dessert? Amerikanska Westbrook serverade en Mexican Coffee Cake à 10,5%. Kraftigt öl, som Kärleksmums med enormt mycket kaffe. Inte det senaste eller nya svarta, kanske — snarare sååååååå 2009 — men väldigt gott. Mycket malt, mycket choklad, lite klibbigt.

Danska bryggerier På tungan 3 maj 2012

Dansk festivalkrock

Samma helg som konsumentföreningen Danske Ølentusiaster arrangerar sin ärevördiga festival lockar den hippa bryggaren Mikkeller med Beer Celebration, en två dagar lång festival där 24 intressanta bryggare från Danmark och utlandet är representerade. Fredag-lördag 10-11 maj är det dags. Ølentusiasternas festival i Carlsbergs övergivna bryggerilokaler äger rum 9-11 maj.

Svårt att välja? Inte om ni inte redan har biljett till Beer Celebration; dessa såldes ut redan i december.

Ett par bryggerier — Crooked Moon, norska Nøgne Ø — finns på bägge festivalerna. Beer Celebration är ensam om öl från bland andra Cigar City, Brouwerij de Molen, Stillwater, Evil Twin, To øl, De Struise, Three Floyds och Xbeeriment, men en del av dessa kommer att finnas tillgängliga för en sorts efter-festival på Mikkeller Bar på Vesterbro.

Beer Celebration är den nischade festivalen med det djärvare utbudet, men avfärda för allt i världen inte Ølentusiasternas festival som en enkel mainstreamtillställning. Bland runt 60 representerade bryggerier finns en lång rad kvalitetsbryggare med spännande idéer. Beer Here, Hornbeer, Det lille bryggeri, Stronzo, Djævlebryg, Indslev, Dagmar … alla finns där.

Danska bryggerier På tungan 25 november 2010

Danska bryggeri-skojare?

Var brygger egentligen de danska ”småbryggarna” sina öl? I ”lågprisländer som Polen och Sverige”? Eller i u-landet Norge?

TT har gjort en kort, förvillande text utifrån en mer genomarbetad och intressant men delvis missvisande text som danska tidningen Politiken publicerat.

Vinkeln är denna: danska småbryggerier, med gott och renommé och vett att ta betalt, är vilseledande i sin marknadsföring. De slår mynt av konsumenternas vurm för det närproducerade och småskaliga. I verkligheten bryggs en del av de danska mikrobryggeriernas öl annorstädes. Exempelvis i Polen och på Harboes stora anläggning.

En del av detta är nyheter för mig.

•Mest anmärkningvärt är att Skovlyst, ett kafé i skogen som sedan mitten av 00-talet brygger och serverar eget öl, alltså brygger stora delar av sin produktion i Polen. Men jag borde inte vara förvånad. På senare tid har bryggeriet flyttat fram sina positioner, sedan ett år tillbaka är ölen väldigt synliga i barer i Köpenhamn. På flaskorna uppges att ölet tillverkats ”i EU”.

•Det svenska exemplet är Brøckhouse. Denna pionjär bland danska mikrobryggerier gick i konkurs våren 2009. Oväntat började varunamnet dyka upp i både svenska och danska barer knappt ett år senare. Förklaringen är att varunamnet köpts av Åbro, som brygger enligt nya recept men med det lånade namnet. Till Danmark kommer ölen via importören Premium Beer Imports försorg.

En bluff, alltså? Nja. Inte konstigare än att Spendrups tagit upp namnet Mariestad, som är en gammal bryggeriort där det inte bryggts öl på decennier. Eller att Carlsberg Sverige säljer öl med Eriksberg på etiketterna. Eller att Galatea använder namnet St Erik, efter ett nedlagt bryggeri på Kungsholmen. Men visst, det borde ju stå på etiketterna att det är tillverkat i Sverige. Och Åbros produktbeskrivningar är onödigt mystifierande.

•Att Raasted brygger en tredjedel av sitt julöl i Belgien, för att möta efterfrågan, är lite intressant. Kul att intresset är stort.

