Annons:
Green Lion Inn På tungan 15 april 2012

Engelsk vår på Green Lion

”If the sun don’t come, you get a tan from standing in the English rain”, skrev John Lennon.

Själv älskar jag de engelska naturfärgerna, inget klär en pint bättre. Välrostat som hos en porter? Visst, varför inte, men en vårvecka som denna är det färgskalan från det soligt gyllengula till det bärnstensfärgade som lockar mest.

Hela spektrat finns på Green Lion Inn i Malmö som från och med måndag satsar särskilt på sitt (redan rätt mäktiga) brittiska utbud. ”Great British Ale Festival” är lockropet.

Att kalla det festival är väl att ta i, men det är en schyst temavecka med tre cask ales från Fuller’s: dels Chiswick, det vill säga bryggeriets delikata basic bitter; dels 1845, en kraftigare och fullmatat fruktig sak som jag personligen inte är så förtjust i; dels nytillskottet Spring Sprinter som Fuller’s lanserade som en säsongsale så sent som i april förra året.

Spring Sprinter är en golden ale med sansad alkoholstyrka (4,0) som är det urengelska bryggeriets första försök med den karakteristiska Nelson Sauvin-humlen från Nya Zeeland (tänk druvor, krusbär; tänk Sauvignon blanc). Jag har ännu inte provat den. Detta kommer självfallet att bli mitt förstaval på Green Lion i veckan.

I övrigt? En drös fatöl som antingen är brittiska eller som kan sägas vara av brittisk typ. Ska sanningen fram så finns flera av dem i pubens vanliga sortiment, men några är udda: Meantime Yakima Red (ännu en engelsk utblick mot Nya världen, denna gång från pålitliga Meantimebryggeriet i Greenwich), Slussvaktaren från svenska Strömsholm, Op Top Bitter från alltid intressanta De Molen i Holland.

Och ifall det verkligen regnar katter och hundar där borta, då kan det vara läge att värma sig med något mindre somrigt men lika gott: en Fuller’s Black Cab Stout. Den bästa svarttaxi som finns att uppbåda.

Green Lion Inn På tungan 27 februari 2012

IPA-festival på Green Lion

Puben Green Lion i Malmö lockar med IPA-festival, med start idag (måndag). Spännvidden i sortimentet är stor, kvalitén skiftande — vad kan väl mäta sig med balansmästerverket Hoptimizer från danska Black Rooster?

Det skulle vara Sierra Nevada Torpedo Extra IPA. Den ska också finnas i en av pumparna. Liksom Mikkellers allra tuffaste Single hop IPA, den med Nelson Sauvin.

Alla dessa är starka och ganska krävande saker. En helt annan sorts IPA är den som engelska Fuller’s kallar Bengal Lancer (och som är överlägsen den IPA som Fullers placerat på Systembolaget). Detta är en IPA man kan dricka fler av och ändå gå till jobbet dagen därpå.

Intressant nog finns också Lundabryggeriets Djingis, som bryggeriet valt att kalla ”Indie” eftersom den inte är helt genretypisk.

I sortimentet finns också den menlösa och inte helt fräscha Twisted Thistle IPA, som är en skotsk variant.

Green Lion Inn På tungan 27 september 2011 • Uppdaterad 29 september 2011

Urpremiär på Green Lion

Dark Beast är en mörk IPA med för genren sansad alkoholstyrka (6,5%) som producerats av det lilla danska bryggeriet Djævlebryg, i samarbete med krogen Green Lion i Malmö. På torsdag får denna amerikanskt humlade best (Centennial, Crystal och Columbus är humlesorterna) premiär på krogen i fråga och på Öl- och whiskyfestivalen i en stad som heter Stockholm.

Green Lion Inn På tungan 10 juni 2011

Tippa öl i Malmö

Entusiasterna bakom ölsällskapet Malte arrangerar för fjärde gången en öltipsrunda i Malmö. Imorgon, lördag, är det dags.

Konceptet är enkelt: promenera mellan elva ölkrogar, från Möllevången till hamnen, och blindtesta en öl på varje ställe. Du får 15 cl i glaset och tre alternativ att välja mellan/gissa på. Den som gissat flest rätt vinner.

