Annons:
humle På tungan 10 november 2012 • Uppdaterad 12 november 2012

Fram med lien!

King Harvest … has surely come. Sierra Nevadas fantastiska höstöl Southern Hemisphere Harvest finns för närvarande på fat på Bishops Arms i Savoyhuset. Detta är ”färsköl” med en betydelse helt annorlunda än den som uttrycket brukar inrymma — detta är öl gjort med nyskördad humle, så färsk att den inte hunnit torka. Den åker ner i koket samma dag som den plockats.

Fenomenet är inte alldeles unikt, men Sierra Nevada var — åtminstone i modern tid, och i industriliknande förhållanden (vad husbehovsbryggarna gjorde i det förgångna vet vi inte så mycket om) — pionjärer på området.

Ölet är fantastiskt humle-oljigt. Alkoholmängden (6,7%) döljs väldigt väl i en fullmatad och härligt humlearomatisk ale av bästa tänkbara amerikanska typ.

humle På tungan 24 mars 2012

60 minutes of hops

Alan Dougan, bryggande köksmästare på Operagrillen i Malmö, förser inte enbart kroggästerna med en excentrisk uppsättning öl från det egna restaurangköket. Han utbildar också andra.

Personalen från Bishops Arms vid Gustav Adolfs torg gästspelade nyligen i kastrullerna i det lilla köket. I pedagogikens och experimentets namn tillsatte de mängder av humle, en omgång i minuten under en hel timme. Resultatet blev en ale på 6,5 volymprocent som fick (den inte alldeles självklara) genrebeteckningen double india pale ale och namnet 60 Minutes of Hops. De bryggde 80 liter som fylldes på cask som sedan igår serveras hos Biskopen.

Humlen är huvudsakligen amerikansk, men tänk bort de fruktigt söta och citrus- och talltonade amerikaner som kommit att definiera genren. Detta är en robustare och jordigare sak, lite grumligt kopparbrun.

Doften? Den är rena blomsterrabatten. Milt parfymerad. I munnen slår det jordiga över till mint/mentol, med en del sälta, tills det slår mig att detta är nästan som Fisherman’s Friend i flytande form. Men med ordentlig beska i eftersmaken.

Är det gott, då? Absolut!

humle På tungan 26 januari 2012

Välhumlad månad på Brygghuset

Bäst hittills bland de månadsöl som kompletterar ordinarie sortiment på Malmö Brygghus är antagligen den välhumlade ale av amerikansk typ som hette XPA och som fanns i en av kranarna från slutet av februari förra året.

Nu kommer den tillbaka. Eller åtminstone en liknande brygd. Beersons XPA heter den ale som började serveras igår. Kryddas med humle från Nya Zeeland. Alkoholstyrka 5,2%, snäppet högre än förra vinterns XPA som låg på 5,0.

humle På tungan 23 december 2011

Oppigårds humlelager

Oppigårds bryggeri stoltserar just nu inte enbart med landets bästa julöl. Helt nyligen har de introducerat sin Humlelager, som för närvarande finns på fat på Bishops vid Gustav i Malmö.

Namnet säger två saker du behöver veta. Ja, den är ordentligt humlad. Ja, det är en lager.

Mer då? Humlen är den omisskännliga Simcoe, som ger en viss oljighet men framför allt en smak i närheten av såväl fläder som kattpiss. Ölet är inte onödigt kraftigt, utan ligger på hinkbara 5,0 procent. Men den är ytterst välbalanserad, detta är ingen vattnig sak med enbart humlekaraktär. Jämför med Pickla Pils från Nynäshamns ångbryggeri, en annan välbryggd ljus svensk lager med generösa humlegivor, och du märker att Oppigårds öl är mycket rundare och mer påfyllningsvänligt.

Svenska småbryggerier börjar sent omsider ta lagerutmaningen på allvar; man behöver inte stirra sig blind på USA för inspiration. Visst: Simcoe är en typisk Nya-världen-humle, men Oppigårds humlelager uppfattar jag som en traditionsmättad lager, en transatlantisk hybrid. Ett öl som minns att det finns en plats som heter Tyskland.

