Annons:
Lundabryggeriet På tungan 21 november 2014

Jul i Lund

Lundabryggeriet har från och med idag sina två nya julöl på Systembolagens hyllor. Åtminstone på fyra av dem: på Bangatan, i saluhallen, på Nova och i Dalby.

Det rör sig om två varianter, bägge etiketterade med bryggeriets nya och snyggare design. Dels en stark ale à 7,1%, dels en lager på 5,5%.

Jag har inte smakat någon av dem – jag sa ju det: de finns på Systemet först idag – så de finns inte med i årets julölsrapport som publiceras över tre fullmatade sidor i Sydsvenskan imorgon. Jag ber om att få återkomma!

Lundabryggeriet På tungan 10 oktober 2013

Humlefestival på Torup

Fyra skånska bryggerier finns på plats när Smaka på Skåne, en del av Livsmedelsakademin, denna helg arrangerar humlefestival på Torup. Också jag finns på plats, jag ska hålla föredrag i Stallarna både lördag och söndag. Program för hela festivalen här. Jag kommer att tala om öltrender och traditioner. IPA och Saison, och annat. ”Moderna öl och starka traditioner” lyder rubriken.

Torup må ligga i Bokskogen, men viktigare än bokar — åtminstone denna helg  — är humlen som odlas på Torup. Guiden Malin Tegmar gör fyra historiska humlevandringar varje dag. Bo Bergenståhl från Lundabryggeriet håller i en ölskola.

Kan man prova öl, då? Givetvis. Inte bara från Lundabryggeriet, utan också från det nya Kristianstadsbryggeri som heter Klackabacken, från Malmös South Plains och från Helsingborgsbryggeriet. Mellan 11 och 16 är det öppet.

 

Lundabryggeriet På tungan 21 april 2012 • Uppdaterad 23 april 2012

Bäst på festivalen

Festivalen ”Stora öl – små bryggerier” går in på sin andra och sista dag, start kl 15. Det var väldigt lyckat igår, min enda invändning är att det var trångt i lokalen. Vilket är en futtig invändning, trängseln är förstås en nästan lika stor källa till glädje som de bästa brygderna.

Vilka dessa var?

Jag hittade fyra storfavoriter. Påfallande många kom paradoxalt nog från gnällbältet.

1. Den stora snackisen var den Stormaktsporter som Närke Kulturbryggeri lagrat på konjaksfat. Stormaktsportern är fin i vilken tappning som helst, men detta var något alldeles extra. De fem månaderna i konjaksfat har gett portern (kanske snarare en imperial stout?) en tydlig konjaksarom. ”Mycket trevligt, men kanske för mycket?” tänker jag oroligt innan jag låter drycken tumla runt i munnen. Inte alls, i munnen stärks porterkaraktären och i eftersmaken kommer en ordentlig dask av porterns choklad. En rejäl, mättad smak, och ett lika silkeslent som maltfylligt öl. Perfekt till en chokladkaka, förstås, men detta är en dessert i egen rätt.

2. Samma bryggeri, Närke, serverade en lika ypperlig american pale ale som går under namnet Jontes Atgeir. Den finns för närvarande på keg (vanligt fat) på en del prestigepubar i landet (levererades till Bishops Arms i Malmö igår), men detta är cask-varianten. En ren tillfällighet, gränsande till olycksfall — bryggaren berättade för mig att de helt enkelt fick öl över, allt rymdes inte i tanken så överflödet tappades på cask.

Jontes Atgeir är en variant av bryggeriets vanliga Slättöl, men med humlen utbytt mot Tomahawk som bidrar till den grapefruktslika beskan men också till en lite träig/jordig ton som samspelar enormt fint med jästen i denna mousserande cask ale. Alkoholnivån stannar på 4,9%, vilket gör detta till en ypperlig sommar-ale för den kräsna drinkaren. Bryggaren konstaterade självkritiskt att den fina efterbeskan blev lite väl lång, den borde ha klingat av något tidigare. Vettig poäng, men inget problem för min del.

3. Eskilstuna Ölkultur har fyra intressanta öl, varav tre är väldigt bra. Sensationen är deras DIPA (double india pale ale), som fått namnet Anders. En humlefest som inte går överstyr, en av de bästa i sin genre. Massor av tropisk frukt, en del tall, fin balans mellan malt och humle och mellan beska och frukt. En stor, men inte övermäktig smakupplevelse med alkoholstyrka på 8,7%.