•Liksom att De 5 gaarde – fem herrgårdar, varav prins Joachims Schackenborg är en, som marknadsför sina produkter som framställda enligt ”goda traditionella driftsformer” – låter brygga sitt öl hos giganten Harboe. Men detta redovisas öppet på företagets hemsida (bläddra fram till sidan 26) och i den verksamhetsfilosofi som inleder den långa texten på hemsidan skrivs att ”råvarerna avles på gårdene, men selve forarbejdningen overlades til udvalgte eksperter”.

Jag finner inget särskilt komprometterande i att De 5 gaarde använder just Harboes anläggning för att brygga ölet, även om Politiken gör en poäng av att Harboe för egen del brygger ”discountøl”. Nej, men så bra om det därutöver  i lugn och ro bryggs mindre mängder av gott öl gjort på högklassiga råvaror i den där anläggningen. På liknande vis som de första årens prestigefyllda Samuel Adams-öl bryggdes i Anheuser-Buschs bryggerier (där normalt sett Miller och Budweiser produceras).

•Men på allvar ute och cyklar är Politiken när de gör ett nummer av att ”bryggeriet Mikkeller” tillverkar öl i Norge och Belgien. Mikkeller är inget bryggeri, och har aldrig presenterat sig som ett. Mikkeller är en bryggare som kontraktsbrygger lite varstans i världen. Ofta i samarbete med andra småbryggare. Det är deras själva idé. Och Norge är knappast ett lågprisland. De brygger inte i Norge, Belgien eller USA för att de är snåla.


Danska bryggerier På tungan 27 juni 2010

Sommarens lätta smaksensationer

Prefixet sommar- brukade signalera osedvanligt smaksvaga blasköl från våra mest kända sockervattenleverantörer. Det finns tecken på att det där håller på att bli historia, lika otidsenligt som sommarens buskislustspel.

Allt fler bryggare tycks intressera sig för sommaröl som är tunna till kropp och alkoholstyrka utan att de för den sakens skulle har tunna smakprofiler. Glöm vattniga men lömskt normalstarka starköl med råfrukt och minimal mängd humle (Corona, Sol, amerikanska Budweiser, Tuborg grøn), välkomna istället de omsorgsfullt bryggda ölen med slösaktiga mängder dyr kvalitetshumle och med den lagringstid som krävs för att drycken ska komma till sin rätt.

Just nu gläds jag särskilt åt Mikkellers välhumlade Drinkin the Sun, en sällsynt lyckad veteöl av amerikansk typ – humlad med Amarillo. Alkoholstyrkan ligger under fyra procent. Den brukar kunna hittas på Mikkellers egen bar i Köpenhamn (om än inte idag), liksom på Plan B.

På samma nivå – 3,9 volymprocent – finns den opastöristerade cask-varianten av Fuller’s Summer Ale, som förra veckan fanns på Bishops Arms i Malmö. En ny cask, den sista, kopplas in den här veckan. Denna är inte alls lika humleintensiv som Mikkellers öl, utan har en fin balans mellan humle och malt (som drar åt både valnöt och vanilj).

Amager Bryghus gör en finfin 3,5-procentig steam beer som man kallar Summer Fusion. En kombination, som alla steam beers, av industriepokens lager och ale; jästen är egentligen avpassad för lageröl, men ölet bryggs på höga temperaturer som ”egentligen” bara duger för ale. Amager Summer Fusion – som finns på fat på Bishops i Malmö och, närmare hemmaplan, på Ørsted Ølbar i Köpenhamn – har tacksamt nog mycket av tysk maltkaraktär, och känns verkligen som ett transatlantiskt möte (lite närmare Düsseldorf än Fisherman’s Dwarf).