Men lika bra, fast inte lika särpräglad, är den ale som heter Oppigårds November Bitter som också den finns på Bishops vid GA Torg. Den är väldigt amerikansk, inte minst i det avseendet att etiketten ljuger. Jovars, den är bitter, men det är ingen Bitter. En Bitter, som jag envisas med att uppfatta den, är en tunn men smakrik ale med alkoholstyrka en bit under 4 volymprocent. Karaktären ska helst komma från engelsk humle, som i harmoni med karamellmalten ger en jordigare ale med dragning åt nötter och kola.

Oppigårds November Bitter ligger på 5,5% och är till stilen en amerikansk pale ale. Inslag av grape och aprikos och förvisso av karamellmalt. Liten dragning åt choklad i eftersmaken. Det är ett utmärkt öl, som man visst kan dricka många av (det blev minst två i onsdags) men den är både starkare och mer framfusig än en riktig Bitter.

humle På tungan 29 april 2011

De 19 på plats i Malmö

Mikkellers 19 olika single hop IPA finns från och med idag i Malmö. De serveras allihop på stans båda Bishops Arms.

Samt på Far i hatten och På besök.

humle På tungan 13 april 2011 • Uppdaterad 14 april 2011

Mikkellers 19 mördarsinglar

Bryggaren Mikkeller har redan tidigare experimenterat med sin single hop IPA. För ganska precis ett år sedan hade Mikkeller kommit upp i tio olika IPA, bryggda efter exakt samma recept med en viktig skillnad: valet av humle skilde dem åt.

Mikkeller dukade upp för ett par provningar i en bar i Köpenhamn dit allmänheten kunde köpa biljetter och jämföra de tio. Det kändes exklusivt, men det dröjde inte länge förrän nästan allihop spreds till barer i både Danmark och Skåne. Att kunna få tag i en Mikkeller Nelson Sauvin på Malmökrogar som Tempo, Nya Tröls, Bishops Arms och Green Lion har varit lyxig vardagsmat. Till och med Far i hatten har kunnat stoltsera med single hop IPA:s från Mikkeller.

Succé, med andra ord.

Och nu kommer ännu fler – åtminstone till Mikkellers egen bar på Vesterbro. Där erbjuds från lunch på lördag nitton olika single hop IPA. Och fjorton av dem är nya.

Denna gång krävs ingen föranmälan. Förutsättningarna är annorlunda. Antagligen blir det stökigare. Ölen säljs i 20 cl-glas, vilket är minst dubbelt så mycket mängd som krävs för en provning. Lyd därför bryggarens råd: ta med en kompis, gärna en som inte har bacillskräck.

——

TILLÄGG:

Redan nästa vecka finns de 19 till försäljning i barer på vår sida Sundet. På besök, Bishops på GA Torg och Far i hatten får allihop in samtliga nitton.

Ett förtydligande också: alla nitton är faktiskt nya. Sant är att det Mikkeller tidigare gjort single hop IPA med Cascade, Simcoe, Amarillo, Warrior och Nugget, men den här gången är förutsättningarna annorlunda. Samtliga nitton får lika stor mängd humle, till skillnad från förra gången då Mikkeller såg till att alla tio fick kryddades tills de mätte samma IBU (International Bitterness Units). Tack till Stefan Alexi för info.

humle På tungan 10 april 2011

Guld i mund

Jag slank in för en öl, det blev två, på Charlie’s Bar i fredags kväll efter att ha varit i byen på jobb under eftermiddagen. På cask hade de öl från ett av mina absoluta favoritbryggerier, Crouch Vale i engelska Essex.

Crouch Vale gör en fantastisk bitter på 3,5% som heter Essex Boys, de gör en fin mild som heter Blackwater (3,7%) och de gör en premium ale – enklast beskriven som ett mellanting av  välhumlad best bitter och modern golden ale – under namnet Brewer’s Gold.

Men här fanns något jag aldrig förr stött på: Yakima Gold, 4,2%. Det visar sig vara ett säsongsöl, tillgängligt från bryggeriet sedan mars 2011 och antagligen inte så länge till.