4. Men vilket öl skulle jag helst ta med mig ett fat av och låta installera på en pub och ägna en helkväll åt?

Alla tiders – Prima lager, från Kalmarbryggeriet Ängö. Detta är en välbalanserad, rofylld lager som påminner om ett tjeckiskt premium-öl i opastöriserat skick. Frisk doft som avslöjar den blommiga tjeckiska saazhumlen, men med en dragning åt frukt som visar sig komma från den kompletterande trendiga Nelson Sauvin-humlen från Nya Zeeland. Mjukt maltigt i munnen, inga oroliga bubblor av den typ vi förknippar med både industrilager och flertalet svenska mikroimitationer. Jästen bidrar till karaktären och fräschören, men tar inte över.

 

I övrigt?

Mycket annat var både gott och intressant.

Helsingborgs bryggeri serverar sin lakritslager, ett samarbete med lakritsfabriken i närliggande Ramlösa. Idén är sympatisk: gräv och brygg där du står. Ungefär som Malmö Brygghus gör en kakaoporter med kakao från chokladfabriken i samma fastighet. Lakritslagern är helt ok, med en genomgående lakritston — från första insniffning till eftersmaken — som påminner en del om anissprit (ouzo, pastis) men mer ändå om den de halvsöta helsvarta lakritsbitar man hittar i engelsk lakritskonfekt. Inte min kopp te riktigt, men ett intressant experiment.

Lundabryggeriets nylanserade Röde Orm är en knäckig ale som efter den lite brieostiga initialdoften (lägger sig lika snabbt som det stilenligt tunna skumtäcket) har en fin balans mellan karamellmalt och humle.

Eskilstuna Ölkultur har en single hop-ale som heter Stenby. Humlen ifråga är Nelson Sauvin, som verkligen tränger igenom med sina fina krusbärstoner och lätta blommighet. Relativt tunn kropp, vilket är avsikten — detta är ingen ölbomb, det är en ale på 5,6%. Eskilstunas Fristadens Imperial Stout är en nioprocentig och kraftig sak med väldigt mycket kaffe i karaktären. Syrligare än jämförelseobjektet Stormaktsporter. Lite lätt metallisk, men det stör inte för mycket.

Däremot imponeras jag inte av Eskilstunas försök att göra en saison, Skogsängen Saison. Kryddad med basilika, därtill med en mintaktig ton som från eukalyptus. Jordig och jästig, lite frukt som från persika, men jag vill ha min saison friskare och syrligare än så här. Då gillar jag mer den svarta saison som Gamla Slottskällan gör under namnet Zeven. Detta är ett öl med ambivalens: tydlig syrlighet å ena sidan, nästan som hos en spontanjäst belgare, men också en maltig och lätt rostad ton som påminner om nötkola.

Gamla Slottskällans dunderhumlade Zero vet däremot exakt vad den vill. Detta är en amerikansk IPA på relativt blygsamma 6,5% – vilket för med sig att den saknar kropp för att rymma all humle. Väldigt beskt, inledningsvis väldigt trevligt — men 10 cl var mer än nog. Lite enahanda.

Jämtlands Bryggeri har en steam beer/california common som heter Steamer. Väldigt knäckig. Ok. Ängö kvartersbryggeri gör en steam beer (Höga Höjders – Ångöl) som är betydligt ljusare och något mer genretypisk. Jag föredrar den.

Årets roligaste svenska tillskott på Systembolaget? Altbieren från Nils Oscar, Ctrl Alt Delete, som sedan 1 mars ingår i det tillfälliga sortimentet. Den finns i en av de fyra kranarna på festivalen. Jag drack den faktiskt inte, men talade med Nils Oscar-människorna som berättar om hur tagna på sängen de blev av framgångarna med altbieren. Chanserna är stora att ölet finns kvar, till att börja med över sommaren. Från Systemet lär den väl försvinna, men intresset bland krögare har visat sig stort. Håll tummarna.

Skebos Dual Hop visade sig vara en engelsk pale ale med humlesorterna First Gold och Challenger. 4,5%. Dragning åt mint. Sådär. Hellre då Skebo Spring Surprise, en 5-procentig engelsk gentleman med Goldinghumle och försedd med en slogan: In Golding We Trust. Det gör de rätt i.

Qvänum Malt & Mat lockar med en något söt, men trevlig Råg-ale på 5,8%. Rågbröd och eukalyptus. Samma bryggeris havre-ale, en stark sak på 8,0, beskrivs som trippel-liknande. Nja. I syrligaste laget.

Vi slutar där vi började: i Närke. Jag testade för första gången deras Gransus, där granskott tillsatts. En kopparfärgad ale som är lite svår att komma till rätta med, ända till jag i doften av träsav och något som för ett ögonblick känns som parfym eller smågodis hittar den distinkta smaken av söta hallon. En oväntad favorit, även denna.

