Annons:
julöl På tungan 1 december 2016

Fler julöl släpps lokalt

Idag ställs ytterligare några julöl på hyllor i skånska systembolagsbutiker. Vissa av dem kan man beställa, andra måste man verkligen hämta lokalt. Till dessa hör Skelderwikens Frosty Ice, som ni hittar i Ängelholm, Åstorp och Höganäs.

Höganäs High Nose Snow finns från idag  i beställningssortimentet, men du måste beställa ett kolli med 12 flaskor. I Malmö släpps idag South Plains Winter Ale, i Lund hittar ni Lundabryggeriets jullager (deras ale har varit i butikens i en månad).

Närmare 60 öl från ordinarie julsläpp, inklusive några lokala märken, skrev jag om här.

julöl På tungan 19 december 2015

Ett krus julöl från Höganäs

Tycker ni att jultomten är jolmig och lite svävande? Och föredrar raka besked?

Då är High Nose Snow, ett julöl från Höganäs bryggeri, vad ni söker. Detta är frukten av arbetet av en bryggare som vet precis vad hen vill. Detta är ölets motsvarighet till Stefan Löfvens favoritsats: ”Låt mig vara tydlig”.

Så mycket till julöl är det förvisso inte – detta är en amerikansk pale ale, rätt och slätt, smågrumligt brungul.

Frukten? Initialdoft av mango, som rätt snabbt övermannas av passionsfrukt.

Smaken har väldigt mycket tallbarr och skal av grape, som strax övergår i grapekärnor (och en eftersmak av citrondiskmedel, alls inte obehaglig men … men ändå). Beskan är påtaglig; det riktigt stramar om tandköttet.

En stilenlig APA, om än i tunnaste laget – vilket förvisso också kan sägas höra till stilen. Den som vill ha en maltkropp att krama i jul får söka sig någon annanstans.

 

Men var finns ölen, då? Faktiskt i stora delar av Skåne, däribland Nova Lund och Hansa i Malmö. En första omgång lanserades i Höganästrakten 1 december, men tog slut i ett nafs. Sedan 16 december finns en större laddning flaskor ute på systembolagen.

julöl På tungan 8 december 2015 • Uppdaterad 13 december 2015

Anchor Winter Wheat

San Francisco-bryggeriet Anchor har inte fullt ut övertygat med sin Winter ale de senaste åren (se mitt julölstest för året, Anchor och 55 andra öl), men desto roligare är den Winter Wheat som amerikanerna började brygga förra året och som denna december finns på en del systembolag i både Malmö, Lund och Helsingborg.

Anchor var en av pionjärerna när den amerikanska craft beer-revolutionen kom igång, men med tiden har deras öl kommit att få en påtagligt europeisk prägel. Det är inte så mycket Anchor som ändrat sig, det är omgivningen som blivit mer amerikansk (Anchors Liberty Ale kan med visst fog kallas världens första amerikanska IPA, men idag ter den sig, trots att receptet är detsamma, som en ovanligt europeisk amerikan).

Winter Wheat, ett mörkt veteöl som inte är i närheten av något Anchor bryggt förut, uppfattar jag som ett mellanting av tysk vetebock och engelsk winter warmer. Malten kommer från Tyskland, Belgien och USA.

Och malten är viktigast för dess karaktär, ändå är detta inte ett sött öl – avslutningen är torr. Malten är bestämt men inte extremt rostad. Nötter och torkad frukt (dadlar?) har en framskjuten plats, jämte choklad och lite läder. Lite jordig eftersmak, med inslag av mint.

Sa jag något om det tjocka snötäcket till skum ovanpå allting? Tror inte det. Det borde jag.

Det enda vita med denna weissbier är ett härligt tjockt snötäcke till skum, som lämnar fina snöspår på insidan av glaset efter sig. En stor upplevelse, hela vägen.

julöl På tungan 30 november 2015 • Uppdaterad 1 december 2015

Dra en lans för obalansen?

I ett annars bra och insiktsfullt julölstest för Aftonbladets räkning skriver Lars Sjöstedt, om Oppigårds Winter Ale, så här:

”Så välbalanserad att den nästan blir tråkig”.

Här går jag omkring och inbillar mig att det är ett ideal att göra välbalanserade och subtila öl: smakrika, men harmoniska.

Omedelbart får jag en Jackson Browne-låt i huvudet. Textraderna: ”oh, it’s so far the other way my country’s gone”.

Både i Sverige och i förebildslandet USA har vurmen för det extrema varit stor de senaste åren. Inte det extremt välbalanserade eller det extremt subtila –  inte heller alltid det extremt mångskiftande – utan rätt och slätt det mest extrema.  More is more, ni vet.