Inriktningen påminner om Brewer’s Gold – ambitionen är att med ansenliga mängder humle göra ett friskt, ljust öl som kan tas i stora klunkar. Humlen ifråga är dock importerad, från Yakima som ligger i staten Washington. Jag tolkar hemsidan som att Yakima Gold är en förädling av Amarillohumlen, men jag är inte säker. Någon som vet bättre?

Gott var det i alla fall: en frisk vår-ale som får sin blommighet och lätta citruston och egentligen hela karaktär från humlen, men som ändå inte är ensidig eller extrem. Humlen bäddas in fint av malt och fräschören förstärks av jästen i ett opastöriserat och perfekt hanterat öl.

Så där står jag på Skandinaviens bästa engelska pub, och allt är så perfekt att det påminner mig om the real thing på Londons bästa pubar – med följden att jag obönhörligen längtar bort. Till Wenlock Arms eller Royal Oak eller The White Horse. Där gräset är ännu en liten liten nyans grönare.

Så otacksam man kan vara.

humle På tungan 3 april 2011

Glädje på beställning

Glad påsk kommer på beställning i år. Jämtlands påsköl har i år inte tagits upp i Systembolagets ordinarie sortiment, enbart i beställningssortimentet. Visserligen har jag inte provat årets brygd, men det brukar vara väldigt gott.

Förvisso måste man beställa femton halvlitersöl. Det är mycket öl, men åtminstone påskfredagen är lång.

Annars, då?

Tack, bra. Mikkeller Green Easter Ale IPA visar sig nämligen vara exakt samma öl som normalt sett marknadsförs som Mikkeller Green Gold, det vill säga en väldigt fin IPA med massor av det gröna guldet (ja, humle). Fast vad den har på påskbordet att göra är jag inte helt säker på.

humle På tungan 26 februari 2011

Humlefröjd på Brygghuset

Malmö Brygghus introducerade igår månadens öl, en ordentligt humlad variant på sin American Pale Ale som heter XPA.

Se den gärna som ett utslag av den långsamt växande mottrend bland amerikanska bryggare att göra ordentligt humlade, gärna torrhumlade öl som ändå inte är särskilt starka; amerikanska India Pale Ales har ju tenderat att inte vara enbart humlebomber utan också alkoholbomber. Detta öl ligger på fem procent prick. Ölet är torrhumlat – jag gissar att det är med humlearten Chinook, men vad vet jag?

Håller man igen på maltmängden så blir kroppen givetvis mindre, men XPA är absolut inte vattnig eller endimensionell. Visst, humlen talar med högst röst men malten spelar med.

Den fruktiga och hartsiga doften som slår emot en direkt från det fyllda glaset är fantastisk, men allra bäst blir det i slutet när du bara har ett par klunkar kvar och du rullar runt ölet i glaset.

humle På tungan 9 april 2010

Victory Prima Pils

Ibland lessnar man på alla dessa humlebomber som är alldeles för starka för att tas i rejäla klunkar och med påtår. Då blir man överlycklig av att hitta något så friskt och smakrikt och välbalanserat som Pennsylvaniabryggeriet Victory Brewing Companys Prima Pils. Finns på Nya Tröls i Malmö (nej, jag hann inte dricka upp lagret igår kväll).

Amerikanska småbryggerier är bra på mycket, men inte på att göra pilsner. Detta är inte heller en renodlad pils, men en tydligt amerikansk tolkning av kontinentens välhumlade guld – i en blindtest hade jag mycket väl kunnat ta den för en IPA med sansad alkoholstyrka.

Ölet är gyllengult, med blommig doft och inslag av både citronskal och lite tall. Mycket friskt, men inte alls så stramt som en klassisk tysk pils. Humlen är tyska Northern Brewer och tjeckiska Saaz. Eftersmaken har mycket citrus, beska kärnor. Alkoholhalten 5,3%.

Jag insåg det inte igår, men detta är samma bryggeri som gör en typiskt amerikansk men otypiskt välbalanserad IPA som heter Hop Devil och ligger på 6,7%. Mycket frukt, mycket tall. Rekommenderas den också, men det är pilsen som är prima.

Senaste kommentarer

Sidor