Sedan förra året har ett par krogar tillkommit: dels Far i hatten i Folkets park, dels Bishops Arms vid Gustav Adolfs torg. Bägge har förgyllt öltillvaron i stan det senaste året (och bidragit till att jag numera inte är stammis någonstans, vi lever med lyxen att det finns massor av bra ställen att dricka kvalitetsöl i stan; ska man frekventera ett dussin krogar blir det långt mellan besöken) och motiverar väl sin plats på promenadkartan. Jag saknar bara Malmö brygghus (men det kanske hade varit för lätt att gissa ifall man får tre vitt skilda öltyper), Pickwick och Operagrillen.

Övriga som deltar är Bullen, Metro, Green Lion, gamla Bishops, Paddys, På Besök, Brogatan, Tempo och Nya Tröls. Läs mer här.

Green Lion Inn På tungan 24 december 2010

Det nya: altbier

Det senaste halvåret har tecknen blivit alltfler: nästa trend inom ölvärlden är altbier.

Altbier brukar jag beskriva som tyskarnas motsvarighet till britternas ale. Det är en behändig beskrivning, om inte annat så för att orden alt och ale ligger så nära varandra.

Men varför altbier?

Jag har en teori. Många ölfantaster – jag är en av dem – är lite less på det ofta missriktade experimenterandet och har börjat tala om att komma tillbaka till ursprunget/ursprungen. Korsbefruktningar? Kul! Extremtolkningar? Kul! Men få saker är i längden lika kul som ett välbryggt öl, rent i smaken och utan fantasisiffror i alkoholmängdsbeskrivningen.

Problemet är att det där ju är gjort. De flesta urtyper är uttjatade och exploaterade. Dock inte alla: altbier är en klassiker, men en klassiker vi ännu sett och smakat ganska lite av.

Altbier är släkt med åtskilligt av det öl som producerades på kontinenten före industriepokens lagerrevolution kring mitten av 1800-talet. Precis som ale är det ett överjäst öl – ett öl som jäser på högre temperaturer än den modernare lagern, som förutsätter antingen modern kylningsteknik eller tillgång till snö. Resultatet blir ett öl som är mindre utjäst, ofta grumligare och med mer fruktestrar. Lite renare än britternas ale brukar de dock vara, vilket förklaras av att det lagras kallare.

Altbier är dock inte kontinental ale vilken som, utan förknippas främst med trakten kring Düsseldorf. Huruvida det har att göra med öltypens ursprung eller med det faktum att det aldrig dog ut och ersattes av underjästa motsvarigheter (som, låt säga, Einbecks bock-öl som i moderniseringens namn omvandlades från ”alt” till ”lager”) vill jag låta vara osagt.

Hursomhaver, altbier upplever början på en renässans världen över. Härom månaden drack jag en mer än hygglig altbier på Apollo – bryggerikrogen bredvid Tivoli i Köpenhamn – och imorgon, på juldagen, introduceras husets altbier som månadens öl på Malmö brygghus. Den beskrivs av bryggaren själv som en lite beskare tolkning av traditionen.

Man ska inte begära det omöjliga, men man kan hoppas att den matchar Uerige Alt, från ett litet bryggeri i Düsseldorf, som senaste jag besökte Green Lion Inn i Malmö erbjöds på fat. Även denna ligger på den bittra sidan av altbierspektrat, men uppvisar framför allt en imponerande balans mellan sötma och beska: mycket av bäggedera, men inte samtidigt. Först den karamelltonade, mjuka maltigheten, sedan en lång och bitterfrisk eftersmak.

För övrigt:

Om inte altbieren faller i smaken så blir det imorgon premiärtapp ur Brygghusets gästkran. Först ut är Fålen, en ale från bryggeriet Dugges i Göteborg. Jag har inte testat den, men det verkar vara en friskt humlad ale utan några konstigheter. Ja, inte mer än att bryggaren använt arompäron i koket.

Green Lion Inn På tungan 29 juli 2010

Stadskampen: öl

Bishops Arms hoppades hinna inviga sin andra Malmöpub, på adressen Gustav Adolfs torg 49, lagom till Malmöfestivalen. Men eftersom hotellet som huserar puben inte öppnar förrän i september så dröjer det.

Desto mer flyt har Green Lion Inn, Bishops främsta konkurrent/komplement i centrum. Inte nog med att festivalområdet i år sträcker sig bort mot Skeppsbron, med två scener på Posthusplatsen – det vill säga på stenkasts avstånd från puben och dess stora uteservering. Dessutom får Green Lion under festivalen en filial mitt på Gustav Adolfs torg. Tio fatöl serveras, däribland Fuller’s London Pride, Weihenstephaner Hefe Weissbier, Jever och Anchor Steam.