Lika glädjande, även om det inte är fullt lika somrigt, är det sena genomslaget för Englands Mild ale-renässans. Mild ale är det gamla nordengelska arbetarölet, mörkt och maltigt, som traditionellt sett var alternativet till pubens bitter ale, och som de senaste fyra-fem åren börjat dyka upp på de bästa pubarna i London. Ölet är sällan starkare än 3,7%, ibland så svagt som 3, 0% – perfekt för dessa dagar då man vill sitta länge och dricka många öl. Låt vara att det inte har den där sommarfräscha karaktären, men den låga styrkan tycker jag ändå är ett bra argument för en pint av just detta öl under lata sommardagar på de Malmöpubar som serverar ölet: Green Lion Inn och Bishops.

Ölet ifråga kommer från Fuller’s. Bryggeriet har inte på något vis varit ledande i öltypens återkomst; deras mild ale, som heter Hock, lanserades först ifjor, men om det krävs en större producent för att något udda ska slå igenom så gärna för mig. Fuller’s Hock är i vilket fall som helst en mycket lyckad tolkning.

Om man vill ha både sommar och rus så kan man lugnt lita till Herslev Midsommerbryg, en 5,5-procentig witbier (veteöl av flamländsk typ) som bryggs med björksav, ved och näver. Den har verkligen en ton av björk – nyhuggen ved, inte minst  – jämte citrusen, den lätta kryddnejlikan och den där tuggummi-tonen som kommer av vetejästens estrar. Finns säkert varstans just nu, garanterat på Café Langebro i Köpenhamn.

Danska bryggerier På tungan 16 maj 2010 • Uppdaterad 17 maj 2010

Dansk ölfestival … i Malmö

Efter den stora danska ölfestivalen kommer en lille en: fyra dagar med öl från intressanta danska småbryggerier, på Green Lion Inn i Malmö. Start i morgon, måndagen den 17 maj.

Bland bryggerierna kan jag främst rekommendera Indslev, som har en bred repertoar – trots att alla deras öl är veteöl. Sort hvede och Hvede IPA är bägge sensationella.

Även Amager och Midtfyn lyckas med det mesta man tar sig för. Övriga bryggerier är fina Raasted, prisbelönta Hornbeer, Djævlebryg och Stensbogaard.

Danska bryggerier På tungan 15 maj 2010 • Uppdaterad 17 maj 2010

Grattis, konsumenter!

Strejken vid Carlsbergs bryggeri innebär att bryggerijätten inte kan leverera något nytt öl förrän tidigast i början av nästa vecka. Den sista leveransen gick i onsdags. ”Det kan nog bli torrlagt redan idag”, sa bryggeriets kommunikationsdirektör igår.

Vilket ypperligt tillfälle för åtminstone de större städernas krogbesökare att testa något annat. Danmark har ett hundratal bryggerier ( låt vara att de flesta är pyttesmå).

Flera krogar får förvisso leveranser enbart från Carlsberg, vilket ”mörkas” av att Carlsberg sedan några år har ett ganska fin ölportfölj med utländska märken. Så länge inte ölutkörarna strejkar så kan Carlsberg tillhandahålla öl från House of Beer, en importör som till 100% ägs av Carlsberg.

—–

TILLÄGG: Strejken fortsätter.

Danska bryggerier På tungan 10 april 2010 • Uppdaterad 14 april 2010

Svensk premiär för mikrodansk

Djævlebryg är ett bryggeri på Själland som inledde sin verksamhet för fyra år sedan. Man kan hitta ölen i Köpenhamn då och då (senast på Café Langebro drack jag OriginALe, en IPA som lanserades förra året; lite udda, med inslag av hallon), men hittills aldrig i Sverige.

Nu försöker Elixir Wine på sig en lansering, med start på onsdag då flera av ölen finns på Green Lion Inn i Malmö. Även bryggmästaren finns på plats, och det ska tydligen bli världspremiär för en ale på 4,5% som heter Eklipse.

Annars är jag väldigt förtjust i Schopenhaurs Vilje, som är en ordentligt humlad ale på 6,5%.

Danska bryggerier På tungan 25 januari 2010 • Uppdaterad 26 januari 2010

Mer danskt mikroöl till Malmö

Stensbogaard Bryghus på Fyn är ett av Danmarks mindre bryggerier, etablerat 2007 av bryggarparet Claus och Eva Lund som brygger på fritiden. Den 1 februari lanseras två av deras öl på Systemet: En relativt alkoholsvag IPA på 5,3% och en ”English Dark Stout” på 6,8%.