För bryggare är det en bekväm inställning. Jobbar man med mycket alkohol eller med mycket humle kan man också gömma rätt mycket av ovälkomna bismaker. Det är bland annat därför som dubbel-IPA är så populära bland hembryggare.

Också Oppigårds är starkt influerade av det amerikanska (aromhumlen i deras Winter Ale är amerikanska cascade, centennial och chinook), som bryggarna förvaltar på bästa vis. Deras öl är vl balanserade, men ändå smakrika: att dricka en klunk av deras Winter Ale är att göra en resa (åh, hemska kliché – förlåt) där subtila smaker avlöser varandra längs vägen.

Men den där andra resan? ”The other way my country’s gone”?

Så sent som för tio år sedan kunde jag slå folk med häpnad genom att uppmuntra dem att köpa en öl med generöst tilltagna givor av amerikansk humle: ”Vad är det här?”. E del gillade, en del bara häpnade.

Men idag har IPA blivit norm, för att inte säga vår tids stor stark. Dessa öl är tydliga och ja, ganska extrema – ofta extremt ensidiga. En del är kaotiska, andra harmoniska. De mer lågmälda öltyperna? De kan i dessa sammanhang uppfattas som ”så välbalanserade att det blir tråkigt”.

När Oppigårds Winter Ale lanserades 2004 uppfattades den som en nydanare, nästan en kuriositet: kan man verkligen ha en så här smakrikt bitter öl på julbordet?

Sedan dess har mycket hänt. Faktiskt har också Oppigårds Winter Ale förändrats, inte bara vår upplevelse av den. På iglaset.se läser jag om hur bryggarna reviderat receptet. Efter två år bytte de inte bara ut en av humlesorterna utan ersatte också det rostade (omältade) kornet mot chokladmalt ”som ger en lite mjukare rostad kaffesmak”.

Det där bidrog säkert till en rundare smak, inte så skarp. Jag hade väldigt gärna sett att Oppigårds nästa år återvände till det rostade kornet, om än bara för en liten sats, så att det gick att jämföra. Skulle vi känna igen 2004 års brygd i den nya?

 

julöl På tungan 21 november 2015

En fin belgare bland julölen

Är det jul nu igen? Inte nödvändigtvis. Men lite julafton är det ändå när man får hem de första julölen för säsongen. I alla fall om man lyckas få med sig rätt.

Jag har haft 58 där hemma, för ett test som publicerades med fina illustrationer i dagens papperstidning och som finns också här.

Favoriter i år? Oppigårds Winter Ale, som vanligt, men också De Rankes Père Noël. Och så finns här några fina imperial stouts, främst Port Brewing’s Santa’s Little Helper (se bara till att inte förväxla den med Mikkellers Santa’s Little Helper!) och Thornbridges mer sansade Imperial Winter Stout.

Bland lagerölen föll jag för Rådanäs vinterbajer.

julöl På tungan 26 november 2014

Långlagrade mörka starköl

Sigtunas starka skotska öl, kan man verkligen hitta den?

Jadå, flaskan finns både på Entré vid Värnhem och på Systembolaget på Jägersro (samt ett dussin butiker i resten av landet).

En läsare gjorde mig uppmärksam på att jag i årets julölstest tagit med Sigtuna Christmas Scottish Strong Ale, som bryggdes inför förra julen. Ja, det var ett misstag. Men att sälja den även i år är ingen dum idé; en del öl funkar fint att lagra, och detta är ett sådant. Principen: ju starkare och ju mörkare, desto bättre håller ölet. En del blir rentav bättre, eller åtminstone rundare i smaken.

I alla år har jag propagerat för att man borde sälja föregående årgångs Nils Oscar julöl – starkingen från Nils Oscar, inte den som heter Kalasjulök – istället för den nylagrade. Den har liksom krävt att få ligga till sig ytterligare ett år. I år har den inte tagits med på Systembolagets julölslista. I gengäld hittar jag 2012 års brygd när jag letar på bolagets hemsida. Hansacompagniet i Malmö har ett gäng flaskor.

En starkporter som jag sparade ett par flaskor av förra året är den från Mikkeller som omväxlande heter Til/fra/via och Fra/til/via. Den var ypperlig redan då, och visade sig hålla klassen även förra månaden då jag öppnade en butelj. Till min glädje fanns ett gäng av 2013 års öl på Entré; jag köpte en, och den var rätt mycket trevligare och mognare än 2014 års för all del fina brygd. Men det kan vara idé att spara några flaskor till nästa år, man vet aldrig vad som händer…

En annan starking från Mikkeller som brukar bli bättre med lagring är Santa’s Little Helper. Årets nybrygd fann jag fullständigt hopplös, men kom igen 2017. Då kanske den är både drickbar och läcker.

julöl På tungan 21 november 2014

Jul i Lund

Lundabryggeriet har från och med idag sina två nya julöl på Systembolagens hyllor. Åtminstone på fyra av dem: på Bangatan, i saluhallen, på Nova och i Dalby.