 

Lundabryggeriet På tungan 27 februari 2012

IPA-festival på Green Lion

Puben Green Lion i Malmö lockar med IPA-festival, med start idag (måndag). Spännvidden i sortimentet är stor, kvalitén skiftande — vad kan väl mäta sig med balansmästerverket Hoptimizer från danska Black Rooster?

Det skulle vara Sierra Nevada Torpedo Extra IPA. Den ska också finnas i en av pumparna. Liksom Mikkellers allra tuffaste Single hop IPA, den med Nelson Sauvin.

Alla dessa är starka och ganska krävande saker. En helt annan sorts IPA är den som engelska Fuller’s kallar Bengal Lancer (och som är överlägsen den IPA som Fullers placerat på Systembolaget). Detta är en IPA man kan dricka fler av och ändå gå till jobbet dagen därpå.

Intressant nog finns också Lundabryggeriets Djingis, som bryggeriet valt att kalla ”Indie” eftersom den inte är helt genretypisk.

I sortimentet finns också den menlösa och inte helt fräscha Twisted Thistle IPA, som är en skotsk variant.

Lundabryggeriet På tungan 7 december 2011

Näringsrikt utsläpp

800 liter öl i veckan är för mycket. Och då syftar jag inte på konsumtion utan på enskild produktion.

Miljöförvaltningen i Lunds kommun har synpunkter på Lundabryggeriet. Avloppssystemet är underdimensionerat för verksamheten som bidrar till övergödning av sjöar och vattendrag. Läs mer här.

Uppriktigt sagt förstår jag inte så mycket av terminologin här, men tillräckligt mycket för att jag ska begripa att min spontant positiva reaktion på uttryck som ”produktion som ger upphov till ett näringsrikt avloppsvatten” inte är akvadukt … adekvat.

Lundabryggeriet På tungan 18 november 2011 • Uppdaterad 19 november 2011

Piraten i Lund

Det är nog inte längre sant att alla vägar bär till Rom, men försvinnande få av dem bär till Lund. Därför har det dröjt till igår kväll innan jag provade det nya Lundabryggeriets öl. Banden My Morning Jacket och The Head And the Heart lockade mig först till Mejeriet, sedan var hjärnan och hjärtat helt ense om att jag efteråt skulle gå till Grand Hotells bar där det blev två snabba: Piraten och Djingis.

Den senare var helt ok, Piraten var väldigt fin.

Piraten är en väl balanserad pale ale på 5,2%, fruktig och frisk, med karaktär från malt och jäst (ölen tappas på flaska och fat i ofiltrerat skick; jästen kan förnimmas, men de är absolut inte grumliga) men framför allt av den fint komponerade humleprofilen. Bryggarna använder Nelson Sauvin, Cascade, Centennial och Amarillo i generösa men inte extrema mängder. Det ger ett torrt öl, med viss citruston och både hartsiga och peppriga inslag.

Frukten upplever jag främst som persika. Den som sticker näsan i glaset hittar kanske en lite armsvettig ton från jästen, men det är bara som det ska vara. Detta är en ale med ren smak, ett gott öl av den typen man egentligen vill ha påfyllning av.

Djingis är en IPA-influerad ale, som bryggarna väljer att kalla indie snarare än India pale ale. Färgen är mörkare än väntat, någonstans mellan bärnsten och koppar. Alkoholstyrkan 6,3%.

Här finns dessvärre en lite obehaglig doft som från klor och rostfritt stål, men i munnen försvinner obehaget och den ton av nötter som märktes även i näsan blir starkare.

Även till detta öl har fyra olika humlesorter använts, däribland de engelska klassikerna Fuggles och Kent Golding (övriga är Cascade och Amarillo). Men profilen i denna ganska maltiga ale är otydligare, inte bara sötare utan också lite kvalmig. Den drar åt mjölkchoklad, faktiskt också åt lakrits.

Ett julöl är också på väg att lanseras, vid namn Björnen sover.

Här är bryggeriets egen lista över krogar där vi har chans att hitta ölen. Mest i Lund, förstås — ölet bryggs i 900 liter stora satser i Torna Hällestad, nästan halva poängen är ju att detta är närproducerat — men även på Malmös Green Lion och Nya Tröls.

Lundabryggeriet På tungan 9 juli 2011

Premiär för Lundabryggeriet

Lund har fått sitt första bryggeri i modern tid. Idag tappas de två första brygderna upp på Glorias och hos grannen Bishops Arms.

Läs mer om Lundabryggeriet här.

Ölen har fått de opretentiösa namnen Det första ölet (en pale ale på 5,2 volymprocent) och Det andra ölet (en IPA på 7,3%). Den som vill vara först hänger på låset kl 14.

Senaste kommentarer

Sidor