Dessa två, och ytterligare fyra, kan man prova på Green Lion Inn i Malmö nu på torsdag 28 januari. Hela flaskor? Jovars, men roligare är att ta fasta på erbjudandet att prova 15 cl av tre olika öl. 90 spänn kostar det.

Så får ni väl se om ni blir mer förtjusta i ölen än jag. Jag har provat tre av dem, och besväras i samtliga fall av en metallisk biton – som bryggaren förvisso döljer rätt väl i sin stout.

Denna stout har annars alla de rätta komponenterna: en ovanligt tydlig kaffearom, lakrits, fudge, lite sot i doften. Mild choklad jämte kaffet i smaken, men i eftersmaken också ett syrligt inslag som påminner om russin i kartong. Inte kul.

En smörig och hyggligt maltig ESB, kallad Modnet, har en behaglig arom med inslag av kola, men plåtkänslan i munnen är överväldigande.

Helst dricker jag trots allt deras rödbruna IPA, tunn för sitt slag. Men även här är aromen bäst: friskt blommig och med tydlig humlekaraktär. I munnen känner jag rönnbär, röda vinbär, järnrör och en del bitter choklad. Den är drick- och njutbar, men lite väl endimensionell.

Danska bryggerier På tungan 26 november 2009

Midtfyn mitt i Malmö

Midtfyns Bryghus är ett av Danmarks allra bästa bryggerier, på allvar inne i matchen när danskamerikanen Eddie Szweda efter en skakig start tog över driften i november 2006.

Midtfyn gör femton olika öl, fyra säsongsöl inräknade. Två av de mer extrema introduceras på Systemet 1 december: Imperial Stout – som rättvist utsåg till Årets ølnyhed av Danska ølentusiasterna 2007 – och Double India Pale Ale, som givetvis är en humlearomatisk och mäktig men väl balanserad och faktiskt mjukt maltig ale à 9,2 procent. Inslag av mandel, granskog, honung, persika och aprikos.

Den som vill prova fler öl får chansen på måndag, då bryggaren själv finns på Green Lion Inn i Malmö och har större delen av sitt sortiment med sig. Just denna kväll kan man köpa ölen i provsmakningsportioner à 15 cl.

Jag har druckit en rad av Midtfynölen. En favorit är Gunners: en maltig och mjuk, mycket fint balanserad ale. Vore det inte för färgen, orange/röd, skulle jag kalla den en Brown Ale. Brittisk i grund och botten, men med diskreta amerikanska influenser. Jag skriver diskreta, för även om den amerikanska citrustonade humlen märks av så förtar den inte öltypens grundläggande karaktär där nätkolan är viktig. Ett höjdaröl.

Bland veteölen föredrar jag den svartpeppar-kryddade Sommer Wit, belgisk typ alltså, men finner den engelska Wheat Bier intressant. Den har smaksatts med lime, hallon och honung; jag hade kunnat vara utan hallonen.

Midtfyns vanliga stout smakar som om den lagrats på whiskyfat, vilket ger ett extra djup åt smaken av kaffe, choklad, kola och lakrits. Fast den matchar inte Imperial Stout.

Intressant är också en kopparfärgad Chili Tripel, med doft av skumbanan. Chilin kommer i den ganska eldiga eftersmaken.

Danska bryggerier På tungan 4 november 2009

Pass på Jylland!

Egentligen skulle man bo i Göteborg. Då hade man kunnat ta båten till Jylland.

Stena Line introducerar ett ölprovarpass för den som vill ölluffa på Danmarks största ö. För 69 spänn för man ett kort som ger rabatt på elva bryggerier, varav de flesta har egna restauranger – däribland Sögaards bryghus i Aalborg,  Skagen bryghus och Brygghuset Vendia i Hjörring.

Enda problemet är att det där passet bara säljs i samband med resor med det där rederiet.

Senaste kommentarer

Sidor