2-0 till lejonet, med andra ord.

Green Lion Inn På tungan 24 april 2010

Tvål & päron

The Green Lion Inn har sedan ett tag tillbaka Harvistouns Bitter & Twisted på fat. Det är en finfin ale, ett kryddigt (kryddpeppar) och lite tvåligt öl med stark humlekaraktär, men också med en ton av päron.

Det är gott och det är ganska alkoholsvagt (4,2%). Men ännu bättre smakar det i färskt skick – opastöriserat och ofiltrerat. Den varianten är dessutom svagare, stannar på 3,8%. Kan fås på Ye Olde Litre i London under några dagar nästa vecka, för den som har vägarna förbi.

Green Lion Inn På tungan 10 april 2010 • Uppdaterad 14 april 2010

Svensk premiär för mikrodansk

Djævlebryg är ett bryggeri på Själland som inledde sin verksamhet för fyra år sedan. Man kan hitta ölen i Köpenhamn då och då (senast på Café Langebro drack jag OriginALe, en IPA som lanserades förra året; lite udda, med inslag av hallon), men hittills aldrig i Sverige.

Nu försöker Elixir Wine på sig en lansering, med start på onsdag då flera av ölen finns på Green Lion Inn i Malmö. Även bryggmästaren finns på plats, och det ska tydligen bli världspremiär för en ale på 4,5% som heter Eklipse.

Annars är jag väldigt förtjust i Schopenhaurs Vilje, som är en ordentligt humlad ale på 6,5%.

Green Lion Inn På tungan 1 april 2010 • Uppdaterad 10 april 2010

Tea time: Fuller’s andra IPA

India Pale Ale fraktades ursprungligen till Indien för att släcka törsten hos de engelska kolonialisterna. Men vad skeppades tillbaka till moderlandet?

Te.

Vilket leder oss in på den IPA som för närvarande finns på cask på The Green Lion i Malmö.

Den är på alla vis bättre än den Fuller’s IPA som introducerades i Sverige förra året och som sades ha tagits fram för att möta svenska smaklökar (vilket jag uppfattade som en ren förolämpning). Det sägs att denna IPA på blygsamma 5,0% i alkoholstyrka i själva verket framställs av George Gale’s, som köptes upp av Fuller’s för fem år sedan, och smaken bekräftar ryktena. Här finns ett släktskap till Gale’s HSB.

Bengal Lancer i casktappning är en jordig ale med inslag av apelsin, jordgubbar och tvål… men framför allt te. Kanske te med citron och en kula humle i kitteln?

Green Lion Inn På tungan 12 mars 2010 • Uppdaterad 16 mars 2010

Förstklassig tjeck snart i Malmö

Kout Na Sumave är ett av de roligaste nytillskotten för oss som tycker om att resa i Tjeckien och tycker om öl. Nu kommer ölen till Malmö; den 26 mars ska tre av dem finnas på Green Lion Inn.

Sumava är vad tyskarna kallar Böhmerwald, lite slarvigt uttryckt området mellan Plzen och Franken. Bryggeriet i Kout är ett regionalt bryggeri med anor från 1736, men produktionen hade legat nere sedan 1969 när den kom igång för snart fyra år sedan.

Jag har hittat Kout i Plzen och i lilla Klatovy, men i höstas också i Prag. I stadsdelen Zizkov finns en nästan bortglömd restaurang som heter Slovanske Lipy och som serverar Kout i fyra utföranden: både med stamvörtstyrka 10° och 12° (motsvarar i detta fall strax under fyra respektive fem volymprocent), både i färskt och pastöriserat skick.

Till Malmö kommer, verkar det, de överlägsna (och transportkänsligare) opastöriserade varianterna av 10°, 12° och 14°.

På Slovanske Lipy uppskattar jag tolvan mer, men det är ändå tian som är mest imponerande (och på Modry Abbe i Klatovy, en av landets allra bästa ölstugor, är den outstanding). Så gott och så smakrikt, ändå så sansat i alkoholstyrka.

Inget öl som produceras utanför Plzen får i Tjeckien kallas pilsner, men detta fyller annars kriterierna för en tjeckisk pilsner: friskt blommigt, ganska fylligt, inslag av smör(kola) och lite honung, välhumlat men inte extremt. Och det täta vita skummet är hållfast som vispad äggvita. Vi får väl se hur väl ölet lyckas klara resan till hamnen i Malmö.

Senaste kommentarer

Sidor