Det rör sig om två varianter, bägge etiketterade med bryggeriets nya och snyggare design. Dels en stark ale à 7,1%, dels en lager på 5,5%.

Jag har inte smakat någon av dem – jag sa ju det: de finns på Systemet först idag – så de finns inte med i årets julölsrapport som publiceras över tre fullmatade sidor i Sydsvenskan imorgon. Jag ber om att få återkomma!

julöl På tungan 30 november 2013

Årets julöl

Julölen på Systembolaget är nästan 50 stycken i år, enbart i ordinarie sortiment. Sexton av dem har aldrig funnits på bolaget förut, det är rekord.

Det där tog jag fasta på när det årliga julölstestet idag skulle publiceras i Sydsvenskan. Det viktigaste var att få med alla nyheter. I papperstidningen, där det förstås kommer bäst till sin rätt, gjorde vi ut det som en adventskalender, i tjusig design av Jenny Rydqvist. Det innebar att vi fick plats med åtta öl utöver nyheterna. Jag valde ut de åtta bästa.

Men konkurrensen var tuff. Ett öl som inte kom med var Nynäshamns Mysingen. Synd, för den har aldrig varit så fin och välbalanserad som i år (jag brukar gnälla på denna julkryddade strong ale och uppfatta den som ett kryddat kaos). Även klassikern från Jämtland lyfter jag gärna fram, liksom Samuel Adams Winter Lager.

Allra roligast i år är ändå det franska inslaget: ett kryddigt och torrhumlat öl från Brasserie des Sources, som utgår från samma bryggeris Bière de Garde — det vill säga en fransk kusin till belgiska Saison. Ölet heter Bellarose de Noël. En total överraskning!

Mer väntat är Oppigårds Winter Ale förstklassig, men det är en tradition lika förutsägbar som Benjamin Syrsa. Detta är det julöl jag kommer att dricka mest av. Lika självklart femstjärnig är den starka porter som Mikkeller i år kallar via til fra. Men se till att inte blanda ihop den med Mikkellers Santa’s Little Helper. Och ifall ni råkar få hem tomtehjälparen, så låt den bo på vinden ett tag. Ett par år, kanske tre. Dessa öl brukar mogna och runda till sig, men det dröjer. I det skick det säljs är ölet spritigt och fullständigt ur balans.

julöl På tungan 17 november 2013

Den tallen dog inte förgäves

Det hade varit en blåsig och regnig natt, så barren låg fuktiga på marken i Bulltoftaskogen. Doften fick mig att tänka på IPA med amerikansk humle.

Vad jag då inte visste, i måndags, var att Mikkeller veckan före hade lanserat en IPA som bryggts med tallbarr. Den heter Hoppy (Happy) Lovin’ Christmas och har utöver humle kryddats med ingefära. Den finns inte på Systembolaget, däremot rinner den för närvarande i en av kranarna på Bishops Arms vid Gustav Adolfs torg.

Det är ett alldeles fantastiskt öl. Inte särskilt jultypiskt och egentligen inte heller IPA-typiskt. Det är mer säreget och intressantare än så — faktiskt är etiketten direkt missvisande.

Detta är en ljust bärnstensfärgad ale med rejält och kompakt skum. Den doftar verkligen av ingefäran, som hänger med hela vägen till en fin eftersmak. Mycket frukt — ananas, mandariner — och en fin balans mellan fruktsötma och beska (och en lätt syrlighet). Halvfyllig munkänsla. Lite oljig, vilket antagligen kommer av både tallbarren och humlen. Ganska stark — 7,8% — men den håller för att sitta och smutta på länge.

julöl På tungan 11 november 2013

Dags att lätta ankar?

På fredag släpps årets julöl på Systembolaget. Det är en stor och imponerande samling. Senast jag räknade var de 50 stycken, varibland 18 nykomlingar. Roligt!

Men en saknas: Anchors klassiska och ofta imiterade Christmas Ale, som många år varit min favorit. Dock inte förra året, då jag tyckte den var rätt lam (för att vara Anchor). Nåväl, det är kul med omväxling. Och den finns på beställningssortimentet. Jag kan ändå inte få den här låten ur skallen:

Elvis Presley – It Won’t Seem Like Christmas

 

Senaste kommentarer

Sidor